En sovande församling!

Med skribentens tillåtelse lägger jag ut detta angelägna vittnesbörd som är en skrämmande bild av hur det ser ut i väldigt många församlingar i dag. Gud hjälpe oss alla att vakna upp ur sömnen och se verkligheten!
*******************
Källa: http://berndtisaksson.dinstudio.se/empty_141.html

( "Intressant ämne!" Frank skrev den 16 mars ett inlägg i Samtalsforumet som jag lägger ut även här i avdelningen "Aktuell reflektion". Tack Frank för dessa viktiga och angelägna tankar. Mvh Berndt)

En sovande församling

"De senaste inläggen om sovande församlingar är ett uppvaknande i sig. Under den tid jag var med i en församling, fram till 2008, upplevde jag samma tendens. Då var jag inte ens medveten om det, för jag sov gott själv.
Men i och med uppvaknandet, fick jag också upp mina ögon för hur det låg till i min församling. Den ljumma attityden, de sakrala gudstjänsterna och det ytliga kristna livet. Nämnde jag någon gång Jesus, kändes det mest pinsamt.

Det är fruktansvärt att vakna upp i en sovande församling. För man känner sig plötsligt väldigt ensam. Nu säger inte jag att alla församlingar är sovande. Det finns levande församlingar, men ack vad få det verkar vara.

Utvecklingen som pågått i decennier skördar nu frukterna. Talet om Jesus har tystnat. Ropen till Herren har tystnat ännu mer. Skulle någon resa sig upp och profetera, skulle förmodligen kyrkvärdarna komma och försiktigt föra denna person ut ur lokalen.

Vår moderna livsstil har tagit över syndanöd, förkrosselse och ödmjukhet inför vår Skapare. Och många av våra unga har genomsyrats av materialism, pengar och ett liv i sus och dus. Och det är väl inte speciellt konstigt alls. Den generation som jag tillhör har ju bidragit till denna degeneration av Guds församling.

Blir någon upprörd över det jag skriver nu, så få denna person bli det.

Församlingslivet har för flertalet av oss varit en klubb. Där vi träffas och umgås, fikar och har det trevligt. Underhållning har varit ledtemat. Eller har jag fel? Hur många har jublat över ett Bibelstudie? Hur många har åkt till kyrkan och deltagit i bönekvällar? Hur många har tagit den kristna tron på allvar?

Jag kritiserar ingen. Denna ljumma inställning har jag haft själv också. Jag har också tyckt det känts bra att vara med i "klubben". Man lever ett liv precis som alla andra och känner sig trygg med att man är troende. Troende på vad?
Efter söndagsmötet känner man sig lite from och avslappnad och så går det en vecka till; med vardagsbestyr, karriär och allt vad det nu var man hade att göra. Måla om sommarstugan, sjösätta båten, hämta den nya bilen, - oj, grannen fick 4 miljoner för sin villa! Undrar om vi ska värdera vår villa kanske..! – Älskling, hämtar du den där katalogen på vårt nya kök...

Konklusionen av vad jag försöker förmedla är att vi har haft det för bra helt enkelt. Och när man har det för bra, ja, då somnar man.

Vi lever i en sen tid, mina vänner. Att försöka övertyga dem som sover är en tuff utmaning, men vi måste åtminstone försöka. Det är en kamp, för ormen vill att vi ska känna oss dumma och bortgjorda, gammalmodiga och mossiga, men Herren har en plan med allt och det kommer att bli en jobbig tid framöver, oavsett vi sover eller är vakna.

Tack och lov att Gud ser till alla sina får. Han vet vår kamp och Han vill att så många som det går att väcka, vaknar. Men vi måste bedja om kraft och styrka för att orka hålla ut. För det finns inget som är så jobbigt som att känna sig utanför och detta vet vår fiende så väl.

Kämpa trons goda kamp och be Herren om kraft att vi ska orka ikläda oss Guds vapenrustning, för nu är det krig i andevärldarna."

Skrivet av Frank