Del
2 Föraktets verkan. (Serie i 4 delar)
 |
| Sven Reichmann |
(Bibelställen
är hämtade från Bibel 1917)
Lyssna
på undervisningen här:
(Nedanstående
text är refererat från undervisningen.)
2
Kor. 5:14 ”Ty Kristi kärlek tvingar oss, eftersom vi tänka så: en har dött för
alla, alltså hava de alla dött.
15
Och han har dött för alla, på det att de som leva icke mer må leva för sig
själva, utan leva för honom som har dött och uppstått för dem.
16
Allt ifrån denna tid veta vi därför för vår del icke av någon efter köttet. Och
om vi än efter köttet hade lärt känna Kristus, så känna vi honom nu icke mer på
det sättet.
17
Alltså, om någon är i Kristus, så är han en ny skapelse. Det gamla är
förgånget; se, något nytt har kommit!”
Vi ska inte bedöma människor på
mänskors vis.
Föraktets synsätt är att ”allt får
sitt värde, bara om det ger mig en vinst”.
Köttet
handlar om att det viktigaste är vad du får för plats i livet, alltså blir jag
summan av det jag gör.
*Köttet- Dina gärningar ger dig din
identitet.
*I Guds Rike: Du får en identitet
utan någon förtjänst, bara av NÅD och den tar sig uttryck i gärningar.
Ef.
2:8 ”Ty av nåden ären I frälsta genom tro -- och det icke av eder själva, Guds
gåva är det --
9
icke av gärningar, för att ingen skall berömma sig.
10
Ty hans verk äro vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, vilka Gud
förut har berett, för att vi skola vandra i dem.”
Det finns inget rum för
prestationstänkande, därför att Gud gjorde allt själv.
Gal.
6:15 ”Ty det kommer icke an på om någon är omskuren eller oomskuren; allt beror
på huruvida han är en ny skapelse.”
Gal.
6:1 ” Mina bröder, om så händer att någon ertappas med att begå en försyndelse,
då mån I, som ären andliga människor, upprätta honom i saktmods ande. Och du må
hava akt på dig själv, att icke också du bliver frestad.
2
Bären varandras bördor; så uppfyllen I
Kristi lag.
3
Ty om någon tycker sig något vara, fastän han intet är, så bedrager han sig
själv.
4
Må var och en pröva sina egna gärningar; han skall då tillmäta sig berömmelse
allenast efter vad han själv är, och icke efter vad andra äro.
5
Ty var och en har sin egen börda att bära.
6
Den som får undervisning i ordet, han låte den som undervisar honom få del med
sig i allt gott.”
Det är viktigt att bli från både
självförakt och förakt mot andra.
Föraktets synsätt har inget i Guds
Rike att göra!
Den som tänker i föraktets banor
tar inte emot tillrättavisning!
Ords.
9:7 ”Den som varnar en bespottare, han får skam igen, och den som
tillrättavisar en ogudaktig får smälek därav.
8
Tillrättavisa icke bespottaren, på det
att han icke må hata dig; tillrättavisa den som är vis, så skall han älska dig.
9
Giv åt den vise, så bliver han ännu visare; undervisa den rättfärdige, så lär
han än mer.”
Det
räcker att det bara finns en i gruppen som bär på förakt så skapar detta alltid
splittring och konflikt. En gnutta förakt och kärleken har ingen chans.
Ords.
22:10 ”Driv ut bespottaren, så upphör trätan, och tvist och smädelse få en
ände.”
Ords.
3:34 ”Har han att skaffa med bespottare, så bespottar också han; men de ödmjuka
giver han nåd.”
Mark.
6:1 ” Och han gick bort därifrån och begav sig till sin fädernestad; och hans
lärjungar följde honom.
2
Och när det blev sabbat, begynte han undervisa i synagogan. Och folket häpnade,
när de hörde honom; de sade: »Varifrån har han fått detta? Och vad är det för
vishet som har blivit honom given? Och dessa stora kraftgärningar som göras
genom honom, varifrån komma de?
3
Är då denne icke timmermannen, han som är Marias son och broder till Jakob och
Joses och Judas och Simon? Och bo icke hans systrar här hos oss?» Så blev han
för dem en stötesten.
4
Då sade Jesus till dem: ”En profet är
icke föraktad utom i sin fädernestad och bland sina fränder och i sitt eget
hus.”
5
Och han kunde icke där göra någon kraftgärning, utom att han botade några få
sjuka, genom att lägga händerna på dem.
6
Och han förundrade sig över deras otro. Sedan gick han omkring i byarna, från
den ena byn till den andra, och undervisade.”
Luk.4:16
”Så kom han till Nasaret, där han var uppfödd. Och på sabbatsdagen gick han,
såsom hans sed var, in i synagogan: och där stod han upp till att föreläsa.
17
Då räckte man åt honom profeten Esaias' bok; och när han öppnade boken, fick
han se det ställe där det stod skrivet:
18
”Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig. Han har satt mig till att
förkunna glädjens budskap för de fattiga, till att predika frihet för de fångna
och syn för de blinda, ja, till att giva de förtryckta frihet
19
och till att predika ett nådens år från Herren.”
20
Sedan lade han ihop boken och gav den tillbaka åt tjänaren och satte sig ned.
Och alla som voro i synagogan hade sina ögon fästa på honom.
21
Då begynte han tala och sade till dem: ”I dag är detta skriftens ord fullbordat
inför edra öron.”
22
Och de gåvo honom alla sitt vittnesbörd och förundrade sig över de nådens ord
som utgingo från hans mun, och sade: ”Är då denne icke Josefs son?”
23
Då sade han till dem: ”Helt visst skolen I nu vända mot mig det ordet: 'Läkare,
bota dig själv' och säga: 'Sådana stora ting som vi hava hört vara gjorda i
Kapernaum, sådana må du göra också här i din fädernestad.'”
24
Och han tillade: ”Sannerligen säger jag eder: Ingen profet bliver i sitt
fädernesland väl mottagen.
25
Men jag säger eder, såsom sant är: I Israel funnos många änkor på Elias' tid då
himmelen var tillsluten i tre år och sex månader, och stor hungersnöd kom över
hela landet --
26
och likväl blev Elias icke sänd till någon av dessa, utan allenast till en änka
i Sarepta i Sidons land.
27
Och många spetälska funnos i Israel på profeten Elisas tid; och likväl blev
ingen av dessa gjord ren, utan allenast Naiman från Syrien.”
28
När de som voro i synagogan hörde detta, uppfylldes de alla av vrede
29
och stodo upp och drevo honom ut ur staden och förde honom ända fram till
branten av det berg som deras stad var byggd på, och ville störta honom
därutför.
30
Men han gick sin väg mitt igenom hopen och vandrade vidare.”
Matt.
7:1 ”Dömen icke, på det att I icke mån bliva dömda;
2
ty med den dom varmed I dömen skolen I bliva dömda, och med det mått som I
mäten med skall ock mätas åt eder.
3
Huru kommer det till, att du ser grandet i din broders öga, men icke bliver
varse bjälken i ditt eget öga?
4
Eller huru kan du säga till din broder: 'Låt mig taga ut grandet ur ditt öga',
du som har en bjälke i ditt eget öga?
5
Du skrymtare, tag först ut bjälken ur ditt eget öga; därefter må du se till,
att du kan taga ut grandet ur din broders öga.
6
Given icke åt hundarna vad heligt är, och kasten
icke edra pärlor för svinen, på det att dessa icke må trampa dem under
fötterna och sedan vända sig om och sarga eder.”
Ps.
123 ” En vallfartssång. Jag lyfter mina ögon upp till dig, du som bor i
himmelen.
2
Ja, såsom tjänares ögon skåda på deras herres hand, såsom en tjänarinnas ögon
på hennes frus hand, så skåda våra ögon upp till HERREN, vår Gud, till dess han
varder oss nådig.
3 Var oss nådig, HERRE, var oss nådig, ty vi
äro rikligen mättade med förakt.
4 Rikligen mättad är vår själ med
de säkras bespottelse, med de högmodigas förakt.”
All hjärntvätt börjar med förakt,
hån och bespottelse. Förakt tar ifrån människan hennes identitet.
Respekt bygger upp medan förakt
bryter ner.
Respekt förenar medan förakt
splittrar.
Respekt skapar frid och fred medan
förakt alltid skapar konflikt, kiv och bråk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar