Lagom
En grå liten fågel brast ut i ett hejdlöst jubel,
vild av lycka över att få leva under öppen himmel,
och färgade skyn med en blodröd, pärlande drill.
Då spände den förnumstige
och ordensprydde domherren,
en av de aderton i fåglarnas akademi,
ut sitt bukiga bröst
och dekreterade: Så får det inte sjungas!
Stäm ned tonen! Inga våldsamheter!
Lugn, behärskning, lagom.
Ett ensamt litet ljus flammade upp i en farlig låga,
hett av iver att brinna ned
i Hans tjänst som tände det.
Då kom mannen med ljussaxen,
den allestädes närvarande elddämparen,
han som inte kan lida en låga på egen hand,
ett obändigt sken.
Ett ensamt ljus har vågat brinna för våldsamt.
Det måste tuktas. Ingen oro i ljusraderna!
Observera! Lagstadgad två centimeters låga!
Lugn, behärskning, lagom.
Slå vakt vid din värdiga sångskola
och tänd din ömkliga sparlåga, herr Lagom!
Vrid på din omhuldade,
tempererade husbehovsvärme
- rumstemperatur aderton grader Celsius
enligt kontrakt -
och sköt samvetsgrant din ljussnopparsyssla!
Du skall få en hederlig begravning,
och på din gravsten skall huggas in i kall granit:
Här Hvilar Riddaren af
"Å ena sidan men å andra sidan".
När han lefde, lefde han aldrig.
(Nils Bolander)
Du skall inte tro att du är något!
Du skall VETA det!
Du är värdefull för Gud!
***************************
Finns det något utrymme i våra kyrkor längre, för elden och kraften från den Helige Ande, att få utföra sitt verk i oss, och i församlingen, eller är våra "lagomprogram" så förutbestämda och inrutade, så att det inte finns någon tid över, att vänta på Gud, eller är det kanske så, att det inte heller finns varken lust eller intresse längre?
Vågar vi låta Guds Helige Ande ta över kontrollen i gudstjänsterna, eller är vi alltför rädda att tappa bort vår egen kontroll?
Kanske vi sitter fast så mycket i våra traditioner, att iaktta största möjliga tystnad, så vi inte ens vågar nysa i kyrkan, för att inte störa vår bänkgranne.
OK, att vi behöver ha vissa ordningar i gudstjänsten, men dessa ordningar får ju inte bli till ett hinder för den Helige Ande att få tid att verka. Där Guds Ande är, där är det liv!
Vi är ju alla lemmar i Kristi kropp, och i varje lem har Gud lagt ner gåvor, som är tänkta till församlingens uppbyggnad.
Det är dags för er ledare att ha förtroende för det som Gud har lagt ner i var och en av oss, och inte ha anseende till personen. Gud använder vem Han vill, till vad Han vill.
Gud har ju också skapat glädjen, och Han är den sanna glädjens källa, så låt oss fröjdas och vara glada och höja jubel till Herren Gud, vår frälsnings klippa, och tillbe och lovsjunga Hans heliga namn, från djupet av våra hjärtan! Fröjd i Herren är vår starkhet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar