Livet är så kort – utan Gud är livet tomt och meningslöst!

Nu hoppas jag på Dig Herre!

Psalm 39 En psalm av David.
(Hämtat från Handbok för Livet)
1-2 ”Jag sa för mig själv: Jag ska sluta att klaga! Jag ska hålla tyst, särskilt när de ogudaktiga finns runt omkring mig!
3 Men det hjälpte inte. När jag stod där tyst, vällde oron fram inom mig, och den blev bara större och större.
4 Ju mer jag grubblade, desto mer brännande blev elden inom mig. Till slut kunde jag inte längre tiga, utan jag ropade till Gud:
5 Herre, hjälp mig att inse hur kort min tid på jorden är! Låt mig förstå att jag bara är här ett ögonblick.

6-7 Snabbt som en skugga försvinner livet ifrån mig. Hela min livstid är bara som ett ögonblick för dig. Du stolta människa, lika plötsligt som skuggan försvinner du! Hur stark du än är, är du bara som en vindfläkt som drar förbi. Du släpar och sliter och samlar på dig rikedomar som ändå någon annan får slösa bort.
8 Därför, Herre, står mitt enda hopp till dig.

9 Befria mig från mina synder, för annars kommer till och med dårarna att skratta åt mig!
10 Herre, nu ska jag hålla tyst. Jag tänker inte öppna munnen och inte heller klaga det minsta, för mitt straff kommer från dig.

11 Herre, plåga mig inte längre, för om du fortsätter dör jag under dina slag.
12 När du straffar en människa gör du slut på allt som är henne kärt. Det faller sönder som ett tyg som äts upp av mal. Ja, människan är sannerligen inte mer än en vindpust!
13 Hör min bön, Herre, lyssna när jag ropar! Slå dig inte till ro och glöm inte mina tårar. Jag är en gäst och en främling här på jorden, precis som mina förfäder.
14 Straffa mig inte längre, Herre! Låt mig än en gång få nya krafter innan jag dör!”

David valde att inte beklaga sig för andra utan han gjorde det som är bäst, han gick med allt direkt till Gud.
Det är märkligt att människan använder så mycket av sin tid för att uppnå trygghet här i livet, men lite eller ingen tid att planera för evigheten.
David inser att ihopsparade rikedomar och världsliga ting som förvärvats i all hast, inte spelar någon roll i evigheten.
Det är bara ett fåtal människor som inser att Herren är deras enda hopp.

Varning för falsk säkerhet
Jak. 4:13 ”Och nu en varning till er som säger: ”Idag eller imorgon ska vi åka till den eller den staden, stanna där ett år och göra goda affärer.”
14 Hur kan ni veta vad som ska hända imorgon, eller hur ert liv ska bli? Människan är ju som morgondimman ena stunden syns hon, och nästa stund är hon borta.
15 Ni borde istället säga: ”Om Herren Gud vill, får vi leva och göra det eller det.”
16 Men nu skryter ni med era egna planer, och en sådan självsäkerhet är ond.
17 Kom ihåg att ni syndar mot Gud, om ni vet hur man bör handla men inte gör det."

Ords. 11:23 "Den rättfärdige kan se fram emot lycka, medan den ogudaktige har bara vrede att vänta sig.

24 Det är faktiskt möjligt att vara generös och ändå bli rikare! Det är också möjligt att förlora allt därför att man håller för hårt i det.

25 Ja, den som är frikostig ska verkligen bli rik! Genom att välsigna andra blir man själv välsignad.

26 Människor förbannar den man, som i svåra tider behåller sin säd för att sälja den till högre pris, men de välsignar den som säljer säden till dem när den verkligen behövs.

27 Om du söker efter det som är rätt så kommer du att få det. Om du söker efter det som är ont kommer du att drabbas av förbannelse.

28 Om du litar på rikedom och pengar så går det illa för dig! Lita på Gud, så kommer du att grönska som löven på ett träd!"

 

Jer. 17:4 "Det underbara arv jag sparat åt er ska tas ur era händer, och jag ska sända bort er som slavar till era fiender i avlägsna länder. Ni har upptänt min vredes eld, och den ska brinna i evighet.

5 Herren säger: Förbannelse vilar över den man som litar på människor och vänder sig bort från Herren.

6 Han är som en torr buske i öknen, utan hopp för framtiden. Han bor på saltslätten, i den torra ödemarken, och har inte längre någon lycka att vänta i livet.

7 Men välsignad är den man som litar på Herren och har honom som sitt hopp och sin tillflykt.

8 Han är som ett träd, planterat utmed flodstranden med sina rötter djupt nere i vattnet. Ett sådant träd skadas inte av hetta eller far illa av månaders torka. Dess löv är alltid gröna, och det kan alltid bära ljuvlig frukt.

9 En människa är det mest bedrägliga och fördärvade som finns. Ingen kan riktigt fatta hur ond hon är.

10 Det är bara Herren som vet det. Han genomskådar allas hjärtan och ser människans djupaste motiv, så att han kan ge var och en lön efter vad han förtjänar."