Löftets folk – Del 4 – Sven Reichmann

 

Kommentar: Värdefull, klarläggande och bibelförankrad undervisning!

 

Angivna bibelställen:

 

Ordet blev kött

 

Joh. 1:1 ”I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud.

2  Han var i begynnelsen hos Gud.

3 Genom Honom har allt blivit till, och utan Honom har inget blivit till, som är till.

4  I Honom var liv, och livet var människornas ljus.

5 Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.”

…Vers 18 ” Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde, som själv är Gud, och är hos Fadern, har gjort Honom känd.

Profetens kallelse

 

Jes.6:1 ”I det år då kung Ussia dog, såg jag Herren sitta på en hög och upphöjd tron, och släpet på hans mantel uppfyllde templet.

2 Serafer stod ovanför honom, var och en hade sex vingar: Med två täckte de sina ansikten, med två täckte de sina fötter och med två flög de.

3 Och den ene ropade till den andre: "Helig, helig, helig är Herren Sebaot,
hela jorden är full av hans härlighet."

4 Rösten från den som ropade fick dörrposterna och trösklarna att skaka, och huset blev uppfyllt av rök.

5 Då sade jag: "Ve mig, jag förgås! Ty jag är en man med orena läppar och jag bor ibland ett folk med orena läppar, och mina ögon har sett Konungen, Herren Sebaot."

6 Då flög en av seraferna fram till mig. I hans hand var ett glödande kol, som han med en tång hade tagit från altaret.

7 Med det rörde han vid min mun och sade:  "När nu detta har rört vid dina läppar, har din missgärning tagits ifrån Dig och din synd är försonad."

Gud kallar Mose vid den brinnande busken

2 Mos. 3:1 ”Mose vallade fåren åt sin svärfar Jetro, prästen i Midjan. En gång drev han fåren bortom öknen och kom till Guds berg Horeb.

2  Där uppenbarade sig Herrens ängel för honom i en eldslåga som slog upp ur en buske. Han såg att busken brann av elden utan att busken brann upp.

3 Då tänkte Mose: "Jag måste gå dit och betrakta den underbara synen och se varför busken inte brinner upp."

4 När Herren såg att han gick för att se efter, ropade Gud till honom ur busken: "Mose! Mose!" Han svarade: "Här är jag."

5 Då sade Gud: "Kom inte hit! Tag av dig skorna, ty platsen där du står är helig mark."

6  Och han sade: "Jag är din faders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud." Då dolde Mose ansiktet, ty han bävade för att se på Gud.

7 Herren sade: "Jag har sett hur mitt folk förtrycks i Egypten, och jag har hört hur de ropar över sina plågare. Jag känner till deras lidande.

8 Därför har jag stigit ner för att rädda dem undan egyptierna och föra dem från det landet upp till ett gott och rymligt land, ett land som flödar av mjölk och honung, det land där det bor kananeer, hetiter, amoreer, perisseer, hiveer och jebusiter.

9 Och se, ropet från Israels barn har kommit upp till mig, och jag har också sett hur egyptierna förtrycker dem.

10  Gå nu! Jag skall sända dig till farao, och du skall föra mitt folk, Israels barn, ut ur Egypten."

11 Men Mose sade till Gud: "Vem är jag, att jag skulle gå till farao och att jag skulle föra Israels barn ut ur Egypten?"

12 Han svarade: "Jag är med dig. Och detta skall för dig vara tecknet på att det är jag som har sänt dig: När du har fört folket ut ur Egypten, skall ni hålla gudstjänst på detta berg."

13 Då sade Mose till Gud: "När jag kommer till Israels barn och säger till dem: Era fäders Gud har sänt mig till er, och de frågar mig: Vad är hans namn? vad skall jag då svara dem?"

14 Gud sade till Mose: "Jag är den Jag Är." Och han sade vidare: "Så skall du säga till Israels barn:Jag Ärhar sänt mig till er."

Jesus inför Stora rådet
 
Mark. 14:56  ”Många vittnade falskt mot honom, men deras vittnesmål stämde inte överens.

57 Då steg några fram och avlade detta falska vittnesmål mot honom:

58 "Vi har hört att han har sagt: Jag skall bryta ner detta tempel som är byggt med händer, och på tre dagar bygga upp ett annat som inte är gjort med händer." 59 Men inte heller i detta fall stämde deras vittnesmål överens.

60 Då reste sig översteprästen och steg fram och frågade Jesus: "Svarar du inte på vad dessa vittnar mot dig?"

61 Men Jesus teg och svarade inte. Översteprästen frågade honom vidare: "Är du Messias, den Välsignades son?"

62 Jesus svarade: " Jag Är.  Och ni skall få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma bland himlens moln."

63 Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: "Behöver vi några fler vittnen?

64 Ni har hört hädelsen. Vad anser ni?" Alla fann de honom skyldig till döden.”

Genom ödmjukhet till upphöjelse

Fil. 2:5 ”Var så till sinnes som Kristus Jesus var.

6  Fastän Han var till i Gudsgestalt, räknade Han inte tillvaron som Gud såsom segerbyte

7 utan utgav sig själv genom att anta en tjänares gestalt då han blev människa. Han som till det yttre var som en människa

8 ödmjukade sig och blev lydig ända till döden - döden på korset.

9 Därför har också Gud upphöjt honom över allting och gett honom namnet över alla namn,

10 för att i Jesu namn alla knän skall böja sig, i himlen och på jorden och under jorden,
11 och alla tungor bekänna, Gud, Fadern, till ära, att Jesus Kristus är Herren.”