Gud vill ha sanna tillbedjare!

Joh. 4:23 ”Men den tid kommer, ja, den är redan här, då sanna tillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning. Ty sådana tillbedjare vill Fadern ha.
24 Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning."

Det är viktigt att vi har en sann gudsfruktan när vi går in i tillbedjan. Det finns många olika uttryckssätt, men Gud är en och densamme och det är viktigt att inte låsa sig själv till ett mönster för tillbedjan.


Ef. 3:10 ”Så skulle Guds vishet i sin mångfald nu genom församlingen göras känd för härskarna och väldigheterna i den himmelska världen.
11 Detta var det eviga beslut som han utförde i Kristus Jesus, vår Herre.
12 I honom och genom tron på honom kan vi frimodigt och med tillförsikt träda fram inför Gud.”

Ps. 86:5 ”Du, Herre, är god och vill förlåta, du är stor i nåd mot alla som ropar till dig.
6 HERRE, hör min bön, lyssna till mina böners ljud!
7 Jag ropar till dig på nödens dag, ty du skall svara mig.
8 Herre, ingen är dig lik bland gudarna, inga gärningar är som dina.
9 Alla folk som du har gjort skall komma och tillbe inför dig, HERRE, de skall ära ditt namn.
10 Ty du är stor och du gör under. Du ensam är Gud.
11 Visa mig, HERRE, din väg, jag vill vandra i din sanning. Bevara mitt hjärta i detta enda: Att jag fruktar ditt namn.
12 Jag vill tacka dig, Herre, min Gud, av hela mitt hjärta och ära ditt namn i evighet.
13 Ty din nåd är stor över mig, du räddar min själ ur dödsrikets djup.”

Hebr. 10:19 ”Bröder, i kraft av Jesu blod kan vi nu frimodigt gå in i det allra heligaste
20 på den nya och levande väg som han har öppnat för oss genom förlåten, det vill säga sitt kött.”

Guds härlighet över förbundsarken i GT

Gamla testamentets bild på det allra heligaste var förbundsarken, dit prästerna gick in och tillbad, för att sedan gå ut och tala till folket i den yttre förgården i tabernaklet.

Vi är ett heligt, konungsligt prästerskap.
(1 Petr. 2:9)
Gud har kallat oss alla, som Sina barn, lika mycket till bön som till tjänst, det har inget med personligheten att göra! Gud gör oss, i vår svaghet, till medarbetare i Hans Rike.

1 Petr. 2:1 ”Lägg därför bort allt slags ondska, falskhet och hyckleri, avund och förtal.
2 Längta som nyfödda barn efter den rena andliga mjölken, så att ni genom den växer upp till frälsning,
3 då ni nu har smakat att Herren är god.

Ett heligt prästerskap
4 Kom till honom, den levande stenen, som visserligen är förkastad av människor men är utvald och dyrbar inför Gud.
5 Och låt er själva som levande stenar byggas upp till ett andligt hus, ett heligt prästerskap, som skall frambära andliga offer som Gud tack vare Jesus Kristus tar emot med glädje.
6 Det står nämligen i Skriften: Se, jag lägger i Sion en utvald, dyrbar hörnsten, och den som tror på den skall aldrig komma på skam.*
7 För er som tror är den alltså dyrbar, men för dem som inte tror har den sten som byggnadsarbetarna kastade bort, blivit en hörnsten,
8 en stötesten och en klippa till fall.* De stöter emot den därför att de inte lyder ordet. Så var också bestämt om dem.
9 Men ni är ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk, för att ni skall förkunna hans härliga gärningar,* han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus.
10 Ni som förut inte var ett folk är nu Guds folk, ni som inte hade fått barmhärtighet har nu fått barmhärtighet.”

För att ha något att ge ut måste vi först söka Gud i sann tillbedjan, där vår ande kommunicerar med den Helige Ande och där vi lyssnar in vad Han har att säga oss.
Om vi inte först får ett vidrörande av Guds Helige Ande, kan vi inte ge Gud vidare!

Förbön och tillbedjan är inte samma sak.
Tillbedjan kommer först! Sedan kommer förbön för problemen. En förebedjare kan lätt bli utbränd om inte förbönen föregås av tillbedjan.
Sann tillbedjan ger vederkvickelse, djup glädje och frid.
Den viktigaste platsen för tillbedjan är våra bönealtaren i hemmen! 

Matt. 6:33 ”Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också.”

Vi måste FÖRST ödmjuka oss själva och SEN stå emot djävulen. (Jak. 4:7)

Jak. 4:2 ”Ni vill ha men får inget, ni dödar och är ivrare men kan inte vinna något. Ni kämpar och strider men har inget, därför att ni inte ber.
3 Ni ber men får inget, därför att ni ber illa - för att slösa bort allt på njutningar.
4 Ni trolösa, vet ni inte att vänskap med världen är fiendskap mot Gud? Den som vill vara världens vän blir Guds fiende.
5 Eller menar ni att det är tomma ord när Skriften säger: "Avundsjukt längtar den Ande som han har låtit bo i oss?"
6 Men större är nåden han ger. Därför heter det: Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka ger han nåd.*
7 Underordna er därför Gud. Stå emot djävulen, så skall han fly bort från er.
8 Närma er Gud, så skall han närma sig er. Gör era händer rena, ni syndare, och rena era hjärtan, ni tvehågsna.
9 Klaga, sörj och gråt. Låt ert skratt vändas i sorg och er glädje i bedrövelse.
10 Ödmjuka er alltså inför Herren, så skall han upphöja er.”

Läs mer om bön: "Jag predikade helande från min rullstol."
(Delvis inspirationskällan till detta inlägg)