Jer. 31:7 "Ty så säger HERREN: Jubla i glädje över Jakob, höj fröjderop över honom som är den främste bland folken. Brist ut i lovsång och säg: "Fräls, HERRE, ditt folk, de som finns kvar av Israel."
***************************
Naturligtvis finns det många olika sätt att närma sig Gud, och det är inte det, som har någon avgörande betydelse. Det viktigaste är att hjärtat är med, och att vi är uppriktiga, när vi kommer inför Guds ansikte.
Vi som Guds barn, behöver ju ha vårt eget fördolda liv med Gud, i vår bönevrå, och vår egen bibelläsning, men jag tror också, att vi skulle behöva en större frihet i våra församlingar, att få ge oss hän till Gud i bön, lovsång och tillbedjan, från djupet av våra hjärtan, och tillåta den Helige Ande att få leda mer i våra sammankomster. Där Guds Ande är, där finns både glädje, liv och frihet!
Begränsa aldrig Guds Helige Ande!
I många sammanhang är det i dag den stora tystnaden som är det dominerande inslaget i våra gudstjänster. Det finns för det mesta t.ex. inget utrymme för fri bön, ledd av den Helige Ande. Överhuvudtaget, att yttra några känslor av glädje, fröjd eller jubel inför Guds ansikte, verkar inte anses som "nog fint" av många. Ja, det finns ju förstås också ett motstånd mot detta, från den onda andevärlden. Djävulen vill ju inte att vi tillber och lovprisar Gud vår Fader i himmelen, för då förlorar ju han mark. Alla ritualer måste vara på plats, och ingen får sticka ut, och leverera något oförberett.
Det händer att den Helige Ande ibland verkar fram en tystnad, men den skiljer sig väsentligt från traditionsbunden tystnad, för när den Helige Ande är närvarande då blir människor berörda i sitt innersta. (Inget får ju ske av gammal slentrian, varken rop eller tystnad, utan det är just lyhördhet för vad den Helige Ande vill, som är så viktig att kunna fånga upp.)
När jag sökte i bibeln på orden ”ropa” och ”ropade” så fick jag många träffar där de står att man”ropade till Gud”. Det finns så mycket av nöd i våra församlingar, och i vårt land idag, så jag tror inte det skulle vara till någon skada, om vi kunde släppa det religiöst, traditionsbundna beteendet, och ge oss hän till Gud i den stora församlingen, och från våra hjärtan ropa ut, både vår glädje och vår nöd. Det blir också en kraftig markering inför andevärlden, vem vi ber till, och vem som är vår Herre.
************************************
Psalm 34: 18-20 "När de rättfärdiga ropar hör HERREN, han räddar dem ur all nöd. HERREN är nära dem som har ett förkrossat hjärta och frälsar dem som har en bedrövad ande. Den rättfärdige måste lida mycket, men HERREN räddar honom ur allt."
Ps. 118: 5-8 "I min nöd ropade jag till HERREN och HERREN svarade mig och ställde mig på rymlig plats. HERREN är med mig, jag skall inte frukta. Vad kan en människa göra mig? HERREN är med mig, han är min hjälpare, jag kan utan fruktan se på dem som hatar mig. Det är bättre att ta sin tillflykt till HERREN än att lita på människor. Det är bättre att ta sin tillflykt till HERREN än att lita på furstar."
Ps. 138: 3 "När jag ropade svarade du mig, du gav mig frimodighet, min själ fick kraft."
Jona 2: 2-3 "Och Jona bad till HERREN, sin Gud, i fiskens buk. Han sade: Jag ropade till HERREN i min nöd, och han svarade mig. Från dödsrikets buk ropade jag på hjälp, och du hörde min röst."
Matt. 14: 30-33 "Men när han såg hur häftigt vinden låg på, blev han rädd och började sjunka. Då ropade han: ”Herre, hjälp mig!” Genast räckte Jesus ut handen och grep tag i honom och sade: ”Så lite tro du har! Varför tvivlade du?” De steg i båten och vinden lade sig. Och de som var i båten tillbad Honom och sade: ”Du är verkligen Guds Son.”
Mark. 11: 9 ”Och de som gick före och de som följde efter ropade: ”Hosianna!” Välsignad är han som kommer i Herrens namn.”
Joh. 7: 37-38 ”På den sista dagen, den största i högtiden, stod Jesus och ropade: ”Om någon törstar, så kom till mig och drick! Den som tror på mig, ur hans innersta skall strömmar av levande vatten flyta fram, som Skriften säger.”
Joh. 11: 43-44 ”När han hade sagt det ropade han med hög röst: ”Lasarus, kom ut!” Då kom den döde ut, med fötter och händer inlindade i bindlar och med ansiktet täckt av en duk. Jesus sa till dem: ”Befria honom och låt honom gå.”
Rom. 8: 15-16 ”Ni har inte fått en slaveriets ande, så att ni på nytt skulle leva i fruktan. Nej, ni har fått en barnaskapets Ande, i vilken vi ropar: ”Abba Fader!” Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn."
Hebr. 5: 7-8 ”Medan han levde här i köttet, ropade han högt under tårar när han bad och åkallade den som kunde rädda honom från döden, och han blev bönhörd och tagen ur sin ångest. Fastän han var Son, lärde han sig lydnad genom sitt lidande.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar