som har en abortlag som överträder Guds Ord, en abortlag som strider mot Gud själv.
Sven-Erik Sköld och Per Sundgren fick ett allvarligt tilltal från Herren.
Här följer deras budskap från Gud i sammandrag. Hela uppenbarelsen, som de tog emot
i mars 1986, med kommentarer och bibelhänvisningar finns nedtecknad i boken "Ofredstider",
som kom ut 1991.
Varning för militär invasion
"Gud sände oss först till pingströrelsen i Sverige, där vi har vår andliga hemvist",
berättar Sven-Erik Sköld och Per Sundgren. "I möten och på bönedagar på olika platser
i landet, berättade vi, offentligt och i enskilda samtal, om det uppdrag Gud gett oss -
att varna Sveriges folk för en kommande militär invasion och att kalla Guds folk till
landets hjälp.
I skrivelsen Rikslarm fick vi sammanfatta det Gud talat till oss om landet
och berätta hur han sänt oss för att varna Sveriges folk och för att han skulle få resa upp sin församling till landets hjälp.
Skrivelsen sändes först till alla pingstförsamlingar i landet och
senare till alla församlingar i alla samfund i Sverige. I februari 1990 fick vi på Guds uppdrag
göra en resa till Norrbottens län för att särskilt varna den delen av Sverige,
för det som kommer över landet."
Sverige, ett Guds träd
Sverige är ett träd som Gud genom sin ende sons, Jesu, blod tagit sig an och lyft upp ur hednamörkrets förbannelse, från Oden, Tor och Balder, och välsignat till välsignelse för många
andra träd.
Från Sverige har budskapet om Jesus sänts ut till många andra länder och folk.
Nu är trädet Sverige svårt angripet av synden och har sjunkit ner i hednamörkret igen,
med barnamord och många andra tecken på att synden fått herraväldet i landet.Trädet är inte längre gott.
Det söker inte sina rötter till Gud, utan på listiga vägar har rötterna återvänt till
hednamörkrets hålor. Därför är frukten avskyvärd och Gud hatar den. Gud, som länge
skyddat sitt träd när andra träd varit svårt angripna av krigets fasor, kommer nu att ta sin hand
ifrån det.Det är inte längre Guds träd."
"Och redan är yxan satt till roten på träden. Varje träd som inte bär god frukt blir nerhugget och kastat i elden." Matt. 3: 10
Ett land längst uppe i norr
I ett land längst uppe i norr, som genomflytas av många strömmar, samlas landets ledare,
de som styr landet, till ett rådslag. Rådslaget slutar i en handling, som drar Guds dom
över landet. Landet, som är välsignat av Gud, är mycket framgångsrikt.
I många år har det stått som förebild för andra länder för sin statsmannakonst och sitt välstånd.
I landets historia finns roten till framgången. För många år sedan sände Gud budbärare
till landet.
De gav folket kunskapen om Jesus Kristus.
De berättade för det hedniska folket om den gode Herden, som Gud sänt för att leda
människorna på sin väg, den goda Vägen. Herden, Jesus, rensade landet från avgudar och
onda andar och tog sig an folket.
Det blev roten, början till en rättsstat på de tio budordens grund, som sedan fortlevt
och blomstrat. När nu ledarna samlas, är detta historia.
Landets rötter, dess grundvalar, har man efterhand rivit upp, bit för bit. Gud och hans Ord
och hans son Jesus Kristus har inte längre den plats de förr haft i landet.
Mörkret har återfått mer och mer sitt forna herravälde och de gärningar som tillhör mörkret
har blivit alltmer synliga. Trolösheten är stor.
Avgudar av guld och silver, koppar, järn, trä och sten och många andra gudar uppfyller landet.
Många tjänar och dyrkar det skapade före Skaparen.
Avfallet från Gud, avståndet till Herden, är nu så stort att de svagaste liven, de allra
minsta barnen, de ofödda, hotas. Avgudarna kräver att de små kärlen, Guds minsta avbilder,
offras på deras altare. Guds fiende, Tjuven, vill ha dem.
Jag (Jesus) är den gode herden.
Den gode herden ger sitt liv för fåren. Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de skall ha liv, ja, liv i överflöd. Joh. 10: 11, 10.
Och Tjuven går fram som ett rovdjur. Hans ögon söker först efter det svagaste bytet, de svagaste i hjorden, de skyddslösa, de övergivna, de minsta, de skadade, de ålderssvaga.
Röster höjs i landet, listiga och förföriska röster, som säger att de minsta barnen i moderlivet inte är människor. Dem kan man likna vid en växt eller en svulst i moderns kropp, vilken kan opereras bort om man vill.
De minsta Guds avbilder, de allra minsta porträtten, behöver man inte akta som människor. De är inga individer. Många av ledarna och folket lyssnar till det förvända och onda talet och ser att den förbjudna frukten inte längre är farlig.
Den kan tvärtom bli till välsignelse, till nytta för landet. Den kan hjälpa dem att lösa ett av landets problem. Problemet med de oönskade barnen.
"Du sammanvävde mig i moderlivet. Dina ögon såg mig när jag ännu var ett outvecklat foster.
Alla mina dagar blev skrivna i din bok, de var bestämda innan någon av dem hade kommit."
Ps. 139: 13, 16
De räknar inte med Gud. Därför räknar de inte heller med Guds motpol, Guds fiende, Tjuven,
Den Onde. De förstår inte att de är vilseledda av honom.
Ingenting får hindra
Sedan ledarna ställt Guds Lampa, Guds Ords ljus, åt sidan och mörkret sänkt sig, samlas de
för att besluta om barnens liv.
I mörkret som råder, ser de inte att det är gudomliga kärl, Gud den Högstes avbilder, de tagit in
på sitt bord, att de nu rör vid högheliga ting! Ingenting får hindra välfärdslandets fortsatta uppbyggnad, inte ens människooffer. De inbjuder våldet att trona hos sig.
Lagen står i strid, i fiendskap mot Gud och hans Ord och drar Guds dom över landet.
Många av landets invånare kommer aldrig att få leva sitt liv på jorden, som en följd av den lagen.
De dödas redan i moderlivet, eller lämnas att dö i en skål, övergivna av människor.
Bestulna på sitt liv. Slaktade av Tjuven.
Ledarna räknar inte med Gud.
Men ledarna gör samma misstag som kungen i Babylonien, Belsassar, gjorde. De tror inte
att Gud i himmeln lever, att han är den levande Guden. En Gud som förmår att försvara sina
egna kärl, sina egna ägodelar. Men de kommer att få se Guds hand utsträckt över landet,
till försvar för sanning och rätt men även till dom.
Övergreppen mot barnen står alltid inför hans ögon och han kommer för att skipa rätt,
Guds Ords rätt. Landet längst uppe i norr ska få se att Gud lever. Gud skall dra fram i ljuset,
det som är fördolt i mörkret. Han skall uppenbara alla hjärtans rådslag och ge var och en
efter hans gärningar.
"Vad människan sår skall hon också skörda." Gal. 6: 7
Om ledarna sett efter i Bibeln och låtit den upplysa och vägleda sig, då hade de insett
vem människan är, vilken ställning hon har i Skapelsen och inför Gud. Då hade de också sett
det skydd som Gud satt för henne.
En lag, en urgammal lag, som Gud gett henne till skydd och vägledning. Då hade de insett att
de valt en olycksväg och sökt sig en annan. När ledarna och folket en tid offrat Människan på avgudarnas, Tjuvens, offeraltare och dödat många av Guds minsta söner och döttrar, kallar Gud ledarna och folket tillbaka till Honom, till de urgamla vägarna, genom en skrift med ett budskap.
Budskapet till landet - landet längst uppe i norr - är detsamma som profeten Daniel fick uttyda för Belsassar, konungen i Babylonien:
"Gud har räknat ditt rikes dagar och gjort en ände på det. Du är vägd på en våg och befunnen för lätt. Ditt rike har blivit styckat och givet åt en annan."
Det land som inte ville vara i Guds hand, blir givet under en annan herres hand. En hand av järn.
Den Gud som för Daniel uppenbarade vad som skulle ske med Babylonien i kung Belsassars tid
har visat oss: Landet längst uppe i norr är Sverige.
"Jag har från första stund talat helt öppet."Jes. 48: 16
"Den Högste råder över människors riken och ger dem åt vem han vill." Dan. 4: 14
"Herren sade till mig: "Jag skall vaka över mitt ord för att fullgöra det."" Jer. 1: 12
Vårt budskap är
- att vårt kära Sverige står inför nödtider
- att vi skall bedja för oss själva, vårt folk, vår regering och
vårt kungahus
- att vi skall överlåta våra liv helt i Guds hand, så att Han får uppfylla oss med sin Ande, ge oss trygghet och får använda oss i den tid som är och som kommer
- att vi skall ta oss tillvara för falska läror
- att Jesus kommer snart och att tiden är inne för Hans brud att göra sig i ordning."
Sven-Erik Sköld och Per Sundgren ur boken "Ofredstider".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar