Det Dagens artikel berättar om är nog inget nytt, det är en företeelse som har funnits i alla tider, inte bara i Svenska kyrkan, utan även inom frikyrkan. Vad beror det på att det ska behöva vara så inom kyrkans väggar?
Kan det ha att göra med, att för en del människor är kyrkan ett medel till att förverkliga sig själva, och de går då till attack mot allt som hotar deras status, popularitet och karriärklättrande?
En annan tanke är att världsandan har fått så stort inflytande i kyrkan att ”djungelns lag” har blivit rådande i allt större utsträckning, liksom den råder ute i samhället för övrigt, där mobbningen är vanligt förekommande. Då kärleken kallnar hos de flesta, breder laglösheten ut sig, även i kyrkan.
Om man ser till ex.vis en herdes uppdrag ur bibliskt perspektiv, så ser man tydligt att en god herde INTE slår sina får, varken med kränkande särbehandlig, utfrysning, eller annan mobbing, som har till syfte att åstadkomma skada och lidande för en person.
****************************************
Jer.23:1-2 ”Ve över de herdar som fördärvar och skingrar fåren i min hjord! säger HERREN. Därför säger HERREN, Israels Gud, så om de herdar som för mitt folk i bet: Det är ni som har skingrat mina får och drivit bort dem och inte sett till deras bästa. Men se, jag skall straffa er för era onda gärningar, säger HERREN.”
Jer. 23:28-29 ”…men den som har tagit emot mitt ord, han må troget tala mitt ord. Vad är halm mot säd? säger HERREN. Är inte mitt ord som en eld, säger HERREN, och likt en slägga som krossar klippan?”
Hes. 34:15-22 ”Jag skall själv föra mina får i bet och låta dem vila sig, säger Herren, HERREN. De förlorade skall jag söka upp, de som gått vilse skall jag föra tillbaka, de sårade skall jag förbinda, och de svaga skall jag stärka. Men de feta och de starka skall jag förgöra. Jag skall ta hand om dem med rättvisa.
Men ni, mina får, så säger Herren, HERREN: Jag skall döma mellan får och får, mellan baggar och bockar. Är det inte nog för er att ni får beta på den bästa betesmarken? Måste ni också med era fötter trampa ner vad som är kvar på er betesplats? Är det inte nog för er att ni får dricka det klaraste vattnet? Måste ni också med era fötter grumla vad som har lämnats kvar? Skall mina får beta av det som era fötter har trampat ner och dricka vad era fötter har grumlat? Därför säger Herren, HERREN så till dem: Jag skall själv döma mellan de feta fåren och de magra. Eftersom ni med sida och bog stöter undan alla de svaga och stångar dem med era horn till dess ni har drivit ut dem och skingrat dem, därför skall jag rädda mina får så att de inte mer blir ett byte, och jag skall döma mellan får och får.”
Joh.10:11-15 ”Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren. Den som är lejd och inte är en herde med egna får, han överger fåren och flyr, när han ser vargen komma. Och vargen river dem och skingrar hjorden. Den som är lejd bryr sig inte om fåren. Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och mina får känner mig, liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern, och jag ger mitt liv för fåren.”
2 kommentarer:
Ja, maktsökande ledare, falska herdar, attackerar sant kristna. De är som rovdjur som söker människor att sluka: personer som antingen avviker från gruppen genom att lyckas bättre än andra och bättre än de själva - människor som satsar allt för Jesus - eller som har någon uppenbar skada eller svaghet.
Mitt intryck är att laglösheten är mer utredd i församlingarna än utanför. Jag har mött många icke troende som tycks leva närmare Jesus än sådana som kallas syskon, men som har genomskådat skenheligheten och valt att stå utanför. Efter många år som väldigt djupt delaktig i församlingslivet, står jag nuförtiden utanför den lokala församlingen, inte enbart för att herden mobbade vissa av oss, men för att han hade så många medlöpare att det kunde fortgå år efter år. Det är också en viktig aspekt. Psykopaterna som härjar i församlingar och i vissa andra sektorer i samhället skulle aldrig få utrymme i goda sammanhang. Så, det finns ett stort behov av att sprida Herrens budskap i församlingar...
Tack för din kommentar.
Tror det är bra om mobbningsproblemet i sig självt kommer upp till konstruktiv debatt i våra kyrkor, och inte bara sopas under mattan. Detta för att ev. kunna hitta lösningar som kan motverka att människor kommer till skada.
Det viktigaste för oss själva är hur vi väljer att hantera prövningen, för att vårt andliga och själsliga liv inte ska ta skada.
Om vi gräver ner oss i besvikelse, bitterhet och självömkan så straffar vi även oss själva, utöver det övergrepp vi redan blivit utsatta för.
Om vi däremot ber Gud om kraft och hjälp att kunna förlåta, och lämna över domen till Gud, som är vår räddare i nöden, så sätter vi oss själva fria och låter Gud strida för oss, medan vi får vara stilla. Det tror jag är det bästa för vårt eget välmående och vår andliga överlevnad.
Naturligtvis kan också en erfaren själavårdare vara till hjälp, som har tystnadsplikt, och hjärtat på rätta stället.
Men det är viktigt att inte ta hämnden i egna händer:
Rom. 12:17 "Löna inte ont med ont, sträva efter det som är gott inför alla människor. Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och beror på er. Hämnas inte, mina älskade, utan lämna rum för vredesdomen. Ty det står skrivet: Min är hämnden, jag skall utkräva den, säger Herren."
Önskar dig allt Gott!
/Anna
Skicka en kommentar