Will your anchor hold in the storms of life?

Kan ditt ankar hålla i stormens tid
1. Kan ditt ankar hålla i stormens tid
När de svarta molnen dra ut till strid?
Skall det slitas eller förbliva fast
Under böljors anlopp och vindars kast?

Kör:
Fast är vårt ankare, trygg vår grund,
Själen ej rädes i farans stund.
Ankaret i djupet har säkert tag,
Vilar på Guds kärlek och välbehag.


2. Det har säkert fäste. Med egen hand,
Jesus allt har ordnat, ej räds ett grand!
Och Hans hjärta bundits med starka tåg
Invid mitt, och slits ej av någon våg.

3. Det skall även hålla i dödens flod,
När dess vatten isar vårt heta blod,
Sviker ej, hur våldsamt vågen slår.
Innanför Guds förlåt ju hoppet når.

4. Snart vi genom töcknet på avstånd se
Sions torn och murar emot oss le.
Då med fröjd vi ankra på hemmets kust,
Sen med sista stormen vi haft vår dust.

*************************************

1. Will your anchor hold in the storms of life,
when the clouds unfold their wings of strife?
When the strong tides lift, and the cables strain,
will your anchor drift, or firm remain?

[Refrain:]
We have an anchor that keeps the soul
steadfast and sure while the billows roll;
fastened to the Rock which cannot move,
grounded firm and deep in the Saviour’s love!


2. Will your anchor hold in the straits of fear,
when the breakers roar and the reef is near?
While the surges rave, and the wild winds blow,
shall the angry waves then your bark o'erflow? [Refrain]

3. Will your anchor hold in the floods of death,
when the waters cold chill your latest breath?
On the rising tide you can never fail,
while your anchor holds within the veil. [Refrain]

4. Will your eyes behold through the morning light
the city of gold and the harbour bright?
Will you anchor safe by the heavenly shore,
when life's storms are past for evermore? [Refrain]

*****************************
Guds löfte står fast
Hebr. 6:13 När Gud gav löftet åt Abraham svor han vid sig själv - han hade ju ingen högre att svära vid.
14 Han sade: Jag skall rikligt välsigna dig och rikligt föröka dig.*
15 Så fick Abraham efter tålig väntan vad Gud hade lovat.
16 Människor svär ju vid den som är större än de själva, och eden bekräftar vad de sagt och gör slut på alla deras invändningar.
17 Eftersom Gud ännu klarare ville visa för dem som skulle ärva det som var utlovat, hur orubbligt hans beslut är, bekräftade han sitt löfte med en ed.
18 Så skulle vi genom två orubbliga uttalanden, i vilka Gud omöjligt kan ljuga, få en kraftig uppmuntran, vi som har sökt vår tillflykt i att hålla fast vid det hopp vi äger.
19 I detta hopp har vi ett tryggt och säkert själens ankare som når innanför förlåten,
20 dit Jesus för vår skull gick in och öppnade vägen för oss, när han blev överstepräst för evigt, en sådan som Melkisedek."