Jag
får inte många drömmar, och jag brukar inte predika mina drömmar eftersom jag
är en bibelpredikant, och allt som inte överensstämmer med Guds ord ska
förkastas. Jag säger bara hur Gud väckte min själ, hur jag känner att jag ska
predika detta ämne oftare ...
Jag vill att du ska veta att detta inte är teologi,
det är heller inte någon nymodig uppenbarelse, det är helt enkelt den helige
Ande som uppmanar mig och talar till mig om hans ankomst. Jag vet inte vill
inte bygga någon lära om det, kom ihåg det. Jag har inte mycket förtroende för
drömmar, de absoluta drömsyner eller uppenbarelser är de som nämns i Skriften.
Nu med det sagt, låt mig få dela med dig, utan att försöka påstå att det står i
Skriften eller någon annanstans, utan bara det den helige Ande talat till mig.
I
min dröm var jag plötsligt väckt av vetskapen om att jag hade blivit uppryckt,
jag hade fångats upp, och jag var i något slags transport. Jag vet inte om jag
befann mig i en vagn eller något annat, jag såg inget transportmedel, men jag
visste att det fanns andra med och att där fanns en Herrens ängel. Det infann sig
en känsla av att det gick väldigt fort genom gator och genom hus, denna
förflyttning visste inga gränser och jag hade en känsla av att jag var på min
väg hem, jag tänkte, har Herren kommit?
Jag
är vid något jag känner som Herrens ängel, i det som Herren förflyttar mig med
och jag inser att det är tusentals och åter tusentals andra människor med.
Herrens ankomst är som ett blixtnedslag är från öster till väster. Trots att
känsla var att det gick så oerhört fort, var det ändå som i slow motion, som
när en blixt kommer och jag ser det i slow motion. Jag såg ingen gestalt som
förde mig fram, jag såg ingen ängel, jag såg inte något som jag satt i, jag
hade bara en känsla. Jag visste att jag höll på att transporteras och tas hem
och det rörde sig snabbt, och folk rycktes från hem och från gatorna. Och jag
minns att specifikt att jag såg in i ett visst hem och där fanns tre personer
som jag kände igen. Två var vänner och en var en familjemedlem, och vi klev av
där av, och det var så verkligt, en plötslig känsla.
-Åh
Gud, jag kände hur det var att bli lämnad kvar, och Herren tillät mig att,
under några flyktiga ögonblick, känna av skräck för hur det skulle vara att
vara kvar när Herrens änglar kommer och samlar hans utvalda från de fyra
väderstrecken. Jag fick under den tiden känna på och förstå att där fanns även
de som kallar sig kristna, men som inte var riktigt överlåtna kristna. Sådana
som lekte med Guds nåd, som gick ut och syndade och sa att de kunde erkänna sin
synd men aldrig övergav sin synd. Jag hade en stark känsla av att trots att de
sov ändå var medvetna om att Herren kommer och att det är i en plötslig stund
eftersom jag såg händer höjdes, människor sträckte upp sina armar.
Under
denna förflyttning såg jag hur människor försökte röra sig och försökte få
uppmärksamhet av den kraft som ryckte upp människorna, denna transport, och jag
var skrek och ropade om deras frihet, som om jag trodde att om de var ute i det
fria som de kunde se så skulle de komma med, men det gick snabbt på. Det var en
känsla som jag aldrig har upplevt i mitt liv, även om min far lärt mig om
Herrens ankomst hela mitt liv och min farfar talade och undervisade om Herrens
ankomst.
Bibeln
säger att vi skall alla förvandlas, i ett ögonblick, plötsligt ska vi förändras,
Bibeln säger, att den förgängliga kroppen skall bytas mot en oförgänglig kropp
som hans. Och Bibeln säger att vi ska vara beredda, redo och ständigt vänta.
Bibeln säger Han kommer för de som söker Honom och de som är vakna, även om det
så är mitt i natten när vi sover vår fysiska sömn.
Nu
tänker jag inte påtala om när uppryckandet sker, om det är före vedermödan,
mitt i bedrövelsen eller efter vedermödan. Jag säger bara att jag hade en
känsla av skräck hur det kommer att vara för de som känner evangeliet, som har
hört om Jesus och vet om Guds nåd och barmhärtighet utan att vara redo. De togs
inte med, de var inte med i detta skeende och jag minns hur snabb
förflyttningen var, och allt folket, förflyttningen bara passerar förbi, och
denna fruktansvärda känsla att vara kvarlämnad. Herre Jag vet att jag förvaltat
myntet, jag vet att jag är frälst och kommer med hem, men dessa två vänner och
min familjemedlem, där var skräcken. Den natten ska två ligga i samma säng. Den
ene ska tas med och den andre lämnas kvar. Var därför vaksamma ty Herrens dag
kommer som en tjuv om natten, han kommer vänner!
Nu
fanns ingen känsla av fart och ingen känsla av att resa, men plötsligt gick jag
med alla runt omkring mig, vi kliver som ur ett moln, ur en dimma, för sent, in
i evigheten, plötsligt. Det fanns ingen känsla av att vi genomförts i ett
kosmos eller någon annanstans, plötsligt var vi hemma. Vi var i evighet och jag
minns denna känsla av absolut stillhet, när vi klev ut i evigheten igenom detta
moln, fanns det en känsla av frid, och allt jag kunde se omkring mig hur
människorna kände på sina kroppar, de känner sina händer, de smekte sina
ansikten, det fanns inget skrik. Jag såg inte Jesus någonstans, det var bara en
känsla, det hände så snabbt, det verkade vara en samlingsplats. Bibeln säger
att han kommer samla de utvalda från de fyra väderstrecken, och plötsligt såg
jag min två vänner där, och min älskade kommer genom molnet och in i evigheten.
Ingen
såg på någon annan, ingen, det fanns inget som höll oss samman, det var bara
ett lugn, en otrolig frid, och jag upplevde för ett ögonblick att jag är hemma,
att jorden och världen, jaget var borta. Jag är utom räckhåll av satan, det
finns ingen synd, det finns ingen möjlighet att någonsin försvinna, jag är
evigt Hans. Han gjorde som han sagt att han skulle göra, han sade att han
skulle komma med sina änglar, och han kom med sina änglar, han gjorde allt jag
predikat, allt jag sagt, det är sant! Han är allt, tillräcklig, han är allt som
vi behöver!
Det
fanns en frid och ett lugn bortom allt jag kunde tänka mig och folk var bara
imponerade, i tystnad, det var en vördnad, det fanns en frid som var helt
obeskrivlig. Känslan, det var en känsla att det är det hela, det är över, det
var allt, det var allt sant. Denna känsla av verklighet och sanning som inte
var den verkliga världen, är detta den verkliga världen, det är evigheten, det
är allt. Det är som Bibeln säger, köttet är bara gräs, det kommer upp, det
vissnar och dör bort. Tiden är bara en liten bit, evigheten är en stor, stor värld
och Gud skar bara en liten bit av den och gav till människan, med sin nåd och
barmhärtighet, sade han ”-Här är Min nåd, Min nåd, min härlighet!”
Han
ger dig utrymme och tid att omvända dig och lita på Honom.
Men
Gud, vänta nu en minut.. Alla dessa som inte kom med, alla som var kvar, som
trodde att de var beredda och trodde att de var redo, de är inte här, hur är
dem Herre. Det fanns en känsla i mig för folk som inte kommer att vara där, men
jag tror att Gud låter mig känna denna känsla av saknad för de som var borta.
Och plötsligt som jag tänkte på alla dem som inte hade samlats, vaknade jag.
Jag satte mig rätt upp, och dessa ord var som tyst åska i mitt huvud.
-
David, att vara redo är inget ämne som är på låtsas.
Och
jag lägger mig ner tillbaka på min kudde och Gud sa:
-
Mitt folk tar inte det på allvar, de pratar om det men de tar det inte på
allvar, och många, många kommer att vara kvar för de är inte redo, år av nåd är
på väg att ta slut."
Av
David Wilkerson
Översatt
av Alexander Grenehed
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar