Manipulativa maktmänniskor i Guds församling drivs av mörkrets krafter!

Reflektion: En mycket läsvärd artikel! Den som någon gång råkat ut för sådana människor känner mycket väl igen denna beskrivning! Maktmissbruk hör inte hemma i Guds församling, men ändå förekommer det tyvärr ganska ofta. Församlingen är enligt Bibeln, Kristi kropp här på jorden, där alla är lemmar varandra till tjänst och uppbyggnad! Rom. 12

Maktmissbruk

Citerat: "Makt en fråga om liv och död

RIL News vill belysa ämnet makt för att lyfta fram hur maktbegäret är avskyvärt för Bibelns Gud.

Gud visar i Bibeln, genom sin son Jesus, tydligt hur han själv avstod från att bruka sin enorma gudomlig makt. Genom att avstå från att bruka denna makt verkar han vilja visa någonting mycket viktigt, nämligen att man under inga omständigheter får använda övermakt på ett själviskt sätt.

Genom att avstå från makt visar Jesus på en motsatt attityd jämfört med hur hans fiende gärna gör med människor - Satan älskar att bruka makt. Att härska är en lockelse för en människa som behärskas av en satanisk anda och attityd. Kontrasten mellan människans fiende Satan och människans rätte Herre, dvs Jesus, blir mot denna bakgrund extrem - som dag och natt och ljus och mörker och som liv och död.

Vänliga sätt att härska

I förordet till boken skriver Birgit Karlsson att:

Särskilt plågsam är upptäckten att den generositet och omsorg som vissa  människor har så  lätt att utöva  inte sällan visar sig ha en mörk avigsida. Viljan och förmågan att ge och  ta hand om blir ett medel för att dominera och göra den mottagande beroende och ur stånd att hantera sitt liv.

Offren krossas först

Lövås uttrycker en upprördhet och besvikelse över att så få gemenskaper förmår korrigera maktmänniskan och menar att maktmänniskornas offer sällan tas på allvar. 

Med sin erfarenhet av offer för maktmänniskor säger han att om offren vågar söka hjälp, så att deras förtryckare får reda på det, manövreras offren ofta ut redan i inledningsskedet. 

Oavsett vilken typ av maktmänniskor det är frågan om, till exempel affärsmän vana vid att dagligen utöva sin makt, eller människor som manipulerar med religiös skuldbeläggning, så måste offren i ett tidigt skede oskadliggöras. 

Han kallar maktmänniskorna för "farliga vargar" som tränger sig in i församlingarna och refererar till Apg 20:29. 

Lövås behandlar i sin bok främst de extrema och mer synliga religiösa manipulatörerna i sin bok.

Maktmänniskor uppges ha ett omåttligt behov av att regera andras hjärtan och tankar och han använder omväxlande ordet maktmänniska och psykopat för att beskriva samma typ av extrema beteende. Bibeln skulle dock ha kallat manipulativa människor för onda eller falska samt rubricerat företeelsen som "synd"."

"Jesus var inte maktmänniska

Och Jesus använde inte feg taktik. Istället använde Jesus mycket väl grundade argument,  vilket visas av att han alltid kunde utförligt motivera sina påståenden. De som inte kunde svara med bättre motargument blev därmed svarslösa, och då återstod bara två möjligheter - att erkänna giltigheten i Jesu påståenden eller att hata honom.

Det är alltså sättet som skiljer maktmänniskans sätt att debattera från den uppriktiga sanningssökarens. En slug taktiker lyckas dock ofta skapa ett intryck av att diskussionen förs på ett giltig sätt, men han döljer sin användning av taktik och knep.

Maktmänniskor drar sig alltså inte för att använda otillåtna metoder. De sätter gärna själva igång skvaller och förtal för att nå sina syften. En framtida möjlig kritiker eller motståndare skall ju redan i förväg elimineras genom att förtala denne och på så sätt undergräva förtroendet för åsiktsmotståndaren.

Förtal och fel fokus

Förtal är ett av de allra effektivaste sätten att skaffa ur vägen den som kan hindra ens egen maktutövning. Lövås uppger vidare att maktmänniskan drivs av ett behov av att få uppmärksamheten fokuserad på sig själv. Detta kan dock misstolkas eftersom det även finns de som har god anledning att fånga människors uppmärksamhet, t.ex präster och predikanter. 

Även Bibelns profeter såg till att få den uppmärksamhet uppgiften krävde. Alla dessa hade ett budskap att lägga fram som inte handlade om dem själva, vilket också utgör en viktig skiljelinje mellan det sunda och det osunda.

I boken ger Lövås exempel på sunda personer som sökte andra människors uppmärksamhet. Till exempel Paulus och Barnabas i Lystra som sade "Vi är svaga människor precis som ni" (Apg 14:8-18). Deras syfte var att upphöja Kristus och förkunna hans evangelium. De drog alltså uppmärksamhet till sitt budskap, men själva budskapet upphöjde inte och fokuserade inte på dem själva."

Citerat "...maktmänniskor kan skapa skuldkänslor, men då sker det ofta med hjälp av grundlösa anklagelser. 

Maktmänniskan orsakar ofta rent sjukliga skuldkänslor som helt saknar grund. Därför ger Lövås i boken det befriande bibliska budskapet att även anklagelser måste motiveras. Som exempel nämns hur Jesus krävde att man bevisade på vilket sätt han skulle ha syndat (Joh  8:46). Skillnaden mellan verklig skuld och manipulation avgörs alltså av Guds ord, inte av diffusa känslor eller åsikter. 

Ett samvetande med Gud (baserat på hans ord) kan innebära att man tillsammans med Gud vet att man är frikänd. Men samförståndet med Gud kan även överbevisa om synd. Man vet alltså något tillsammans med Gud, och skuldkänslor som grundar sig på att man brutit mot kända och gemensamma värderingar är därför inte manipulation, de baseras istället på en sund insikt i samförstånd (sam-veta) med Guds ord.

Men den som är skicklig på att manipulera kan alltså skapa godtyckliga skuldkänslor i syfte att bygga upp beroendeförhållanden som påminner om torterare och tortyroffer (se även Stockholmssyndromet). 

Citerat: Avslöjande mål och medel

Maktmänniskan vill ha kontroll men är däremot inte lika intresserade av sanning eller rättvisa. Maktmänniskor har ofta en iver att påpeka andras fel. Men en sådan uppgift, att påpeka fel, hade även Guds profeter. Därför behöver man se upp även på denna punkt. Även Guds Ande uppges ju ha till uppgift att avslöja sanningen ifråga om synd. 

Skillnaden mellan manipulativa maktmänniskor och uppriktiga sanningssägare ligger i syftet eller målsättningen med de sanningar som framförs. På längre sikt kan man i efterhand se skillnaden genom att se på "frukterna" (resultatet). Maktmänniskan eftersträvar inte sanning. 

Den manipulativa maktmänniskan försöker ofta bryta ner självkänslan hos sina offer. Målet är då att knäcka allt motstånd så att de själva kan ta över kontrollen och utöva sin makt. 

Ett gott eller ett ont syfte bakom att någon påpekar fel kan ibland särskiljas genom den eventuella personliga vinningen för den som påpekar felen. Vi noterar att ingen av Bibelns profeter var kända som maktmänniskor. De levde istället ofta, men inte alltid, avskilda liv utan möjlighet att få ut någon egen vinning av de budskap de hade att framföra."

***********************

Bibelns beskrivning av en sann Guds församling!

Rom. 12:1 ” Så förmanar jag nu eder, mina bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära edra kroppar till ett levande, heligt och Gud välbehagligt offer -- eder andliga tempeltjänst.

2 Och skicken eder icke efter denna tidsålders väsende, utan förvandlen eder genom edert sinnes förnyelse, så att I kunnen pröva vad som är Guds vilja, vad som är gott och välbehagligt och fullkomligt.

3 Ty i kraft av den nåd som har blivit mig given, tillsäger jag var och en av eder att icke hava högre tankar om sig än tillbörligt är, utan tänka blygsamt, i överensstämmelse med det mått av tro som Gud har tilldelat var och en.

4 Ty såsom vi i en och samma kropp hava många lemmar, men alla lemmarna icke hava samma förrättning,

5 så utgöra ock vi, fastän många, en enda kropp i Kristus, men var för sig äro vi lemmar, varandra till tjänst.

6 Och vi hava olika gåvor, alltefter den nåd som har blivit oss given. Har någon profetians gåva, så bruke han den efter måttet av sin tro;

7 har någon fått en tjänst, så akte han på tjänsten; är någon satt till lärare, så akte han på sitt lärarkall;

8 är någon satt till att förmana, så akte han på sin plikt att förmana. Den som delar ut gåvor, han göre det med gott hjärta; den som är satt till föreståndare, han vare det med nit; den som övar barmhärtighet, han göre det med glädje.

9 Eder kärlek vare utan skrymtan; avskyn det onda, hållen fast vid det goda.

10 Älsken varandra av hjärtat i broderlig kärlek; söken överträffa varandra i inbördes hedersbevisning.

11 Varen icke tröga, där det gäller nit; varen brinnande i anden, tjänen Herren.

12 Varen glada i hoppet, tåliga i bedrövelsen, uthålliga i bönen.

13 Tagen del i de heligas behov. Varen angelägna om att bevisa gästvänlighet.

14 Välsignen dem som förfölja eder; välsignen, och förbannen icke.

15 Glädjens med dem som äro glada, gråten med dem som gråta.

16 Varen ens till sinnes med varandra. Haven icke edert sinne vänt till vad högt är, utan hållen eder till det som är ringa. Hållen icke eder själva för kloka.

17 Vedergällen ingen med ont för ont. Vinnläggen eder om vad gott är inför var man.

18 Hållen frid med alla människor, om möjligt är, och så mycket som på eder beror.

19 Hämnens icke eder själva, mina älskade, utan lämnen rum för vredesdomen; ty det är skrivet: »Min är hämnden, jag skall vedergälla det, säger Herren.»

20 Fastmer, »om din ovän är hungrig, så giv honom att äta, om han är törstig, så giv honom att dricka; ty om du så gör, samlar du glödande kol på hans huvud.»

21 Låt dig icke övervinnas av det onda, utan övervinn det onda med det goda.”