Tacka Herren för Hans Nåd!

Detta kapitel i Psaltaren visar att det de är viktigt att tacka Herren för Hans nåd.
Nåden får aldrig bli en självklarhet, något som vi tycker att vi gjort oss förtjänta av, för då är det ingen nåd längre. 

Herren vänder sig till dem som FRUKTAR Honom och VÄNTAR på Hans nåd.

Ps. 33:18 ”Se, HERRENS ögon ser till dem som fruktar honom, till dem som väntar på hans nåd. 19 Han räddar deras själ från döden och håller dem vid liv i hungerns tid."

Herren väntar på att vi ska omvända oss och bli stilla så Han får visa oss sin nåd och barmhärtighet.

Jes. 30:15 ”Ty så säger Herren HERREN, Israels Helige: "Om ni vänder om och är stilla skall ni bli frälsta. Genom stillhet och förtröstan blir ni starka." Men ni vill inte. 16 Ni säger: "Nej, på hästar tänker vi fly." Därför skall ni också fly. "På snabba hästar tänker vi ge oss av." Därför skall också era förföljare vara snabba. 17 Tusen skall fly för en enda mans hot, och för fem mäns hot skall ni alla fly, till dess det som är kvar av er är som en ensam stång på toppen av ett berg, som ett baner på en kulle.
18 Därför väntar HERREN på att få visa er nåd,” därför är han upphöjd för att visa er barmhärtighet. Ty HERREN är en domens Gud. Saliga är alla som väntar på honom.”

Det går att falla ur nåden om vi försöker bli rättfärdiga genom egna gärningar.

Gal. 5:4 ”Ni har kommit bort ifrån Kristus, ni som försöker bli rättfärdiga genom lagen. Ni har fallit ur nåden. 5 Vi däremot väntar i Anden genom tron på den rättfärdighet som är vårt hopp”.

Den som vänder sig till avgudar, överger nåden.

Jona 2:9 ”De som håller sig till fåfängliga avgudar överger den nåd de fått”.

Gud ger nåd åt de ödmjuka.

Jak. 4:6” Men större är nåden han ger. Därför heter det: Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka ger han nåd.* 7 Underordna er därför Gud. Stå emot djävulen, så skall han fly bort från er. 8 Närma er Gud, så skall han närma sig er. Gör era händer rena, ni syndare, och rena era hjärtan, ni tvehågsna. 9 Klaga, sörj och gråt. Låt ert skratt vändas i sorg och er glädje i bedrövelse. 10 Ödmjuka er alltså inför Herren, så skall han upphöja er.”

Vi ska inte synda på nåden.

Rom. 6:14 "Synden skall inte vara herre över er, ty ni står inte under lagen utan under nåden. 15 Hur är det alltså? Skall vi synda, eftersom vi inte står under lagen utan under nåden? Naturligtvis inte!
16 Vet ni inte att om ni gör er till slavar under någon och lyder honom, då är ni hans slavar och det är honom ni lyder, antingen under synden, vilket leder till död, eller under lydnaden, vilket leder till rättfärdighet?
17 Men Gud vare tack! Ni var syndens slavar men har nu av hjärtat blivit lydiga mot den lära som ni blivit överlämnade åt. 18 Nu är ni slavar under rättfärdigheten, sedan ni har befriats från synden."

De återlöstas tacksamhet
Ps 107:1 "Tacka HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar i evighet. 2 Så säger HERRENS återlösta, de som han har återlöst från fiendens hand, 3 de som han har församlat från länderna, från öster och väster, från norr och söder.* 4 De irrade omkring i öknen på öde stigar, de fann ingen plats där de kunde bo. 5 De var hungriga och törstiga, deras liv tynade bort.
6 Men de ropade till HERREN i sin nöd och han räddade dem ur deras trångmål.
7 Han ledde dem på den rätta vägen, så att de kom till en stad där de kunde bo. 8 Må de tacka HERREN för hans nåd, för hans underbara gärningar mot människors barn, 9 ty han stillade själens törst och mättade själens hunger med sitt goda. 10 De satt i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor, 11 ty de hade varit upproriska mot Guds ord och föraktat den Högstes råd.
12 Han ödmjukade deras hjärtan genom lidande, de kom på fall och hade ingen hjälpare. 13 Men de ropade till HERREN i sin nöd och han frälste dem ur deras trångmål. 14 Han förde dem ut ur mörker och dödsskugga, han slet sönder deras bojor.
15 Må de tacka HERREN för hans nåd, för hans underbara gärningar mot människors barn, 16 ty han krossade kopparportar och bröt sönder järnbommar.
17 De var dåraktiga och blev plågade för sin upproriskhet och synd. 18 De kände avsky för all mat och var nära dödens portar.
19 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål. 20 Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från undergång. 21 Må de tacka HERREN för hans nåd, för hans underbara gärningar mot människors barn. 22 Må de offra lovets offer och förkunna hans verk med jubel. 23 De som for ut på havet med skepp och drev handel på stora vatten, 24 de såg HERRENS gärningar och hans under i havets djup.
5 Han talade, och stormvind uppstod så att havets vågor gick höga. 26 De for upp mot himlen och ner i djupen, så att de miste modet i sin olycka. 27 De raglade och stapplade som druckna, det var förbi med all deras vishet.
28 Men de ropade till HERREN i sin nöd och han förde dem ut ur deras trångmål. 29 Han stillade stormen och böljorna omkring dem tystnade. 30 De gladdes över att det blev stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville. 31 Må de tacka HERREN för hans nåd, för hans underbara gärningar mot människors barn, 2 må de upphöja honom i folkets församling och prisa honom där de äldste sitter.
33 Han gjorde strömmar till öken, källsprång till torr mark 34 och bördigt land till salthed för dess invånares ondskas skull.
35 Han gjorde öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång. 36 Han lät de hungriga slå sig ner där och bygga en stad där de kunde bo. 37 De besådde åkrar och planterade vingårdar som gav riklig skörd.
38 Han välsignade dem, och de blev mycket talrika. Han lät ej deras boskap minska i antal. 39 När de blev färre och tyngdes av betryck, olyckor och bekymmer, 40 utgöt han förakt över furstarna och lät dem irra omkring i en ödemark utan vägar.
41 Han upphöjde den fattige ur eländet och förökade deras familjer som hjordar. 42 De rättrådiga ser det och gläder sig, och all ondska måste tiga. 43 Den som är vis må lägga märke till detta och tänka på HERRENS nådegärningar.”