Varför firar vi påsk?

Här följer hela påskens evangelium, hämtat från Handbok för Livet, som är skriven på ett mer vardagsnära språk.
Påskens budskap, om varför Jesus dog och uppstod, kan sammanfattas i en vers som brukar kallas ”Lilla Bibeln”

Joh. 3:16 ”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.”



Jesus blir förrådd och arresterad.
Joh. 18:1 ”Sedan Jesus hade slutat be gick han tillsammans med sina efterföljare ut till andra sidan av Kidrondalen. Där fanns det en trädgård som de gick in i.
2 Men också Judas, han som förrådde honom, kände till platsen, eftersom Jesus ofta hade varit där med sina efterföljare.
3 Judas tog nu med sig en grupp romerska soldater och en del av tempelvakten, som var utsänd av översteprästerna och fariseerna1, och med brinnande facklor, lyktor och vapen kom de till trädgården.
4-5 Jesus visste exakt vad som skulle hända med honom, och därför gick han fram till dem och frågade: ”Vem söker ni?” De svarade: ”Jesus från Nasaret.” Och då sa Jesus: ”Det är jag.” Också Judas, han som förrådde honom, stod där tillsammans med dem.

6 Men när Jesus sa: ”Det är jag”, ryggade alla tillbaka och föll till marken.
7 En gång till frågade han dem: ”Vem söker ni?” Och de svarade: ”Jesus från Nasaret.”
8 Då sa Jesus: ”Jag har ju redan sagt er att det är jag. Om det är mig ni söker så låt de andra gå.”
9 Och genom detta blev det som Jesus sagt verklighet: ”Jag har inte förlorat en enda av dem som du har gett mig.”
10 Men Simon Petrus drog det svärd han tagit med sig och högg av högra örat på Malkos, översteprästens tjänare.
11 Då sa Jesus till Petrus: ”Stoppa tillbaka svärdet i skidan. Skulle jag dra mig undan det lidande som min Far i himlen har bestämt att jag ska gå igenom?”


Jesus förhörs av översteprästen Hannas. Petrus förnekar att han känner Jesus.
12 Den romerska officeren med sina soldater och de judiska tempelvakterna grep nu Jesus och band honom.
13 Och först tog de med honom till Hannas, svärfar till Kajafas, som var överstepräst det året.
14 Det var Kajafas som hade sagt till de judiska ledarna att det var bäst om en enda människa dog, så att folket kunde räddas.
15 Simon Petrus gick efter dem, tillsammans med en annan av Jesus efterföljare. Men den efterföljaren kände översteprästen och fick därför tillåtelse att komma in på gården till översteprästens hus, samtidigt som man förde dit Jesus.

16 Petrus däremot stod kvar utanför porten. Men den efterföljare som kände översteprästen gick sedan ut och talade med tjänsteflickan som stod vakt vid porten, så att Petrus kunde följa med honom in.
17 Flickan i porten frågade då Petrus: ”Är inte du också en efterföljare till den där mannen?” Men Petrus svarade: ”Nej, det är jag inte.”
18 Tjänstefolket och tempelvakterna stod runt en koleld som de hade gjort upp, eftersom det var kallt. Och Petrus ställde sig också där tillsammans med dem och värmde sig.
19 Översteprästen ställde nu frågor till Jesus om hans efterföljare och om vad han hade lärt dem.
20 Jesus svarade: ”Alla människor känner till min undervisning, för jag har hela tiden talat i synagogorna och i templet, där alla judar samlas. Jag har inte sagt något i hemlighet, allt har skett offentligt.

21 Varför frågar du mig då? Fråga dem som har hört mig undervisa istället. De vet vad jag har sagt!”
22 En man ut tempelvakten som stod där gav då Jesus en örfil och sa: ”Ska du svara översteprästen på det sättet?”
23 Men Jesus sa: ”Har jag sagt något som inte var riktigt, så säg mig vad det var, för du slår väl inte en människa för att hon säger sanningen?”
24 Hannas skickade sedan Jesus bunden till översteprästen Kajafas.
25 Petrus stod fortfarande vid elden och värmde sig. Och där frågade man honom: ”Är inte du också en av hans efterföljare?” Men Petrus protesterade och sa: ”Nej, det är jag inte.”

26 Då sa en av översteprästens tjänare, en släkting till den man som Petrus hade huggit örat av: ”Visst såg jag dig därute i trädgården tillsammans med Jesus?”
27 Men Petrus nekade än en gång, och just då gol en tupp.

Jesus förhörs av Pilatus.
28 Tidigt på morgonen fördes Jesus från översteprästen Kajafas till den romerska landshövdingens residens. Men de judiska ledarna, som hade fört dit honom, gick själva inte in i residenset, för de ville inte bli ovärdiga i Guds ögon utan kunna vara med och äta under påsken.
29 Pilatus, landshövdingen, gick därför ut till dem och frågade: ”Vad är det ni anklagar den här mannen för?”
30 De svarade: ”Vi skulle inte ha överlämnat honom till dig, om han inte hade varit en brottsling.”

31 Då sa Pilatus: ”Om han är en vanlig brottsling, så kan ni döma honom efter er egen lag.”Men de judiska ledarna sa: ”Vi vill ha honom avrättad, och det har vi inte rätt att göra själva.”
32 Och genom detta blev det som Jesus sagt verklighet, när han avslöjade på vilket sätt han skulle dö.
33 Pilatus gick då tillbaka in i residenset och kallade till sig Jesus och frågade: ”Är du judarnas kung?”
34 Jesus svarade: ”Är det du själv som vill veta, eller har andra berättat för dig om mig?”


35 Men Pilatus sa: ”Jag är väl ingen jude! Ditt eget folk och översteprästerna har fört dig hit. Vad har du gjort?”
36 Då svarade Jesus: ”Jag regerar inte i den här världen. Om jag hade gjort det, hade mina efterföljare kämpat för att jag inte skulle tas till fånga av de judiska ledarna. Men nu regerar jag över ett annat slags rike.”

37 Pilatus frågade igen: ”Så du är alltså en kung?”Jesus svarade: ”Det är du själv som kallar mig kung. Men jag har fötts och har kommit hit till världen för att berätta om det som är sant. Alla som älskar sanningen lyssnar till vad jag säger.”
38 Då sa Pilatus: ”Vad är sanning?” Sedan gick han ut till folket igen och sa: ”Jag finner honom inte skyldig till något.
39 Men det är sed att jag varje påsk friger en fånge åt er. Om ni vill, kan jag därför släppa judarnas kung.”
40 Men de ropade tillbaka: ”Nej! Inte honom, utan Barabbas!” Men Barabbas var en brottsling."


Förklaringar:
1 18:3 Fariseerna var ett religiöst parti bland judarna.
2 18:4-5 Jesus använde samma ord om sig själv som Gud gjorde i Andra Moseboken 3:14. Han är den evige ”Jag är”.
3 18:9 Jämför 6:39 och 17:12.
4 18:13 Hannas hade varit överstepräst tidigare och räknades fortfarande som sådan.
5 18:28 ”Påsk” kommer från hebreiskans “pésach” eller “pasách” som betyder “gå förbi” eller “skona”. Judarnas påsk firas till minne av hur Gud räddade dem ut ur slaveriet i Egypten. Jämför Andra Moseboken 12:1-27.
6 18:31 Pilatus syftar på Moses lag, eller den judiska lagen, som finns nedtecknad i Första till Femte Moseboken.
7 18:32 Jämför 12:32-33.


Pilatus dömer Jesus till döden.
Joh. 19:1 ”Pilatus gav då order om att Jesus skulle piskas.
2 Och soldaterna gjorde en krona av törnen och satte den på hans huvud och klädde på honom en mörkröd mantel.
3 Sedan gick de fram till honom och sa: ”Leve judarnas kung”, och de slog honom i ansiktet.
4 Efteråt gick Pilatus ut igen och sa till folket: ”Nu för jag ut honom till er, så att ni ska förstå att jag inte finner honom skyldig till något.”
5 Och så kom Jesus ut med törnekronan och den mörkröda manteln på sig, och Pilatus sa: ”Här är mannen!”

6 Men när översteprästerna och deras tempelvakter fick se honom, började de ropa: ”Spika fast honom på ett kors, spika fast honom på ett kors!”Då sa Pilatus: ”Ni får ta honom och spika fast honom själva. Jag finner honom inte skyldig till något.”
7 Men de judiska ledarna svarade: ”Enligt vår lag måste han dö, för han har kallat sig Guds Son.”
8 När Pilatus hörde detta blev han mycket rädd.
9 Han förde in Jesus i residenset igen och frågade honom: ”Varifrån kommer du?” Men Jesus svarade honom inte.
10 ”Tänker du inte svara mig?” frågade Pilatus. ”Vet du inte att jag har makt både att ge dig fri och att låta dig spikas fast på ett kors?”

11 Men Jesus sa: ”Du skulle inte ha någon makt över mig alls, om du inte hade fått den av Gud. Därför har de som överlämnade mig åt dig gjort sig skyldiga till en större synd.”
12 Då försökte Pilatus hitta ett sätt att kunna frige Jesus, men folket ropade: ”Om du friger honom är du inte kejsarens vän. Den som gör sig till kung gör uppror mot kejsaren.”
13 Och när Pilatus hörde vad de sa, förde han ut Jesus till dem igen och satte sig på domarsätet på den plats som kallas Stengården (på arameiska, ”Gabbata”).

14 Klockan var nu runt tolv på dagen, och det var fredag, förberedelsedagen innan påskhögtiden. Och Pilatus sa till judarna: ”Här har ni er kung.”
15 Men folket skrek: ”Bort med honom. Spika fast honom på ett kors!”Då frågade Pilatus: ”Ska jag verkligen avrätta er kung på ett kors?” Men översteprästerna svarade: ”Vi har ingen annan kung än kejsaren.”
16 Då gav Pilatus efter och överlämnade Jesus till sina soldater, för att de skulle föra bort honom och spika fast honom på ett kors. Soldaterna tog honom alltså med sig,

Jesus spikas fast på ett kors.
17 och Jesus var själv tvungen att bära sitt kors till den plats som kallas Skallen (på arameiska ”Golgota”).
18 Där spikade de fast honom och två andra män på varsitt kors, Jesus hängde i mitten och de två andra på var sin sida om honom.
19 Pilatus hade låtit skriva en skylt som sattes upp på korset, och där stod det: ”Jesus från Nasaret, judarnas kung”.
20 Texten var skriven på både arameiska, latin och grekiska, och eftersom platsen där Jesus avrättades låg nära staden, var det många som läste den.

21 Översteprästerna gick då till Pilatus och krävde: ”Ändra texten från ’Judarnas kung’ till ’Han har sagt: Jag är judarnas kung.’ ”
22 Men Pilatus svarade: ”Vad jag har skrivit, det har jag skrivit. Inget ska ändras.”
23 När soldaterna hade spikat fast Jesus på korset, tog de hans kläder och delade upp dem i fyra högar, en för var och en av dem. Men när de kom till långskjortan, visade det sig att den var vävd i ett enda stycke utan söm.
24 Därför sa de: ”Det är dumt att skära sönder den. Vi kastar lott om vem som ska få den.” Och genom detta blev det som Gud förutsagt i Skriften verklighet: ”De delade upp mina kläder mellan sig och kastade lott om min klädedräkt.” Ja, det var exakt vad soldaterna gjorde.

25 Intill korset där Jesus hängde stod hans mamma, hans moster, Klopas fru Maria och Maria från Magdala.
26 Och när Jesus såg sin mamma stå där bredvid den efterföljare som han älskade, sa han till henne: ”Mamma, låt honom vara din son.”
27 Sedan sa han till sin efterföljare: ”Låt henne vara din mamma!” Och från den dagen lät efterföljaren henne bo hemma hos sig.

Jesus dör på korset.
28 Jesus visste nu att hans uppdrag var slutfört, och för att det som Gud förutsagt i Skriften skulle bli verklighet, sa han: ”Jag är törstig.”
29 Någon doppade då en svamp i en kruka fylld med surt vin som stod där och fäste den på en isopstjälk och förde den till hans mun.
30 Och när Jesus hade smakat på vinet, sa han: ”Det är slutfört.” Sedan böjde han ner huvudet och gav upp andan.
31 Judarna ville inte att kropparna skulle hänga kvar på korsen till nästa dag, som var vilodagen, och dessutom en speciell sådan eftersom det var påsk. De bad därför Pilatus ge order om att man skulle slå sönder benen på de fastspikade männen, så att kropparna kunde tas ner.

32 Soldaterna kom då och slog sönder benen på de båda män som hade spikats upp på kors samtidigt som Jesus, först den ena mannens ben och sedan den andres.
33 Men när de kom fram till Jesus såg de att han redan var död, och därför slog de inte sönder hans ben.
34 En av soldaterna nöjde sig istället med att sticka upp ett spjut i hans sida, och då rann det ut blod och vatten.
35 Det finns en som kan intyga detta, eftersom han såg det med egna ögon. Han vet att det han säger är sant, och han har berättat det för att ni ska tro.

36 Detta hände för att det som Gud förutsagt i Skriften skulle bli verklighet: ”Inte ett enda ben i hans kropp ska krossas.”
37 På ett annat ställe har Gud också sagt: ”De ska se upp till honom som de har genomborrat”

Jesus begravs
38 Josef från Arimataia, som av rädsla för de judiska ledarna hade varit en hemlig efterföljare till Jesus, bad sedan Pilatus att få ta ner Jesus kropp. Pilatus lät honom få det, och Josef gick då och tog ner kroppen.
39 Nikodemos, mannen som först hade kommit till Jesus på natten, var också med. Han hade med sig en blandning av myrra och aloe som vägde omkring 30 kilo.
40 De båda männen lindade sedan in Jesus kropp i en svepning av linne, tillsammans med den välluktande blandningen, så som man brukade göra vid judiska begravningar.
41 Platsen där Jesus spikades fast på ett kors låg nära en trädgård, där det fanns en ny grav som aldrig hade använts.
42 Och eftersom vilodagen snart skulle börja, och graven låg nära, la man Jesus i den.”

Förklaringar:
1 19:2 På grekiska: purpurröd. Färgen var en symbol för kunglig makt.
2 19:7 De syftar på Moses lag, eller den judiska lagen, som finns nedtecknad i Första till Femte Moseboken.
3 19:13 Eller: hebreiska (dvs hebreernas/judarnas språk). Men vardagsspråket för Israels folk var arameiska. Jämför också v.17 och 20.
4 19:14 ”Påsk” kommer från hebreiskans “pésach” eller “pasách” som betyder “gå förbi” eller “skona”. Judarnas påsk firas till minne av hur Gud räddade dem ut ur slaveriet i Egypten. Jämför Andra Moseboken 12:1-27.
5 19:24 Se Psaltaren 22:19.
6 19:26 Vilken efterföljare Johannes syftade på avslöjas i 21:20-24.
7 19:28 Jämför Psaltaren 22:16 och 69:22.
8 19:28-29 Jämför Psaltaren 22:16 och 69:22.
9 19:31 När benpiporna slogs sönder dog den som spikats fast på korset, eftersom kroppstyngden då tryckte ihop lungorna. Enligt den judiska lagen skulle de döda sedan begravas samma dag.
10 19:35 Johannes talade om sig själv.
11 19:36 Se Andra Moseboken 12:46, Fjärde Moseboken 9:12 och Psaltaren 34:21.
12 19:37 Se Sakarja 12:10.
13 19:42 I grundtexten: eftersom det var judarnas förberedelsedag. Det var dagen före vilodagen, som börjar kl.18.00 på fredagskvällen och slutar kl.18.00 på lördagskvällen. Mellan dessa klockslag utförs inget onödigt arbete.


Jesus uppstår från de döda.
Joh. 20:1 ”Tidigt på söndagsmorgonen, dagen efter vilodagen, medan det fortfarande var mörkt, kom Maria från Magdala till graven och upptäckte att stenen var bortrullad från ingången.
2 Hon sprang då genast därifrån och letade reda på Simon Petrus och den efterföljare som Jesus älskade och sa: ”De har flyttat bort Herren Jesus från graven, och vi vet inte var de har lagt honom.”
3-4 Petrus och den andre efterföljaren sprang då iväg båda två till graven för att se efter. Men den andre efterföljaren sprang fortare än Petrus och kom dit först.
5 Han böjde sig ner och tittade in i graven och såg linnesvepningen ligga där, men han gick inte in.

6 Sedan kom Simon Petrus, och han gick in i graven. Han såg också linnesvepningen som låg där,
7 och dessutom den duk som hade täckt Jesus huvud. Den var hoprullad och låg för sig.
8 Då gick också den andre efterföljaren in, han som hade kommit först till graven. Och han såg och trodde,
9 för innan dess hade de inte förstått att Gud förutsagt i Skriften att Jesus måste dö och bli levande igen.

Jesus visar sig för Maria från Magdala
10 De båda efterföljarna gick sedan hem till sig.
11 Men Maria stod och grät utanför graven, och medan hon grät lutade hon sig in.
12 Då fick hon se två vitklädda änglar sitta där Jesus kropp hade legat, en vid huvudändan och en vid fotändan.
13 Och änglarna frågade henne: ”Varför gråter du?”Hon svarade: ”De har flyttat bort min Herre, och nu jag vet inte var de har lagt honom.”
14 När hon hade sagt detta, såg hon sig om och fick se att någon stod där. Men att det var Jesus märkte hon inte.

15 Jesus frågade henne: ”Varför gråter du? Vem letar du efter?” Men hon trodde att det var trädgårdsmästaren och därför svarade hon: ”Om det är du som har burit bort honom, så tala om för mig var du har lagt honom, så att jag kan hämta honom.”
16 Då sa Jesus till henne: ”Maria.” Och genast vände hon sig mot honom och utbrast: ”Rabbouni!” (det är arameiska, och betyder mästare).
17 Men Jesus sa: ”Håll inte fast vid mig, för jag har ännu inte återvänt till min Far i himlen. Men gå till mina bröder och säg till dem att jag ska återvända till min Far och er Far, min Gud och er Gud.”
18 Maria från Magdala gick då till Jesus efterföljare och talade om för dem att hon hade sett Herren Jesus, och hon berättade vad han hade sagt.

Jesus visar sig för sina efterföljare.
19 Detta hände på söndagen, den första dagen i veckan, och samma kväll samlades Jesus efterföljare bakom låsta dörrar av rädsla för de judiska ledarna. Då stod plötsligt Jesus mitt ibland dem och sa till dem: ”Frid åt er alla!”
20 Sedan visade han dem sina händer och sin sida. Och efterföljarnas glädje visste inga gränser när de fick se Herren Jesus.
21 Jesus sa till dem igen: ”Frid åt er alla. På samma sätt som min Far i himlen har sänt mig, sänder jag nu er.”
22 Sedan andades han på dem och sa: ”Ta emot Guds heliga Ande.
23 Jag ger er i uppdrag att tala om för människor att Gud har förlåtit deras synder, men också att tala om när de inte har fått förlåtelse.”

Jesus visar sig för Tomas.
24 En av Jesus närmaste efterföljare, Tomas, som kallades Tvillingen, hade inte varit med de andra när Jesus kom.
25 De andra efterföljarna sa till honom: ”Vi har sett Herren Jesus.” Men Tomas svarade: ”Om jag inte får se hålen efter spikarna i hans händer och får ta på såren med mina fingrar, och om jag inte får röra vid såret i hans sida med mina händer, så kan jag inte tro.”
26 Nästa söndag var hans efterföljare samlade igen, och då var Tomas tillsammans med dem. Och trots att dörrarna var låsta, stod då Jesus plötsligt mitt ibland dem och sa: ”Frid åt er alla!”

27 Sedan sa han till Tomas: ”Här är mina händer. Ta på mina sår med dina fingrar. Se, här är min sida. Rör vid såret med dina händer. Tvivla nu inte längre, utan tro!”
28 Då utbrast Tomas: ”Min Herre och min Gud.”
29 Men Jesus sa till honom: ”Du tror därför att du har sett mig. Lyckliga är de som inte har sett mig men ändå tror.”

Bokens syfte.
30 Jesus efterföljare såg honom göra många andra under, förutom dem som är nedtecknade i den här boken.
31 Men dessa är nerskrivna för att ni ska tro att Jesus är Messias, den utlovade kungen och Guds Son, och för att ni ska få liv i gemenskap med honom genom att tro på honom."

Förklaringar:
1 20:2 Vilken efterföljare Johannes syftade på avslöjas i 21:20-24.
2 20:9 ”Skriften” för judarna är Bibelns första del, den som kallas Gamla testamentet.
3 20:16 Eller: hebreiska (dvs hebreernas/judarnas språk). Men vardagsspråket för Israels folk var arameiskan.
4 20:22 Ande, andedräkt och vind är samma ord på grekiska. Jesus andedräkt fick därför symbolisera Guds Ande.
5 20:23 Deras uppdrag var att tala om för människorna, att den som accepterar den räddning Jesus ger, får förlåtelse för sina synder, medan de övriga inte blir förlåtna.
6 20:26 På grekiska: åtta dagar senare. I grekiskan, och på många andra språk, räknar man den dag något inträffar som dag nummer ett. Jesus hade uppstått på en söndag, och nu var det söndag igen.


Jesus visar sig för sina efterföljare när de fiskar.
Joh. 21:1 ”Senare visade sig Jesus för sina efterföljare igen vid Galileiska sjön, och så här gick det till:
2 En grupp bestående av Simon Petrus, Tomas, som kallades Tvillingen, Natanael från Kana i Galileen, Sebedaios söner Jakob och Johannes, och två andra efterföljare var där tillsammans.
3 Då sa Simon Petrus till de andra: ”Jag ger mig ut och fiskar”, och de andra svarade: ”Vi följer också med.” Så steg de i båten och for ut på sjön, men de fick inte en enda fisk på hela natten.

4 När det sedan blev morgon stod Jesus på stranden, men de förstod inte att det var han.
5 Jesus ropade till dem: ”Hur har det gått för er, mina vänner? Har ni fått någon fisk?” ”Nej”, svarade de.
6 Då sa han: ”Kasta ut nätet på höger sida om båten, så får ni fisk.” De följde hans råd, och nu fick de så mycket fisk att de inte orkade dra in nätet!
7 Den efterföljare som Jesus älskade sa då till Petrus: ”Det är Herren Jesus.” Och när Simon Petrus hörde att det var Herren, knöt han om sig sitt ytterplagg, för han hade nästan inget på sig, och han hoppade i vattnet och simmade i land.

8 De andra efterföljarna kom efter med båten och släpade nätet med fiskarna. De var ungefär 100 meter kvar till stranden.
9 När de kom i land såg de att Jesus hade gjort upp en eld och höll på att grilla fisk och baka bröd över glöden.
10 Jesus sa nu till dem: ”Hämta några av fiskarna som ni just fick.”
11 Då steg Simon Petrus upp i båten och hjälpte de andra att dra nätet iland. Det fanns 153 stora fiskar i nätet, men trots att det var så fullt hade det inte gått sönder.

12 Jesus sa sedan till sina efterföljare: ”Kom hit och ät.” Ingen av dem vågade fråga vem han var, men alla förstod att det var Herren.
13 Och Jesus gick fram till dem och gav dem av brödet och fisken.
14 Detta var tredje gången som Jesus visade sig för sina efterföljare sedan han uppstått från de döda.

Jesus och Petrus.
15 När de hade ätit, sa Jesus till Simon Petrus: ”Simon, Johannes son, älskar du mig mer än de andra gör?” ”Ja, Herre”, svarade Petrus, ”du vet att jag älskar dig.” ”Ge då mat till mina lamm”, sa Jesus till honom.
16 Jesus frågade sedan en andra gång: ”Simon, Johannes son, älskar du mig?” ”Ja, Herre”, sa Petrus, ”du vet att jag älskar dig.” ”Var då en herde för mina får”, sa Jesus.
17 För tredje gången frågade nu Jesus honom: ”Simon, Johannes son, älskar du mig? ”Petrus blev mycket ledsen över att Jesus än en gång frågade om att han älskade honom, men han svarade: ”Herre, du vet allt. Du vet att jag älskar dig. ”Då sa Jesus till honom: ”Ge då mat till mina får.

18 Jag ska säga dig som det är: När du var ung kunde du göra dig i ordning och gå vart du ville. Men när du blir gammal, ska du sträcka ut händerna, och andra ska göra dig i ordning och föra dig dit du inte vill.”
19 Detta sa Jesus för att visa med vilket slags död Petrus skulle upphöja och ära Gud. Sedan sa Jesus till honom: ”Följ mig.”

20 Petrus vände sig nu om och fick se att den efterföljare som Jesus älskade kom efter honom, han som under deras sista måltid med Jesus hade lutat sig mot Jesus och frågat vem som skulle förråda honom.
21 Och när Petrus fick se honom frågade han Jesus: ”Vad kommer att hända med honom?”
22 Men Jesus svarade: ”Om jag vill att han ska leva tills jag kommer, så påverkar det inte dig. Se bara till att du följer mig.”
23 På grund av detta spreds ryktet bland de troende att just den efterföljaren inte skulle dö. Men Jesus sa aldrig till Petrus att den efterföljaren inte skulle dö. Han sa bara: ”Om jag vill att han ska leva tills jag kommer, så påverkar det inte dig.”

Slutord.
24 Det är den efterföljaren som såg alla dessa händelser och har skrivit ner dem. Och vi vet att det han berättar är sant.
25 Jesus gjorde också mycket annat, och om man skulle skriva ner alla dessa händelser, tror jag inte att hela världen skulle rymma alla de böcker man då måste skriva!

Förklaringar:
1 21:1 Galileiska sjön kallas också Tiberiassjön.
2 21:7 Vilken efterföljare Johannes syftade på avslöjas i v.20-24.
3 21:18 Jesus förutsäger att Petrus skulle avrättas genom att spikas fast på ett kors.
4 21:20 I v.24 avslöjas vem efterföljaren är.