5 ty de som köper dem slaktar dem utan att straffas, och de som säljer dem säger: Lovad vare HERREN att jag blir allt rikare! Inte heller deras herdar förbarmar sig över dem.
6 Ty jag skall inte längre förbarma mig över dem som bor i landet", säger HERREN. "Se, jag skall överlämna människorna åt varandra och åt deras kung. De skall ödelägga landet, och jag skall inte rädda någon ur deras hand."
7 Och jag blev en herde för slaktfåren, de olyckliga fåren: Jag tog två stavar, den ena kallade jag Nåd, och den andra kallade jag Endräkt. Så blev jag en herde för fåren.
8 Och inom en månad förgjorde jag de tre herdarna. Jag blev otålig på dem, och de fick i sin tur ovilja mot mig.
9 Då sade jag till fåren: "Jag vill inte längre vara er herde. Det som håller på att dö, det må dö, och det som håller på att förgås, det må förgås. Och de som blir kvar må äta upp varandra."
10 Så tog jag min stav Nåd och bröt sönder den för att upplösa det förbund som jag hade slutit med alla folk.
11 Så upplöstes det på den dagen, och de olyckliga fåren som gav akt på mig förstod att detta var HERRENS ord.
12 Och jag sade till dem: "Om ni finner för gott, så ge mig min lön. Men om inte, så låt det vara." Då vägde de upp min lön, trettio siklar silver.
13 Och HERREN sade till mig: "Kasta det åt krukmakaren!" - det härliga pris som de ansåg mig vara värd. Och jag tog de trettio silversiklarna och kastade dem i HERRENS hus åt krukmakaren.
14 Därefter bröt jag sönder min andra stav, Endräkt, för att upplösa broderskapet mellan Juda och Israel.
15 Och HERREN sade också till mig: "Skaffa dig redskap som en oförståndig herde.
16 Ty se, jag skall låta en herde uppstå i landet, en som inte sköter om de får som håller på att gå under, inte uppsöker de förlorade, inte helar de sårade och inte sörjer för de friska men äter köttet av de feta och river sönder deras klövar."
17 Ve över den ovärdige herden som överger sin hjord. Må ett svärd träffa hans arm och hans högra öga.
Må hans arm helt förtvina och hans högra öga helt förmörkas.”
(Folkbibeln)
**********************************
(Förklaringar hämtade från Handbok för Livet.)
"11:1-17 Sakarja får Guds uppdrag att uppträda i två olika herderoller. Den förste herden är en bild på hur Gud överger sitt folk (fåren), därför att de först har vänt honom (herden) ryggen och den andre herden visar hur Gud kommer att överlämna sitt folk till onda herdar (se Hes. 34).
11:4 Gud uppmanar Sakarja att ta tjänst som herde för en flock gödda slaktfår. Fårhjorden är en bild på folket, som livnär sig på sin girighet och ondska tills de är mogna för Guds dom.
11:7 Sakarja tog två herdestavar och gav dem namnen Nåd och Enhet. Han bröt sönder Nåd för att visa att Gud hade brutit förbundet med sitt folk, och han bröt sönder Enhet för att visa att sambandet mellan Israel och Juda var brutet (11:14).
11:8 Vilka de tre onda herdarna var omtalas inte, men Gud visste att de inte var lämpade att ta hand om hans folk och därför gjorde han sig av med dem. Men de kunde inte ställas till svars för att folket syndade, eftersom folket fortsatte synda även sedan Gud flyttat på dem.
11:10-11 Staven Nåd som bröts itu var ett tecken på att Gud dragit bort sitt beskydd från Israel därför att folket hade förkastat den gode herden.
11:12 En lön på 30 silvermynt var en förolämpning. Det var samma belopp som en slavägare fick för en slav som stångats till döds av en oxe. (2 Mos. 21:32). Det är också samma ersättning som Judas fick för att förråda Jesus (Matt. 27:3-9). Den ovärderlige Messias såldes till priset av en slav.
11:14 Folket förkastade Messias och därför vände Gud dem ryggen. Staven Enhet bröts itu som ett tecken på detta. Det gick inte många år efter Sakarjas död förrän en mängt partier uppstod bland judarna: fariseér, saddukeér, esseér, herodianer och seloter.
11:15-17 Israel inte bara förkastade en god herde utan accepterade dessutom en oduglig.
Denne herde såg bara till sitt eget och försummade alldeles fårhjordens behov. Han var till mer skada än nytta (Upp 13:7)
och förtjänar inget annat än fördömelse. Därför att han litade till sin egen styrka (sin arm) och sin egen förmåga (sitt öga) tog Gud ifrån honom bådadera.
11:17 Det är en stor tragedi för Guds folk att deras ledare inte klarar av att ta hand om dem.
Gud ställer stora krav på dem som ska vara ledare för hans folk och håller dem ansvariga för folkets välbefinnande.
Nya testamentet vänder sig till församlingsledare med orden:
”Vi gör alla misstag, och när de görs av en lärare, som ju bör veta bättre, blir straffet desto hårdare” (Jak. 3:1).
Om Gud ger dig en ledaruppgift är det viktigt att du tänker på det stora ansvar som vilar på dig."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar