av David Wilkerson
August 30, 2010
"De flesta kristna vet vad Bibeln säger om Guds stora kärlek till sina barn. Men till och med efter flera års trofast vandring med Jesus har många aldrig lärt sig att tillägna sig denna stora kärlek. Tråkigt nog finns det hängivna tjänare till Gud som aldrig kunnat glädja sig åt den härliga erfarenheten och privilegiet av att känna Faderns kärlek. Och inget annat gör Guds hjärta mer bedrövat.
Under de år jag tjänat Herren har jag identifierat tre huvudhinder som gör att kristna inte till fullo tar del av den särskilda kärlek vår Fader har för oss.
1. Många kristna tror egentligen inte på vad Gud säger om sig själv.
Begrunda hur Gud beskriver sig själv för Moses: ”HERREN! HERREN! - en Gud, barmhärtig och nådig, långmodig och stor i mildhet och trofasthet, som bevarar nåd mot tusenden, som förlåter missgärning och överträdelse och synd” (2 Mosebok 34:6-7).
Här var de grundläggande egenskaper som Gud ville att Moses skulle känna till om honom: Han är barmhärtig, nådig, långmodig och förlåtande. Vi har undervisats mycket om detta. Ja, från pärm till pärm talar Bibeln om hur kärleksfull och ömsint vår Faders hjärta är mot oss.
Men ändå när vi har kört fast i dyn mitt i prövningar och vedermödor glömmer vi ofta vad Gud har sagt om sig själv. Om vi bara kunde påminna oss om dessa sanningar vid sådana tillfällen, skulle våra själar bli välsignat trygga. Skriften säger gång på gång om Herren:
*Han är alltid redo att förlåta.
”Ty du, o Herre, är god och förlåtande och stor i nåd mot alla som åkalla dig” (Psaltaren 86:5).
*Han är tålmodig med oss, full av ömhet och barmhärtighet.
”HERRE, din barmhärtighet är stor” (Psaltaren 119:156).
”HERREN […] förbarmar sig över alla sina verk” (Psaltaren 145:9).
”Herren är nåderik och barmhärtig” (Jakob 5:11).
*Han är långmodig och sen till vrede.
”Barmhärtig och nådig är HERREN, långmodig och stor i mildhet” (Psaltaren 103:8).
”Nådig och barmhärtig är HERREN, långmodig och stor i mildhet” (Psaltaren 145:8).
”Vänden om till HERREN, eder Gud; ty nådig och barmhärtig är han, långmodig och stor i mildhet, och sådan att han ångrar det onda” (Joel 2:13)."
När vi ber måste vi vara medvetna om vilken typ av
föreställning om Gud vi tar med oss inför honom.
Herren vill att vi närmar oss honom till fullo övertygade om
att han älskar oss. Och han vill att vi ska veta att han är allt han säger sig
vara.
Av detta skäl kommer Satan att försöka göra mot oss vad han
gjorde mot Job. Han planterade i Jobs sinne en förvrängd uppfattning om Fadern.
Och Job, som var i en period av stor smärta, trodde på lögnen. Han anklagade
Fadern, ”För nu räknar du mina steg: vaktar du ej på min synd? Min överträdelse
är förseglad i en säck, och du tillräknar mig min missgärning” (Job 14:16-17,
översättning av King James Bible) (Ja, du skulle då räkna mina steg, du skulle
ej akta på min synd. I en förseglad pung låge då min överträdelse, och du
överskylde min missgärning, 1917 års Bibel).
Med andra ord: ”Gud, du lägger alla mina synder i en säck
och sparar dem för en dom mot mig. De läggs på hög dag för dag. Och en dag
kommer du att låta mig möta dem.” Det här är föreställningen som en del har av
vår himmelske Fader idag. Djupt ner fruktar de att han väntar att de ska
misslyckas så han kan döma dem.
Det är lätt att se hur förvrängd en sådan uppfattning om Gud
är. Gud spionerade inte alls på Job. Tvärtom, Herren var så full av kärlek till
sin tjänare att han skröt över Job inför hela himmelen och helvetet. Han sa
till Satan, ”Har du någonsin sett en sådan man som den här, som älskar mig så
mycket? Min tjänare Job är en rättfärdig man, utan svek.”
Mina älskade, jag ber enträget att ni ska minnas detta
närhelst ni kommer inför Gud med huvudet nerböjt. Ni kanske tänker att ni svikit
honom. Men sanningen är att han har han skrutit över er. Han säger till alla
änglar, ”Se min tjänare. Varje gång han misslyckas sträcker han sig mot mig.
Det gläder mitt hjärta!”
Gud har två typer av kärlek: en allmän kärlek för alla
syndare och en särskild kärlek för dem i hans familj.
Gud har en allmän kärlek för mänskligheten som söker efter
att dra varje människa till sig. Men där finns också i Guds hjärta en annan typ
av kärlek – en särskild kärlek för hans barn. Herren har alltid haft ett utvalt,
speciellt folk för sig själv vilka han skänkte sin stora kärlek till. I Gamla
testamentet var Israel det enda föremålet för denna speciella kärlek:
”Ty du är ett folk som är helgat åt HERREN, din Gud; dig har
HERREN, din Gud, utvalt till att vara hans egendomsfolk, framför alla andra
folk på jorden. Icke därför att I voren större än alla andra folk var det som
HERREN fäste sig vid eder och utvalde eder, ty I ären ju mindre än alla andra
folk; utan därför att HERREN älskade eder och ville hålla den ed som han hade
svurit era fäder” (5 Mosebok 7:6-8).
Gud riktade dessa särskilda ord till Israel. Idag, om du har
blivit adopterad in i Guds familj genom Kristus, måste du veta hur speciell du
är för honom. Du är mottagaren av Faderns speciella kärlek för sina barn. Och
här är hans ord till dig:
”I åter ären ’ett utvalt släkte, ett konungsligt
prästerskap, ett heligt folk, ett egendomsfolk’, för att I skolen förkunna hans
härliga gärningar, hans som har kallat eder från mörkret till sitt underbara
ljus … nu ären (ni) ’ett Guds folk’, I som ’icke haden fått någon
barmhärtighet’, men nu ’haven fått barmhärtighet’” (1 Petrusbrevet 2:9–10).
Mina älskade, det är viktigt att aldrig frukta Guds domar
mer än hans kärlek. I dina stunder av svaghet och misslyckanden kommer Satan
att bulta på dig med varje avsnitt av Skriften som handlar om Guds vrede mot
synd. Och naturligtvis, Gud dömer synd som inte bekänns. Men Satan förvrider
verser som de följande för att ingjuta fruktan i ditt sinne:
”Du [Gud] vilkens ögon äro för rena för att se på det onda,
du som icke lider att skåda på orättrådighet” (Habackuk 1:13).
"Vem kan bestå inför HERREN, denne helige Gud?” (1
Samuelsboken 6:20).
Var och en av dessa verser har ett sammanhang som förklarar
deras verkliga betydelse. I var och en av dem vände sig Gud till en rebellisk,
hycklande nation. Han sa till Israel, ”I ditt nuvarande tillstånd kan jag inte
välsigna dig eftersom du vägrar be mig om förlåtelse och nåd.”
Dessa skarpa verser var aldrig menade för barn som är ångerfulla
och täckta av Kristi blod. Vår Fader gläder sig över varje barn som vänder sig
till honom i ånger.
2. Ofta vilar vi inte i det faktumet att Gud vet vad som är
bäst för oss.
Det finns tider när Gud tar bort något från oss. Det finns
också tider när vi ber om något vi tror vi behöver men Gud ger det inte till
oss. I båda fallen, ”HERREN känner de rättfärdigas väg” (Psaltaren 1:6). Och en
dag kommer allt att visa sig vara till nytta för oss och för hans rikes syften.
Den mest äkta tillfredsställelsen i livet är att göra Guds
fullkomliga vilja: att vara i hans fullkomliga vilja, göra hans gärningar, leva
enligt hans ledning. Men vårt kött för ständigt krig mot oss, och säger oss att
bara vi själva vet vad vi behöver för att bli tillfredsställda och lyckliga.
Sanningen är att Gud aldrig har tagit bort något från ett enda av sina barn
utan att ha ett syfte av evigt värde. Guds bästa är inget att frukta; det är
alltid vad som tillfredsställer mest i änden. Herren vet inte bara vad som är
bäst för oss utan längtar också efter att vi får hans andliga välsignelser.
Om vi verkligen trodde på detta, vilken vila, frid och
glädje vi skulle ha. Vi skulle inte sörja över att släppa taget om någonting.
Vi skulle inse, ”Herre, om du tar detta från mig måste det betyda att du har
något livgivande för mig. Så var snäll och ge mig kraften att säga, ’Min Fader
vet bäst.’”
Låt mig fråga dig: Hur nådde Job slutligen fram till en
viloplats? Han övertygade sig själv om att Gud visste vad han gjorde och att
allting var under hans gudomliga kontroll. Job sa de berömda orden, ”Han vet ju
vilken väg jag har vandrat; han har prövat mig, och jag har befunnits lik guld”
(Job 23:10).
Just nu kanske du undrar, ”Kommer Gud att göra slut på mig
om jag misslyckas medan jag väntar på hans bästa? Jag vet att jag inte är
fullkomlig. Betyder det att jag kommer att missa hans bästa för mig? Vad händer
om jag gör något fel? Kommer alla Guds löften att gå i stöpet för mig? Kommer
jag att behöva nöja mig med något mindre än hans bästa?”
Nej, aldrig! Jag vill ge dig en underbar illustration av att
Guds eviga syften inte kommer att omintetgöras på grund av dina svagheter eller
misslyckande. Om ditt hjärta är rätt inför Gud – om du fortsätter återvända
till honom och söka honom – kan ingenting någonsin ändra hans planer för dig.
Tänk på Guds barmhärtiga handlande med Efraim som hade
dragit vanära över Herren.
”Jag har blivit en fader för Israel, och Efraim är min
förstfödde son” (Jeremia 31:9). Efraim var den största stammen i Israel och det
folk som var närmast Guds hjärta. Herren hade en evig plan för denna välsignade
stam men Efraim avföll och bedrövade honom gång på gång. Detta folk syndade mot
mer ljus och nåd än några andra i Israel.
Övergav då Herren syndiga Efraim? Precis tvärtom: Gud sa att
Efraim skulle vara ett fritt och försonat folk. De skulle leva i fetma, vilket
vittnar om Guds största välsignelser. Vad var det Gud såg i Efraim? De hade ett
ångerfullt hjärta – vilket betyder att de skämdes över synd och hade en villighet
att återvända till Herren. Trots alla deras svek gjorde detta enda
karaktärsdrag dem avhållna för Guds hjärta. Närhelst ett profetiskt ord
uttalades lydde de. Och när de tillrättavisades grät de över sin synd.
När de avföll som värst sa Gud: ”Är då Efraim för mig en så
dyrbar son, är han mitt älsklingsbarn, eftersom jag alltjämt tänker på honom,
huru ofta jag än har måst hota honom? Ja, så mycket ömkar sig mitt hjärta över
honom; jag måste förbarma mig över honom, säger HERREN” (Jeremia 31:20).
Gud sa, ”Trots Efraims tillkortakommanden och svek ser jag
en ångerfull ande. Och jag kommer inte att ta bort min ömma kärlek. Mitt eviga
syfte för Efraim kommer att fortsätta så som jag har planerat.”
På samma sätt, min älskade, kommer Gud att utföra alla sina
syften för dig oberoende av hur allvarlig din kamp än är. Han har utstakat din
framtid med sitt bästa i tankarna för dig.
Vi kan inte bedöma Guds eviga syfte för oss utifrån vad vi
kanske känner eller tror.
Ibland kan vi var och en bli alltför fokuserad på våra
misslyckanden eller svagheter för att bedöma korrekt. Gud säger till oss,
”Förtrösta på mitt ord om mitt väsen – att jag är en ömsint kärleksfull Fader
som har satsat mycket på dig, och jag tänker inte släppa taget om dig. Du är
mitt ljuvliga barn, och jag kommer att frälsa dig i min tid.”
Det är inget att förundra sig över att David skrev, ”Huru
outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor är icke deras
mångfald!” (Psaltaren 139:17). Likaledes skrev Jeremia, ”Jag vet väl vilka tankar
jag har för eder, säger HERREN, nämligen fridens tankar och icke ofärdens, till
att giva eder en framtid och ett hopp” (Jeremia 29:11).
Gud har ett specifikt budskap till oss här. Han säger, ”Jag
är inte benägen till att tänka ut ont, dom och tuktan mot dig. Min natur är att
tänka goda tankar, för jag håller på med att planera ditt liv. Stå still och se
hur min frälsning uppenbaras. Insup min kärlek till dig.”
För att uttrycka det enkelt har vi två val. Det första är
att vi kan tro på vad Gud säger om sig själv – att han älskar oss och kommer
att leda oss igenom våra prövningar; att han håller på att öppna och stänga
alla dörrar för oss; att när vi misslyckas är han inte arg på oss utan kommer
att korrigera oss i sin milda kärlek. Eller så kan vi tro på det fruktansvärda
alternativet: att Gud har tillåtit oss att bli bedragna av djävulen och lämnat
oss till att försvara oss själva.
Du kanske tänker, ”Jag ser inte mycket bevis på att Gud gör
något för att förändra mitt hemska tillstånd. Min smärta verkar aldrig ta slut.
Jag har väntat och väntat. Hur länge kommer det att ta?”
Det tar så lång tid som det är nödvändigt för en helig,
allsmäktig Gud att sätta samman alla bitar i sin plan för dig. Han har så många
tankar om dig och din framtid så du skulle inte ens kunna räkna dem. Hans Ord
säger att hans tankar för dig är mer talrika än sanden i havet.
Begrunda Davids exempel på förtröstan trots hans
omständigheter. Gud gav David ett löfte att han skulle bygga ett hus på fast
grund åt honom, ett evigt rike som skulle bestå för alltid. Och genom Davids
alla prövningar, synder och vanära hindrades inte Guds syfte. Till och med när
skam hopades över David av hans egen familj och söner höll han fast vid Herrens
kärleksfulla löfte och släppte inte taget.
Till sist, när David var gammal och grå och det inte såg ut
som att löftet skulle uppfyllas, tillkännagav han detta: ”Även om mitt hus inte
är så med Gud; han har ändå slutit ett evigt förbund med mig, i allt ordnat och
tryggat: för detta är hela min frälsning, och allt mitt begär, även om han inte
låter det växa” (2 Samuel 23:5, översättning av King James Bible) (Ja, är det
icke så med mitt hus inför Gud? Han har ju upprättat med mig ett evigt förbund,
i allo stadgat och betryggat. Ja, visst skall han låta all frälsning och glädje
växa upp åt mig.” 1917 års Bibel). Han sa, ”Jag ser inte ännu att det
fullbordats. Men jag står på Guds ord till mig. Han kommer helt visst att
utföra det.”
David vilade i förvissningen om att Gud visste bäst och
skulle hålla sitt ord. ”Ty David säger med tanke på honom: 'Jag har haft Herren
för mina ögon alltid, ja, han är på min högra sida, för att jag icke skall
vackla. Fördenskull gläder sig mitt hjärta, och min tunga fröjdar sig, och
jämväl min kropp får vila med en förhoppning” (Apostlagärningarna 2:25–26).
3. Ibland tror vi att det är för bra för att vara sant att
vi kan tjäna Herren i alla våra dagar med glädje och inte fruktan.
Guds längtan för oss är att vi ska vara så förvissade om
hans ömma kärlek, så övertygade att han håller på att föra oss in i hans bästa,
så att vi har ständig fröjd och glädje i vår vandring med honom. Vidare vill
han att vår förtröstan på hans kärlek blir ett vittnesbörd om glädje och hopp.
”Tjänen HERREN med glädje, kommen inför hans ansikte med
fröjderop” (Psaltaren 100:2). ”Så förde han ut sitt folk med fröjd, med jubel
dem som han hade utvalt” (105:43). ”Varen glada i HERREN och fröjden eder, I
rättfärdige, och jublen, alla I rättsinnige” (32:11). ”Men de rättfärdiga äro
glada, de fröjda sig inför Gud och jubla i glädje” (68:4).
Du kanske frågar, ”Kan jag räkna med att behålla glädje och
fröjd i min tjänst för Herren?” Många kristna tror att fröjd bara varar så
länge som en period av uppfriskande eller så länge som allt går bra i våra liv.
Så är det inte enligt Jesaja.
”Nej, I skolen fröjdas och jubla till evig tid över det som
jag skapar; ty se, jag vill skapa Jerusalem till jubel och dess folk till
fröjd” (Jesaja 65:18). Mina älskade, vi är ”det himmelska Jerusalem”, och lever
för honom med en ande av glädje och jubel. Och vår kärleksfulle Fader har gett
oss en okrossbar grund för all vår fröjd och glädje: ”Varen vid gott mod, jag
har övervunnit världen" (Johannes 16:33).
Jag lovar dig: När du förtröstar på Fadern och tror på hans
Ord om sig själv, kommer du att få se hans glädje strömma fram ur ditt liv.
Förtrösta på hans ord idag. Amen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar