by David
Wilkerson | November 7, 2005
 |
| Sök Herren medan det finns tid! |
I psalm 27,
bönfaller David Gud i en allvarlig, innerlig bön. Han vädjar i vers 7,
"Hör, Herre, när jag ropar, visa mig nåd och svara mig." Hans bön är
fokuserad på en längtan, en ambition, något som helt har uppfyllt honom:
"Ett enda ber jag Herren om, detta begär jag." (27:4)
David
vittnar. "Jag har en bön, Herre, en begäran. Det är det viktigaste målet i
mitt liv, min ständiga bön, det enda jag längtar efter. Och jag vill söka efter
det med allt som är i mig. Detta enda mål förtär mig."
Vad var
denna enda sak som David längtade efter mer än allt annat, det som hans hjärta
strävade efter att vinna? Han säger oss: "att få vara i Herrens hus varje
dag i mitt liv för att se Herrens ljuvlighet och söka svar i hans tempel".
(27:4)
Missförstå
inte: David var ingen asket, som undvek världen utanför. Han var ingen eremit,
som försökte gömma sig på någon enslig plats i öknen. Nej, David var en aktiv
och lidelsefull man. Han var en stor krigare, med stora massor som sjöng om
hans segrar i strider. Han var också passionerad i sin bön och överlåtelse, med
ett hjärta som längtade efter Gud. Och Herren hade välsignat David till att få
mycket av det som hans hjärta längtade efter.
Sannerligen,
David samlade allt en man kunde önska sig i livet. Han hade fått känna på
rikedom överflöd och auktoritet. Han hade fått ta emot respekt, beröm och
smicker från människor. Gud hade givit honom Jerusalem som rikets huvudstad.
Och David var omgiven av överlåtna män som var villiga att dö för honom.
Mest av
allt, David var en tillbedjare. Han var en lovsjungande man som tackade Gud för
välsignelserna. Han vittnade, "Herren har välsignat mig dagligen".
Men samtidigt, så var David en krigsman. Han mötte fiender och problem genom
hela sitt liv. Hela helvetet var engagerat i att förgöra denne gudaktige man.
Faktum är, att David mötte nu en hel här som slog läger runt honom, "När
de onda kommer emot mig för att slita mig i stycken," (27:2)
Men David
var inte rädd. I den första versen på den här psalmen, förklarar han, "vem
skulle jag frukta"? (27:1). Han var trygg i Guds nåd och
barmhärtighet, och han visste att Herren skulle ge styrka: "Herren är ett
värn för mitt liv" (27:1).
Det står
klart att David skulle fortsätta så som han alltid hade gjort, och leva ett
passionerat liv. Men, trots de välsignelser han hade upplevt, så var det ändå
något som fattades. När han såg tillbaka på sitt liv så såg David i sin själ
ett behov som ännu inte hade blivit mättat. Och hela hans liv kom att hänga på
denna enda sak som han ropade till Gud om.
David sade,
"jag söker efter en livsstil - en plats i Herren som min själ längtar
efter. Jag vill ha en oavbruten andlig intimitet med Gud". Detta är vad
David menade när han bad, att få vara i Herrens hus varje dag i mitt liv för
att se Herrens ljuvlighet och söka svar i hans tempel." (27:4)
David talade
inte här om att lämna sin tron för att flytta in i det fysiska templet. Nej,
hans hjärta längtade efter något som han såg i anden. För David, så behövde det
finnas något mer än sabbatsdagens gudstjänst. Han kände att det fanns någonting
i Herren som han inte hade vunnit och han tänkte inte vila förrän han hade
funnit det.
Han sade,
"Det finns en skönhet, en härlighet, en spänning i Herren som jag ännu
inte har sett i mitt liv. Jag skulle vilja veta vad det är att ha oavbruten
gemenskap med min Gud. Jag har upplevt segrar, Jag har blivit befriad, jag har
sett hans hand göra under - ändå längtar jag efter något orubbligt. Jag vill
att mitt liv skall vara en levande bön. Bara det kommer att hjälpa mig genom
mina återstående dagar".
Jag tror David var trött på döda religiösa ritualer.
Denne
gudaktige man hade fått nog av tomma ceremonier, när han sett präster och
tillbedjare gå igenom livlösa former av religion. David såg i deras ritualer
bara ett skal av religion, som inte hade någon kraft. Hans hjärta ropade,
"detta är fel. Det är på grund av detta som människor slutar tillbedja och
vänder sig till avgudar. Det finns ingen skönhet i detta, ingen passion. Jag
älskar Guds hus, men vad har hänt med livet? Lagen undervisas, men det har bara
blivit död kunskap. Nuförtiden lämnar jag templet med en nedslagen själ."
David ville
känna livet, verkligheten, bakom de religiösa ritualerna. Vem var offerlammet?
Vad var verkligheten bakom rökelsen, eller ljusstaken? Davids hjärta längtade
efter att veta, och han fattade ett beslut: "Jag har fått nog - jag kan
inte fortsätta på det här sättet. Jag är helt enkelt inte nöjd. Jag vill inte
tillbringa resten av mitt liv med denna otillfredsställda andliga längtan. Från
och med nu, har jag ett mål, en strävan i livet. Jag skall vara i Herrens
närhet och lära av honom tills jag har fått tag i det mitt hjärta längtar
efter."
Jag tror att
det finns miljoner gudaktiga kristna idag som älskar Herren men känner att det
saknas något i deras liv. Skaror av läsare skriver att deras kyrka har tömts på
liv: "Vår pastors predikningar är så döda. Han predikar något han får från
en bok. Inte utifrån att ha sökt Herren. Jag frågar mig själv efter varje
gudstjänst: Jag har just varit i kyrkan. Varför känner min själ sig så
nedslagen?"
David gick
inte till sina pastorer. Abiathar och Sadok, med det här problemet. Och han
lämnade inte kyrkan. Faktum är, han slutade aldrig att "gå upp" till
Herrens hus. Istället, bestämde han sig för att "om Guds hus är ett
bönehus - och om hans kyrka är där hans närvaro är manifesterad - så får mitt
bönerum bli ett tabernakel.
Jag har ställt in mitt hjärta på att söka hans
härlighet tills jag lär känna honom. Jag 'fäster mina ögon' på honom tills jag
ser något som jag vet kommer att tillfredsställa mig resten av livet."
Så David
gick till sitt eget hus och bad; "Hör, Herre, när jag ropar, visa mig nåd
och svara mig." (psalm 27:7). Med andra ord: " Herre, Herre
jag vill ha en oavbruten gemenskap med dig. Vad måste jag göra för att nå min
längtan?"
Gud svarade
med dessa enkla ord: "Sök Herren" (27:8). Vilket gensvar ger
David? Han svarar, "Herre, när du sade, 'Sök mitt ansikte', spratt mitt
hjärta till svar". "manar mitt hjärta. Dig, o Herre, söker jag."
(27:8).
Vad betyder det att söka Herrens ansikte?
Guds ansikte
är hans likhet, hans reflektion. När han svarade som han gjorde, uppenbarade
Herren för David hur hans längtan kunde bli tillfredsställd: genom att
reflektera Gud i sitt eget liv. Han instruerade David, "Lär av mig. Sök i
mitt ord och be om en förståelse genom anden, så du kan bli lik mig. Jag vill
att ditt liv skall reflektera min härlighet i världen."
Detta var
inte bara en kallelse till bön; David brukade redan be sju gånger om dagen.
Faktum är, Davids böner är vad som skapade i honom denna längtan att känna
Herren. Nej, denna kallelse från Gud är att hungra efter en livsstil som
reflekterar vem Jesus är.
Du förstår,
på Golgata, fick Gud ett mänskligt ansikte. Jesus kom till jorden som människa,
Gud i kött. Och han gjorde detta så han kunde känna vår smärta, bli frestad och
prövad som vi är, och visa oss fadern. Skriften kallar Jesus Guds exakta
likhet. Han är samma väsen och substans som Gud Fadern (se Hebréerbrevet
1:3), samma "ingravering". Kort sagt, han är "samma
som" Fadern på alla sätt.
Än idag, är
Jesus Kristus ansiktet, avbilden, av Gud på jorden. Och på grund av honom, har
vi oavbruten gemenskap med Fadern. Genom korset, fick vi förmånen av att
"se hans ansikte", och av att röra vid honom. Vi kan också leva som
han gjorde, när han vittnade, "jag gör ingenting utom det jag ser och hör
från Herren."
Idag, när
Gud säger, "sök mitt ansikte", har hans ord mer innebörd än vid någon
annan tid i historien. Varför? Därför att frågan som ställs av massorna idag
är, "vilken Jesus"?
Kristus
varnade att många bedragare skulle komma och presentera sig som honom.
Och
dessa falska Kristusfigurer skulle dyka upp just innan han kommer tillbaka, vid
världens ände. Jesu lärjungar frågade honom, "vad blir tecknet för din
återkomst och för tidens slut"? Och Herren svarade, "Många kommer att
uppträda under mitt namn och säga: Jag är Messias, och de skall bedra
många" (Matteus 24:3, 5). Jesus ger oss sedan tydliga
instruktioner: "Om ni då får höra: Här är Messias, eller: Där är han, så
tro det inte!" (24:23).
Jag tror
inte Jesus talar om dårar i vita rockar och med långt skägg, som proklamerar,
"jag är Guds son". Nej, han beskriver förledda förkunnare som
predikar ett annat evangelium och en annan Kristus. Paulus varnade för
människor som "förkunnar en annan Jesus än den jag förkunnade... ett annat
evangelium" (2 Korinthierbrevet 11:4).
På samma
sätt, varnade Jesus, "Falska frälsare och falska profeter... för att
försöka vilseföra de utvalda" (Markus 13:22). Dessa ord från Jesus
har alltid väckt nyfikenhet hos mig. Jag har undrat, hur kan de utvalda bli
förledda av någon som går runt och skryter om att vara Kristus? En sådan person
borde vi ju avfärda som ett skämt.
Men Jesus
och Paulus talar inte bara om människor som påstår sig ha gudomlig kraft. De
refererar också till idéer som påstår sig ha Jesus likhet, innefattande nya
"Jesus rörelser". Detta händer när människor säger, "Här är Jesu
ansikte, detta är hur han ser ut. Vi har upptäckt den sanne Kristus, så låt oss
visa er hur han ser ut".
Sådana
rörelser kommer inte att ledas av tokstollar utan av utbildade människor som
vet hur man når ut till massorna. Dessa välartikulerade lärare vänder sig bort
från skriftens auktoritet och tror inte längre på kraften av bön. Istället,
uppträder de som ljusets änglar för att introducera ett nytt,
"upplyst" koncept som de säger reflekterar Jesus. De kommer särskilt
att tilltala unga människor, som har fått nog av den döda religiositet som de
upplevt i kyrkan.
Paulus
varnar oss i klara ordalag för sådana tjänare, som kommer att vara "borta
från uppriktigheten och renheten gentemot Kristus... Ty de är falska apostlar,
ohederliga arbetare, som uppträder som Kristi apostlar". (2
Korinthierbrevet 11:3,13).
Det finns en ny rörelse idag som kallas den
"utvecklande kyrkan"
Denna nya
kyrka menar sig "omvärdera kristendomen". Den började för ungefär tio
år sedan, med en liten grupp troende som hade blivit desillusionerade med den
"syndavänliga" mega kyrkor rörelsen. En reporter kallade det en
rörelse för av "mega utbrändhet", som utgjordes av unga människor som
var trötta på det ytliga evangeliet om självförverkligande.
En
undersökning visade att 10 till 12 miljoner "pånyttfödda kristna" har
slutat att gå i kyrkan i USA. Många av dem från "baby-boom"
generationen. De kallade sig sökare och letade efter en kyrka som var en
fristad från en kultur av iPods, Mp3 och Xboxes, från tävlingsinriktnig och
storhetsvansinne. Men de såg en kyrka som lurade dem. Det var inte alls en
fristad från världen, utan mer som Disney World, med skejtare, innebandyliga,
caféer, spelrum - allt det som de försökte att fly från.
En skribent
slog fast, "De sade till oss att allt detta i kyrkan var till för att
'attrahera sökare', men vi frågade, 'Attrahera dem till vad?' Vi sökte i
skrifterna och fann ingenting i dessa kyrkor som påminde om kyrkan i
apostlagärningarna.".
Sanningen
är, de flesta sökare är de som verkligen "söker Kristi ansikte". De
söker överallt efter en kyrka där Jesu närvaro- den Kristus vi finner i
skriften - upplevs. De söker pastorer vars enda ambition är att bli lika
Kristus och som lever som Jesus, inte listiga män som erbjuder ett utspätt
evangelium. De vill ha en kyrka som är grundad i verkligheten - inte
känna-sig-bra lektioner om hur man skall nå sin potential, men budskap från
Guds hjärta som överbevisar själen, blottar synden och bryter dess kraft över
deras liv.
Många som
har blivit desillusionerade börjar nu röra sig mot denna "utvecklande
kyrkan" rörelse. En tidning i Dallas karaktäriserade rörelsen på det här
sättet: Många utvecklingskyrkor väver samman element från olika religiösa
traditioner, särskilt från katolicismen och östortodoxa kyrkan. En del tar upp
medeltida mystiska riter som att 'gå i labyrint'. Det är en plockversion,
blanda och ge taktik som betonar samhälle och social rättvisa. Helvetet
förnekas 'för att det får Gud att se ut som en plågoande'". Sådana kyrkor
använder bilder, ljus, rökelse och andra saker i tillbedjan.
Många av
dess kyrkor är kopplade till varandra genom Internet bloggar, och rörelsen håller
på att hitta vägen in i många etablerade samfund. Deras vanliga påstående är,
"Vi försöker att bli återkopplade med Jesus - den radikale Jesus".
"Vi vill ge Kristus ett mera mänskligt ansikte." Låt oss ha en dialog
och försöka förstå Jesus tillsammans".
Nej! De ger Kristus sina egna
ansikten, och det är inte skriftens Kristus. All teologi, alla begrepp om
Jesus, är förhandlingsbara för dem. De uppmuntrar att "engagera vår
fantasi i för att förstå vad Jesus sade". En av deras talesmän säger, "klarhet
är bra, men ibland är nyfikenhet lika dyrbar".
Tänk på vad
som sägs. Klarhet är grunden för biblisk kristendom. Ingeting kan vara klarare
än Paulus uppenbarelse av den sanne Kristus i skriften. Han varnar, "Jag
är förvånad över att ni så snart överger honom som har kallat er genom sin nåd,
för ett annat evangelium - fast det inte finns något annat; det är bara några
som ställer till förvirring bland er och söker förvränga evangeliet om Kristus.
Men om någon, vore det så jag själv eller en ängel från himlen, skulle förkunna
ett annat evangelium än det jag har förkunnat för er - förbannelse över
honom!"
"Om
någon skulle förkunna ett annat evangelium än det jag har förkunnat för er -
förbannelse över honom... Jag försäkrar er, bröder: det evangelium som jag har
förkunnat är inte något mänskligt påfund. Jag har inte fått det från någon
människa, ingen har lärt mig det, jag har fått det genom en uppenbarelse av
Jesus Kristus." (Galaterbrevet 1:6-12).
Tänk nu på
vad den utvecklande kyrkan säger när den värderar nyfikenhet över klarhet.
"Nyfikenhet" betyder "en hemlig, lömsk intrig" eller
"ett skumt försök att skapa intresse." Paulus kallar detta en
förvrängning av Kristi evangelium. Bara uppenbarelse av Kristus som han
uppenbaras i skriften är acceptabel inför Gud. Och Paulus varnar i klara
ordalag: "Jag bryr mig inte om ifall en ängel från himlen predikar detta
nya evangelium. Det är ett falskt evangelium, direkt från helvetet självt. Låt
den som predikar vara fördömd."
Jag har
också en allvarlig varning till varje ung pastor och sanningssökande person som
surfar på Internet eller kollar in bokaffärer. Du kommer att se böcker,
artiklar och bloggar om en ny sorts kristenhet som är mycket välformulerad,
väldigt välskrivna, väldigt väl presenterade. Men se upp: haken är en annan
Jesus. Om du inte känner den Kristus som finns i Guds ord, kommer du att bli
lurad.
Under femtio
års tjänst, har jag sett varje upptänklig vind eller våg av falska läror som
har kommit. De får alltid en följeskara, och efter några år försvinner de, och
lämnar många skeppsbrutna i tron. Det var innan Internet såg dagens ljus. Nu
kan en demonisk lära spridas över jorden på några timmar.
Denna
utvecklande kyrkan kommer inte att försvinna. Den kommer att utvecklas i olika
former, tills allt det Jesus profeterade om inträffar. Det som tynger mig är
att tusentals tjänare kommer att bli förvandlade genom dessa "utbildade
röster". Många kommer att bli lurade och börja predika en Jesus utifrån
deras egen fantasi, för att de slutat söka Gud och gått upp i nya radikala
teologier. Istället för Guds ord, kommer de att predika en radikal Jesus som är
emot krig, som vill riva ner etablissemanget, och utrota fattigdomen.
Den som
läser evangelierna vet vad Jesus redan sagt om dessa mänskliga affärer. Ja, vår
frälsare älskade de fattiga och befallde sin kyrka att sörja för änkor och
föräldralösa. Vi skall spegla Kristi kärlek till världen genom våra liv i offer
och överlåtenhet. Men den utvecklande kyrkan har ersatt denna spegel med en
målarduk. Detta är en direkt attack på Kristi gudomlighet, som söker att ta ner
honom på en mänsklig nivå. Jag ser det som fiendens sista anfall på kyrkan
innan Jesus kommer tillbaka.
Vad är Guds svar på allt detta?
Vad skall vi
göra som älskar den blodfläckade Kristus från Golgata? Gud ger oss samma svar
som han ger David, när den gudaktige mannen var omgiven av en skara
avgudadyrkare: "Sök mitt ansikte." Detta måste bli vår enda,
förtärande längtan i livet. Vårt enda uppdrag är att var i ständig, oavbruten
gemenskap med den förhärligade Kristus - att söka och forska i hans ord om
Jesus härlighet, tills vi känner honom och han ger oss full tillfredsställelse.
Och vi gör
detta med ett syfte: att vi skall bli lika honom! Att vi skall bli hans
uttryckliga avbild, så att de som söker den sanne Kristus skall se honom i oss.
All evangelisation, allt själavinnande, alla missionsprojekt är fåfänga, om vi
inte skådar Jesu ansikte och ständigt förändras till hans avbild. Ingen själ
kan bli vidrörd utan genom sådana kristna. Och Jesus har kallat oss att
reflektera hans ansikte till en förlorad värld som är förvirrad över vem han
är.
När jag
studerade nyligen, ropade jag, "O, se vad de gör med vår dyrbare Herre
Jesus". Men Anden viskade till mig, "Förtvivla inte. Du vet hur det
kommer att sluta. Himlen skall öppna sig, och Kungars Kung och Herrarnas Herre
kommer att framträda på en vit häst. Han kommer att regera med järnspira. Och
han kommer att ta hand om varje falsk profet, Och slå allt som är av antikrist
med sitt svärd.
Varje knä
skall böjas på den dagen, när vi skådar hans ansikte!
David Wilkerson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar