by David Wilkerson
July 19, 2010
[May 19, 1931 – April 27, 2011]
"Jesus sa, "Edra hjärtan vare icke oroliga eller försagda" (Johannes 14:27)
Läs mer:
Men idag har många kristna oroade hjärtan och lever i fruktan. Jag vet från breven som sänts till vår ministry att många troende är plågade i det fördolda av panik, kaos och sömnlösa nätter.
Men Kristus lägger till ytterligare en försäkran i samma vers: "Frid lämnar jag efter mig åt eder, min frid giver jag eder." Ändå ser sig många kristna oförmögna att finna sinnesfrid. För många kommer friden och går och lämnar dem oroade, rastlösa och illa medfarna av stress.
I Lukas evangelium sa profeten Sakarja om den kommande Messias, "Han ville beskära oss att få tjäna honom utan fruktan, frälsta ur våra ovänners hand, ja, att göra tjänst inför honom i helighet och rättfärdighet i alla våra dagar" (Lukas 1:74–75).
Här är ett av de primära skälen till varför Jesus kom till jorden och dog för den syndiga mänskligheten: för att vi ska kunna vandra med Gud utan fruktan, och glädjas över hans frid i alla våra livsdagar. Detta verkar vara omöjligt när man möter katastrofer, bedrövelser, och hemska sorger, och i våra perioder av lidande, prövningar och ovisshet. I tider som dessa känner vi oss överväldigade och fruktan griper tag om våra hjärtan. Hur kan vi förbli i friden när allt verkar vara utom kontroll?
Sakarja sa följande om Messias: "För att 'skina över dem som sitta i mörker och dödsskugga' och så styra våra fötter in på fridens väg" (1:79, min kursivering). Han sa att Jesus skulle leda oss alla på fridens väg – inte in i oro, tomhet eller fruktan, utan in i lugn och ro. Detta är hans löfte men för en del tycks vägen vara precis den motsatta.
Skriften kallar Jesus Fridens furste. Vid hans födelse förkunnade änglarna i sång, "Frid på jorden!" Aposteln Paulus beskriver de Goda nyheterna om Kristus som "fridens evangelium." Jesus själv sa, "I skolen hava frid i mig" (Johannes 16:33). Enkelt uttryckt är frid vad evangeliet handlar om. "Det ord som han har sänt till Israels barn för att genom Jesus Kristus, som är allas Herre, förkunna det glada budskapet om frid" (Apostlagärningarna 10:36).
När Paulus skisserar det välbehagliga sättet som vi ska tjäna Herren på inbegriper det att vandra i Guds frid: "Ty Guds rike består icke i mat och dryck, utan i rättfärdighet och frid och glädje i den helige Ande. Den som häri tjänar Kristus, han är välbehaglig för Gud och håller provet inför människor. Vi vilja alltså fara efter det som länder till frid och till inbördes uppbyggelse" (Romarbrevet 14:17-19, min kursivering).
I denna världen kommer vi att möta bedrövelse, förföljelse, luttringseldar, "utifrån genom strider, inom oss genom farhågor" som Paulus säger i 2 Korintierbrevet 7:5. Vi kommer att frestas och vi kommer att få lida. Motgångens vindar kommer att försöka få huset av tro som vi bygger på Jesus, vår frälsarklippa, att störta omkull.
Men vi ska fortfarande tjäna honom i rättfärdighet, frid och glädje i den Helige Ande. Paulus bön för församlingen var denna: "Men fridens Herre själv give eder sin frid alltid och på allt sätt. Herren vare med eder alla" (2 Tessalonikerbrevet 3:16). Tänk på det: frid på allt sätt!
Guds mål för sina barn är att vi lever fria från all omsorg och oro. Vi vet detta, vi bekänner det och Skriften bekräftar det, men många av oss har inte kommit in i en sådan vandring. Guds önskan för oss är att vi ska bli fria: "Gören eder intet bekymmer, utan låten i allting edra önskningar bliva kunniga inför Gud, genom åkallan och bön, med tacksägelse. Så skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara edra hjärtan och edra tankar, i Kristus Jesus" (Filipperbrevet 4:6-7).
Paulus säger här att genom att ta allt till Gud i bön – alla våra farhågor och önskningar – vinner vi hans frid. Så, tar du allt till Gud i bön? Det är inte ett tecken på ödmjukhet att hålla inne med önskningar till honom Denna vers säger att han ber om alla våra önskningar. Och han gläder sig när vi gör detta.
Men vi ska inte missförstå Paulus avsikt här. Välsignelsen i att göra våra önskningar kunniga är inte att vi ska komma ut från bönekammaren med våra önskningar besvarade på en gång – vår sjukdom borta, vårt problem löst. Det är att vi har utvecklats genom att ha blivit berörd av Gud, att vårt hjärta fått ro. Kort sagt, vår kamp, fruktan och oro har avlägsnats genom att vi har varit med Skaparen.
"Ty han är vår frid, han som av de båda har gjort ett och brutit ned den skiljemur som stod emellan oss, nämligen ovänskapen (Efesierbrevet 2:14).
De mest tragiskt vilseledda människorna på jorden är de som gör anspråk på frid utanför Jesus. Deras "frid" vilar i en falsk känsla av säkerhet. Just nu är Amerika full av varierande österländska religioner och läror, vilka alla påstår sig kunna erbjuda sinnesfrid. Många anhängare hävdar att meditation i ensamhet eller att repetera ett mantra ger dem frid. De säger, "Om jag blir bekymrad går jag in i mitt rum och mediterar. Det hjälper mig att stänga ute allting."
Jämför detta med Jesus. Under hans dagar på jorden var vår Herre mest förhärligad under tider av motgångar. Han mötte varje kris rakt på sak. Och som Huvudet för församlingen idag kan han skänka sin frid till sitt folk mitt i alla problem vi möter.
Om du tänker på det så finns det en sak världen inte kan hantera: motgång. De som dras till kulter förnekar helt enkelt motgångarna i sina liv genom att fly in i en värld av illusioner. På samma sätt ger sig de, som håller på med österländskt utövande, hän åt "intighet". Vilken känsla av frid de än får skingras efter en dag eller två när trycket från världen svämmar in igen.
Vad Jesus erbjuder är inte tomhet. Tvärtom, han erbjuder fullhet – en frid som förnyas hela tiden. Den tömmer oss inte utan återupprättar oss i stället med överflödande liv.
Andra i världen litar på sin egen beslutsamhet för att övervinna problem och bekymmer. De hävdar, "Jag gick fel väg och skadade mig själv och min familj. Jag visste att det var dags att göra en förändring, så jag började ett nytt liv. Jag vande mig av med alla mina dåliga vanor och började göra vad som är rätt. Idag är jag inte samma människa som jag var förut. Jag slet hårt för att förtjäna denna frid som jag har. Och jag tror Gud är nöjd med mig."
Vi som följer Kristus vet av hans Ord, "Av laggärningar bliver intet kött rättfärdigt inför honom" (Romarbrevet 3:20). Nästa gång den beslutsamme personen faller i synd kommer hela hans hårt förtjänade frid att försvinna. Och han kommer att bli förkrossad över att han blev bedragen av en falsk dröm.
"Då vi nu hava blivit rättfärdiggjorda av tro, hava vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus" (Romarbrevet 5:1). Det måste finnas en solid grund för vår frid. Skriften säger att den grunden är rättfärdiggörelse. Vi kan ha frid på grund av att Jesus Kristus har rättfärdiggjort oss inför den himmelske Fadern.
Men en del kristna har aldrig kommit in i den stora friden som denna rättfärdiggörelse för med sig. Det är av största vikt att vi förstår vad "rättfärdiggjord" betyder, eftersom detta begrepp har nyckeln till vår frid.
Rättfärdiggörelse är förenat med två principer. För det första säger det att mina synder är utplånade. Jag har blivit frikänd från all orättfärdighet genom Jesu Kristi blod. De synderna läggs mig inte längre till last på grund av att när Kristus gick till korset betalade han för dem allihop.
Kort sagt är denna rättfärdiggörelse genom tro på Klippan vår grund för all frid i Gud. Att "rättfärdiggöra" betyder att uttala någon oskyldig. Det är att tillkännage att vår skuld är fullständigt betald av Kristus och att Gud är tillfreds. Jesus "utgavs för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull" (Romarbrevet 4:25). Han uppväcktes för att förklara oss fria från all skuld.
Men att ha blivit rättfärdiggjord betyder mer än att bara ha blivit förlåten. Jesus renade mig inte från alla mina synder; han gjorde mig också välbehaglig för Fadern genom sitt offer.
Detta är den andra stora delen av rättfärdiggörelse. Jag har inte bara blivit förklarad oskyldig och utan skuld, utan jag har också förklarats helig i Guds ögon.
Du kan kämpa hårt för att få seger över varje inrotad synd. Du kan vara felfri, få kontroll över varje vana, besegra ditt humör eller onda tankar, lägga bort allt ont tal. Men genom allt det kan du fortfarande hålla på och bygga på fel grund. Varför? Därför att din frid ska inte komma från vad du gör eller hur du känner.
Jag erkänner att jag har levat på detta sätt tidvis i mitt liv. Under de korta perioderna visste jag i mitt hjärta att jag hade blivit frälst av nåd genom tro och att mina goda gärningar inte skulle frälsa mig. Men som så många andra förväntade jag mig att Gud skulle välsigna mig i enlighet med min prestation. Min frid kom och gick beroende på min känsla av "godhet" eller ett utbrott av "uselhet". Misslyckande av något slag förde med sig förtvivlan och att friden försvann.
Du har kanske haft den här kampen. Du vill så gärna behaga Herren. Men du bedömer din ställning i Gud utifrån "hur du mår" snarare än genom vad Jesus har gjort för dig. Om du är uppriktig ser du att du bedömer din inre frid och till och med din frälsning utifrån din prestation.
Nej, aldrig! Du kan inte rättfärdiggöra dig själv genom mänskliga medel. Och du kan helt enkelt inte förstå Guds frid genom Kristus innan du förstår dess grund. Det kommer bara genom att veta att du är rätt i Guds ögon genom Jesu utgjutna blod. Det är av detta enda skäl du är "benådad i den älskade."
Guds folk ska söka nå frid på ett väldigt annorlunda sätt genom att komma in i sanningen om vad Kristus har gjort för oss. Hans Ord säger, "Och låten Kristi frid regera i edra hjärtan; ty till att äga den ären I ock kallade såsom lemmar i en och samma kropp. Och varen tacksamma" (Kolosserbrevet 3:15).
Jesus kommer att fortsätta rättfärdiggöra oss hela vägen tills vi möter honom i evigheten. Och vår tro på honom kommer ständigt att frambringa en helgande kraft i oss. "På det att de må, genom tron på mig, undfå syndernas förlåtelse och få sin lott bland dem som äro helgade" (Apostlagärningarna 26:18).
Låt mig få fråga dig: Varför skulle Gud bjuda dig till sin tron om han var arg på dig? Du kanske fördömer dig själv på grund av att du hade en dålig dag eller gjorde något som du vet bedrövade den Helige Ande. Men vid sådana tillfällen, vad kallar hans Ord dig till att göra? Du ska springa till Herren och ropa, "Jesus, mitt hjärta är ångerfullt. Jag vet att du kan utplåna all min synd."
Fadern har inte vänt ryggen till dig. Men många kristna lever som om han hade gjort det. De lever med ständig ångest, och tror att de är frälsta ena ögonblicket och förlorade i nästa. De lever med onödig förvirring på grund av att de inte har denna grund: "Jag är rättfärdiggjord i Guds ögon, genom Lammets blod. Och jag är inte bara rättfärdiggjord i hans ögon, jag tas också emot av Fadern som helig. Jag har rätt att komma inför honom.
Det är vad berättelsen om den förlorade sonen handlar om. Denna grova syndare blev inte bara förlåten, kysst och iklädd en dräkt och en ny ring, utan han blev också bjuden till faderns bord för att fröjdas vid festen. Det är den sanna bilden av rättfärdiggörelse. Vi överlåts inte att försöka blidka Gud och arbeta oss fram till hans goda ynnest. Han har gjort det för oss.
Satan står just nu framför Gud och framför anklagelser mot dig för alla möjliga synder: trolöshet, lögner, oärlighet, tillkortakommanden. Han har en lång lista med alla fel du gjort på sistone. "Våra bröders åklagare … han som dag och natt anklagade dem inför vår Gud" (Uppenbarelseboken 12:10). Djävulen säger till Gud, "Hur kan den där vara frälst med allt detta som jag sett honom göra? Jag vill ha rättvisa! Du kan inte vara en rättvis Gud om du låter honom komma undan med det där."
Djävulen har rätt i många av sina anklagelser. Du har misslyckats då och då. Du har gått miste om Guds härlighet. Du har gjort sådant som är så annorlunda mot Jesus.
Men vår Domare är oberörd och blir inte imponerad av någon anklagelse. Jag hör honom i himlen säga till vår åklagare, "Jag behöver inte lyssna på dig, du lögnens fader. Du har ingen talan. Du kommer med anklagelser mot en som jag redan har frikänt. Försvinn nu!"
Vi behöver inte var rädd för vår domare. Han är på vår sida och har utplånat alla våra överträdelser: "Du kastade alla mina synder bakom din rygg" (Jesaja 38:17). "Du skall kasta alla deras synder i havets djup" (Mika 7:19). "Jag, jag är den som utplånar dina överträdelser för min egen skull, och dina synder kommer jag icke mer ihåg" (Jesaja 43:25).
Jag ser härlighetens Konung stå framför vår åklagare och fråga, "Vem vill anklaga Guds utvalda? Gud är den som rättfärdiggör" (Romarbrevet 8:33).
Några som läser detta lever helt enkelt under sina privilegier. Ni bär på en börda av skuld och bekymmer som ni inte behöver bära. Gud vill att ni ska veta hur rena ni är i himlen, att till och med nu är ni redo för härligheten. Och han vill att ni tillägnar er den frid som är er.
I sitt andra brev talar Petrus om en slutgiltig kollaps av världsalltet. Men till och med mitt i en sådan fasansfull tid – i världens mest turbulenta stund – är vi kallade till att ha sinnesfrid.
"Eftersom nu allt detta sålunda går till sin upplösning … himlakroppar smälta av hetta … Därför, mina älskade, eftersom I förbiden detta, skolen I med all flit sörja för, att I mån för honom befinnas vara obefläckade och ostraffliga, i frid" (2 Petrusbrevet 3:11–12, 14).
På den dagen när vi står framför Herren kommer vi att titta på hans händer med ärr efter spikarna och förstå att källan för vår rättfärdiggörelse har gjort mer för oss än vad vi någonsin skulle kunna klara av under en livstid av botgörelse eller prestation.
Vår Fader vill att vi ska kunna se på Jesu sår och säga till djävulen, "Det där är betalningen för mina synder. Du kan inte anklaga mig för det där mer, Satan. Jesus för min talan. Och på grund av honom är jag rättfärdiggjord i Guds ögon."
Nyligen bad jag, "Herre, jag vill ha din frid till vilket pris som helst. Jag vill inte lyssna på djävulens lögner längre. Jag vet att min frälsning inte finns i min prestation. Nej, Jesus, bara du för min talan. Jag vilar i vad du har gjort för mig."
Kan du säga samma sak genom tron? Att du inte ska försöka arbeta dig fram till Guds goda välbehag? Att Jesus har tagit på sig alla dina synder, och att du kan komma inför Gud genom honom?
Faktum är att när Gud tittar på dig ser han Kristus. Han ser inte den "gamla människan" som Paulus refererar till, utan en ny skapelse i Kristus. Som Jesus är i härlighet, är vi i denna värld: förlossade, rättfärdiggjorda och frigivna.
Är du orolig eller rädd? Dömer du dig själv? Du behöver inte leva i skuld eller ångest längre. Om du har bekänt dina synder och förtröstar på Jesu blod är de synderna borta, fullständigt utplånade. Du är rättfärdigförklarad.
"Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus, de som inte vandrar efter köttet, utan efter Anden" (Romarbrevet 8:1, Reformationsbibeln). Gud säger i realiteten, "Jag gav dig inte denna fruktan eller fördömelse. Det är djävulen som ger dig den. Gör dig av med den genom tro och säg, 'Jag är tvättad och renad genom tro på Jesus. Och jag vet att Gud älskar mig.'"
Om du har gjort detta är Herren nöjd med dig. Du ger honom stor glädje! Det är därför han säger, "Kom frimodigt inför mig, gör dina önskningar kända för mig, och fråga frikostigt så att din glädje fullkomnas." Detta är sann frid!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar