 |
| D.L. Moody |
Jag vill i kväll hellre ta ett ämne än en text. Och detta ämne är "hastig omvändelse"... ögonblicklig omvändelse.
Ett skäl varför jag väljer detta ämne är, att jag fått en mängd brev i vilka jag tillfrågats hur jag kan sprida en så farlig lära, som att en människa ögonblickligen kan bli frälst.
Innanför eller utanför Guds rike
En del av brevskrivarna säger att bibeln lär att omvändelsen sker så småningom... att det är ett arbete under hela livet. Och det är farligt att lära, att en människa kan komma in hit som en syndare och gå ut härifrån som frälst och omvänd.
Låt oss nu se vad Guds ord lär om det. Om bibeln inte lär att en människa ögonblickligen kan bli frälst, så får vi väl överge denna idé.
Jag håller fast vid det som vid mitt liv. Ja, jag vill lika gärna offra mitt liv som denna lära till dess man kan bevisa för mig, att den inte är bibelenlig. Jag medger dock att ljus är en sak och födelse en annan.
En själ måste födas, innan hon kan se ljuset. Ett barn måste födas, innan det kan undervisas. Det måste födas, innan det kan gå. Det måste födas, innan det kan uppfostras. Jag tror att det största misstag präster gör, är att tala till döda människor - att de talar till människor som endast är födda efter köttet, i stället för till människor som är födda av Anden.
Skriften är mycket klar i denna punkt. Den ger ingen enda oviss punkt. Om en människa är död i sin synd, kan du lika väl tala till ett lik som till henne om andliga ting. Att uppmana en opånyttfödd människa att dyrka, tjäna och älska Gud är orimligt. Man kunde lika gärna uppmana en människa att hoppa över sjön Michigan, som att bedja en opånyttfödd människa att tjäna Gud.
Gå in i arken
Den första belysning jag vill ge er, är om Guds röst som kom från himlen till Noa:
"Gå in i arken med hela din familj. Dig har jag nämligen funnit rättfärdig inför mig i detta släkte." Det ena ögonblicket var Noa utanför arken; det andra var han inuti den och frälst. Så länge han var utanför arken, var han utsatt för Guds vrede som de andra människorna. Om han hade stannat utanför och blivit kvar hos dem, hade han blivit bortsopad som dem. Det var inte hans rättfärdighet, hans tro och hans gärningar som frälste honom utan arken.
Men mina vänner, vi behöver inte såsom Noa under 120 års tid tillreda en ark till vår säkerhet. Gud har skaffat oss en ark. Och frågan är:
- Är du inom eller utom arken?
Är du inom den så är du i säkerhet. Om du står utanför, så är du inte i säkerhet. Om du är utanför arken så är du ständigt utsatt för Guds vrede. Och du kan inte säga dagen, stunden, timmen eller minuten, när du träder in i evigheten.
När jag var i Manchester gick jag under ett av samtalsmötena upp på läktaren för att tala till några där. Medan vi stod i en liten grupp kom en man fram och ställde sig bredvid oss. Han var en man med ett aktningsvärt yttre. Och jag förstod av hans utseende att döma att han var en tvivlare. Jag trodde inte han kommit hit för att fråga om något. Men då jag såg på honom märkte jag att tårarna rann nedför hans kinder. Jag gick fram till honom och frågade om han ville söka Kristus varpå han svarade:
-Ja.
Jag fortsatte att samtala med honom, men han kunde inte fatta vad jag menade. Då försökte jag att använda en bild och frågade om han nu förstod mig.
- Nej, svarade han.
Ännu en annan bild framställde jag varpå samma svar följde. Jag använde två eller tre belysningar, men han förstod dem inte. Därefter sade han:
- Herr Moody! Saken är den att jag inte känner några bevis på Guds tillvaro.
- Men, sade jag, ni blir inte frälst genom era känslor. Och vad var det som frälste Noa? Var det arken eller var det hans känslor, hans liv eller hans böner?
- Jag inser nu att det är rätt som ni säger, sade han och gick sin väg.
Detta var på torsdagseftermiddagen då han måste resa med tåget, som gick inom kort. På söndagseftermiddagen då vi predikade i Free Trade Hall kom en man fram, klappade mig på axeln och frågade mig om jag kände igen honom.
- Nej, svarade jag.
- Kommer ni inte ihåg, att ni i torsdags talade till mig och använde den där bilden om Noaks ark?
- Jo, svarade jag.
- Nåväl, jag kom in i arken och har varit där sedan dess. Arken skyddar mig. Tack, Gud, för den bilden om arken!
Må Gud hjälpa dig att i kväll se denna bild. Må du inte försöka rädda dig genom dina känslor, dina tårar och din sorg. Gud har gett oss en ark. Var och en som är inne i den, är frälst. Var och en som är utanför, är förlorad.
En ögonblicklig frälsning i fristaden
Låt oss ta en annan belysning ur bibeln. Se på de där två änglarna, som kom till Sodom. De visste att Gud i grunden skulle förstöra staden. Därför ledde de Lot ut ur den. Vad var det som räddade hans liv? Var det hans känslor eller hans tårar?
Det var att han lydde kallelsen:
- Rädda din själ!
Nu säger Gud till dig:
- Rädda din själ! Fly till Golgata kulle. Dröj inte!
Ty Gud skall förstöra denna världen, som han förstörde Sodom. Medan Lot ännu var i Sodom var han utsatt för Guds vrede. Men i det ögonblick han befann sig där utanför var han trygg. Så länge en människa står utanför Kristus, är hon utsatt för Guds vrede och himmelens eld.
Betrakta Israels barn, när de fick befallning att stryka blod på sina dörrträn för att räddas undan mordängelns hand. Vad var det som frälste dem? Var det blodet eller deras känslor? I det ögonblick blodet var där, var de räddade.
Om en människa är under skydd av blodet, är hon lika trygg som om hon vandrade på himmelens gator.
När blodet fanns på dörrträet gick mordängeln förbi. I det ena ögonblicket fanns inte blodet där, i det andra var det struket på dörrträet. Detta var en ögonblicklig frälsning.
Josua fick befallning av Gud att bygga sig sex städer. Tre på vardera sidan om Jordan. De skulle vara fristäder. Det skulle finnas stora landsvägar till dessa städer, vilkas vägar skulle hållas i god ordning. Stadens portar skulle vara öppna dag och natt. Och vägvisare skulle ställas på vägen för att leda människorna till dessa fristäder. I det ögonblicket någon var inom fristaden var han säker. Hans säkerhet var ögonblicklig - i samma ögonblick han var inom gränslinjen.
Blodshämnaren förföljer flyktingen
Låt oss tänka oss två män, som hugger ved i skogen. Då en av dem lyfter sin yxa för att klyva ett vedträ, slinter den ur hans hand och dödar kamraten. Han vet vad följden blir om det upptäcks. Han vet att det gäller hans liv, så snart den avlidnes närmaste släktingar får veta det, ty den som inte vill hämnas en släktings död, ansågs av israeliterna såsom vanhedrad. Men mannen vet att bortom tio mil ligger en fristad. Och blott han kan nå fram till den, är han räddad.
Pris vare Gud, att vår fristad inte ligger tio mil borta! Mannen skyndar sig ut på vägen. Han ger sig inte tid till att grubbla och resonera. Han beger sig i väg på vägen och skyndar till fristaden. Nyheten att en man blivit dödad sprider sig snart.
Och mördaren ilar till fristaden. När den närmaste släktingen får höra talas om dådet, jagar han efter flyktingen. Blodshämnaren förföljer flyktingen som skyndar till sin säkerhetshamn. Det är en strid på liv och död.
Betrakta honom då han hoppar över dikena och rusar framåt på vägen. Man tycker nästan att han flyger fram.
- Skynda dig, ropar de som han möter. Ty blodshämnaren är efter dig. Fly för ditt liv!
Du vet inte syndare, hur nära blodshämnaren är dig! I kväll hinner han kanske upp dig. Vi vet inte dagen eller stunden, när han är fatt oss. Mannen vet, att blodshämnaren är efter honom. Han skyndar fram så fort han kan. Han övervinner varje hinder och blicken har han riktad mot den port där han vet, att det finns räddning. Han är förskräckligt allvarlig. Se hur han springer över vägen. Han flämtar och är nästan utmattad. Nu ser han stadens portar. Männen på murarna ser honom och ropar:
- Skynda, ty blodshämnaren är nära bakom dig.
Det ena ögonblicket är han utom murarna, det nästa inom dem. Han är räddad. Det ena ögonblicket utanför, det andra innanför.
Till vad tjänar dessa belysningar om inte för att visa oss, hur vi blir frälsta? Ser man inte av dem att omvändelsen är ögonblicklig? Det ena ögonblicket kan du stå utanför, det nästa kan du vara räddad.
Slaven blir fri
Jag vill ge en annan belysning, vilken jag tänker du kan förstå. Under slaveriets dagar brukade ofta män komma till Kentucky, Tennesee och andra slavstater för att fly undan slaveriet. Om här finnas några från Sydstaterna i dag, hoppas jag att genom denna hänsyftning inte sårar deras känslor. Vi minns att när dessa svarta slavar kom hit, brukade de vara rädda för att någon skulle komma och föra bort dem.
Vi hade en gång i vår handelsbod som flykting en fattig svart person som oupphörligt darrade. Han var mycket orolig så snart en kund kom in för att handla, ty han var rädd att det kunde vara någon som ville föra honom tillbaka till slaveriet. Någon talade om för honom att i Kanada kunde han vara säker, varpå han svarade:
- Om jag bara kunde komma till Kanada, om jag bara vore i skydd av den engelska flaggan vore jag fri.
Han hade hört att han skulle bli en fri man så snart han kom i skydd av den engelska flaggan. Sålunda reste han.
Låt oss tänka oss, att det inte fanns några järnvägar och att den stackars mannen fått tio mils försprång när hans herre fått höra, att slaven flytt till Kanada. Han skyndar sig att förfölja honom. Någon säger åt den stackars flyktingen att hans herre är efter honom. Vad gör då den arme mannen? Ja, vad gör han?
Han fördubblar sina ansträngningar och skyndar framåt - framåt. Han är född slav och vet, att han tillhör sin herre. Han går fortare. Han vet att hans herre är efter honom och att han blir upphunnen, om han inte dessförinnan uppnått gränsen.
- Om jag bara kan komma under den engelska flaggan, så ska den engelska regeringen skydda mig om så behövs. Han skyndar åstad och är nära gränslinjen. Det ena ögonblicket är han en slav, det andra en fri man.
Varje omvändelse i bibeln var hastig
Mina vänner, ta inte miste. Dessa män kan frälsas i kväll, om de går över gränslinjen. Din gamle herre Satan anfaller dig kanske, men däruppe finns ett frihetens land. Himlens baner är en kärlekens flagga. Och under denna flagga är du skyddad för alla faror. Om en fiende kommer dig nära, säger Gud:
- Den som vidrör honom, vidrör min ögonsten.
Han skall hålla dig vid sin högra hand och bevara dig ända till förlossningens dag. Vill du i kväll gå ut härifrån med tvivel om att omvändelse sker hastigt?
Tänk på vad Gud sade åt Mose. Han bad honom sätta upp en kopparorm på en stång, och var och en som såg den kopparormen skulle bli vid liv. Om några av våra predikanter här i Chicago hade levt på den tiden skulle de ha sagt, att en människa kunde se på den ormen i 6.000 år utan att bli räddade från ormbettet. De ormbitna skulle då ha dött under det de resonerade om det.
För några dagar sedan hörde jag talas om en präst som sade, att jag predikade en mycket fördärvlig lära, när jag predikade hastig omvändelse. Men visa mig en enda omvändelse i denna välsignade bok, som inte är hastig. Varje omvändelse som står omtalad i bibeln var ögonblicklig. Om predikanterna säger till människorna att omvändelsen är ett livsarbete, utestänger de dem från Guds rike. Vi kan ha hastiga omvändelser.
"Nu är salighetens dag."
Jag säger dig syndare; fly för ditt liv, fly till säkerhetshamnen. Se, se, se på den korsfäste i kväll och du skall bli frälst. Se och lev. Du skall bli ett Guds barn för tid och evighet. Välsignelsen skall komma över dig. Närhelst vi blickar på Jesus, kan vi bli frälsta. Vi går tillbaka till Israels läger. Var och en som såg på kopparormen, blev frisk. Läkemedlet verkade ögonblickligt.
När jag var i England, var de mycket emot denna lära. De sade, att omvändelsen är ett livslångt arbete från vaggan till graven. Jag gjorde vad jag kunde för att bevisa min sak. En dag då jag gick på en gata i York, mötte jag en soldat. Man kan känna igen en engelsk soldat på hans rock. Jag gick fram till honom och sade:
- Min vän, jag är främling i det här landet. Och ni förlåter väl om jag frågar? Hur lång tid tog det er att bli soldat?
Han skrattade mig mitt i ansiktet. Jag tänker, att han ansåg mig besynnerlig på något sätt, då jag ställde en sådan fråga. Men han sade mig att han hade beslutat sig för att ta värvning i drottning Victorias arme, varpå han gått till en sergeant för att låta värva sig. Denne hade lagt en engelsk shilling i hans hand. Och från detta ögonblick var han soldat.
När han tagit emot den shillingen var han drottningens soldat. Om han sedan rymde blev han desertör och om han blev fasttagen, sattes han i häkte. Han beslöt först att ta värvning. Och det är också sättet att bli en kristen. Beslut dig i dag i ditt sinne!
Det nästa han gjorde var att ta emot shillingen. Och från det ögonblicket var han soldat. Sedan vi beslutat oss för att bli kristna måste vi acceptera Jesus villkor...
ta emot frälsningen som en gåva. Du undrar hur många kan bli kristna på samma sätt som den där mannen blev soldat.
Det ena ögonblicket var han borgare, det nästa soldat. Han var inte längre sin egen herre, sedan han tagit emot shillingen. Han tillhörde engelska armen.
Då du träder in i Kristi arme, tillhör du honom. Om du vill bli kristen, så ta emot hans shilling som en gåva. Den stund du tar emot den är du ett Guds barn.
Hör vad han säger:
"Alla som tog emot honom, gav han rätt att bli Guds barn."
När du tar emot honom, blir han din väg, din sanning, ditt ljus, ditt allt. Du kan få hans gåva, om du vill ta emot den i afton.
När jag var i New York stod en irländare upp på ett möte för nyomvända och berättade om hur han blivit frälst. Han sade på sin irländska, att jag använt en bild och den bilden blev medlet till att föra honom till Jesus. Han talade om, att jag använt bilden av ett fartyg som höll på att förgås, om inte hjälp anlände inom ett ögonblick. Då kom en räddningsbåt längs sidan av skeppet, och kaptenen ropar:
- Spring ned i räddningsbåtarna! Skynda er för ert liv, annars kommer ni att förgås.
När jag kom till den delen av min liknelse hade jag sagt:
- Spring ned i räddningsbåten. Kristus är vår räddningsbåt.
Då sprang irländaren ned i räddningsbåten och blev frälst.
Om någon går oomvänd ut härifrån i kväll, är det inte mitt fel utan hans eget. Orsaken är inte den att arken inte är öppen utan den, att du inte vill ta emot inbjudningen och gå in i den. Det är inte därför att det inte finns någon välsignelse där utan att du inte vill ta emot den, fastän den finns där. Må Gud öppna dina ögon att ta emot honom innan du lämnar detta rum, att ta emot frälsningen som en fri gåva.
**********************
Dwight Lyman Moody (1837-1899) var en amerikansk evangelist och predikant. Han startade Moody Church i Chicago och predikade i slumkvarteren för de fattiga och de utstötta, även vid krigsfronten, i städerna och utomlands. Han kom med nytt liv som fick folket att vakna upp, både i och utanför kyrkorna. Moody var ett av de svaga instrument som Gud hade utvalt för att göra det starka om intet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar