 |
| Sven Nilsson |
Källa: Hemmets Vän
ANGELÄGET Publicerad: 2013-11-21 16:55
En artikel av pastor Sven Nilsson, om hans syn på kristenhetens kris.
Utdrag ur artikeln:
"När alla delar av kristenheten idag berörs av en djupgående identitetskris konfronteras vi på nytt med
vår historia och frågan om vad det innebär att bevara den tro som en gång för
alla överlämnats åt de heliga. Det radikalaste och mest apostoliska
uttrycket för en verklig reformation var friförsamlingsrörelsen.
Tyvärr har arvtagarna till denna del av
reformationen inte förstått att uppskatta betydelsen av det man fått att
förvalta. Essensen av friförsamlingens evangeliska innehåll är dess karaktär av
den helige Andes gemenskap där människor bejakat Jesus Kristus som Herre i sitt
liv och är villiga att låta sig förändras i trons lydnad efter Guds Ord.
Det är i det sammanhanget som dopet får sin
egentliga betydelse som referenspunkt i förmaningen till ett heligt liv. Det är
därför märkligt att den uppenbarelse av troendedopets betydelse som de
baptistiska fäderna var villiga att dö för – och faktiskt led martyrdöden
för, numera relativiseras till anpassningsbar mystik i det teologiska samtalet.
Det vore tragiskt om friförsamlingen som de
troendes gemenskap skulle förlora sin frimodighet inför den Romersk- katolska
kyrkans anspråk att vara det enda sanna uttrycket för den apostoliska ekklesia
och koinonia. Friförsamlingen representerar en lika viktig kyrkohistorisk
kontinuitet som institutionskyrkorna. (Läs gärna Gunnar Westins avhandling ”Den
kristna friförsamlingen genom tiderna”.)
Detta är något som måste beaktas i allt tal
om hur vi söker enheten med varandra i Kristus. Att formalisera enheten i en
kyrkorättslig struktur som till exempel Katolska kyrkan är inte vägen till
Andens enhet. Det räcker inte med att teologisera ståndpunkterna så att de blir
hanterbara i smidiga semantiska kompromisser.
Jag tror att vi står inför ett
mycket mer djupgående verk genom den helige Ande. Det finns en andlig organisk
struktur som formas i trons lydnad till Guds ord. Den har alltid funnits genom
historien sedan apostlarnas dagar och den har bärkraft också idag.
Tyvärr tycker jag mig märka en förlägenhet hos dem som står som andliga ledare för
friförsamlingsrörelsen idag. Man ber närmast om ursäkt för nästan allt det som
kännetecknat denna väckelseådra i kristenheten och inte minst under
reformationen – enkelheten, tydligheten i vad korset står för, dopets betydelse
som lärjungaskapets insegel, proklamationen av Jesu unika betydelse och en
levande tro.
Det finns en tendens att intellektualisera
evangeliet till oigenkännlighet genom en teologisk semantik som leder människor
in i en andlig öken.
Jesus är ingen idé, syndernas förlåtelse är inte ett
uttryck för Guds välvilja, korset är inte en gest – evangeliet har ett
substantiellt innehåll som vi måste förhålla oss till, inte som en ”option”
utan som en nödvändighet för att bli frälst och född på nytt.
Reformationen är inte ett avslutat kapitel.
Som förnyelse av evangeliet och förståelse av församlingens väsen har den ännu
mycket att tillföra."
Sven Nilsson
Läs också kommentarer om artikeln på Aletheia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar