Du blir prövad, av David Wilkerson

Du blir prövad 
Predikan av David Wilkerson
July 2, 2012

"Om du har en längtan efter att vandra rättfärdigt inför Herren, var förvissad om att du kommer att bli prövad. Faktum är att ju grundligare din vandring med Kristus är, desto mer intensiv kommer din prövning att bli. Bibeln är tydlig med detta: ”De av folket som känner sin Gud skall stå fasta och hålla ut ... Men när de faller skall de inte lämnas utan hjälp … En del av de förståndiga skall falla, och de skall luttras så att de blir rena och fläckfria intill ändens tid. För ännu dröjer slutet till den bestämda tiden” (Daniel 11:32, 34-35).


En enorm prövotid kommer över ”de förståndiga”. Vilka är dessa människor som ska prövas? Det är de rättfärdiga, de som gör bedrifter för Herren, som vandrar med Gud och har Kristi visdom. Kanske har du på senare tid undrat, ”Varför prövas jag? Varför händer allt detta mig?” Gå tillbaka till din skoltid. När det var prov avslöjade det hur mycket du faktiskt kunde av det du hade fått lära dig. Paulus talar om en annorlunda skola, en där vi ”lär känna Kristus” och får ”lära er, så som sanningen är i Jesus” (Efesierbrevet 4:20–21). Om du tillhör Jesus, är du i hans skola. Om du har tjänat honom under några år tror du kanske att du har tagit examen. Men ingen av oss tar examen innan vi är i härlighet med honom.

David talade ofta om att bli prövad och rannsakad: ”Jag vet, min Gud, att du prövar hjärtat och har behag till vad som är rätt” (1 Krönikeboken 29:17). Jag vill tala om tre test som är vanliga för varje kristen."

1Vi prövas genom bedrövelser och lidande, båda våra egna och andra troendes.

Något av det svåraste kristna har att hantera är de rättfärdigas lidande. Fram till tiden för Kristus associerade judar välstånd och god hälsa med gudfruktighet. De trodde att om du var förmögen, välsignad eller hade god hälsa var Gud med dig. Det var på grund av detta som lärjungarna hade svårt att förstå Jesus uttalande, ”Det är lättare för en kamel att komma igenom ett synålsöga än för en rik att komma in i Guds rike" (Matteus 19:24). Lärjungarna frågade Herren, ”Om det är så, vem kan då bli frälst?”

Till och med idag finns det en missuppfattad lära som säger att de som är i förbund med Gud kommer aldrig att lida. Men alla troshjältarna nämnda i Hebreerbrevet led, vilket inbegrep att de blev stenade, torterade och mötte en våldsam död (se 11:37). Petrus förklarar för oss, ”Mina älskade, var inte förvånade över den eld som ni måste gå igenom till er prövning, som om det hände er något oväntat. Nej, gläd er ju mer ni delar Kristi lidanden. Då skall ni också jubla och vara glada, när han uppenbarar sig i sin härlighet” (1 Petrusbrevet 4:12–13). Petrus tillägger, ”Gläd er därför, om ni nu en kort tid måste utstå prövningar av olika slag. Äktheten i er tro är långt värdefullare än guld som är förgängligt, fastän det håller provet i eld, och den tron skall visa sig bli till lov, pris och ära, när Jesus Kristus uppenbarar sig” (1:6-7).

Vi måste förstå att Jesus är vår lärare. Och när vi tuktas kan vi ropa på honom så mycket vi vill, men han kommer inte agera innan vi har lärt oss det han vill lära oss. Det finns eviga sanningar som bara han kan bädda in i våra hjärtan, och endast på hans sätt.

Du förstår, när Kristus tillåter lidande och prövningar i våra liv är han ute efter en sak. Det är samma sak han var ute efter när han begärde att Abraham skulle offra sin älskade son Isak. Gud tillät Abraham att leda Isak upp på berget och lyfta kniven över honom. Det var bara först då som Herren stoppade honom och sa ”Nej!” Vad var Gud ute efter? Helt enkelt detta: ”Abraham, betyder jag mer för dig än föremålet för det du har mest kärt på jorden?” Abraham bevisade att han var villig att lägga ner allt som var kärast för honom – sin son, just han som var Guds löfte till honom – och lägga sin framtid i Guds händer. Han gav allt till Herren.

Vi kan likaså bli prövade genom lidandet hos andra, i synnerhet rättfärdiga, heliga tjänare till Gud. Ibland kan detta prövande vara det svåraste att förstå. Bibeln säger, ”Den rättfärdige måste lida mycket, men HERREN räddar honom ur allt” (Psaltaren 34:20). Men många tycks inte bli räddade. Vi ser så många hängivna kristna dö inför våra ögon. En del lider av plågsamma smärtor. Ändå är jag övertygad om att vi inte förstår den typ av förunderlig räddning Herren har i sitt sinne för oss. Hans vägar är så mycket högre än våra. Jag har varit med lidande kristna på sjukhus, kristna som hade mer tro och hopp än alla de kristna runt omkring dem som bad att de skulle bli helade. När du har den sortens hopp i dig lever du inte för denna världen – du lever för evigheten. Sanningen är att de som har lidit och dött i tro har tagit emot sitt slutgiltiga helande. För dem betyder det Kristi närvaro i dess fullhet. Petrus säger att dessa heliga ”delar Kristi lidanden. Då skall ni också jubla och vara glada, när han uppenbarar sig i sin härlighet” (1 Petrusbrevet 4:13). Den tro de uppvisade på jorden kommer att ge stor ära till Gud.

Herren vill plantera något i våra hjärtan genom alla våra prövningar. Han vill att vi ska kunna säga, ”Jesus, du är min beskyddare, och jag tror att du bestämmer över händelserna i mitt liv. Om något händer mig är det på grund av att du tar ner muren och du har ett syfte med det. Om jag vet att jag vandrar i rättfärdighet och jag har din glädje i mitt hjärta kommer mitt liv och min död att ge dig ära. Du kanske har någon förberedd ära, ett evigt syfte som mitt begränsade sinne inte förstår. Hur det än är med det säger jag ’Levande eller död, jag tillhör Herren!’”

2 Vi testas genom att svaren på våra böner dröjer.

De flesta av oss ber som David gjorde, ”Dölj inte ditt ansikte för mig när jag är i nöd! Vänd ditt öra till mig, skynda dig att svara när jag ropar!” (Psaltaren 102:3). ”Jag är i nöd. Skynda att svara mig!” (69:18). Det hebreiska ordet för ”skynda” betyder ”Just nu, skynda på – i samma stund som jag ropar på dig, gör det.” David sa, ”Herre, jag litar på dig. Men snälla, skynda dig och svara!” Men, mina älskade, Gud har inte bråttom. Han hoppar inte på vårt kommando. Faktum är att ibland undrar du om han någonsin kommer att svara. Du ropar, gråter och fastar, men dagarna går, veckorna, månaderna, till och med åren, och du får inte det minsta beviset på att Gud hör dig.

Varför låter Gud svaren på uppriktiga böner dröja? Det är inte för att han saknar makt. Han skulle bara kunna blinka med ögat eller tänka en tanke och arbetet skulle ha blivit utfört. Och han är högst villig, till och med mer än vad vi är, att låta oss ta emot från honom. Svaret återfinns i denna vers: ”Jesus berättade för dem en liknelse för att visa att de alltid borde be utan att tröttna” (Lukas 18:1). Det grekiska ordet för ”tröttna” betyder ”slappna av, bli svag eller trött i tron, bli matt, ge upp kampen, inte längre vänta på fullbordan.”

Paulus säger till oss, ”Och låt oss inte tröttna på att göra det goda, ty när tiden är inne skall vi skörda, om vi inte ger upp” (Galaterbrevet 6:9). Herren söker ett bedjande folk som inte kommer att slappna av eller tröttna på att komma till honom. Dessa människor kommer att vänta på honom; de kommer inte att ge upp innan verket är fullbordat. Och man kommer att finna dem väntande när han kommer med svaret.

En gång, under en period när jag hade väntat länge i bön, viskade Herren till mig, ”David, jag bygger inte din tro på mina svar. Jag bygger din tro på mina dröjsmål.”

Vem som helst kan tro när bönesvar flödar in. Vem kommer att tro efter ett år, två år, tre år? När tiden går kommer vi att överge våra böner och tron på att Gud kommer att svara, och vi går vidare till något annat. Vi säger till Herren, ”Jag kommer att vara trofast mot dig. Men förvänta dig inte av mig att jag ska ha tro till att vänta på bönesvar längre.”

Jesus ger oss en liknelse för att bevisa att han väntar på oss, att vi ska gräva ner oss och bestämma oss för att inte ge upp. Det är liknelsen om den nödställda änkan som gång på gång kom till domaren och begärde sin rätt (se Lukas 18:2-8).

Till slut gav domaren henne rätt endast på grund av att han inte ville tröttas ut genom hennes ständiga vädjande. ”Skulle då inte Gud skaffa rätt åt sina utvalda, som ropar till honom dag och natt, då han ju lyssnar tåligt till dem? Jag säger er: Han kommer snart att skaffa dem rätt” (Lukas 18:7-8).

För de flesta av oss är den svåraste delen av tron den sista halvtimmen, när det ser ut som att Gud inte kommer att svara. Vi frestas att ge upp, lämna allt bakom oss och fortsätta med någonting annat. Vi tror att vi underkastar oss Guds försyn och förtröstar på hans suveräna vilja. Vi säger, ”Herre, gör vad du anser vara bäst”, eller ”Gud, du ville nog inte detta trots allt.”

Nej, det är inte vad Gud har för avsikt! När du ber för det som uppenbarligen är Guds vilja – låt oss säga, frälsning för familjemedlemmar – har du all rätt att hålla ut och aldrig ge upp innan Jesus svarar. Du har all orsak till att inte lyssna på djävulen, till att be Gud plantera Jesu Kristi tro i dig, och inte koppla av innan du sett uppfyllelsen.

Detta har hänt mig åtminstone ett dussintal gånger. Jag har gett upp och sagt, ”Nåväl, det här kan inte ha varit Guds vilja. Det är helt enkelt en omöjlig situation”. Ibland kom svaret inom en timme efter mina ord!

Det är kanske exakt vad som händer med dig. Du har gett upp, och pressar inte längre på. Men Gud är sannerligen redan verksam, och ditt svar är precis på väg att anlända.

3 Vi prövas genom våra fall och misslyckanden.

Jag menar inte att kristna som faller tillbaka i gamla synder och vänder tillbaka till världen blir prövade. Nej, de troende står inför ett trons haveri. Petrus varnade, ”Men ni, mina älskade, eftersom ni vet detta i förväg, så tag er till vara så att ni inte förleds av de ogudaktigas villfarelse och så förlorar ert fäste” (2 Petrusbrevet 3:17). Petrus varnar troende som växer till i helighet och har föresatt sig att följa Herren.

Kanske du fallit på något sätt – gett efter för vrede, lusta, otro – efter att ha tjänat honom i åratals. Du gav efter en stund, trots alla framsteg du gjort i Herren. Om du prövas på detta område, kanske du tänker, ”Jag är så ovärdig. Hur mycket terräng har jag förlorat? Älskar Gud mig fortfarande?”

Käre helige, om du har ångrat dig helhjärtat, har du inte förlorat någon terräng alls. Gud lägger sina kärleksfulla armar runt dig och säger, ”Jag tillät detta att hända för att du skulle kunna se vad som finns i ditt hjärta. Men du gör framsteg. Du har sagt att du vill vandra med mig, och jag lär dig. Jag vill ha hela ditt hjärta, och jag kommer att tillåta dig att bli prövad ända tills jag har allt.”

Blir du prövad? Om så är fallet, be denna bön: ”Herre, du har satt fingret på några områden i mig. Plocka ut dem från mig. Jag vill inte gå bakåt. Jesus, jag vill gå framåt med dig!”