Löftets folk – Del 9 – Sven Reichmann

Kommentar: Värdefull, klarläggande och bibelförankrad undervisning!

 

Angivna bibelställen:

Rom. 8:5 ”De som lever efter sin köttsliga natur tänker på det som hör till köttet, men de som lever efter Anden tänker på det som hör till Anden.

6 Köttets sinne är död, men Andens sinne är liv och frid.

7 Köttets sinne är fiendskap mot Gud. Det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller.

8 De som följer sin syndiga natur kan inte behaga Gud.”

Guldkalven

2 Mos. 32:19 ^”När sedan Mose kom närmare lägret och fick se kalven och dansen, blev han så upprörd att han kastade ifrån sig tavlorna och slog sönder dem nedanför berget.

20 Och han tog kalven som de hade gjort och brände den i eld och krossade den till stoft. Detta strödde han i vattnet och lät Israels barn dricka det. 

21 Och Mose sade till Aron: "Vad har folket gjort med dig, eftersom du har förlett dem att begå en så stor synd?"

22 Aron svarade: "Var inte vred, herre! Du vet själv att detta folk är ont.

23 De sade till mig: Gör oss en gud som kan gå framför oss, för vi vet inte vad som har hänt med den där Mose som förde oss upp ur Egyptens land.

24 Då sade jag till dem: Den som har guld skall ta av sig det. Och de gav det åt mig. Jag kastade det i elden, och ut kom denna kalv."

Förnyelse av förbundet

5 Mos. 29: 2 ”Mose kallade samman hela Israel och sade till dem: Ni har sett allt vad Herren har gjort inför era ögon i Egyptens land med farao och alla hans tjänare och hela hans land,

3 de stora prövningar som du med egna ögon har sett, de stora tecknen och undren.

4 Men ännu till denna dag har Herren inte gett er hjärtan till att förstå, ögon till att se och öron till att höra. 

5 Jag ledde er i öknen i fyrtio år. Era kläder blev inte utslitna på er, inte heller sandalerna på dina fötter.

6 Bröd fick ni inte att äta och inte vin eller starka drycker att dricka, för att ni skulle veta att jag är Herren, er Gud.”

Profetens kallelse

Jes. 6:8 Och jag hörde Herrens röst. Han sade: "Vem skall jag sända och vem vill vara vår budbärare?" Då sade jag: "Här är jag, sänd mig!"

9 Han sade: "Gå och säg till detta folk: Ni skall höra och höra, men inte förstå,
och ni skall se och se, men inte begripa. 

10 Förhärda detta folks hjärta, gör deras öron döva  och deras ögon blinda, så att de inte ser med sina ögon, hör med sina öron eller förstår med sitt hjärta  och vänder om och blir helade."

11 Då frågade jag: "Hur länge, Herre?" Han svarade: "Till dess städerna blir öde
och ingen bor i dem, husen blir utan folk och landet ligger öde och övergivet.
12 Herren skall sända folket långt bort, och ödsligheten skall bli stor i landet.
13 När bara en tiondel är kvar i det, skall även den ödeläggas som en terebint eller en ek, av vilken en stubbe lämnas kvar när den fälls. Den stubben skall vara en helig säd."

Jerusalems belägring och räddning

Jes. 29:9 ”Häpna och förundras, stirra er blinda, ja, var blinda. De är druckna, men inte av vin, de raglar, men inte av starka drycker.
10 Ty Herren har utgjutit över er en ande med djup sömn och tillslutit era ögon. Han har höljt mörker över profeterna och över siarna, era ledare.

11 All uppenbarelse har för er blivit som orden i en förseglad bok. Räcker man en sådan bok åt någon som kan läsa och säger: "Läs detta," så svarar han: "Jag kan det inte, den är ju förseglad."

12 Och räcker man den åt någon som inte kan läsa och säger: "Läs detta", så svarar han: "Jag kan inte läsa."

13 Herren har sagt: ”Eftersom detta folk nalkas mig med sin mun och ärar mig med sina läppar men låter sitt hjärta vara långt ifrån mig, är fruktan för mig bara ett inlärt människobud.
14 Se, därför skall jag ännu en gång göra underbara ting med detta folk, ja, underbara och förunderliga. De visas vishet skall förgå, de förståndigas förstånd skall förmörkas.

Herrens festmåltid

 

Jes. 25:6 ”Herren Sebaot skall på detta berg göra en festmåltid för alla folk,
en festmåltid med utsökta rätter och gamla viner, ja, med bästa vin, väl klarat.
7 Han skall på detta berg göra om intet den slöja som beslöjar alla folk, det täckelse som täcker alla folkslag.

8 Han skall för alltid göra döden om intet. Herren Herren skall torka bort tårarna från alla ansikten, sitt folks vanära skall han ta bort från hela jorden.
Ty Herren har talat.

9 På den dagen skall man säga: Se, här är vår Gud! Honom väntade vi på,
han skall frälsa oss. Ja, här är Herren som vi väntade på.
Låt oss vara glada och fröjdas över hans frälsning.”

Jesus kom första gången som Präst: Mika 5:2

Messias skulle komma från Betlehem var det förutsagt.

Mika 5:2 ”Men du, Betlehem Efrata, som är så liten bland Juda tusenden,
från dig skall det åt mig komma en som skall härska i Israel.
Hans ursprung är före tiden, från evighetens dagar.”

Jesus kommer andra gången som Konung: Sak. 14

Herrens dag kommer

Sak.14:1 ”Se, Herrens dag kommer! Då skall man dela bytet bland er.
2 Ty jag skall samla alla hednafolk     till strid mot Jerusalem.
Staden kommer att intas, husen plundras och kvinnorna våldtas.
Halva staden skall föras bort i fångenskap. Men återstoden skall inte bli utrotad.

3 Sedan skall Herren gå ut i strid mot dessa hednafolk, så som han stred förr på

drabbningens dag.

4 På den dagen skall han stå med sina fötter på Oljeberget, mitt emot Jerusalem, österut.
Och Oljeberget skall delas mitt itu, från öster till väster, till en mycket stor dal
genom att ena hälften av berget viker undan mot norr och andra hälften mot söder.
5 Och ni skall fly ner i dalen mellan mina berg, ty dalen mellan bergen skall sträcka sig till Asel. Ni skall fly som när ni flydde för jordbävningen på Ussias, Juda kungs, tid. Då skall Herren, min Gud, komma och alla heliga med dig.

6 Det skall ske på den dagen att ljuset blir borta, himlens ljus skall förmörkas.
7 Det blir en särskild dag, känd av Herren, inte dag och inte natt. Men det skall ske att när aftonen kommer blir det ljust.

8 Det skall ske på den dagen att rinnande vatten skall utgå från Jerusalem, ena hälften mot Östra havet och andra hälften mot Västra havet. Både sommar och vinter skall det vara så.
9 Herren skall vara konung över hela jorden. På den dagen skall det ske:
Herren är en och hans namn är ett.

10 Hela landet, från Geba till Rimmon, söder om Jerusalem, skall förvandlas till en slätt. Men staden skall vara upphöjd och förbli på sin plats, från Benjaminsporten till den plats där den förra porten stod, till Hörnporten, och från Hananeltornet till de kungliga vinpressarna.

11 Folket skall bo där i ro och aldrig mer lämnas till undergång. Jerusalem skall bo i trygghet.

12 Detta är den plåga med vilken Herren skall slå alla de folk som drar ut mot Jerusalem:

Han skall låta deras kött ruttna medan de ännu står på sina fötter, deras ögon skall ruttna i sina hålor, och deras tunga skall ruttna i deras mun.

13 Det skall ske på den dagen att Herren skall sända stor förvirring bland dem.
De skall bära hand på varandra, och den enes hand skall lyftas mot den andres.
14 Också Juda skall föra krig i Jerusalem. Och skatter skall samlas från alla hednafolk runt omkring, guld, silver och kläder i stor mängd.
15 Plågan skall på samma sätt drabba hästar och mulåsnor, kameler och åsnor
och alla andra djur där i lägren.

Hednafolken tillber Konungen

16 Det skall ske att var och en som är kvar av alla de hednafolk som kom emot Jerusalem skall dra dit upp, år efter år, för att tillbe konungen, Herren Sebaot, och för att fira lövhyddohögtiden.

17 Men om någon av jordens folkstammar inte drar upp till Jerusalem för att tillbe konungen, Herren Sebaot, skall inget regn komma över dem.

18 Om Egyptens folkstam inte drar upp och kommer dit, skall inte heller något regn komma. Detta blir den plåga som Herren skall slå hednafolken med, de som inte drar upp för att fira lövhyddohögtiden.

19 Detta skall vara det straff som drabbar Egypten, ja, det straff som drabbar alla hednafolk som inte drar upp för att fira lövhyddohögtiden.

20 På den dagen skall det på hästarnas bjällror stå: "Helgad åt Herren ", och grytorna i Herrens hus skall vara som offerskålarna framför altaret.

21 Varje gryta i Jerusalem och Juda skall vara helgad åt Herren Sebaot, så att var och en som frambär offer kan komma och ta en sådan för att laga till köttet. Ingen kanané skall mer finnas i Herren Sebaots hus på den dagen.”