En uppenbarelse om församlingens bortryckande och
tiden därefter. Av Olav Rogde 79 år gammal.
Läs gärna om denna tankeväckande uppenbarelse!
Tiden är kort, Jesus kommer mycket snart!
Nu
är det tre och en halv timme sedan det första meddelandet kom från Oslo, och
det visar sig att det hela tiden kommer in nya rapporter från alla länder om
försvunna personer.
Detta
skrevs den 11 december 1952.
Det jag här har skrivit, blev uppenbarat för mig,
medan jag en förmiddag är i bön i Bergen. Jag blev själv väldigt gripen av
synen. Den kom till mig precis som om jag läste i en bok, ett litet häfte, och
tanken på bortryckelsen var precis i det ögonblicket inte i mina tankar.
Det kom för mig att jag skulle skriva ned det, men
det blev inte precis för mig som en uppenbarelse. Jag ville liksom slå den
tanken från mig, och sa till mig själv att det bara var fantasi, men jag fick
inte ro i mitt inre.
Jag sa till Gud. Jag kan inte komma ihåg detta.
Skall det skrivas ned, så får du ge mig det en gång till. Det gick ett par
veckor, så kom det över mig igen. Det var som å sätta sig ned och läsa en
berättelse från en tidning eller en bok.
Klockan var tio på kvällen. Jag fick tag i en
blyertspenna. Det låg en gammal anteckningsbok där som jag skrev ned det i. Jag
skrev och skrev till klockan var närmare ett på natten. Då orkade jag inte mer.
Jag bad om att få vila, och om det var mer, att Gud
ville ge mig det nästa dag. Så lade jag mig att sova.
Nu gick det en vecka. Men så kom synen tillbaka en
kväll klockan tio. Det var en direkt fortsättning från där det slutade sist.
Så
börjar berättelsen
Klockan är nio på förmiddagen, fru Andersen sitter
vid radion, och lyssnar på barntimmen, för de små. Det var så bra idag, lite
religion var också inblandat, och det borde det ju alltid vara. De små mådde
gott av lite religion, inte för mycket det kunde bli osunt. Det kunde ha gått
en fyra fem minuter, då programledaren plötsligt blev avbruten.
Det är ett sensationellt meddelande från Oslo.
Staden Oslo var i vild panik! Polismyndigheterna
meddelar, att det har försiggått, något utöver det vanliga, ganska många, det
kan inte med säkerhet sägas, hur många barn och vuxna som är spårlöst försvunna.
Myndigheterna kan inte påta sig att efterlysa de
saknade, då det rör sig om allt för många. Men de uppmanar de familjer som har
mist någon anhörig, att lämna så utförliga upplysningar som möjligt.
Om var, och hurdant försvinnande gick till.
Det är nödvändigt för att få en översikt, och komma
till botten med mysteriet.
De
försvann plötsligt
Några minuter senare, meddelar radion att på
Stortorget försvann ett par av försäljarna plötsligt, mitt under utförandet av
sitt arbete.
En blomsterkund berättar att hon skulle betala för
en blomma, och mannen stod och letade fram växelpengar från en stor väska då
han plötsligt försvann. Hon hörde att han sa, tack Jesus, men hon såg honom
inte mer. Hon gned sig i ögonen för hon tyckte det var som en dimma framför henne,
men mannen var borta, dimman likaså.
I detsamma började en ung kvinna att skrika, riktigt
ohyggligt, samtidigt som hon rev och slet i en tom barnvagn, hon sprang omkring
och ropade någon har stulit mitt barn, det var en pojke på åtta månader. Var är
han? Var är polisen?
Jo polisen var där men vad skulle kunna göras, från
alla håll ljöd rop och oväsen.
En stor tjock affärsman rusade ut från sin affär och
skrek, hjälp, hjälp, två av hans expediter försvann bara helt plötsligt från
sina platser vid disken. Men vad var då detta?
Också från Stockholm kommer meddelanden om en massa
försvinnande i likhet med dem i Oslo, och staden är i vild panik, det meddelas
att flera poliser är med bland dem som försvunnit.
Och nu har Köpenhamn och Helsingfors rapporterat om
liknande händelser. Från landsorterna börjar det också att strömma in rapporter
om försvunna. Överallt är det barn och vuxna som kommit bort. Polisen står
rådvill och maktlös över detta mysterium.
Nej o nej säger fru Andersen, herre Gud vad är nu
detta? Hon reser sig och går ut till grinden och ser ner över gatan. Det är ett
vackert villaområde, fina små hus med staket omkring.
Där kommer fru Hollan, hon håller händerna för
ögonen och ropar, så ohyggligt, Rut, Rut, så får hon syn på fru Andersen och
frågar, har du sett om någon främling rest förbi, Rut är försvunnen hon satt på
trappan utanför vårt hus medan jag stod och ordnade med en rosenbuske, och så
försvann hon, helt borta, jag ropade och skrek Rut, men ingen svarade, jag
tyckte alldeles att något for upp längs väggen, men man blir ju alldeles
förvirrad så det går runt för en, man ser och tänker så mycket märkligt, men
Rut, Rut var är du? Vem har tagit henne, hon gråter förtvivlat.
Men där kommer Andersen. Kommer du nu, vid den här
tiden? Undrar fru Andersen klockan är bara halv tio. Jag orkar inte hålla på
längre det är ju rena virrvarret alltsammans där borta på verkstaden.
"Vi
letade men fann inte ett spår av de försvunna"
Många arbetare har försvunnit på ett mystiskt sätt,
flera maskiner har stannat och man trodde till en början att det hade hänt
olyckor. Vi letade men fann inte ett spår av de försvunna.
Men så började han, han som hade sagt sig vara en
Kristen som gick på möten, jag kommer inte ihåg vad han heter, men han säger.
Nu har det hänt, nu har det hänt. Vad är det som har hänt frågade jag?
Jesus har hämtat de sina, han vred sina händer, stor
grät och ropade, och jag är kvarlämnad, jag är kvar.
Jag bad honom sluta upp med det där pratet, men han
bar sig värre och värre åt, det var förfärligt att höra på honom.
Ja det var visst flera som hade det på samma sätt.
Men nere i stan var det ännu värre. Det var ren trafikkaos, chaufförerna hade
försvunnit från bussar och bilar, liksom passagerare, spårvagnarna hade stannat
och stod i långa rader, och de bussar och bilar som hade chaufförer försökte
att åla sig fram.
Men folk var halvt vansinniga och sprang runt och
letade efter sina anhöriga.
Polisen stod maktlösa.
Fru Holland gråter, vrider sina händer och springer
hem. Andersen och hans hustru går in. Radion är inställd på Bergen. Från alla
håll rapporteras om försvunna människor.
Telefonerna har ringt hela förmiddagen, med
förfrågningar och meddelanden om denna ohyggliga händelse.
Från flera fartyg på haven har folk försvunnit. På
BB Avdelningarna har alla ny födda försvunnit och mödrarna jämrar sig i
förtvivlan. Biträden och sköterskor är skräckslagna, men även bland dem har
några försvunnit. På ålderdomshemmen saknas också flera stycken.
Klockan elva meddelar radion denna gång från London,
att det vid niotiden idag plötsligt börjat komma meddelanden från hela
Storbritannien om att det har försvunnit en massa barn och vuxna, utan att man
kan finna det minsta spår, av de försvunna har ingen återfunnits. Det hela är
ett mysterium.
Gudfruktiga
medlemmar borta
En del präster har sammankallat församlingarna och
har funnit att det är de mest gudfruktiga och bedjande av deras medlemmar som
är borta. Också en del präster och predikanter skall vara med bland de
försvunna. En biskop i ett större trossamfund har sammankallat sina präster
till ett möte i kväll.
Nu är det tre och en halv timme sedan det första
meddelandet kom från Oslo, och det visar sig att det hela tiden kommer in nya
rapporter från alla länder om försvunna personer.
När det gäller Syd- Korea och Norr- Korea. Så har
dom blivit förenar till ett. I fjärran östern kommer ifrån Korea det mest
uppseendeväckande meddelande, där beräknas talet på de försvunna till flera
hundra tusen, däribland många militärer från de förenade styrkorna.
Att beskriva händelserna såsom de har utvecklats
dessa första timmar är helt omöjligt.
Skräckslagna
Alla är skräckslagna, på gatorna springer folk fram
och tillbaka och vrider sina händer, särskilt mödrarna som mist sina barn. Men
många bespottar och förbannar både Gud och människorna.
En man kommer springande nedför gatan, han vrider
händerna och ropar, passa er, passa er, vi blir snart tagna allesammans, han
hade nog mist förståndet.
En äldre kvinna står vid ett hörn med knäppta händer
och ser upp mot himlen, så säger hon. Åh, nej, när vi inte gjorde oss färdiga
på sådant sätt att vi blev med när Han var här, så blir nog ingen hämtad
härefter. Herre Gud, Jesus hjälp oss. Nu har det inträffat, jag har varit
religiös hela mitt liv, men jag trodde inte att Han kom så fort, jag har inte
tagit allt på allvar.
Från järnvägen meddelas det att det ännu inte har
inträffat någon direkt olycka, bara ett tåg står på Finse utan förare och utan
konduktör, det har sänts order till alla banvakter att leta noga längs hela
linjen efter människor, som möjligt kan ha hoppat av från östgående tåget och
rimligtvis förolyckats, då nämligen flera resande försvunnit.
Även från fjord och kust båtarna rapporteras det om
försvunna människor.
I kväll kommer det ut en slags redogörelse i
kvällstidningarna, där man uppmanar folk att vara besinnings fulla och stilla.
De
försökte finna orsaken till detta märkliga fenomen
Polisen och myndigheterna arbetar överallt för fullt
för att få fastslaget antalet försvunna personer, likaså är vetenskapsmännen
och särskilt astrologerna i verksamhet för att finna orsaken till detta
märkliga fenomen.
Nu har det även inkommit rapporter från U S A, att
det börjar strömma in anmälningar till polisen i de östra delarna, av liknande
art som de i Norge. Det meddelas om ganska ödesdigra trafiksvårigheter i
staterna, med förluster av många människoliv. Tidningarna skriver att man i
morgon bitti skall få en mera utförlig översikt av vad som har hänt i staterna.
Klockan är nu tjugo noll, noll, och av nyheterna
framgår att denna katastrof verkar på samma sätt över hela världen. Hitintills
är det de största städerna man vet mest om, men från landsorterna börjar nu
uppgifter om antalet försvunna att strömma in.
På den sydliga delen av jorden, har det inträffat
något helt liknande, och det ser ut att ha försiggått parallellt med vad vi har
upplevt här.
En förfärlig oro råder överallt, det verkar som om
folk inte törs gå till ro i natt, och på gatorna diskuteras det hysteriskt om
det som har hänt.
Kristna
försvunna
Man kommer mer och mer till den slutsatsen att det
har med de kristna och kristendomen att göra. De som kände de försvunna kan
berätta samstämmigt med deras anhöriga, att det är kristna fanatiker och
oskyldiga barn som har försvunnit.
En bryggeriarbetare hade i kväll yttrat, ja Hans
Olsson är borta nu, så nu har han väl fått det på det sätt som han har gått här
och predikat om. Att Jesus skulle komma och hämta honom snart. Ja, svarar en
annan, vi hade också en sådan och han försvann också. Men nu måste väl
myndigheterna ta hand om saken och förbjuda all religion så att något sådant
inte kan hända en gång till. Ånej, utbrast en i hopen, det kommer aldrig att
hända igen.
De har nog haft rätt ändå dessa kristna, för de hade
en föraning om detta, hade vi bara hört på dem så hade vi kanske haft det
bättre nu, än att vara tvungna att leva kvar i detta helvete, och detta kaos
som vi nu har över oss och kommer att få mera av.
Jaså du trodde på dem du, då borde du slagit följe
med dem när de for, sa en annan. Jag skulle önska att jag hade kunnat svarade
han och gick iväg. Någon ropade efter honom, du borde hängas, både du och alla
andra som befattar sig med denna sinnes svaga kristendom.
Nästa dag kunde tidningarna i alla fall inte ge
någon förklaring, allt är och förblir ett mysterium.
Från alla länder kommer likadana rapporter.
Från missionsfälten berättas om att massor av
kristna försvunnit, bara ett fåtal av de kristna är kvarlämnade där.
Präster
och predikanter på ett sammankallat möte
Det visade sig vara ganska många präster och predikanter
närvarande på mötet som var sammankallat. Men många hade också ryckts bort. Det
härskade en nervös och dyster stämning, många var helt olyckliga, säger
rapporten. Men det råder inte minsta tvivel om att det som skett är det
förutsagda bortryckandet av de heliga, eller Brudens upptagande.
Några erkände att de trots sin teologiska utbildning
och sina studier av Guds Ord aldrig hade tänkt sig att det skulle ske på detta
sätt. De var främmande för pånyttfödelsen och barnaskapets Ande. En ung präst
sa, jag har aldrig lärt det på sådant sätt. Professorerna talade aldrig om det
på det sättet, som det försiggått i dessa dagar.
Det var en tendens till diskussion, men sinnena var
alltför uppskakade till att den kunde bli saklig, skrev journalisterna.
Då polisen hade vänt sig till allmänheten för att
höra den allmänna uppfattningen, blev det utfärdat en rapport från kyrkomötet
som de flesta av mötesdeltagarna var eniga om. Det som hänt är en förutsagd
Biblisk händelse, den så kallade Brudens upptagande eller att Jesus hämtade de
sina. Detta är allt vi för tillfället kan säga.
Polisen ville emellertid inte offentliggöra
prästernas uttalanden då de menade att detta var ett foster av en nervös och
hysterisk fantasi.
Stänga
alla kyrkor och religiösa församlingslokaler
Händelsen var också av så vittomfattande
beskaffenhet att saken måste bli en regeringsangelägenhet. Har det något med
den Kristna religionen att göra, då borde man tills vidare stänga alla kyrkor
och religiösa församlingslokaler tills man fått bättre översikt, och allt blivit klarlagt. Detta är ju ett
problem som drabbat alla nationer, så det måste kanske bli en gemensam
inställning till saken. Då må väl F. N. Bli det rätta organet till att ta upp
saken, och undersöka den grundligt.
I de kristnas läger tycks stämningen vara mycket
tryckande. I går söndag var alla kyrkor och lokaler fulla av folk. Några
församlingar var utan predikanter och många medlemmar saknades. I många
trossamfund var det glest med troende kvar.
Men till kyrkan var det en väldig tillströmning av
utomstående och i de flesta fall de som var träffade av den stora olyckan som
man uttryckte det. Folk ville höra Guds Ord, men det var liksom borta, en
försökte att läsa, han sa, jag kan inte läsa.
Andra grät, den stora massan tycktes vara eniga om
att Kristendomen var den direkta orsaken till denna tragiska händelse, och
menade att de kunde få en rimlig förklaring på denna sak hos de Kristna.
Anklagade
predikanterna
Många kom även för att söka Guds hjälp, de var djupt
olyckliga, på de flesta möten rådde dock rena förvirringen. En man stod med
knutna nävar och ropade till en predikant. Det är din skuld att så många av oss
blivit kvarlämnad. Du talade aldrig om att Jesus snart skulle komma och hämta
de sina, och ännu mindre om att ha ett rent hjärta, och att vara fyllda av den
Helige Ande. Samt att ha allt uppgjort med Gud och sina medmänniskor, jag vet
vad som har hållit mig tillbaka, det är bara småsaker, men Herre Gud hjälp. Tig
sade predikanten.
Han ansåg att han gjort sin plikt och på detta sätt
skyllde den ene på den andre, under skrik och gråt. De bankade på men dörren
var stängd.
Tillståndet kan inte beskrivas, så som det
utvecklade sig. Folk var klara över att en fruktansvärd tid stod för dörren,
det låg liksom i luften att allt hopp var ute.
Porten var stängd.
De bankade och ropade, alla de som hade nöjt sig med
tomma fraser och talesätt, några hade varit med för gemenskapens skull, andra
bara för olika intressen i sång och musik och liknande. Alla utan att ha varit
pånyttfödda och utan att äga barnaskapet och därmed också arvsrätten. Ja för
många hade församlingslivet bara varit ett föreningsliv, en hobby för att få
fritiden att gå fortare.
Men nu bankade de alla på den stängda porten. Herre,
Herre öppna för oss.
Tredje
världskriget
Till allt detta kom de ohyggliga ryktena om att det
tredje stora världskriget skulle bryta ut när som helst. Den diplomatiska
förbindelsen med öst och väst var bruten.
All
kristen verksamhet förbjöds
När det gäller bortryckandet och de kristna, så tog
det inte myndigheterna lång tid att fatta ett beslut. Från öststaterna kom ett
meddelande om att kommunistländerna gick i spetsen och förbjöd all kristen
verksamhet och alla kristna sammankomster. Det blev med hot om dödsstraff
förbjudet att nämna namnet Jesus.
Länderna skulle rensas från all kristen litteratur
med bibeln överst skulle allt brännas. Det betydde döden att äga det allra
minsta som bar prägel av eller påminde om Kristus. I de västliga staterna tog
det lite längre tid innan man lag stadgade ett sådant förbud.
Men den gud lösa massan både bland ledningen och
folket var uppskakade över det som hade hänt, och fodrade att något måste
göras. Majoriteten segrade, då kristendomen var händelsens orsak var resultatet
klart.
Den
förfärligaste av alla tider i mänsklighetens historia
Så började den förfärligaste av alla tider i
mänsklighetens historia. En stor mängd av de kvarlämnade kristna fortsatte att
ropa till Gud och ville inte efterkomma myndigheternas förbud.
De blev fängelsestraff med förhör efter äkta Gestapo
metoder. Om du vill förbanna och förneka Jesus Kristus, så kan du rädda ditt
liv, det var parollen.
Men tusentals var ståndaktiga, och massmördandet var
obeskrivligt. Många blev fruktansvärt pinade ända tills de dog. Det fanns ingen
lag och rätt mer, satan var lös släppt. Ve jorden och dem som bor på den!
Det var flera som i nöden gav efter, de hade ingen
plats att fly till, för hela världen var i den ondes våld. Alla länder var
eniga om att Kristna måste utrotas. Denna världens furste hade nu tagit makten.
Barn förrådde sina föräldrar till döden. Nu gick det i uppfyllelse som står
skrivet i
Luk.
21: 16 – 17 ”Ni skall bli förrådda till och med av
föräldrar och bröder och släktingar och vänner, och somliga av er skall man
döda. Och ni skall bli hatade av alla för mitt namn skull.”
Det är omöjligt att beskriva detta tillstånd, men
Gud har skildrat det hela i Uppenbarelsen. Och det stora ropet från dessa
olyckliga var. Herre! Du må förkorta dom här dagarna!
Käre vän!
Du må inte riskera att bli kvar. Gå inför den
allsmäktige Gudens ansikte, och be ödmjukt om frälsning och nåd. Än i dag är
det tid, än i dag kan du bli bekräftad som Jesu Kristi egendom, och du kan bli
med när Han hämta alla de sina.
Efterskrift
Den gången var det så gott som ingen kristen i Korea.
Nu är det många hundra tusen där. Vi ser därför att Gud visste vad som skulle
ske i Korea.
Likadant med den diplomatiska förbindelsen mellan
öst och väst som skulle bli bruten, efter denna uppenbarelse.
Den gången 1952 låg Sovjet bakom järnridån, men i åttiotalet
skedde det en förändring som vi inte hade väntat oss.
Perestrojkan kom, och nu är det en god förbindelse
mellan öst och väst så länge det nu varar.
Joh.
3: 16 – 17 ”För så älskade Gud världen, att han utgav sin
enfödde Son, på det att var och en som tror på honom skall inte förgås, utan ha
evigt liv. För inte sände Gud sin Son i världen för att döma världen, utan för
att världen skulle bli frälst genom honom.”
Vänligen i
Herren !
Profetian av Olav Rogde är insänt av Kaj Östholm.
Källa: Apg29
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar