Marjoe Gortner – karismatisk förkunnare utan tro på Gud

Marjoe Gortner

Hämtat från Bibelfokus 

Känner du till Marjoe Gortner?
Om inte, så läs gärna det här, för Marjoe Gortner är MYCKET intressant. Han arbetade nämligen en lång period som ”kristen mirakelförkunnare” utan att själv vara troende. Han gjorde det enbart för pengarnas skull, och mötena var hans enda inkomstkälla.
Jag tror vi kan lära oss mycket av att studera Marjoe Gortner och hans ”mirakelmöten”. Det kan bli en stark tankeväckare över vad som är äkta kristen tro, vad som är äkta andliga manifestationer, och vad som är det bibliska mönstret för hur våra samlingar och gudstjänster skall se ut.

Man har t.o.m i arbete med att avprogrammera sektmedlemmar visat en film om Marjoe Gortner. Det säger något om hur tankeväckande berättelsen om honom kan vara. Jag återkommer till denna film längre fram, där du även får chansen att se den.
Låt mig först ge en liten historisk överblick om vem denne Marjoe Gortner var plus lite tankar från min sida.

Lite historia
Marjoe Gortner föddes 1944 i USA. Hans far var någon slags evangelisk predikant. När Marjoe var tre år gammal förstod föräldrarna att deras son hade särskilda talanger när det gällde att memorera saker, och att han var helt orädd för okända människor och stora sammanhang.
Både hans mor och far pressade då Marjoe hårt till att memorera ”väckelsebudskap” och de lärde honom dramatiska gester och poser.
De spred också ryktet om att han hade fått en särskild uppenbarelse och smörjelse från Gud. Redan då Marjoe var fyra år ung lanserade föräldrarna honom som en gudabenådad förkunnare, och man lät honom t.o.m. viga ett par till man och hustru inför kamerorna – allt för att skapa ett spektakulärt rykte kring sin son och därmed tjäna pengar på honom.
När Marjoe var 16 år stack hans far ifrån familjen med alla pengar de hade tjänat in. Detta ledde till att Marjoe levde som hippie fram till 20-årsåldern. När behovet efter pengar blev allt för alarmerande vände Marjoe tillbaka till predikanttjänsten – helt utan en personlig kristen tro! Då och då tog han också ledigt för att åter leva hippieliv med sina vänner. Marjoe sa själv att han egentligen aldrig hade haft en tro.

Samvetskrisen och filmen
När Marjo var i 25-årsåldern började han dock få samvetsnöd över hur han – för att tjäna pengar – utnyttjade människors religiösa sökande. Han tjänade dessutom ganska bra med pengar!
Han kom då fram till den mycket intressanta idén att låta ett filmteam följa honom på hans absolut sista predikoturné. I denna film ville Marjoe avslöja hur enkelt det var för honom att dupera och manipulera människor i ”mirakelmöten”, trots att han inte själv var troende.
Han ville avslöja vilka knep man som förkunnare kan använda och vilka stämningar som måste byggas upp för att resultaten skall infinna sig.
Han ville i filmen också peka på att andra förkunnare använder samma knep – vanligen bara för att tjäna bra med pengar. Marjoes planer ledde till att ett filmteam följde honom under hans sista turné år 1971. Filmen fick namnet Marjoe och vann 1972 års Oscar för bästa dokumentärfilm.

Den falska karismatikens atmosfär
När man tittar på filmen Marjoe (vilket du strax skall få möjligheten att göra), så slås man av hur lika hans möten var alla de väckelsemöten, mirakelmöten och helandemöten som vi även kan se i dagens kristenhet. Där är många gånger samma inramning och samma innehåll.
Atmosfären byggs upp av mycket musik och sång, många gånger med väldigt magert textinnehåll. Ofta ger förkunnaren ett intryck av att ”det här mötet är ett alldeles särskilt möte då Gud har för avsikt att göra något alldeles extra”.
Förkunnaren levererar profetiska hälsningar, tungotal och kunskapens ord som förstärker känslan av att något särskilt är på gång. Det ena löftet efter det andra ersätter seriös bibelundervisning.
Förkunnaren vittnar gång på gång om vad som hänt på det och det stället eller på tidigare möten. Förkunnaren berättar om stora tecken och under som skett på andra håll. Åhörarna ges sedan tillfälle att rada upp sig för att få del av ”smörjelsen”, att bli helad, att uppleva ekonomisk välsignelse etc, eller att bara få ”ta emot”. Och där ges också ett eller flera tillfällen att ”så in i Guds rike” när det gäller pengar. Marjoe Gortner gjorde på samma sätt, och det funkade!

De andliga manifestationerna infinner sig
Marjoe hade alltså lärt sig vilka knep som behövdes för att skapa den rätta atmosfären så att människor skulle få ”andliga” upplevelser. I filmen säger han just detta: ”bara fasaden är helig, så funkar det”.
Jag kan inte redogöra för alla olika manifestationer som förekom i Marjoes alla möten, men i hans film ser man att det handlar om ”helig fylla”, skrattanfall, gap och skrik, dans och hopp, skakningar, fall baklänges och framlänges, sprattlanden på golvet, m.m.
Det som framför allt är intressant för oss här, är att de andliga manifestationer som förekom i Marjoes möten, är exakt lika de som förekommer i möten med många av dagens förmögna kändisförkunnare såsom Benny Hinn, Rodney Howard Browne, John Arnott, Randy Clark, Bill Johnson, Todd Bentley, och många, många andra.
Det här sker även i församlingar i Sverige, och inte minst i de som är en del av Trosrörelsen eller där man släppt in sådan förkunnelse. Dessutom överensstämmer dessa manifestationer med de s.k. ”Kundalini-fenomen” (Kundalini = ormkraften) som sker inom hinduismen, buddismen, New age, Oneness-rörelsen, etc. Alla dessa manifestationer är helt obibliska; de är inte tecken för den Helige Andes närvaro och andedopet! Läs i Bibeln så får du se.

Man måste förstå att dessa manifestationer som Marjoe kunde mana fram på detta sätt betalade sig riktigt bra. När människor såg vad som skedde, kände de att det var rätt att ”så in till Guds rike” med sina pengar. Men det var alltså inte till Guds rike, det var till en bedragare som endast var ute efter att tjäna pengar åt sig själv.
Frågan är då vilken ande som var verksam i Marjoes möten. Vad var det som åstadkom de andliga manifestationerna när förkunnaren var falsk och evangeliet han förkunnade inte var Bibelns sanna och fulla evangelium?
Var det orena andar? Var det ”köttet”? Eller var det psykologiska fenomen? Jag kan inte svara helt på dessa frågor, kanske var det en blandning, men helt klart är att det inte var Guds Ande.
Steget är då inte långt till att anta detsamma om alla de möten vi ser i dag som har ungefär samma innehåll som Marjoe Gortners möten. Med Bibeln som utgångspunkt vågar jag säga det.

Vilken mötesform är bibliskt korrekt?
När jag ser filmen Marjoe så kan jag inte komma undan att reflektera över vad Bibeln säger om de kristnas samlingar. Inte står det något om Marjoes sort av möten i alla fall. Det blir för mig ganska uppenbart – och samtidigt skrämmande – att den mötesform som många kristna idag ser som den mest andliga av alla – de karismatiska mötena – egentligen har väldigt lite stöd i Bibeln.
I Marjoes möten, och i många, många möten idag, står EN känd och betald förkunnare och brer på så pass fläskigt att alla i bänkraderna skall bli så pass imponerade att man både rusar fram till förbönskön och drar fram ordentligt med pengar till ”offret”.
Förkunnaren själv tycks ha alla utav de s.k. nådegåvorna, och åhörarna skall bara ta emot.
Förkunnaren själv tycks sitta inne med hela sanningen, och åhörarna skall förbli lyssnande.
Förkunnaren själv är den som har bredband ständigt uppkopplat till Gud, och de i bänkraderna har bara att falla ner i beundran inför en sådan ”gudsman”. Och detta trots att Bibeln säger:

1 Kor 14:26: Hur skall det då vara, bröder? Jo, när ni samlas har var och en något att ge: en psalm, ett ord till undervisning, en uppenbarelse, ett tungotal, och en uttydning. Låt allt bli till uppbyggelse.

Tittar vi närmare på sångerna i de karismatiska mötena av idag, så är också dessa många gånger långt ifrån vad Bibeln lär. Dagens sånger är ofta repetitiva (likt mantran) och utan substans. Bibeln säger däremot:

Kol 3:16: Låt Kristi ord rikligt bo hos er med all sin vishet. Undervisa och förmana varandra med psalmer, hymner och andliga sånger och sjung med tacksamhet Guds lov i era hjärtan.

Finns det i vårt land sanna kristna musiker, så hoppas jag innerligen på en reformation av de andliga sångerna (och samlingarna). Hur själva musikstilen måste vara anser jag inte man kan utläsa ur Bibeln.
Men helt klart är att sångerna bör både undervisa och förmana oss, vid sidan av lovsång. Är sångerna fulla av ”Kristi ord… med all sin vishet” så behövs nog varken effekter, rök eller strålkastare för att gripa tag i de som lyssnar.
Är det lovsånger vi sjunger så är de ju förhoppningsvis riktade till Gud, och han har väl inte beställt sådana effekter? Det är väl enbart de innehållslösa sångerna som måste förstärkas med sådant, eller hur?

Jag måste också säga något om enkelheten och fokuseringen på Guds Ord i de sanna bibeltroendes möten. Studerar man väckelsehistoria, så slås man av den enkelhet och innerlighet som kännetecknade deras möten – ofta under förföljelse.
Bibelns undervisning var det centrala. Man offrade ofta livet för friheten att få läsa Guds Ord i all enkelhet. Bibelns mötesform var stillsam. Den kännetecknades av att Guds Ord var i centrum. Judarnas möten i synagogorna var förebilden, och där var Guds Ord och samtalet kring Ordet det centrala. Allt kretsade runt Guds Ord.
Den ”apostoliska hierarki” som Katolska kyrkan, Trosrörelsen, Profetrörelsen och den Apostoliska rörelsen (mfl) vill lura oss in i, ser jag inte heller i väckelsehistorien eller i Bibeln.
Detta är istället ett kännetecken för den antikrists ande som vill dominera, kontrollera och samla alla med eller utan tvång till enheten under EN ledare. Men i Guds församling är ingen förmer än någon annan, och där är det Kristus som är huvudet:

Gal 3:28: Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.

Ef 4:15: Vi skall i stället i kärlek hålla fast vid sanningen och i allt växa upp till honom som är huvudet, nämligen Kristus.

Se filmen om Marjoe Gortner