 |
| Bo Hörnberg |
Av Sven-Erik Sköld
"Bo Hörnberg var tidigare föreståndare i Pingstkyrkan i Jönköping, och bland annat mångårig medarbetare till Lewi Pethrus.
Han var en apostel och profet, och hade en profetisk syn på Sovjet och möjligheterna att utbreda Gudsriket där och hade bl.a. visionen (innan uren föll) att börja bygga relationer till kristna församlingar innanför den s.k. järnridån: kallade “vänortsförsamlingar”.
En vision och ett arbete som visade sig bli till mycket stor välsignelse, inte minst när muren föll. Han stod också i ledningen för Pingstförsamlingen i Jönköping, när nya Pingstkyrkan byggdes. En äldste i Jönköping yttrade en gång: “Utan Bosse hade aldrig Pingstkyrkan stått vid Västra Torget”. Bo Hörnberg dog 2006, 86 år gammal. Nedanstående brev skickade Bo Hörnberg till tidningen Dagen, som publicerade det den 7 december år 2000. Innehållet är något av hans andliga testamente:
“Under mina mer än 45 år som anställd förkunnare inom svenska pingstförsamlingar har jag haft förmånen att samarbeta med pastorer som varit pionjärer inom pingströrelsen.
För samtliga har Nya testamentets lära och praxis om hur man bygger upp Guds församling varit normgivande. Dessa pastorer har naturligtvis påverkat min församlingssyn. Två av dem är Lewi Pethrus och Georg Gustavsson.
Under den diskussion som pågår om “samfundsbildning” har många vädjat till mig att delge pingstfolket mina erfarenheter och en del av de samtal jag haft med några av pionjärerna. Tanken om att bilda ett samfund av svenska pingströrelsen är på intet sätt ny. Den har pågått i många år.
I mer än 25 år samarbetade jag nära Lewi Pethrus i Dagenstyrelsen och i LP-stiftelsen. Jag arbetade som pastor i Filadelfiaförsamlingen i Stockholm i tretton år, och under den tiden mer är sex år med Lewi Pethrus som föreståndare. Under alla dessa år hade vi många och ingående samtal om hur Guds församling inom pingströrelsen ska utvecklas och hur vi bäst skall utföra Guds vilja.
Vid samtal med Lewi Pethrus om hur han såg på pingströrelsens framtid sa han bland annat:
“Bosse, din generation kommer att bevaras från en samfundsbildning av pingstförsamlingarna men generationen efter dig kommer att anstränga sig för att göra ett samfund av pingströrelsen. Denna idés eftersträvare kommer att göra det etappvis”.
Han rättade till sig i fåtöljen, drog in andan och fortsatte: “Jag har personlig erfarenhet av dessa slags intentioner bland annat genom Franklinstriden.
Några av orsakerna till att de söker denna utveckling är att de inte tillräckligt satt sig in i hur Nya testamentets församlingsliv fungerade. De har inte heller varit med om att föda fram de fria församlingarna.
De har ingen förståelse för vad som ligger bakom den verklighet att andliga ämbeten bär församlingen, det vill säga de män och kvinnor som utrustades och leddes av Gud och sökte hans ansikte.”
Du kan känna igen funktionen av “en man sänd av Gud”, ämbetet, i en fri församling där församlingen växer, både i kvalitet och kvantitet. Lewi Pethrus hade tagit ställning för den frihet han levde i. Detta var ett viktigt ställningstagande i hans liv och tjänst.
Lewi Pethrus säger vidare i Samlade skrifter, i artikeln “Spänningen mellan väckelsen och samfunden”, sid 179:
“Vi har konstaterat att det varit vår stora lycka, att vi inte haft någon annan organisation än den lokala församlingen.
Det är också klart för dem som tror på Guds Ord att handlar man efter
Nya testamentet har man de största utsikterna till framgång. Varje församling bör vara självständigt men församlingarna bör ha gemenskap med varandra i Anden och kan också ha det i ett sådant fritt samarbete som förekom i den apostoliska tiden.
Men vi behöver inte ha någon förening eller styrelse över församlingarna, utan alla kan fungera på samma fria sätt som under apostlarnas dagar. Den som ordnar en organiserad ledning över församlingarna kommer att splittra pingströrelsen.”
För Georg Gustavsson var bibelförankringen i läran om hur Guds församling skulle ledas ett måste. Avvikelser från Nya testamentets anvisningar ansåg han var att svika församlingens Herre.
Då han mötte pastorer eller församlingsledare som talade om en överhet över Guds församling sa han på sitt karaktäristiska sätt: “De kan inte pingst”. “De har inte varit med och byggt upp Guds församling och de har heller inte varit med och fött fram denna pingströrelse.
Gud har i församling satt dem som skall leda och påverka vår utveckling. Församlingen skall uppleva sin ledning av sin Herre och de som har blivit givna ledarskapsrollen. Det är där omsorg och vision, djärvhet och ömsinthet bor.”
Min personliga reaktion på samtalen som förts i Nya Dagen är att jag beklagar att man kommit bort från sakfrågan och ofta blivit arrogant och inte alltid är broderlig. Det är avgörande att i dessa frågor med respekt skilja på sak och person. Det har oftast genom historien tidigare varit en styrka då vi haft olika uppfattningar i pingströrelsen.
Den framgång vi haft inom pingströrelsen har inte berott på att vi haft en överhet över församlingarna utan på att vi “haft Andens enhet genom fridens band”.
Där har funnits en lokal medvetenhet och entusiasm om en Guds plan och ledning. Där har funnits en profetisk fri och stark övertygelse om Guds kraft och ledning.
Vi har hållit samman även då vi haft olika uppfattningar. Nu däremot är sinnena splittrade och många pastorer, äldste och församlingar har därför glömt den värld som håller på att gå under. De som nu tänker ordna en organiserad ledning över pingstförsamlingarna, och säger sig tjäna församlingarna, kommer att splittra pingströrelsen.
Ett bra föredöme för hur Guds församling skall ledas har vi i 1 Kor. 3 där Paulus säger att “som en klok byggmästare har jag lagt grunden som någon annan bygger vidare på. Var och en måste tänka på hur han bygger”.
De som byggde vidare hade Paulus som föredöme i att föra församlingen framåt. Några av dem var Timoteus, Aquila och Priscilla.
Ingen av dem ifrågasatte pionjären Paulus sätt att börja bygga Guds församling. Alla insåg säkert att om det inte kunde finnas ett bättre sätt att arbeta än Paulus hade, varför då göra det sämre. Det är sant att det fanns motstånd, de fanns de som av egenintresse bytte ut Guds tankar mot människotankar. Deras liv och tjänst blev inte till någon nytta för Guds verk.
I dag framstår deras insats som en irritation i historiebeskrivningen om Guds församlings början. I kontrast till Jesu ord “jag bygger min församling” och Pauli ord “en annan bygger vidare” möter vi i alla tider nedmonterare.
När församlingen inte växer och Guds verks insats i samhället förlorar kraft är inte lösningen på problemet organisation elleer samfund utan Guds Ande och Ord in i våra liv.
Guds rike byggs vidare. I Guds verk kan vi se vem som är en respektfull byggare, vem som med sitt liv leder osjälviskt, bygger vidare, helar, stärker och lyfter. Paulus hänvisade till sitt livs verk och sin attityd för att påvisa att han var en man rörd av Gud, utrustad och ledd av Gud.
Och han grundlade den attityd till Guds Ord som kom att inspirera pingströrelsens pionjärer i Sverige."
Av Sven-Erik Sköld
*************************
Läs även denna profetia av Sven-Erik Sköld
2009-10-15
GUDS ORD TILL PINGSTRÖRELSEN I SVERIGE.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar