2 Men husgudarna talar svek, spåmännen skådar lögn, bedrägliga drömmar talar de, tomhet är deras tröst. Därför drar folket bort likt en fårhjord. De lider nöd, ty de har ingen herde.
3 Mot herdarna är min vrede upptänd, och ledarna* skall jag straffa. HERREN Sebaot har omsorg om sin hjord, Juda hus, och skall göra den till en stolt stridshäst åt sig.
4 Från Juda skall hörnstenen komma, från honom stödjepelaren, från honom bågen till striden, från honom allt vad styresman heter.
5 De skall likna hjältar som under striden trampar ner smuts på gatan. Ja, de skall strida, ty HERREN är med dem, och ryttarna på sina hästar skall komma på skam.
6 Jag skall ge styrka åt Juda hus och Josefs hus skall jag frälsa. Jag skall föra dem tillbaka, ty jag skall förbarma mig över dem, och de skall vara som om jag aldrig hade förkastat dem. Ty jag är HERREN, deras Gud, jag skall bönhöra dem.
7 Efraims män skall bli som hjältar, deras hjärtan skall glädja sig som av vin. Deras barn skall se det och bli glada, deras hjärtan skall fröjda sig i HERREN.
8 Jag skall vissla på dem och föra dem samman, ty jag har befriat dem. De skall bli lika talrika som förut.
9 När jag planterar dem bland folken skall de tänka på mig i fjärran land. De skall få leva med sina barn och komma åter.
10 Jag skall föra dem tillbaka från Egyptens land, och från Assur skall jag samla dem. Till Gileads land och till Libanon skall jag föra dem, och där skall inte finnas utrymme nog för dem.
11 Han skall dra fram genom ett hav av nöd, havets vågor skall han näpsa, och alla Nilflodens djup skall torka ut. Assurs stolthet skall brytas ner och spiran tas ifrån Egypten.
12 Jag skall göra dem starka i HERREN, och i hans namn skall de gå fram, säger HERREN.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar