Förakta inte! av Sven Reichmann, del 4

Sven Reichmann

Del 4 Förbli i Jesus. (Serie i 4 delar)

(Bibelställen är hämtade från Bibel 1917)

Lyssna på undervisningen här:

http://kristenmp3.se/SvenReichmann/Forakta_inte/4.%20Forbli_i_Jesus.mp3

 

(OBS! Ljudet är lite skadat på ett kort avsnitt i undervisningen)

(Nedanstående text är refererat från undervisningen.)

Joh. 15:1 ” Jag är det sanna vinträdet, och min Fader är vingårdsmannen.

2 Var gren i mig, som icke bär frukt, den tager han bort; och var och en som bär frukt, den rensar han, för att den skall bära mer frukt.

3 I ären redan nu rena, i kraft av det ord som jag har talat till eder.

4 Förbliven i mig, så förbliver ock jag i eder. Såsom grenen icke kan bära frukt av sig själv, utan allenast om den förbliver i vinträdet, så kunnen I det ej heller, om I icke förbliven i mig.

5 Jag är vinträdet, I ären grenarna. Om någon förbliver i mig, och jag i honom, så bär han mycken frukt; ty mig förutan kunnen I intet göra.

6 Om någon icke förbliver i mig, så kastas han ut såsom en avbruten gren och förtorkas; och man samlar tillhopa sådana grenar och kastar dem i elden, och de brännas upp.

7 Om I förbliven i mig, och mina ord förbliva i eder, så mån I bedja om vadhelst I viljen, och det skall vederfaras eder.

8 Därigenom bliver min Fader förhärligad, att i bären mycken frukt och bliven mina lärjungar.

9 Såsom Fadern har älskat mig, så har ock jag älskat eder; förbliven i min kärlek.”

Allenast ett är nödvändigt!

Luk. 10:42 ” …men allenast ett är nödvändigt. Maria har utvalt den goda delen, och den skall icke tagas ifrån henne.”

Vad händer när Gud döper oss i Helig Ande och Eld?

Matt. 4:1 ” Därefter blev Jesus av Anden förd upp i öknen, för att han skulle frestas av djävulen.”

Luk. 4:1 ” Sedan vände Jesus tillbaka från Jordan, full av helig ande, och fördes genom Anden omkring i öknen

2 och frestades av djävulen under fyrtio dagar. Och under de dagarna åt han intet; men när de hade gått till ända, blev han hungrig.”

När den Helige Ande har utgjutits över dig och mig får vi räkna med att bli frestade.

Jesus får möta tre olika frestelser:

1 Jesus har fått en ny förmåga och det skall prövas om han vill bruka eller missbruka den Helige Andes kraft.

2 Jesus frestas att imponera – bruka eller missbruka.

3 Jesus frestas att få makt – bruka eller missbruka.

Vi råkar ut för samma frestelser som innebär att missbruka Guds namn.

Du skall inte missbruka Guds namn!

2 Mos. 20:7 ”Du skall icke missbruka HERRENS, din Guds, namn, ty HERREN skall icke låta den bliva ostraffad, som missbrukar hans namn.”

Kommer vi att använda auktoritet till det Gud vill eller till det vi vill?

1 Kor. 13:1 ”Om jag talade både människors och änglars tungomål, men icke hade kärlek, så vore jag allenast en ljudande malm eller en klingande cymbal.

2 Och om jag hade profetians gåva och visste alla hemligheter och ägde all kunskap, och om jag hade all tro, så att jag kunde förflytta berg, men icke hade kärlek, så vore jag intet.

3 Och om jag gåve bort allt vad jag ägde till bröd åt de fattiga, ja, om jag offrade min kropp till att brännas upp, men icke hade kärlek, så vore detta mig till intet gagn.”

Utan kärlek är nådegåvor utan nåd.

1 Kraften kommer från stammen och den flyter in i dig och mig.

2 Gåvan är given dig och mig som ett förtroende.

3 Gud svarar för kraften i gåvan.

4 Du och jag svara för renheten i gåvan, med Guds hjälp.

Valet är ditt och mitt. När man gör något av kärlek gör man det för mottagarens skull och inte för att imponera!

Missbruk av gåvorna är när någon använder gåvorna och samtidigt tittar på sig själv. ”Vad blir nu jag eftersom jag la händerna på någon som blev frisk?”

Denna frestelse undgår ingen. Detta får många väckelser att stanna av.

Varför ger Gud oss nådegåvor? Svar: För att bygga upp Kristi kropp.

1 Kor. 12:12 ” Ty likasom kroppen är en och likväl har många lemmar, och likasom kroppens alla lemmar, fastän de äro många, likväl utgöra en enda kropp, likaså är det med Kristus.

13 Ty i en och samme Ande äro vi alla döpta till att utgöra en och samma kropp, vare sig vi äro judar eller greker, vare sig vi äro trälar eller fria; och alla hava vi fått en och samme Ande utgjuten över oss.

14 Kroppen utgöres ju icke heller av en enda lem, utan av många.

15 Om foten ville säga: ”Jag är icke hand, därför hör jag icke till kroppen”, så skulle den icke dess mindre höra till kroppen.

16 Och om örat ville säga: ”Jag är icke öga, därför hör jag icke till kroppen”, så skulle det icke dess mindre höra till kroppen.

17 Om hela kroppen vore öga, var funnes då hörseln? Och om den hel och hållen vore öra, var funnes då lukten?

18 Men nu har Gud insatt lemmarna i kroppen, var och en av dem på det sätt som han har velat.

19 Om åter allasammans utgjorde en enda lem, var funnes då själva kroppen?

20 Men nu är det så, att lemmarna äro många, och att kroppen dock är en enda.

21 Ögat kan icke säga till handen: ”Jag behöver dig icke”, ej heller huvudet till fötterna: ”Jag behöver eder icke.”

22 Nej, just de kroppens lemmar som tyckas vara svagast äro som mest nödvändiga.

23 Och de delar av kroppen, som tyckas oss vara mindre hedersamma, dem bekläda vi med så mycket större heder; och dem som vi blygas för, dem skyla vi med så mycket större blygsamhet,

24 under det att de andra icke behöva något sådant. Men när Gud sammanfogade kroppen av olika delar och därvid lät den ringare delen få en så mycket större heder,

25 så skedde detta, för att söndring icke skulle uppstå i kroppen, utan alla lemmar endräktigt hava omsorg om varandra.”

Nådegåvor och väckelser dör p.g.a. förakt. Ingen får förhäva sig över sin nådegåva.

Självförakt kan hindra oss från att använda en nådegåva.

Gud vill att vi ska glädjas åt varandras nådegåvor. Bed för andras nådegåvor!

Föraktet är väckelsens stora fiende.

2 Sam. 6:12 ” När det nu blev berättat för konung David att HERREN hade välsignat Obed-Edoms hus och allt vad han hade, för Guds arks skull, då gick David åstad och hämtade Guds ark ur Obed-Edoms hus upp till Davids stad under jubel.

13 Och när de som buro HERRENS ark hade gått sex steg framåt, offrade han en tjur och en gödkalv.

14 Själv dansade David med all makt inför HERREN, och därvid var David iklädd en linne-efod.

15 Så hämtade David och hela Israel HERRENS ark ditupp under jubel och basuners ljud.

16 När då HERRENS ark kom in i Davids stad, blickade Mikal, Sauls dotter, ut genom fönstret, och när hon såg konung David hoppa och dansa inför HERREN fick hon förakt för honom i sitt hjärta.

17 Sedan de hade fört HERRENS ark ditin, ställde de den på dess plats i tältet som David hade slagit upp åt den; och därefter offrade David brännoffer inför HERREN, så ock tackoffer.

18 När David hade offrat brännoffret och tackoffret välsignade han folket i HERREN Sebaots namn.

19 Och åt allt folket, åt var och en i hela hopen av israeliter, både man och kvinna, gav han en kaka bröd, ett stycke kött och en druvkaka. Sedan gick allt folket hem, var och en till sitt.

20 Men när David kom tillbaka för att hälsa sitt husfolk, gick Mikal, Sauls dotter, ut emot honom och sade: »Huru härlig har icke Israels konung visat sig i dag, då han i dag har blottat sig för sina tjänares tjänstekvinnors ögon, såsom löst folk plägar göra!”

21 Då sade David till Mikal: ”Inför HERREN, som har utvalt mig framför din fader och hela hans hus, och som har förordnat mig till furste över HERRENS folk, över Israel -- inför HERREN fröjdade jag mig.

22 Dock kände jag mig rätteligen för ringa till detta, ja, jag var i mina ögon allt för låg därtill. Skulle jag då söka ära hos tjänstekvinnorna, om vilka du talade?”

23 Och Mikal, Sauls dotter, fick inga barn, så länge hon levde.”

Vi måste renas både från beundrandet och föraktandet liksom vi också måste renas från vår längtan efter beundran och vår benägenhet att förakta.

Matt. 18:1 ”I samma stund trädde lärjungarna fram till Jesus och frågade: ”Vilken är den störste i himmelriket?”

2 Då kallade han fram ett barn och ställde det mitt ibland dem

3 och sade: »Sannerligen säger jag eder: Om I icke omvänden eder och bliven såsom barn, skolen I icke komma in i himmelriket.

4 Den som nu så ödmjukar sig, att han bliver såsom detta barn, han är den störste i himmelriket.

5 Och den som tager emot ett sådant barn I mitt namn, han tager emot mig.

6 Men den som förför en av dessa små som tro på mig, för honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals och han sänktes ned i havets djup.

7 Ve världen för förförelsers skull! Förförelser måste ju komma; men ve den människa genom vilken förförelsen kommer!

8 Om nu din hand eller din fot är dig till förförelse, så hugg av den och kasta den ifrån dig. Det är bättre för dig att ingå i livet lytt eller halt, än att hava båda händerna eller båda fötterna i behåll och kastas i den eviga elden.

9 Och om ditt öga är dig till förförelse, så riv ut det och kasta det ifrån dig. Det är bättre för dig att ingå i livet enögd, än att hava båda ögonen i behåll och kastas i det brinnande Gehenna.

10 Sen till, att I icke förakten någon av dessa små; ty jag säger eder att deras änglar i himmelen alltid se min himmelske Faders ansikte.”

Köttets sinnelag är fiendskap mot Gud.

Rom. 8:7 ”Köttets sinne är nämligen fiendskap mot Gud, eftersom det icke är Guds lag underdånigt, ej heller kan vara det.”

Förakta inte någon av Guds barn! Förbli i Jesus som är vårt hjärtas klippa.

Ps. 18:32 ”Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa utom vår Gud?”