by DavidWilkerson | May 13, 2013
”Därför, ni
heliga bröder, som är delaktiga av den himmelska kallelsen, ge akt på den
apostel och överstepräst, Kristus Jesus, som vi bekänner. Han var trogen mot
den som hade insatt honom till det, liksom också Mose i hela hans hus” (Hebreerbrevet
3:1-2).
Hebreerbrevets
författare framför ett starkt ord till alla som är ”delaktiga av den himmelska
kallelsen”. Vad är denna himmelska kallelse? Det är att du hör himlen kalla
på dig.
Till och med
nu kallar himlen på ett folk som är fria från denna världens materialism. En
del troende suckar dagligen, ”Jesus, mitt hjärta hör inte hemma här. Inget i
denna värld ger mig tillfredsställelse. Endast du är mitt liv”. De skulle kunna
bli av med sina hus, jobb, allt utom kläderna de har på sig, och de skulle
fortfarande älska Gud av hela sitt hjärta.
Men
trofasthet mot Gud betyder inte bara en villighet att mista allt för hans
skull. Skriften säger att vi kan utlämna vår kropp till att brännas upp som ett
vittnesbörd, men utan kärlek vore inget vunnet.
En del
tänker att trofasthet helt enkelt är att vinna seger över syndiga ovanor. Andra
tänker att det är att göra goda gärningar. Ytterligare andra tänker att det är
att vara djupt andlig, ständigt i bön eller att ständigt läsa Bibeln. Men inget
av detta kan någonsin göra oss trofasta mot Gud. Du kanske frågar, ”Men alla
mina ansträngningar att förbli ren? Min avskilda tjänst för Herren? Mina böner
jag ropar till honom? Räknas inte detta som trofasthet?”
Allt detta
underbara påbjuder Guds Ord, och vi kommer att göra det om vi är trofasta. Men
i sig själv utgör detta inte trofasthet.
Trofasthet
mot Gud är omöjligt om den inte har sitt ursprung i ett tillitsfullt, troende
hjärta. Du kanske säger, ”Men jag gör allt detta med ett sådant hjärta”.
Detta är
sant när livet flyter på som det ska. Men när våra prövningar ökar och våra
strider blir häftigare kan vårt kött bli trött. Det är då som sann trofasthet
sätts på prov. Fruktan och tvivel kan smyga sig in. Det är då som en del
kristna förlorar sin barnsliga sorglöshet till Herren, just det som höll dem
vid liv tidigare. Snart fylls deras hjärtan av försiktighet och frågor.
Jag vill
dela med dig hur du kan vara trofast mot Gud och hålla fast vid din
tillförsikt, särskilt i dessa oroliga tider.
Känn igen
Satans lögner och vägra lyssna till dem.
Varje
kristen måste påminna sig själv dagligen, ”Jag har en fiende som är ute efter
att förgöra mig. Satan är en lögnare, en bedragare och en förförare”. Jesus
varnade oss för vår fiende,
”Djävulen … har varit en mördare från begynnelsen,
och han står inte kvar i sanningen, ty sanning finns inte i honom. När han
talar lögn, talar han av sitt eget, därför att han är en lögnare och lögnens
fader” (Johannes 8:44).
Kristus har
uppenbarat för oss anstiftaren till varje bedräglig lögn. Och han varnar för
att i de sista dagarna kommer Satan att öka sina strävanden att anklaga oss.
”Och den store draken blev utkastad, den gamle ormen, som kallas Djävul och
Satan, och som bedrar hela världen, …eftersom våra bröders åklagare är
nerkastad, han som anklagade dem inför vår Gud dag och natt” (Uppenbarelseboken
12:9-10).
Djävulens
lögner har för avsikt att så in tvivel i våra sinnen, splittra vår förtröstan
på Guds frälsande kraft. Han spyr ut lögner som en störtflod, ”sprutade ut
vatten ur sin (Satans) mun så som en ström efter kvinnan [kyrkan], för att hon
skulle föras bort med strömmen” (12:15). Och han reserverar dessa lögner
för dem vars hjärtan är fast förankrade i Kristus.
Faktum är
att Satans viktigaste mål kan begränsas ytterligare. Fienden använder sina mest
övertygande lögner mot dem som är fast beslutna att komma in i Guds
sabbatsvila. I Hebreerbrevet läser vi,
”Därför återstår en sabbatsvila för Guds
folk. Ty den som har kommit in i hans vila, han har också fått vila från sina
verk, så som Gud från sina. Låt oss alltså vara ivriga efter att få komma in i
den vilan, för att ingen skall falla i samma exempel på otro” (Hebreerbrevet
4:9–11).
”Sabbatsvila
i Gud” betecknar en plats av fullständig förtröstan på Guds Ord och löften. Det
är en plats där man kommit till ro, en kontinuerlig förtröstan på att Gud är
med oss, att han inte kan svika, att han som kallat oss kommer att föra oss
igenom varje prövning och strid. Men just när du tror du är på väg att komma in
i ett nytt liv med vila och förtröstan på Gud så kommer den gamla ormen med en
förpackning med nya påhittade anklagelser. Varför har Satan föresatt sig att
komma med lögner mot oss? Han vill omintetgöra vår tro. Han vet att om vår tro
tillåts växa kommer han att bli verkningslös mot oss.
Således, om du
har sagt, ”Jag vill inte ha något av denna värld, bara Jesus”, se upp: Du har
blivit en måltavla. Han kommer till dig i din bönekammare, följer dig till
kyrkan, kretsar över dig på ditt jobb. Och han befaller sina demoniska krafter,
”Skicka den här lögnen på honom. Ge honom den där nu”. Jag har läst många
biografier av stora tjänare till Gud, och alla bekräftar att vid någon
avgörande punkt kom Satan mot dem med förödande lögner för att försöka förgöra
deras tro.
Här är några
av djävulens största lögner:
Lögn Nummer
1: ”Du gör inga andliga framsteg”. En dag viskar en röst till dig, ”Du har inte
vuxit i din vandring med Jesus. Trots alla dina ansträngningar i bön, tjänande
och tjänst är du fortfarande hårdhjärtad, självcentrerad och hemfallen åt synd.
Du kommer aldrig att bli andligt vuxen, även om du skulle leva tills du blir
hundra år. Det är något fel med dig. Andra växer och går förbi dig. Du lever en
hycklares liv”.
För det
första ska vi aldrig jämföra vårt växande med andras. Och för det andra, djävulen
är inte den som ska tala om för oss om vi växer. Han skulle inte anklaga dig om
det inte var så att du växer!
Lögn Nummer
2: ”Du är för svag för att strida mot djävulen”. Fienden säger till dig, ”Den
här andliga vandringen är för mycket för dig. Du har inte styrkan att fortsätta
strida. Sakta ner och ta inte i så hårt mot dig. Kanske du skulle ompröva denna
vandring i tron. Är den värd det?”
Skriften
varnar oss för att i de sista dagarna kommer Satan att lyckas med att trötta ut
en del:
”Denne skall tala mot den Högste och ansätta (KJV, trötta ut) den
Högstes heliga” (Daniel 7:25).
Kanske du hört denna röst i dina tankar
nyligen: ”Du är fullständigt förstörd, mentalt uttömd. Det är omöjligt för dig
att fortsätta”. Det är sant att ibland är vi uttröttade av striden vi är inne
i. Just vid sådana stunder träder fienden in för att försöka beröva oss på vår
glädje i den Helige Ande.
Sannerligen,
mycket av vår andliga trötthet förorsakas av en av fiendens inplanterade
lögner. ”Du är för målmedveten över det som har med Gud att göra. Du suger åt
dig all smärta hos de förlorade och sargade, de fattiga och behövande. Du
kommer bara att bränna ut dig om du fortsätter”.
Om du står
emot den lögnen, kommer Satan tillbaka med en annan: ”Om du blir uttröttad är
något fel. Det är meningen att du ska ha frid. Du måste ha olösta synder. Vad
är det som är dolt i dig som du inte tagit itu med?”
Satan har
använt alla dessa lögner mot mig genom åren. Han har anklagat mig, ”Du har inte
frid i din själ. Hur kan du predika om att komma in i Guds sabbatsvila för
andra? Du är en hycklare”. Allt detta kommer direkt från helvetets avgrund,
hopdiktat av lögnens fader.
Lögn Nummer
3: ”Gud är inte längre med dig. Du har bedrövat bort honom”. Fienden kommer att
viska, ”Gud älskar dig fortfarande, men han är inte med dig just nu. Du
misshagar honom på något sätt. Det är uppenbart att hans välsignelse och favör
inte är med dig”. Sedan kommer han att använda Guds Ord taget ur sitt
sammanhang för att dunka på dig: ”Gud övergav Israel när de fortsatte begå
samma synder gång på gång. Det samma har hänt dig nu. Vad skulle annars denna
långa torra period bero på? Varför fortsätter alla de dagliga striderna?”
Herren
övergav aldrig sitt älskade folk Israel. Varje prövning han tillät hade som
syfte att tukta dem, inte förgöra dem. Gud har aldrig gett upp om sitt folk vid
något tillfälle. Han tillåter oss att bli tuktade av fienden, men när det
arbetet är över säger han, ”Bort med händerna, djävul. Det här är mitt folk”.
Jag tror att
Satan försökte övertyga Moses att Herren hade övergett Israel. Trots allt hade
Moses blivit så upprörd över israeliternas synd att han krossade tavlorna med
de tio Budorden – tavlor som Gud hade gjort med sin egen hand!
Men Moses
kunde vederlägga djävulens lögn. I stället för att fördöma Israel varnade han
folket att de skulle återfalla i synd och vända sig till avgudar i kommande
dagar och reta upp Gud. Synd skulle hota hela deras existens och sprida ut dem
över hela jorden, men Herren skulle aldrig överge dem:
”Men om ni
där söker HERREN, din Gud, skall du finna honom, om du söker honom av hela ditt
hjärta och av hela din själ. När du är i nöd och allt detta händer dig i
kommande dagar, skall du vända om till HERREN, din Gud, och lyda hans röst. Ty
en barmhärtig Gud är HERREN, din Gud. Han skall inte överge dig eller
förgöra dig. Han skall inte glömma det förbund han med ed har ingått med dina
fäder” (5 Mosebok 4:29–31).
Idag har vi
till och med ett ännu säkrare ord från Gud:
”Ty han har själv sagt: Jag skall
inte överge dig eller lämna dig. Så vi kan frimodigt säga: Herren är min
hjälpare, och jag skall inte frukta. Vad kan en människa göra mig?” (Hebreerbrevet
13:5-6).
”Och se, jag är med er alla dagar intill världens ände. Amen” (Matteus
28:20).
Just nu, vad
du än går igenom, har Jesus fastslagit, ”Jag kommer aldrig att lämna dig eller
överge dig”. Gud är alltid med dig. Om du fortsätter söka honom, är han alltid
med dig utan betydelse vilka lögner du hör, utan betydelse hurdan din situation
är. Han ger dig kraft att stå öga mot öga med helvetets alla demoner och
deklarera, ”Jag bryr mig inte om vad du säger eller hur du försöker få mig att
känna. Herren är med mig!”
”Är Gud för oss, vem kan då vara emot oss?” (Romarbrevet
8:31).
Var fullt
förvissad om att din överstepräst är rörd av alla dina skador – och du alltid
har fullt tillträde till hans tron
”Eftersom vi
nu har en stor överstepräst som har farit genom himlarna, Jesus Guds Son, så
låt oss hålla fast vid bekännelsen. Ty vi har inte en sådan överstepräst som
inte kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som har varit frestad i allt
liksom vi, dock utan synd. Låt oss därför med frimodighet gå fram till nådens
tron för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid” (Hebreerbrevet
4:14–16).
Vi har
blivit inbjudna till universums Potentats tronkammare: ”Ingenting skapat är
osynligt för honom, utan allt är blottat och uppenbart för hans ögon, inför
vilken vi skall stå till svars” (4:13). Han vet allt du varit igenom,
allt du kommer att gå igenom, och allt som du möter framöver. Och han väntar på
att du frimodigt ska komma till honom.
Du förstår,
vår Herre har upplevt allt vi går igenom, vid alla tidpunkter. Och han är
empatisk, kärleksfull, full av barmhärtighet och längtar efter att hjälpa oss i
stunder av nöd. Du behöver inte förklara något för honom. Du kan helt enkelt
säga, ”Herre, du har varit precis där jag är. Du vet exakt vad jag går igenom.
Jag kan inte sätta ord på något av detta. Var snäll och hjälp mig”.
Är det här
din stund av nöd? Om så är fallet, vet du att han ständigt är tillgänglig för
dig? Du behöver inte gå hem till din bönekammare för att komma in i hans
tronkammare. Nej, Gud inbjuder dig till att komma in i hans närvaro när som
helst, var som helst, frimodigt och utan reservation. Och du kan gå i
förvissningen om att han kommer att svara – och att han alltid håller sitt Ord.
Men vi ska
inte föra med oss otro inför honom. När vi kommer till Herren ska vi ”övertyga
oss” och vara ”fullt förvissade”.
”Men ni, mina älskade, uppbygg er på er
allraheligaste tro och be i den Helige Ande”
(Judas 20).
Vi lever
genom löften – Guds Löftesord till oss – och inte genom det vi ser. Om vi ska
vara trofasta mot honom, får vi inte ägna vår tid till att ge näring åt tvivel,
lyssna på Satan eller reflektera över hans bedrägerier. Vi ska känna igen vår
fiende tydligt. Och vi ska uppmuntra oss dagligen i Herren, särskilt under våra
svåra tider. Vi måste ta itu med vår otro, särskilt när vi är svaga och
sargade. Till och med i våra mörkaste stunder kan vi viska, ”Djävulen, jag
tänker inte finna mig i det här. Guds Ord är sant. Och han älskar mig. Han
kommer aldrig att överge mig, och det har ingen betydelse vad du än säger till
mig”.
Då kan vi
säga mitt i varje prövning, ”Jag fröjdas eftersom jag har någonstans att gå när
jag är i nöd. Jag har en Källa. Och han är allt för mig”. Amen!"
Av David Wilkerson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar