Fäderneslandet, ur "Läsebok för folkskolan" 1901

En berättelse ur min mormors gamla läsebok från folkskolan. Skrivet på gammalsvenska. En mycket tänkvärd berättelse om en svunnen tid, där man hade stor kärlek till sitt fosterland men också en stark gudsfruktan.  

Föga kunde väl dessa människor ana hur allt det, som då var så viktigt, skulle kunna bli så förändrat till oigenkännlighet som det vi ser i vårt land idag.

När oförståndiga och ansvarslösa ledare kommer till makten så raseras de grundvalar som gjorde att folk kunde bo och leva i trygghet.  En stark gudsfruktan för med sig både beskydd och välsignelse för ett land.

3 Mos. 25:17 ”Ni skall inte göra varandra orätt, du skall frukta din Gud. Ty jag är HERREN, er Gud.
18 Ni skall följa mina stadgar, och mina lagar skall ni ta vara på och följa. Ni kommer då att bo trygga i landet. 

19 Och landet kommer att ge sin frukt, så att ni har att äta i överflöd, och ni kan bo där i trygghet.”

Ords. 1:29 ”Eftersom de hatade kunskap och inte ville frukta HERREN,
30 eftersom de inte ville veta av mitt råd och föraktade alla mina varningar,
31 därför skall de äta sina gärningars frukt och mättas av sina onda planer.
32 Ty de oförståndigas avfällighet skall döda dem och dårarnas sorglöshet förgöra dem.
33 Men den som hör mig skall bo i trygghet utan att behöva frukta något ont." 

************************** 

Fäderneslandet av Z. Topelius

"En morgon stod jag högt uppe på en stege, som var rest emot taket på vår stuga. Jag kunde där se vida omkring. Långt ifrån vår gård såg jag andra gårdar. Långt ifrån vår beteshage såg jag ängar, åkrar, vägar, berg, skogar och sjöar.

Jag visste väl att världen var stor, men jag trodde icke, att den var så stor. Och då uppstod hos mig den tanken: ”Är det väl möjligt, att allt detta är vårt land, vårt stora hem?”

Jag klef ner från stegen. Min moder hade klippt sina får och satt nu på trappan, där hon skilde i korgar den hvita ullen ifrån den svarta. Jag frågade henne: ”Är allt detta land, så långt jag kan se, vårt fädernesland?”

Hon sa till mig: ”Sätt dig här vid min sida, så vill jag säga dig det. Allt detta land, som du här kan se, och ännu mycket mer därtill är ditt fädernesland. Före din fader bodde i detta land din farfader. Före honom bodde hans fader och förfäder icke allenast i denna gård utan i många gårdar och i många olika delar af landet. Detta land var deras, och därför är detta land våra fäders land, som gått i arf till oss, deras barn. Här hafva de lefvat, arbetat, fröjdats och lidit långt före oss. Här hafva de också dött och ligga begrafna i jorden. 

Om icke dessa våra fäder arbetat så tåligt och ihärdigt, så skulle vårt land nu vara en ödemark utan bröd. Om de icke vandrat i Guds fruktan och uppfostrat sina barn till Guds sanna kännedom, skulle vi nu vara blinda hedningar. Om de icke lärt sina barn nyttiga kunskaper, skulle vi nu vara okunniga vildar. Om de icke försvarat landet mot fienders våld, skulle vi nu icke hafva lag, rätt eller frihet. Detta samma land var våra fäder mycket kärt, ja, så kärt, att de för det offrat sin långa möda, sin timliga välfärd, sitt hjärteblod och sitt lif.

Därför måste vi alltid vara tacksamma mot våra fäder och hålla deras minne i ära. Vi måste hedra dem, såsom vi hedra fader och moder, på det oss må väl gå och vi må länge lefva i det land, som Gud har gifvit oss. Vi böra alltid söka att vara värdiga våra fäder. Det land, som de odlat och förskönat, skola också vi försköna och odla. Det land, som de älskat så högt och försvarat ända in i döden, skola vi älska och försvara liksom de, och detta skola vi göra icke allenast för deras skull utan äfven för vår skull. 

Ty detta land har Gud beskärt oss, för att det må gifva oss allt, hvad som för oss är nödvändigt och kärt här på jorden. Det gifver oss kläder och bröd, arbete och lön, vänner och stöd. Det uppfostrar oss till gudsfruktan och alla mänskliga dygder. Det undervisar oss med sin kyrka och sina skolor. Det beskyddar oss med sin öfverhet och sina lagar, att ingen får göra oss orätt. Det bistår oss i alla goda och nyttiga företag. Det gifver oss i lifvet ett bo och i döden en graf. Därför är ju detta land vårt stora hem. För detta land skola vi trofast arbeta och, om Gud så behagar, med heder dö.

Minns alltid, att Gud har gifvit oss detta land till vår egendom, för att det må uppfylla sin bestämmelse i världen, och för att hans vilja må ske såsom i himmeln så ock på jorden! Ty jorden är Guds och allt, hvad däruppå är. 

Vi skola stå till räkenskap för det sätt, på hvilket vi användt Guds gåfva. Han skall en gång säga till enhvar af oss: ”Jag har satt dig till en fogde öfver min gård, till en förvaltare i detta mitt land. Huru har du vårdat min gård? Huru har du förvaltat mitt land? – Hvad skola vi svara Herren? Han, som dömer allt med sin rättfärdiga dom, skall hos oss endast finna synd och brist. Men vi skola bedja honom, medan vi ännu äro hans förvaltare, att han må gifva oss en rätt stark, rätt trofast och försakande kärlek till vårt fädernesland. Detta skola vi göra, på det att detta land må blomstra under hans allmakts beskärm och förkunna hans lof från släkte till släkte.”

Z. Topelius