av David Wilkerson
January 3, 2011
När Kristus sa detta, var det till sina lärjungar han riktade sig, precis innan han gick till korset. Han hade samlat sina utvalda till en sista stund av gemenskap innan han skulle bli korsfäst.
Vilken sorglig, bedrövad samling dessa män var. Deras enda källa till tröst på jorden togs ifrån dem. Jesus var deras vägledare, deras lärare, deras glädje, frid och hopp. Och nu lämnade han dem fysiskt.
Lärjungarna måste ha tänkt, "Hur ska vi veta vad vi ska göra? Vart ska vi gå för att få det eviga livets ord? Han sa till oss att gå ut i hela världen och förkunna evangeliet i hans namn. Men varifrån ska kraften och auktoriteten komma? Vi har förtröstat på Jesus i allting. Vi har byggt hela vår värld runt honom. Han är Gud kommen i kött, och nu lämnar han oss."
Naturligtvis visste Jesus vad de tänkte. Och han visste vad de var på väg att möta: förföljelse, umbäranden, armod, förlust av allt, berövande av deras jordiska tillhörigheter, de skulle dras inför domstol, bli torterade för hans namns skull.
Ändå tvivlar jag på att de lärjungarna förstod Kristi ord till dem där: "Jag skall icke lämna eder faderlösa; jag skall komma till eder.. Jesus sa i realiteten:
"Jag kommer aldrig att låta er möta era strider ensamma. Jag kommer aldrig att lämna er hjälplösa eller maktlösa mot djävulens attacker. Jag vet vad ni kommer att få möta. Men jag vet Faderns plan för er. Om ni visste och förstod den skulle era hjärtan fröjdas. Ni skulle hoppa högt av glädje just nu på grund av att jag går till min Fader."
"Jag skall bedja Fadern, och han skall giva eder en annan Hjälpare, som för alltid skall vara hos eder … han bor hos eder och skall vara i eder" (Johannes 14:16-17).
Läs hela predikan här
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar