Löftets folk –Del 8 – Sven Reichmann

Kommentar: Värdefull, klarläggande och bibelförankrad undervisning!

 

Angivna bibelställen:

1 Mos. 3:22 ”Herren Gud sade: "Se, människan har blivit som en av oss med kunskap om gott och ont. Hon får nu inte räcka ut handen och även ta av livets träd och så äta och leva för evigt."

Jes. 26:19 ”Dina döda skall bli levande, mina dödas kroppar skall uppstå.
Vakna upp och jubla, ni som bor i stoftet, ty din dagg är ljusets dagg, och jorden skall ge igen de avsomnade.”

Ps. 5:12 ”Men låt alla som flyr till dig få glädja sig. I evighet skall de jubla, ty du beskyddar dem. I dig skall de fröjdas som älskar ditt namn.
13 Ty du, Herre, välsignar den rättfärdige, du omger honom med nåd som med en sköld.”

Ps. 30:12 ”Du förvandlade min klagan till dans, du tog av mig sorgens dräkt och klädde mig i glädje.

13  Därför skall min själ lovsjunga dig utan att tystna. Herre, min Gud, jag vill tacka dig för evigt.

Ps. 37:27 ”Vänd dig bort från det onda och gör det goda, så får du bo i landet

för evigt.
28 Ty Herren älskar det rätta, han överger inte sina fromma. För evigt blir de bevarade, men de ogudaktigas efterkommande blir utrotade.
29 De rättfärdiga skall ärva landet  och bo där för evigt.

Ps. 41:13 ”Mig uppehåller du i min oskuld och låter mig stå inför ditt ansikte för evigt.

14 Lovad vare Herren, Israels Gud, från evighet till evighet! Amen, amen.”

Den gudfruktiges anfäktelse och tröst

 

Ps.73:1 ”En psalm av Asaf.

Gud är i sanning god mot Israel, mot dem som har rena hjärtan.
² Men jag var nära att stappla med mina fötter, mina steg var nära att slinta,
³ ty jag avundades de övermodiga, när jag såg att det gick de ogudaktiga väl.

⁴ Fria från lidanden är de till sin död, och deras kropp är vid gott hull.
⁵ De kommer inte i olycka som andra dödliga, de plågas inte som andra människor.

⁶ Därför är högmod deras halsprydnad och våld de kläder de bär.
⁷ Ur deras feta ansikten tittar ögonen fram, deras hjärtans inbillningar har ingen gräns.
⁸ De hånar och talar om förtryck i sin ondska, överlägset talar de.
⁹ Med sin mun stiger de upp i himlen och deras tunga far fram på jorden.
¹⁰ Därför vänder sig folket till dem. Vatten i mängd suger de i sig.

¹¹ De säger: "Hur skulle Gud kunna veta det? Skulle den Högste ha sådan kunskap?"
¹² Så är det med de ogudaktiga, det går alltid väl för dem och deras rikedom växer.

¹³ Men förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde i oskuld mina händer.
¹⁴ Jag blev plågad hela dagen, var morgon blev jag tuktad.
¹⁵ Om jag hade sagt: "Så vill jag tala", då hade jag svikit dina barns släkte.

¹⁶ När jag försökte förstå detta, då tycktes det mig alltför svårt,
¹⁷ till dess att jag gick in i Guds helgedom och insåg hur det går dem till slut.

¹⁸ På hal mark ställer du dem, du störtar ner dem i fördärvet.
¹⁹ Hur plötsligt går de inte under! De förgås och får en ände med förskräckelse.
²⁰ Liksom drömmen är borta när man vaknar, skall du, Herre, förakta dem som skuggbilder, när du griper in.

²¹ När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,
²² då var jag oförnuftig och förstod ingenting, som ett djur var jag inför dig.

²³ Men jag är alltid hos dig, du håller mig i min högra hand.
²⁴ Du leder mig med ditt råd och tar sedan emot mig med ära.
²⁵ Vem har jag i himlen utom dig! När jag har dig frågar jag inte efter något på jorden.

²⁶ Om än min kropp och min själ tynar bort, så är Gud mitt hjärtas klippa och min del för evigt.
²⁷ Ty de som är fjärran från dig går under, du förgör alla som trolöst sviker dig.
²⁸ Att vara i Guds närhet är lycka för mig. Jag tar min tillflykt till Herren, Herren, för att kunna tala om alla dina gärningar.”

De förtorkade benen får liv

 

Hes. 37:1 ”Herrens hand kom över mig, och genom Herrens Ande fördes jag bort och sattes ner mitt i en dal, som var full med ben.

2 Han förde mig fram bland dem, och se, de låg där i stora mängder utöver dalen, och se, de var alldeles förtorkade.

3 Han sade till mig: "Du människobarn, kan de här benen få liv igen?" Jag svarade: "Herre, Herre, du vet det."

4 Då sade han till mig: "Profetera över dessa ben och säg till dem: Ni förtorkade ben, hör Herrens ord:

5 Så säger Herren, Herren till dessa ben: Se, jag skall låta ande komma in i er, så att ni får liv.

6 Jag skall fästa senor vid er och låta kött växa ut på er och övertäcka er med hud och ge er ande, så att ni får liv. Och ni skall inse att jag är Herren."

7 Jag profeterade som jag hade blivit befalld. Och när jag profeterade hördes ett rassel, och se, det blev ett sorl, och benen kom åter tillsammans, så att det ena benet fogades till det andra.

8 Medan jag såg på, växte senor och kött på dem och de täcktes med hud. Men ännu fanns det ingen ande i dem.

9 Då sade han till mig: "Profetera till Anden, ja profetera, du människobarn, och säg till Anden: Så säger Herren, Herren: Kom, du Ande, från de fyra väderstrecken och blås på dessa slagna, så att de får liv."

10 Och jag profeterade som han hade befallt mig. Då kom Anden in i dem, och de fick liv och reste sig upp på sina fötter, en mycket stor skara.

11 Han sade till mig: "Du människobarn, dessa ben är hela Israels hus. Se, de säger: Våra ben är förtorkade, vårt hopp är ute, det är slut med oss.

12 Profetera därför och säg till dem: Så säger Herren, Herren: Se, jag skall öppna era gravar och låta er, mitt folk, komma upp ur era gravar och låta er komma till Israels land.

13  Ni skall inse att jag är Herren, när jag öppnar era gravar och för er, mitt folk, upp ur dem.

14 Jag skall låta min Ande komma in i er, så att ni får liv, och jag skall låta er få bo i ert land. Och ni skall inse att jag, Herren, har sagt det, och att jag har gjort det, säger Herren."

Utkorelsens hemlighet avslöjas

Rom. 11:25 ”Bröder, jag vill att ni skall känna till denna hemlighet, för att ni inte skall ha för höga tankar om er själva: förstockelse har kommit över en del av Israel och så skall det förbli, till dess att hedningarna i fullt antal har kommit in.

26  Och det är så hela Israel skall bli frälst, som det står skrivet: Från Sion skall Frälsaren komma och skaffa bort all ogudaktighet från Jakob.

27 Och detta skall vara mitt förbund med dem, när jag tar bort deras synder.”

Synd, bekännelse och frälsning

Jes. 59:15 ”Sanningen har försvunnit, och den som vänder sig ifrån det onda blir plundrad. Detta såg Herren, och det misshagade honom att ingen rättvisa fanns.
16 Han såg att ingen trädde fram, han förundrade sig över att ingen grep in.
Då hjälpte honom hans egen arm, och hans rättfärdighet understödde honom.
17 Han klädde sig i rättfärdighet som i ett pansar och satte frälsningens hjälm på sitt huvud. Han klädde sig i hämndens dräkt som i en livklädnad och svepte in sig i nitälskan som i en mantel.

18 Efter deras gärningar skall han vedergälla dem. Vrede över hans motståndare,
vedergällning över hans fiender. Kustländerna skall han vedergälla för vad de har gjort.
19 Så skall man frukta Herrens namn i väster och hans härlighet där solen går upp. När fienden bryter fram lik en flod, skall Herrens Ande driva honom på flykten.
20 Återlösaren skall komma till Sion och till dem i Jakob som vänder om från sin överträdelse, säger Herren.

21 Detta är det förbund som jag å min sida gör med dem, säger Herren: Min Ande som är över dig, och mina ord som jag har lagt i din mun skall inte vika ur din mun eller ur dina barns eller barnbarns mun från nu och till evig tid, säger Herren.”