Uppmuntra varandra!

2 Tess. 2: 15-17 "Stå alltså fasta och håll er till de lärdomar ni har fått, muntligt eller genom brev. Må vår Herre Jesus Kristus själv och Gud, vår Fader, som har älskat oss och i sin nåd gett oss evig tröst och gott hopp, uppmuntra era hjärtan och styrka er till allt gott i ord och gärning."

Hebr. 3: 12-13 "Bröder, se till att ingen av er har ett ont och trolöst hjärta, så att han avfaller från levande Gud. Uppmuntra varandra istället varje dag, så länge det heter i dag, så att ingen av er förhärdas genom syndens makt att bedra. Ty vi är Kristi vänner, om vi ända till slutet stadigt håller fast vid vår första tillförsikt."

Hebr. 10: 23-24 "Låt oss orubbligt hålla fast vid hoppets bekännelse, ty den som har gett oss löftet är trofast. Låt oss ge akt på varandra och uppmuntra varandra till kärlek och goda gärningar."
(Folkbibeln)


********************
Uppmuntran har en oerhörd betydelse för oss alla. I vissa lägen kan det t.o.m. vara livsavgörande. Ett vänligt ord eller ett vänligt leende kan få en människas vardag att vända från uppgivenhet till nytt mod, från sorg till glädje o.s.v.
I detta vårt egocentrerade samhälle finns det många ensamma människor som ingen bryr sig om. Många som längtar efter sann, god och innerlig gemenskap, där det finns någon som ser dem.
Bibeln har många berättelser om Jesus, hur Han alltid SÅG människorna. Han, vår store Mästare från Nasaret, tog sig alltid tid med den lilla människan, och Han gör det än i dag. Han ser dig alltid och manar gott för dig inför Fadern! Vilken underbar Jesus vi har! Men Han vill också att vi ska se varandra, och att vara Hans lemmar, varandra till tjänst.
Det kommer alltid en stor återbäring på detta med att uppmuntra andra, för man blir själv väldigt glad och uppmuntrad av det!
********************

Vill här citera en dikt av en favoritförfattare: Nils Bolander.

Bara

Bara ett vänligt leende, en hälsning varm och god,
kan vara nog att skänka en livstrött levnadsmod.

Bara en knuten näve och några bittra ord
kan släcka en människas glädje och begå själamord.

Ett bud på ett enkelt ark papper, en enda fattig rad,
kan göra en mycket sorgsen, så obeskrivligt glad.

Bara två stränga ögon, en tystnad, isande kall,
är nog att bringa en ensam förtvivlad själ på fall.

O, slösa med varma blickar och tala så milt och mjukt!
Bara ömhet kan rädda det som är rolöst och sjukt.

Endast den kärlek som brinner het av människotro,
kan få ett vilset hjärtas evighetsdröm att gro.

(Nils Bolander)