 |
| D.L. Moody |
Paulus säger i 2 Kor. 4: 3- 4 "Och om vårt evangelium nu verkligen är bortskymt av ett täckelse, så finnes det täckelset hos dem; som gå förlorade. Ty de otrognas sinnen har denna tidsålders gud så förblindat, att de icke se det sken som utgår från evangelium om Kristi, Guds egen avbilds härlighet."
"Är nu vårt evangelium bortskymt?"
"Denna tidsålders gud har förblindat." Nåväl, världen är liksom en vidsträckt anstalt för blinda, ty den är full av blinda. Människorna är blinda för sina egna intressen. Häromdagen talade vi om att världen är full av fångar. En annan gång, att den är full av människor med krossade hjärtan.
I kväll skall jag visa er, att den är full av blinda. Man kan säga, att alla människor kan komma under denna rubrik.
Se nu på kontrasten mellan Satan och Kristus.
Satan krossar människornas hjärtan, men Kristus läker dem.
Satan binder människor till händer och fötter, men Kristus lossar bojorna och gör dem fria.
Satan gör oss blinda, Kristus öppnar våra ögon. Han kom för att göra detta.
Men hur blev han mottagen? Han gick in i synagogan i Nasaret för att predika detta härliga evangelium. Han började med att säga, att Herrens Ande var över honom och han var kommen att frälsa dem. Men vad gjorde de?
De drev honom ut ur staden och ville störta honom nedför branten av berget. Ja, de hade velat kasta honom till helvetet, om de kunnat. Och under alla dessa 1800 år har människorna varit lika fientligt inställda mot evangeliet. Ja, somliga skulle vilja slita predikanten i stycken, om de vågade.
Vi ser en gång Herren gå till Betania för att uppväcka Marias och Martas bror, för att läka krossade hjärtan han fann på sin väg och för att predika barmhärtighet. Men till tack för detta vill de döda honom.
I Markus tredje kapitel läser vi om, hur han frigör en fånge. Han botar en man besatt med onda andar, vilken ingen annan hade kunnat hjälpa. Till tack för det driver de honom ifrån sina landsändar, endast därför att de förlorat en svinhjord.
Några dagar före sitt lidande finner vi honom ge en blind man sin syn åter. För alla dessa välgärningar för de honom till Golgata kulle, där de spikar fast honom vid ett kors.
 |
| Andlig blindhet |
Det sägs, att det finns omkring tre miljoner blinda i världen. De kallas blinda, därför att de inte har någon naturlig syn.
Men har ni tänkt på hur många andligt blinda det finns i världen?
Vi har medlidande med dem, som har förlorat sin syn. Ingenting väcker så lätt vårt medlidande. Jag tror, att jag snart skulle kunna samla in tusentals dollar bland er, om jag ropade till er om hjälp för någon blind som på samma gång led brist på livets nödtorft. Hur många av er skulle inte sticka ned handen i er börs och frikostigt ge ur den!
Hur väcks inte vårt deltagande, hur rörs inte vårt hjärta, då vi ser blinda män, kvinnor och barn! Vi ömmar för dessa olyckliga.
Bibeln på blindskrift.
Jag var under min vistelse i London på ett möte och hörde en man tala med kraft och allvar. - Vem är den där mannen? frågade jag, ty min nyfikenhet hade väckts. - Jo, det är doktor N. N. Och han är blind.
Jag fick intresse för mannen. Och efter mötets slut samtalade jag med honom. Då fick jag veta, att han redan som helt ung blivit blind. Hans mor förde då honom till en läkare för att rådfråga denne om sonens ögon.
- Ni måste ge upp allt hopp, sade doktorn. Er gosse är blind och kommer att alltid förbli det.
- Vad? frågade modern. Tror ni inte, att min son någonsin återfår sin syn?
- Aldrig.
Då tryckte modern gossen till sitt hjärta och ropade: - Ack min son! Vem skall ta hand om dig, sedan jag lämnat dig?
Vem skall väl se till dig? Hon glömde den gode Gudens trofasthet, honom som hon lärt sin son att älska. Han blev en Herrens tjänare och lät trycka bibeln på blindskrift, så att alla blinda själva skulle kunna läsa skriften.
Mina vänner! Han hade sålunda en församling på tre miljoner människor d.v.s. alla blinda på jorden. Och jag tänker mig, att den mannen är en av de lyckligaste i London.
Han var fysiskt blind, men hans själ hade ögon att se med, att se en klar evighet, som stundar. Han hade satt sitt hopp till den levande Guden. Ni har medlidande med dem, som inte har en naturlig syn, men om ni är andligen blinda borde ni ha medlidande med er själva.
Ack, om vi kunde kalla samman alla andligt blinda i denna stad! Olika klasser av blinda människor Betrakta alla de blinda människorna i denna stad. Många av dem finns i kyrkorna. Så har alltid varit fallet med människorna. Kristus kunde inte få dem att förstå sin blindhet. Lärjungarna kunde inte heller öppna deras ögon förrän efter hans himmelsfärd. Sedan tog de emot den gudomliga sanningen.
Pengarnas blindhet.
Jag skall här i kväll tala om olika klasser av blinda människor. Jag är något bekant med de rika här i staden. Och jag behövde inte lång tid på mig för att visa, att de mest framstående männen här är blinda... blinda för sina egna intressen.
Låt oss tänka oss en man, vars enda strävan går ut på att samla pengar. Han är penningblind. Han är så blind i sin iver, att han inte kan se himmelens Gud. Pengar är hans Gud. Hans rop är beständigt: - Pengar! Pengar! Och det är mångas rop här i Chicago.
De frågar inte efter Gud. De bryr sig inte om frälsningen eller sitt eviga väl utan blott pengar, pengar. Många av dem har också fått pengar, men hur magra är inte deras själar! Gud har givit dem deras hjärtans önskan, men också på samma gång en mager själ. Jag hörde talas om en rik man, som på dödsbädden fick erfara sanningen av ordspråket: "Det finns ingen bank i likkistan." Han kunde inte föra med sig något.
Ty om vi än har mycket pengar här på jorden, måste vi lämna dem efter oss. Han lät hämta en jurist, ty han ville upprätta sitt testamente före sin bortgång. Hans lilla flicka, som inte riktigt kunde förstå, vart han skulle hän, sade till honom:
- Pappa, har du skaffat dig ett hem i det landet, dit du skall gå. Pilen trängde in i hans själ.
- Skaffa dig ett hem där? Den rike mannen hade försummat Gud samt att söka ett hem där. Och detta endast för penningens skull. Nu fann han, att det var för sent. Han var penninggalen och penningblind.
Det skulle inte vara rätt av mig att namngiva personer, men jag kunde anföra många här i staden, som handlar på detta sätt - som använder hela sitt liv till att samla det, som de likväl aldrig kan ta med sig i graven. Så handlar de medan många fattiga saknar detta livets nödtorft. Dessa människor vet inte att de är blinda; pengarna är deras gud.
Affärernas blindhet
Det finns en annan klass, som inte bryr sig så mycket om pengar. Vi kan kalla dem affärsblinda. De tänker på affärer och åter affärer. Om morgonen har de inte tid att hålla husandakt. Ty de måste sköta sina göromål. De måste gå och se om sitt lager. De springer dit. Och de har knappt tid att komma hem till middagen.
De vill inte låta någon annan överflygla sig. De kommer därför sent hem om aftonen, då deras familjer redan gått till vila. De ser knappast sina barn. Affärerna är deras allt.
En man sade för inte länge sedan till mig: - Jag måste sköta mina affärer. Detta är min första tanke, ty jag vill inte, att någon skall gå förbi mig. Detta är hans gud. Det är sak samma om han är äldste eller diakon i församlingen. Detta är hans gud. Affärsguden har förblindat honom.
Se på den där köpmansfursten, som dog häromdagen. Människorna kallade honom en skarpsinnig och duktig karl. Är det skarpsinnigt att samla rikedomar utan att lämna något vittnesbörd efter sig, om han gått till himlen?
Han överträffade andra i affärer. Han ägnade hela sin själ åt det. Världen kallade honom en mäktig man. Den höll honom som en storhet. Men låt Guds Son skriva ned hans levnadsteckning! Låt honom rista in gravskriften på hans gravsten. Han skulle skriva där: DU DÅRE! Gud säger: "Sök först Guds rike."
Jag bryr mig inte om, hur era affärer är. De må vara lagliga och hederliga. Ni tänker, att ni först måste sköta dem. Men kom ihåg att Gud uppmanar varje människa att först söka hans rike.
Politikens blindhet.
Det finns en annan klass människor, som också är blinda. De bryr sig inte så mycket om rikedomar. De strävar inte efter att samla förmögenhet. De använder inte sitt liv till att sköta affärer. Det är de politiskt blinda.
De är galna i politik och helt upptagna av sitt ämne.
Så till exempel kommer det om en vecka att finnas många krossade hjärtan här. De har nu fått sin utvalde presidentkandidat att tänka på och kan inte få tid att hålla husandakt. Hur få böner har inte blivit höjda för detta presidentval! Mycket har man verkat, men hur mycket har man bett?
Vi önskar, att det måtte stiga upp böner från det här landet, att vi måtte få högsinta och ärliga styresmän. Men de är så upptagna av detta val, att de inte har tid att bedja till himmelens Gud. De är politiskt blinda. Hur många minns vi inte, vilka med misslyckade förhoppningar har stigit ned i sin grav. De var fattiga och blinda men världen kallade dem stora.
O, hur dåraktiga, hur blinda!
De sökte inte Gud utan blott en sak. . . storhet, hög ställning och ett ämbete. De ansågs som stora, lysande och dugliga män. Men när de kallades inför Gud, vilka vrak var de inte! Så mäktiga som de var kunde de ha verkat för ett ökat inflytande för Guds Son, vilket under kommande släktled skulle ha kommit att leva i folkens hjärtan.
Strömmar av deras välgörenhet skulle ha fortsatt att verka långt efter det de gått bort. Men de levde blott för världen, och deras verk blev till stoft.
Nöjeslivets blindhet.
En stor mängd människor finns likväl, som varken bryr sig om politik eller affärer. De vill endast ha litet pengar för att kunna roa sig. Hur många har inte blivit förblindade av nöjeslivet! En dam sade häromdagen till mig i samtalsrummet, att hon gärna ville bli en kristen. Men det skulle snart bli en bal i staden. Och hon ville inte bli kristen, förrän hon besökt den.
Balen var i hennes ögon mer värd än Guds rike.
För den balens skull ville hon uppskjuta att gå in i Guds rike. Hon glömde totalt, att under tiden kunde döden komma, och kalla henne att stå inför Guds ansikte. Hur blind var hon inte! Men många är hennes likar.
Guds rike erbjuds dem utan pengar och för intet. Likväl förspiller de himmel och evighet för några dagars nöje. Jag talade till en dam, som efteråt under tårar bekände: - Saken är den, att om jag blir kristen, måste jag försaka alla nöjen. Jag får inte gå på teatern, inte läsa romaner, inte spela kort. Jag har inget annat att göra. Vilken blindhet!
Tänk då på vilken glädje det är att komma in i Guds vingård. Och vilken glädje det är att arbeta för honom samt föra själar till Kristus. Men med vidöppna ögon vill de hellre tillbe nöjets gud, än de blir kristna.
Modets blindhet.
Sedan har vi modets gud. Hur mången kvinna ägnar inte sitt liv åt honom! De vill ha den modernaste hatten, kappan eller klänningen. De kan inte tänka på något annat. En dam sade en gång till mig: - Jag tänker alltid på mode.
Om jag än faller på knä för att bedja tänker jag på en ny dräkt. Ni kan skratta åt det. Men det är sant.
Balsalongens och modets nöjen är mången människas gud. O, att vi kunde lyfta våra ögon upp till något som är högre! Om ni i stället för att ha så många dräkter, gav något åt de fattiga, skulle ni njuta en glädje och en tröst, som alltid varar. Jag ömkar mig över de män och kvinnor, som likt fjärilen lever blott för dagen... vilkas sinnen är så upptagna av mode och nöjen.
Dessa som inte ger sig tid att tänka på sin odödliga själ. Se på den där unge mannen! Man säger, att han lever ett utsvävande liv. Han har en lön på 1.000 dollar.
Men han lever likväl upp 3.000 dollar.
Varifrån får han pengar till det? Hans far kan inte ge honom dem, ty han är fattig. Hans chef börjar misstänka honom: - Jag ger honom 1.000 dollar om året och han lever upp 3.000.
Till sist ser han efter i sin kassabok och märker, att han tagit ut för mycket. På så sätt ruineras han. Hans karaktär är fläckad.
Hur många sådana finns det inte i Chicago! Hur många unga män lever inte över sina tillgångar och tar pengar ur sina chefers kassor. - Nåväl, säger de. Jag vill gå på teatern i kväll. Därför tar jag en dollar. Jag kan lägga dit den igen nästa vecka. - Men när nästa vecka kommer, har han inte lagt dit den, utan stället tar han ytterligare en dollar. Nu har han stulit två dollar. Han fortsätter att ta och ta.
Och till sist blir alltsammans upptäckt. Han förlorar sin plats, får inga rekommendationer. Och den fattige mannen är ruinerad. Mina vänner, detta är inte några enstaka fall, utan det händer över hela landet. Jag önskar, att jag kunde skicka er de brev, som jag fått om sådana förhållanden.
Jag fick ett häromdagen från en ung mor, som hade många vackra barn. Hon berättade, hur lyckligt de hade levt tillsammans; hustru, man och barn. En kväll kom hennes man hem alldeles upprörd. Hans ansikte var blekt av ångest, då han sade: - Jag måste fly undan rättvisan. Farväl. Han hade rymt från henne.
Hon sade, att hon kände det, som om hon skulle vilja dö av sorg. Hennes man var vanärad, utsvulten och kunde inte mer få något arbete. Hennes rop tycktes vara: - Hjälp mig! Hjälp mig! Är inte vårt land fullt av sådana exempel? Är det inte blindhet och dårskap att handla på detta sätt? Om någon här i ikväll följer dessa människors sätt, ber jag Gud, att era ögon måtte öppnas, innan ni blir ledda till död och fördärv.
Dryckenskapens blindhet.
Ni vet, att vi i dag har haft ett mycket besökt möte, där vi hade "dryckenskapen" till ämne. Hur många unga män finns det inte, som tillbringar all sin tid på krogar och värdshus i staden! Jag fruktar, att många nästa tisdag skall bli vilseförda. Jag är alltid rädd för valdagen, ty jag ser då så många unga män druckna.
De liknar vilda djur i sina yttringar. De leds bort... och det är en snabb väg till helvetet. Måtte de unga männen stå fasta den dagen och inse sin dårskap.
Måtte Gud öppna era ögon!
Hur många unga mäns karaktärer har inte blivit förstörda av starka drycker! Hur många skickliga lagmän i Chicago har inte härigenom ådragit sig döden. Några av de ädlaste statsmännen, några av de mest lysande talarna och män ur alla stånd och yrken, har fallit ned i en drinkares grav.
Måtte Gud öppna era ögon och visa er dårskapen av att använda starka drycker. Många säger: - Jag skall inte falla i en drinkares grav. De tror sig ha styrka att upphöra, när de så vill.
När denna last får välde över oss, har vi inte makt att rädda oss själva. Endast Herren kan det. Han kan ge dig kraft att stå emot frestelsens bägare. Endast han kan hjälpa dig att övervinna dess inflytande, om du endast vill tro på honom.
Denna världens gud söker inbilla dig att tro, att människan själv kan göra det och att Kristus inte vill ha något att göra med henne.
Denna världens gud är en lögnare. Jag kommer med fullmakt att säga er, hur långt bortkomna ni än är, så vill och kan Guds Son rädda er, om ni blott tror på honom. Om det finns någon drinkare här i kväll, så må han komma nu. Vi upphöjer vår stämma för att varna er.
Rikedomens, nöjets eller dryckenskapens ström.
Tänk på mannen i båten på Niagarafloden. Han är endast en mil från vattenfallen. En man på stranden ropar till honom: - Unge man, unge man! Ni är inte långt från fallen, ni gjorde bäst i att ro i land. - Sköt ni ert, svarar mannen, jag skall nog ta vara på mig själv. Så är det även med de flesta människor här. Ja, även med predikanterna.
De vill inte ha några evangelister här, de vill inte ha någon hjälp, hur stor faran än är. Men mannen fortsätter och sitter lugn i sin båt. Nu har han kommit litet närmare, då en man från stranden ser hans farkost och ropar: - Främling! Ni gör bättre i att ro i land, ty om ni fortsätter, går ni förlorad.
Ni kan bli räddad nu, om ni ror i land. - Sköt er själv! Jag skall nog akta mig. Många människor sover över den faran, som hotar dem, då de är mitt i strömmen. Du drinkare, tro inte, att du står stilla. Du är mitt i strömmen.
Och om du inte söker upp klippan, kommer du att hamna i avgrunden. Mannen i båten fortsätter att ro. Jag tycker mig se honom skratta åt faran. En man på stranden ser honom, höjer sin röst och ropar: - Främling, främling, ro i land, om ni inte vill förlora ert liv. Men den unge mannen skrattar åt honom, förlöjligar honom.
Så gör också hundratals män i vår stad. Om ni går till dem för att visa dem deras fara, så skrattar de åt er och hånar er. Men plötsligt säger roddaren åt sig själv: - Jag tycker, att jag hör vattenfallet. Ja, jag hör det brusa.
Han fattar åran och ror av alla krafter. Strömmen är likväl för stark. Och han förs närmare och närmare avgrunden, till dess han ger ifrån sig ett förskräckligt rop, då han störtar ned däri. Mina vänner! Detta är fallet med hundratals människor i denna stad. De kommer in i rikedomens, nöjets eller dryckenskapens ström, vilken kommer att störta dem ned i avgrunden. Satan har bundit för deras ögon. De är på väg till en bottenlös avgrund.
Vi hör somliga personer säga på ett skämtsamt sätt: - Vi måste leva ut, när vi är unga. Det skall nog snart gå över. Jag har sett ungdom leva ut. Och då går det väl an. Men det blir värre, då de skall skörda, vad de sått. Jag minns en kväll, då jag skulle gå till mitt hem, att jag mötte en skara människor, som var mycket upprörda.
De hade sett en man komma springande nedför gatan. Och då han kom i närheten av min bostad, gav han ifrån sig ett sådant förskräckligt rop, att de reglade dörrarna efter sig, de som gick in. Han kom fram till dörren och istället för att ringa på klockan, försökte han slå sönder dörren.
De frågade honom, vad han ville, varpå han svarade, att han ville träffa mig. De sade, att jag var på mötet, och då han gav sig i väg, hörde de honom sucka. Jag kom gående nedför gatan. Han for förbi mig som en pil. Men han hade sett mig.
Därför vände han sig om och grep mig i armen, och han ropade ivrigt: - Kan jag bli frälst ikväll? Djävulen kommer och hämtar mig klockan ett i natt. - Käre vän, du misstar dig, svarade jag.
Jag trodde, att mannen var sjuk. Men han påstod, att djävulen hade kommit och lagt sin hand på honom samt sagt sig vilja hämta honom klockan ett. - Vill ni inte följa med mig till mitt rum och sitta hos mig? frågade han.
Jag såg till att några män följde med honom till hans rum för att se till honom. Klockan ett kom djävlarna in i rummet och alla de unga männen kunde inte hålla honom. Han skördade, vad han hade sått. När dödsängeln kom och lade sin hand på honom, ropade han efter barmhärtighet, bönföll han om förlåtelse.
Unga män, ni kan väl skämtande säga: "Vi måste leva ut i ungdomen", men tänk också på att det skall komma en skördetid. Må Herren i kväll visa er, vilken dårskap det är... vilket eländigt liv ni för. Må vi lyfta våra hjärtan till all nåds Gud, att vi måtte se vårt förlorade och fördärvade tillstånd, om vi inte kommer till honom.
Kristus står färdig och är villig att frälsa. . . att i kväll frälsa alla dem, som vill bli frälsta."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar