September 30, 1996 Hämtat från: http://sermons.worldchallenge.org/node/4467
[May 19, 1931 – April 27, 2011] 
När vi läser Israels och Judas historia ser vi generation efter generation avfalla från Herren. Gud sa till Hosea; "Mitt folks håg står till avfall..." (Hos 11:7). Hebreiskans betydelse är; "Mitt folk har för vana att vända mig ryggen och dra sig undan från mig. De har alltid haft denna intention!"
Jeremias återkommande rop från hjärtat var; "Vänd om, ni avfälliga barn, säger Herren, ty jag är er rätte herre" ("ty jag är gift med er" eng vers. Jer 3:14); "våra missgärningar vittnar mot oss, vår avfällighet är stor" (Jer 14:7); "Ty många ä r deras (Jerusalems) överträdelser och talrika deras avfällighetssynder." (Jer 5:6).
Termen avfall betyder helt enkelt att "vända Gud ryggen". Ironiskt nog avföll Guds folk oftast efter tider av stora välsignelser och framgång. Ofta när Gud lät otroliga välsignelser komma över Israel, så vände folket sig bort från Honom.
"Hur skulle jag då kunna förlåta dig? Dina barn har ju övergivit mig, och svurit vid gudar som inte är gudar. Jag gav dem allt till fyllest, men de blev mig otrogna. Ty både Israels hus och Juda hus har varit mycket trolösa mot mig, säger Herren." (Jer 5:7, 11). Herren säger här; "Jag välsignade dem, jag skämde bort dem. Och nu har de vänt mig ryggen!"
I detta avsnitt beskriver Jeremia precis vad en avfälling är. För det första är en avfälling en person som tidigare tagit del av Guds välsignelser och välvilja. Han har tidigare vandrat inför Gud med ett överlåtet, ödmjukt och milt hjärta. Han älskade att be och att gräva i Guds Ord. Han lovade dyrt och heligt att han för alltid helhjärtat skulle tjäna Herren. Och för en tid sökte han troget Herren. Han övergav sina onda vägar och hade sin lust i den gemenskap han fann med andra heliga i Guds hus.
Men så började något att dra denne troendes hjärta allt längre bort från Gud. Kvar fanns inte längre någon äkta kärlek. Istället började rebelliskheten krypa in. Snart hade han förlorat såväl kärleken som Gudsfruktan. Han kände inte längre någon helig bävan inför Guds närhet. Hans hjärta blev sakta kallare.
Idag har denne avfälling totalt revolterat mot den smala vägen och återvänt till världsliga vägar. Han har blivit helt blind, dumdristig och utan förstånd. Han söker inte längre Herren eller vänder sig till hans Ord. All längtan efter att be är borta, och han besöker inte längre Guds hus. Han har helt avlägsnat sig själv från Herrens närhet - och är nu på väg mot fördärv!
Bibeln gör det mycket klart; avfall är något ont, och det leder till hemska konsekvenser! "Det är din ondska som bereder dig tuktan, det är din avfällighet som ådrager dig straff. Märk därför och besinna vilken olycka och sorg det har med sig att du överger Herren, din Gud, och inte vill frukta mig, säger Herren, Herren Sebaot." (2:19)
"Jag hade planterat dig såsom ett ädelt vinträd av alltigenom äkta art; hur har du då kunnat förvandlas för mig till vilda rankor av ett främmande vinträd?" (vers 21) Herren säger; "Hur kunde du vända dig bort från mig när jag planterat dig och försökte upprätta dig."
Du känner förmodligen till berättelsen om Jona. Tag varning, mina älskade, därför att det som hände Jona händer alla som avfaller! Här har vi en Guds profet, en man med en genuin tro som älskade och fruktade Herren. Ja, verkligen. Jona vandrade så nära Herren att han anförtroddes profetiska tilltal till en hel storstad. Herren sa åt honom; "Stå upp och bege dig till Nineve, den stora staden, och predika för den. Ty deras ondska har kommit upp inför mitt ansikte." (Jona 1:2)
Men istället för att bege sig till Nineve, revolterade Jona och flydde. Han flydde till Jafo, en hamnstad knappt 6 mil norr om Jerusalem. Där köpte han en biljett till en lastbåt med destination Tarsis, en spansk stad känd för sina mäktiga skepp och smältning av ädla metaller. Det var en ondskefull stad som representerade framgång, rikedom och makt.
Nu var det så att handelsskeppen som trafikerade Medelhavet på Jona tid seglade en rutt mellan Jafo och Tarsis, med uppehåll i andra hamnstäder i Grekland och Turkiet. Så Jona resa var troligen menad att vara under tre till fyra veckor. Snart efter det att profeten gått ombord på skeppet, så gick han ned i sin hytt, virade in sig i en filt och föll i sömn.
Kaptenen och besättningen hade förmodligen aldrig varit med om något liknande. Skräckslagna började de lossa all lasten och dumpa den i havet, för att lätta skeppet. Snart började alla sjömännen ropa till sina gudar. Jag kan föreställa mig dem plocka fram sina små mässingsstatyer och snidade avgudabilder ur sina sjömanssäckar, för att kyssa dem. Du har antagligen sett många människor göra detsamma idag - vidskepligt kyssa sina lyckobringande amuletter i tider av bekymmer!
Men på något sätt lyckades Jona sova genom allt detta, gömd i sin kabyss. Ändå var inte hans sömn den du finner hos en likgiltig eller lat person. Det var en sorgsen sömn. Den djupa sömnen hos en man medveten om att han befinner sig på flykt från Gud!
Jonas sinne och kropp kunde inte annat än utmattas av den konstanta ånger och det inre tumult som kom av hans avfall. Hans samvete var plågat och han kunde inte tysta det. Han hade förstört sin tjänst. Hans felaktiga handlande hade förstört hans rykte. Han hade misslyckats och förlorat allt och såg därför ingen framtid. Vid denna tidpunkt var allt fel mellan Jona och Gud. Han befann sig i total olydnad, och var en flyende. Och han fruktade för domen och bestraffningen som han visste var på väg. Troligen ägnade han sin första vecka på båten till att fundera över hur han kunnat handla som han gjort och hur kan kunnat fatta det felaktiga beslutet att vända Gud ryggen.
Även om en avfälling kan sova om natten är hans sömn den hos en fördömd. Han kommer ihåg Guds vidrörande, Guds kärleksfulla omfamnande. Han minns när han var i Guds hus tillsammans med alla de heliga. Han minns när han var tänd för Herren och när han kunde känna Guds hand över sitt liv. Men nu kan denne avfälling bara oroligt kasta sig av och an, för han har vänt sin kärleksfulle Gud ryggen!
Avfälling, om du flyr från Guds kallelse och lever i olydnad så kommer du bara att sova sorgens djupa sömn. Du kommer att känna dig som en fördömd person, och täras av skuld och oro. Och du kan vara säker på att stormen kommer - därför att Gud älskar dig! Du har gått ombord på samma resa som Jona gjorde, och likt den avfällige profeten kommer du att skakas av en kamp på liv och död om din själ!
Låt mig få fråga dig: Tror du Gud kommer att stå overksam och låta djävulen ta dig ifrån Honom? Tror du att Han bara kommer att låta dig gå din väg och förlora din själ? Aldrig! En gång lovade du att tjäna Honom under resten av ditt liv - och Han tog dig på orden. Jesus bestänkte dig med sitt blod. Och nu säger Han: "Detta är mitt blod, utgjutet för dig. Du är min och jag kommer inte att låta dig gå. Jag kommer att ta till de drastiska åtgärder som behövs för att få behålla dig. Jag blir kanske tvungen att låta dig hamna i en valfisks mage, men jag kommer inte att låta dig rusa huvudstupa rakt in i helvetet!"
Den första konsekvensen är att ditt avfall gör dig till en farlig person att vistas runt!
När du avfallit är du en av de farligaste personerna på jorden. Du är en vandrande tidsinställd bomb!
Den avfällige Jona var en märkt man. Han visste att Gud inte skulle låta honom komma undan med sin rebelliskhet. Och när han steg ombord på båten i Jafo blev han den farligaste mannen på hela Medelhavet. Varför? Därför att Gud var ute efter honom!
När Gud har en kontrovers med en avfälling påverkas alla runt honom. Du förstår, när avfällingens storm slutligen bryter ut träffar den alla - familj, barn, arbetskamrater, vänner ja till och med främlingar. Stormen som riktades mot Jona försatte alla på skeppet i stor fara, tillsammans med människor på dussintals andra skepp på denna del av havet. Hundratals, kanske tusentals liv utsattes för stor fara.
Genom åren har jag hört drogmissbrukare och alkoholister säga; "Mitt missbruk är min synd och enbart mitt problem. Jag skadar ingen förutom mig själv." Nej! Bibeln bevisar att det inte bara är ditt problem. Det är ett problem också för alla dem som lever i din närhet och alla dem som känner dig. Gud förföljer dig - och det gör dig farlig!
En kvinna skrev till mig: "Min far, som var predikant, avföll från Herren. Han sa upp sig från sin församling och lämnade helt sin tjänst. Sedan skilde han sig från min mor och gifte om sig med en ogudaktig kvinna. Han drog alla mina syskon med sig i fallet, och fick dem att lämna Gud. Nu försöker han få mig att avfalla. Han kallar mig en dåre som inte följer resten av familjens exempel. Men, pris ske Gud, han har inte lyckats rubba mig. Gud har bevarat mig!"
Jag tänker på en speciell maka och far som blivit befriad från ett fruktansvärt drogmissbruk. Han blev underbart frälst och fick tillbaka sin fru och sina barn. Gud välsignade denne man med ett bra jobb. Och när han kom hem från arbetet på kvällarna kröp hans tre barn upp i hans knä, glada, lyckliga och tacksamma till Jesus över att pappa var hemma. Deras hem var präglat av Guds närvaro.
Men så dök frestaren upp. Plötsligt började mannen sniffa kokain igen. Snart såg hustrun något i hans ansikte som hon inte hade sett under ett år. Hans ögon var röda igen. Hon viskade en bön; "Min Gud, låt det inte vara sant!"
Men hon visste att han var fast igen. Han kom hem från arbetet mitt på dagen, och försökte ta sig ur ruset genom att dricka kallt vatten och kaffe. Hon visste då att han inte gick till sitt arbete, därför att han hade förlorat det. Nu var han tillbaka på gatorna.
Denne avfälling blev farlig för sin familj. Alla deras pengar tog slut och alla Guds välsignelser försvann. Denne man försökte övertyga alla om att det var hans synd och hans problem, och att han bara förstörde sig själv. Nej! Han förstörde hela sin familj! Hans tre barn blev bittra och arga. Arga på Gud, pappa och mamma, ja på hela världen. Nu kommer den gudomliga välsignelse som barnbarn är kanske aldrig att existera.
För bara några veckor sedan avslöjades det att en av Wall Streets mest kända börsmäklare, en man som rörde sig med mångmiljonbelopp i dollar, missbrukade heroin. Han brukade droga sig strax före alla sina affärsöverenskommelser. Han fick även med sig sin fru och en annan börsmäklare in i missbruk. Denne man förlorade sitt jobb, sitt hem, ja allt. Han och hans fru lever nu på ett av New Yorks hem för hemlösa.
Älskade, ingen lever och dör enbart för sig själv! När kung David syndade genom att räkna israeliterna, blev även han en farlig man. Domen som Gud sände drabbade även folket. Tala om en dödlig storm! Sjuttiotusen män förlorade sina liv. David var tvungen att ropa ut; "Det är ju jag som har syndat, det är jag som gjort illa; men dessa, min hjord, vad har de gjort? Må din hand vända sig mot mig och min faders hus." (2 Sam 24:17)På samma sätt är det många avfälliga kristna som sänder sina arbetskamrater till helvetet. En gång var dessa troende ett vittnesbörd på sitt jobb. De hade en Bibel på sitt skrivbord och var alltid ivriga att få tala om Jesus. Deras kollegor visste att det var något genuint annorlunda med dem.
Men nu märker dessa arbetskamrater att det hänt en förändring. De vet att deras kristna kollega har avfallit! De kan inte förklara vad som hänt med andliga termer, men de vet att något nu är annorlunda. Deras en gång så hängivne kristne medarbetare har blivit som dem - han som var deras sista hopp! Även om de kanske retade honom en gång i tiden, var deras tankar om honom att han var någon som de kunde lita på när de hade det besvärligt. Och han fick dem att undra om det ändå inte finns en Gud.
Denne avfällige kristne har berövat dem på deras hopp, genom att ta bort varje litet uns av tro som de kunnat ha haft. Nu är dessa hedningar övertygade om att det är omöjligt att tjäna Gud. Avfällingen har blivit en verklig fara för deras själar.
Den andra konsekvensen är att du blir tillrättavisad av världen!
När skeppets kapten fann Jona sovande i hytten, skakade han liv i honom och tillrättavisade honom skarpt: "Hur kan du sova s? Stå upp och kalla din Gud" (Jona 1:6) Han skrek åt Jona: "Vad gör du? Sover du när du borde falla på ditt ansikte och be!?"
Tänk dig in i situationen - en Guds profet blir tillrättavisad av en hednisk sjökapten! Alla sjömännen var vakna och kallade sina gudar medan Guds profet låg och sov. Jona hade förlorat sitt vittnesbörd!
Jag kan föreställa mig vad profeten tänkte när han vaknade. Han kände skeppet gunga och hörde männens jämmerrop. Han såg hur vattnet började strömma in i hytten. Jona måste ha tänkt att Gud slutligen fått tag på honom och att slutet nu var nära. Samtidigt måste han ha insett att han var orsaken till att denna storm drabbade dem.
Så han rusade upp på däck för att bekänna. Han sa åt männen att allt berodde på att han avfallit från Gud och nu var på flykt från honom. "Ty jag vet att det är för min skull som denna starka storm har kommit över er." (vers 12) Alla sjömännen ropade ut; "Varför låter du allt detta hända oss? Varför var du så rädd för din Gud att du var tvungen att fly från Honom? Vad är det för Gud du tjänar, Jona?" (se vers 10)
Aposteln Paulus fick också genomlida en storm på havet. Men det berodde inte på att han var på flykt från Gud. Paulus hade frid med Gud. Därför kunde han, medan skeppet började brytas sönder, full av förtröstan försäkra den ogudaktiga besttningen; "Oroa er inte. Ingen av er kommer att drunkna. Jag hörde från min Gud i natt, och Han lovade att vi alla kommer att bli räddade!"
Om du är en avfälling, kommer du antagligen ihåg en tid i ditt liv då du kunde stå full av förtröstan oavsett vilka stormar eller kriser du mötte. Likt Paulus kunde du säga till världen; "Min Gud är mäktig!" Men nu är allt som människor ser i dig fruktan och utmattning. Likt Jona är du vek och ingen match för fienden. Du kan inte befalla en storm. Du för inte med dig något verkligt hopp till en situation. Du har förlorat värdigheten som kommer från att vandra nära Jesus. Världsliga lustar har tagit bort all din andliga kraft!
Det värsta av allt är att ditt avfall visar världen en oattraktiv bild av frälsningen. Du får det att verka som om det är mer lönsamt att vara en syndare än en kristen. Numera frågar dina arbetskamrater dig: "Varför du är så lättirriterad numera. Var finns den glädje du en gång ägde? Varför har du slutat med att försöka få med mig till kyrkan? Har du gett upp det där med Gud?"
Det borde inte få finnas ett enda område i våra liv som får det att verka mer attraktivt att tjäna djävulen än att tjäna Gud. I varje område borde vi äga mildhet, vänlighet, godhet och Guds nåd. Våra liv borde vara ett vittnesbörd som säger; "Tjäna Jesus. Han gör en väg där det ingen finns. Han kommer att hjälpa dig igenom livets alla stormar."
Men avfällingen har förlorat detta vittnesbörd. Han kan berätta om hur det var att tjäna Jesus. Men det är inget vittnesbörd, för det saknar kraften. Och det är det som är tillrättavisning från den ogudaktige! När stormen träffar dig med full kraft, och du kommer till arbetet med bittra tårar, så kommer de att säga till dig; "Vad för slags kristen är du? Varför går du inte ner på dina knän och ropar till din Gud? Jag kan inte hjälpa dig, men Han kan." De kommer att vittna för dig!
Den tredje konsekvensen är att Gud kommer att föra dig ner i den djupaste håla någon känner till!
Om du flyr från Gud, kommer du att bli svald likt Jona och hamna i "magen av stora bekymmer". Din prövning kan handla om hälsa, din ekonomi eller din familj. Orsaken kommer inte att vara att Gud vill ditt fördärv, utan det sker därför att du är hans. Acceptera det direkt; ingen man eller kvinna som flyr från Gud undkommer stormen. Och ingen mänsklig kraft kan befria från den!
"Då svarade (Jona) dem; Tag mig och kasta mig i havet, så skall havet stillas för er. Och männen strävade med all makt att komma tillbaka till land, men de kunde inte ty havet stormade mer och mer emot dem." (Jona 1:12-13)
Dessa ogudaktiga sjömän försökte spara Jonas liv. De var erfarna sjömän och kände till havet. När de såg för sig själva hur Jona blev uppäten av hajar tvekade de att kasta honom överbord. Men, mina älskade, när Gud är efter en avfälling kan ingen hindra hans gudomliga plan!
Inse, om du är på rymmen från Gud, att din kris kommer, och den kommer att innebära ditt livs storm. Dina älskade och dina vänner kan försöka beskydda dig från den, men inga av deras ansträngningar kommer att lyckas. Gud har redan bestämt sig och Han har ett syfte med att sända stormen. Och Han vet att om du räddas från den innan Han hunnit fostra dig, så kommer du aldrig att bli räddad!
"Och Jona var i fiskens buk tre dagar och tre nätter." (2:1) Efter stormen följer det mörkaste och mest kritiska momentet i ditt liv. Förtvivlans djupa håla. Jonas prövning förde honom ner till de djupaste ställena på jorden, där det inte finns något ljus alls. Han vittnar; "Till bergens grund sjönk jag" (vers 6)
Vilken fruktansvärd belägenhet Jona fann sig själv i. Mörkret var totalt, sjögräs omsnärjde hans kropp och vattnet översköljde honom konstant. Och den fysiska pressen måste ha varit *outhärdlig. Även ubåtar måste ha tryckutjämning för att kunna gå ner i djupet. Jonas trumhinnor måste ha fått utstå ständig plåga.
Avfälling, kan du föreställa dig att befinna dig i denna mörka stinkande röra? Ta en ordentlig titt - därför att detta är en bild på vad du har att vänta! Du kommer att få möta en natt av fruktansvärt mörker, en tid av absolut förtvivlan och misströstan.
Jona hade två valmöjligheter i sin mörka grop av förtvivlan. Och samma två möjligheter finns för alla avfällingar som befinner sig i denna djupa kris.
Du kan antingen ge efter för misströstan och hopplöshet, övertygad om att Gud hatar dig på grund av din olydnad. Du kan säga: "Jag har sjunkit så djupt att jag aldrig mer kan komma tillbaka till Gud. Det finns inget hopp för mig!" Förtvivlan kommer då att styra ditt liv, och få dig att sjunka allt djupare ner i depressionens håla.
Jona hade lätt kunnat ge efter för denna förtvivlans ande. Om han hade gjort det, hade han dött i valens inre och hans namn hade aldrig mer blivit nämnt. Du kanske invänder; "Men Gud hade ju utvalt Jona för ett uppdrag. Han kunde aldrig ha låtit honom få dö därnere." Nej! Gud kunde ha funnit någon annan för Jonas uppdrag. Vi har alla en fri vilja att välja - och Jona var tvungen att göra ett val angående sin attityd.
Älskade avfälling, även du kan ge upp i din storm! När allt går dig emot och du kommit ner i ångestens djupaste håla och känner dig uppslukad av förtvivlan, kommer du att tro att Gud har övergett dig. Du kommer då att frestas att säga: "Det tjänar ingenting till. Gud bryr sig inte. Han kan omöjligen älska mig, eftersom Han tillåter allt detta att drabba mig.
När du kommer till denna förtvivlans punkt är du tvungen att göra ett val. Detta för oss till din andra valmöjlighet; Du kan ropa till Gud om nåd. Oavsett hur långt från Gud du flytt kan du komma tillbaka till Herren!
Tack Gud att Jona gjorde det rätta valet: "Och Jona bad till Herren, sin Gud, i fiskens buk. Han sade: Jag kallade Herren i min nöd, och Han svarade mig; från dödsrikets buk ropade jag, och Du hörde min röst." (vers 2-3)
Hela avsikten med din storm är få dig att göra som Jona; att vända tillbaka till Herren! Herren pressar dig för att du skall återvända till den första kärleken - komma tillbaka till Guds hus, kalla Honom och genom att förtrösta och be, göra dig en väg ut ur dina bekymmer. Allt du behöver göra är att välja att göra detta!
Denna sanna berättelse är menad att både varna och uppmuntra dig. Likt dig, trodde Jona att Gud var färdig med honom. Han ropade: "Jag är bortdriven ifrån dina ögon. Men jag skall åter få skåda upp mot ditt heliga tempel. Vatten omvärvde mig in på livet, djupet omslöt mig. Sjögräs omsnärjde mitt huvud. Till bergens grund sjönk jag ned, jordens bommar slöt sig bakom mig för evigt" (vers 5-7)
Men slutligen gjorde Jona det rätta valet, när han bad: "När min själ försmäktade i mig, då tänkte jag på Herren, och min bön kom till dig i ditt heliga tempel. Men jag vill offra åt dig, med högljudd tacksägelse. Vad jag har lovat vill jag infria. Frälsningen är hos Herren!" (vers 8-10)
Jag har en vän som är predikant och som jag lärde känna för många år sedan. Jag älskade denna vän. Han var en av de mest älskvärda och milda personer jag mött. Han var en enkel och plitlig man som hade en börda för förlorade själar. Alla visste att han var kallad till ett stort verk för Gud.
Så började han få problem i sitt äktenskap. Varje gång jag såg honom verkade han lite kyligare och mer förtvivlad än tidigare. Så en dag fick jag ett telefonsamtal från en gemensam bekant som berättade att denne pastor hade slutat sin tjänst. Han hade lämnat sin familj och stuckit med en kvinnlig drogmissbrukare som hade avfallit från Herren.
Snart träffade stormen denne mans liv med full styrka. Först drabbades han av en ekonomisk ruin. Sedan upptäckte han att hans älskarinna inte kunde tillfredsställa honom trots allt. Dessutom hade hon fått honom att bli beroende av att röka hasch. Nu var han i en djup depression, eländig och förtvivlad.
Jag kommer aldrig att glömma ansiktsuttrycken hos detta par när jag mötte dem. Ingen av dem lyfte sin blick för att möta min. Han höll nu på att langa droger. Och hon var full av skuld över att ha fördärvat en predikantfamilj. Båda befann sig i valens buk, ytterst förtvivlade.
Jag sa till denne man: "Jag älskar dig fortfarande, min vän. Jag vill att du skall veta att jag kommer att vandra med er. Och ännu mer viktigt, Herren älskar er. Låt mig få ta era händer och leda er tillbaka till er Frälsare. Herren vill återupprätta allt som de skadliga larverna ätit upp."
Men min vän var så nere och förtvivlad att han svarade: "Nej, broder David, jag har gått för långt. Jag har syndat för djupt och för medvetet mot Jesus. Det finns ingen möjlighet att han kan förlåta mig för det jag gjort. Jag har sjunkit för djupt!"
Jag satt med dem under två timmar med Bibeln öppen, och försökte övertala dem att komma tillbaka. Men ingenting jag sa kunde tösta denne före detta predikant. Jag kunde inte dra honom ut ur hans förtvivlan.
Liksom för Jona fanns det två valmöjligheter för denne man. Även om han kände att Gud hade gett upp med dem, var allt han skulle behöva göra att ropa ut från buken av sitt helvete: "Gud, jag har syndat mot dig. Rädda mig!" Och Herren skulle omedelbart ha sträckt sig ner för att rädda honom.
Men varje gång jag sträckte mig ut till denne man efter detta insåg jag att han sjunkit ännu djupare i sin håla. Slutligen tappade jag all kontakt med honom. Det sista jag hörde var att han befann sig långt bort, fortfarande djupt sjunken i förtvivlans dy.
Hur är det med dig som läser detta budskap? Har du avfallit och sedan vägrat att återvnda till Jesus? Du kanske säger; "Broder Dave, du vet inte vad jag har gjort och hur långt ner jag har kommit." Låt mig få säga dig, vän; Om du tillåter dig själv att vältra dig i fruktan, skuld och fördömelse så kommer det att krossa dig. Och du kommer till slut att få ett förhärdat hjärta!
Eller också kan du säga; "Nej! Jag har läst ett hoppets budskap - ett budskap om styrka och kraft i Jesus. Jag kan komma hem till min Herre. Jag kan återvända till Honom!"
Jag tror att så snart som Jona började be i valens buk så började Gud att ordna en torr fläck inne i den ihåliga fisken, och sa; "Nu Jona, kom över och sitt här och tillbe mig." Jona måste ha haft ett verkligt väckelsemöte med Gud inne i denna mörka plats. Under tiden ledde Gud valen över Medelhavet, tills han strandade och kastade upp Jona på land. Ut kom en gudsman - befriad, smord och tillbaka i den helige Andes plan!
Gud återupprättade allt för Jona. Och han vill återupprätta allt vad djävulen tagit från dig. Han vill ge tillbaka allt till dig med råge. Det är därför han har gett detta härliga löfte till alla sina avfälliga barn:"Men såsom när en hustru är trolös mot sin make, så har ni av Israels hus varit trolösa mot mig, säger Herren: de har gått på förvända vägar och förgätit Herren, sin Gud. Så vänd nu om, ni avfälliga barn, så vill jag hela er från ert avfall. Ja se, vi kommer till dig, ty du är Herren, vår Gud" (Jer 3:20-22)
Allt du behöver göra är helt enkelt att återvända. Det är Guds verk att hela dig från din benägenhet till avfall; "... så vill jag hela er från ert avfall." (vers 22). Vänd tillbaka till din barmhärtige och kärleksfulle Frälsare. Han lovar att föra dig hela vägen tillbaka till sig själv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar