Människans stund av mörker är Guds stund av styrka, av David Wilkerson

Källa: http://sermons.worldchallenge.org/node/6992

by David Wilkerson
November 9, 2009

”I Johannes 2 var Jesus och hans lärjungar inbjudna till en bröllopsmåltid I Kana. Uppenbarligen fick även Herrens familj inbjudan, eftersom Jesus mamma var där. Maria kom fram till honom med en begäran: ”Värden har fått slut på vin.”

Jesus svar till mamman verkar lite konstigt. Han sa till henne, ”Min stund har ännu inte kommit.”

Vilken var denna “stund” som Jesus refererade till? Han talade inte om stunden av mörker som han skulle möta tre år senare, före sin korsfästelse. Vid den tiden sa Jesus, ”Min stund har kommit.”

 
Men här i Kana talade han om en annan stund. Faktum är att Kristi tjänst startade just då. Detta är vad han refererade till när han sa till sin mamma att hans stund ännu inte hade kommit. Ja, kort därefter gjorde han ett mirakel; han förvandlade mirakulöst sex stora vattenkrukor till vin.

Får jag fråga dig: Har du någonsin undrat varför Jesus dröjde med att göra detta mirakel? Han väntade tills varje flaska var torr, varje glas tomt, till och med när den bekymrade värden vred sina händer.

Jag säger dig att Jesus väntade med avsikt vid det bröllopet på att alla mänskliga resurser hade svikit. Han väntade tills inget annat än ett mirakel skulle kunna lösa problemet. Det var då som Guds stund kom.

Här är en viktig sanning för varje troende. Stunden för Kristi styrka manifesteras just när vi är som mest hjälplösa.

Jag tror att Jesus gav sina lärjungar – och sin blivande församling – en illustrerad predikan. Vår Herre gjorde aldrig någonting eller talade några ord som inte för evigt var betydelsefulla. Allt som Skriften redovisar om honom pekar mot Guds oföränderliga natur och verk. Och det finns en gudomlig princip avsedd för oss i denna scen i Kana.

Jesus “stund” hade att göra med någonting som skedde på festen. Det betyder att hans stund av styrka kommer när det inte finns något vin kvar i våra flaskor – när vi har slut på lösningar, när alla våra mänskliga ansträngningar är förgäves – och bara ett mirakel kan svara på vårt problem.

Vi ser denna princip verksam genom hela Bibeln: I människans mörkaste stund manifesterar Herren sin kraft gång på gång. När vi inte vet vare sig ut eller in, har Gud redan förberett ett stort befrielseverk för vår skull.

Skriften ger oss rikliga exempel på denna princip. Vi hittar två sådana exempel i Domarboken, en bok som innehåller några av de mörkaste perioderna i det forntida Israels historia.

I en mörk stund hade Gud en fantastisk befrielse förberedd för sitt folk genom den oansenlige Gideon.

I Domarboken 6 återfinns Israel i en period av fruktansvärd utarmning. År efter år gav Guds folk hjälplöst upp mot en plundrande fiende som höll dem i fattigdom. När de ondskefulla midjaniterna anlände flydde Guds folk till bergen för att skydda sig genom att gömma sig i grottor. Under tiden stal fienden deras grödor och hjordar och förstörde allt de hade byggt. De lämnade Israel fullständigt ”utan levebröd”.

Vilken mörkrets stund. Och Israels utarmade tillstånd fortsatte år efter år. Detta talar om andlig död. Deras rop var, ”Ack min herre, om HERREN är med oss, varför har då allt detta kommit över oss? Och var är alla hans under…?” (Dom 6:13).

Men det var i denna mörka stund som Gud manifesterade sin styrka för sitt folks skull. Ja, Herren utförde sin befrielse genom att välja den fattigaste mannen från den fattigaste stammen i Israel: Gideon.

Antagligen känner du till resten av berättelsen. Gud sände en ängel till Gideon. Tillsammans med trehundra andra män och med bara trumpeter och facklor bröt de midjaniternas makt. Israel räddades mirakulöst.

Deras stund av mörker blev Guds stund av styrka...

Vi finner samma princip verksam i berättelsen om Debora.

Domarboken 4 berättar för oss, “Då sålde HERREN (Israel) i Jabins hand, den kananeiske konungens” (Dom 4:2). På grund av hejdlös synd föll Israel i ett djupt mörker under 20 år. Under den tiden blev Guds folk våldsamt förtryckt. Likväl blev denna mörka stund för dem Guds stund av manifesterad styrka.

När Israel hade kommit till slutet av allt hopp, väckte Gud en profetissa som hette Debora. Denna kvinna såg klart genom stundens mörker. Alla i Israel jämrade sig av fruktan förutom denna gudaktiga kvinna. Skriften säger att hon ”plägade sitta under Deborapalmen… i Efraims bergsbygd” (4:5), där hon hade utomhusmöten för att uppmuntra folket.

Debora proklamerade, “Bryt upp, för detta är den dag då HERREN har gett [fienden] Sisera i din hand. Se, HERREN har dragit ut framför dig… Och israeliternas hand vilade allt tyngre på Jabin” (4:14, 24).

Debora vägrade låta mörkret överväldiga henne. Hon visste att Gud aldrig blir överraskad av tidernas mörker. Så hon talade tro till Guds folk, och kallade den mörka stunden i historien Guds sanna stund av befrielse.

Ett annat exempel sker med kung Josafat när Guds folk var under svår attack.

I andra Krönikeboken läser vi att Josafat fick ta emot ett skrämmande budskap: “En stor hop kommer mot dig från landet på andra sidan havet, från Aram… Då blev Josafat förskräckt och vände sin håg till att söka HERREN; och han lät lysa ut en fasta” (2 Krön 20:2-3).

Skräckslagen kallade Israels kung samman till ett stort bönemöte: ”Och Juda församlade sig för att söka hjälp hos HERREN” (20:4). När folket kom samman för att söka Gud, bad Josafat, ”Herre, vi vet inte vad vi ska göra. Men våra ögon är på dig!"

Här var kanske den mörkaste stunden för Israel. De stod inför total utplåning utan någon utväg att stoppa den invaderande fienden. Vad var Guds svar till sitt folk i den stunden? ”Frukta icke och var icke förfärade för denna stora hop, ty striden är icke er, utan Guds” (20:15).

När folket hörde detta väcktes något upp inom dem. De hade hört ett ord från Herren. Under deras mörkaste stund steg nu tro upp i deras hjärtan – och de började lovprisa.

Herrens Ande framträdde mitt i församlingen. Och när folkets lov steg till himlen, sände Herren en mäktig ängel för att lägga sig i bakhåll för den annalkande armén. En enda av Guds änglar besegrade hela den armén!

I ett enda snabbt ögonblick var segern deras. Det som för Guds folk verkade vara en mörk stund blev för dem Guds befrielsestund.

Jesaja förtydligar denna princip ännu mer när han profeterar Jesus framträdande på jorden i ändens tid.

Jesaja profeterade, “Se, mörker övertäcker jorden och töcken folken, men över dig uppgår HERREN, och hans härlighet uppenbaras över dig. Och folken ska vandra i ditt ljus och konungarna i glansen som går upp över dig” (Jes 60:2-3).

Denna profetia talar om ändens tid, en tid som började när ljus – Herren Jesus Kristus – kom in i det totala mörkret. Jesaja talade om en stor, utbredd strålglans av Kristi härlighet in i mörkret. Många människor genom hela hednavärlden skulle komma in i hans ljus.

Betänk detta: Det fanns inte en mörkare tid i historien än vid Jesus födelse. Det stora romarriket hade blivit ett materialistiskt, lystet, girigt samhälle. Sexuella perversioner överflödade, och fylleri och frosseri var normen. Böcker har skrivits om de grova synderna som fick romarriket på fall. Hela den kända världen vid den tiden var verkligen höljd i mörker.

Under denna tid hade även ett ohyggligt mörker fallit över Israel. Hyckleri var förhärskande. Präster rånade änkor på deras hus, och de oansenliga och obildade föraktade sina så kallade andliga ledare. Blinda ledde blinda helt enkelt.

Det var in i detta totala mörker som Jesus trädde fram som ett strålande ljus. Och vi vet att sedan den underbara dagen har otaliga kommit in i hans ljus.

Du kanske säger, “Men se dig omkring idag. Totalt mörker täcker fortfarande jorden.” Ja – och enligt min åsikt är just denna stund den värsta i mänsklighetens historia. Mörkret som svävar över alla nationer och folkslag kan faktiskt kännas. Kärnvapenhot, folkmord, utbredd trafficking – allt detta anställer förödelse på jorden. Kan det finnas något mörkare moln än det som täcker jorden just nu?

Trots det är Jesus fortfarande världens ljus. Och ju kompaktare mörkret är, desto mer strålande är hans ljus! När Jesaja såg ner på mörkret i vår tid, ropade han ut som Debora: ”Stå upp, var ljus, ty ditt ljus kommer, och HERRENS härlighet går upp över dig” (Jes 60:1).

Än en gång, i världens mörkaste stund, kommer Herren att manifestera sin styrka. Och jag tror att han kommer att genomföra detta genom att bärga in en ansenlig skörd av förlorade själar i dagarna som ligger framför. Låt mig ge dig tre skäl varför jag ser detta ske.

För det första är det ett växande vittnesbörd av den Helige Ande.

”Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn” (Rom 8:16). ”varjämte Gud själv ytterligare gav sitt vittnesbörd genom tecken och under och allahanda kraftgärningar, och genom att utdela helig ande, allt efter sin vilja” (Hebr 2:4). ”Härom vittnar jämväl den helige Ande för oss” (Hebr 10:15).

Du kanske frågar, “Vad bär den Helige Ande vittnesbörd om?” Nästa vers säger oss: ”Detta är det förbund som jag skall sluta med dem i kommande dagar, säger han: Jag skall lägga mina lagar i deras hjärtan, och i deras sinnen skall jag skriva dem" (Hebr 10:16). Den Helige Ande är helt enkelt ett vittne till ett utgjutande av barmhärtighet över denna generation i ändens tid.

”Och Anden är den som vittnar, eftersom Anden är sanningen... Den som tror på Guds Son, han har vittnesbördet inom sig själv” (1 Joh 5:6, 10). Den Helige Ande bär vittnesbörd om allt Guds verk och rörelse, för att förbereda oss för vad han kommer att göra. Just nu väcks hans församling upp igen, och visar oss att ett suveränt steg av den Helige Ande måste komma. Ut ur detta totala mörker kommer Anden att upphöja Kristus och dra många människor till honom.

Vi erfar också en tid av mörker i församlingen. Några samfund bejakar samkönade äktenskap och en hel ungdomsgeneration vänder sig bort från Gud. Men trots denna mörkaste av stunder väcker den Helige Ande alla dem som söker honom. Om du vandrar i Anden, hör du samma vittnesbörd från Anden som jag gör. Det är: Människans stund av mörker är den Helige Andes stund av utgjutelse. Det har alltid varit så, och så kommer det att bli nu.

I denna stund av dåliga nyheter vittnar Anden om goda nyheter: “Jag har sparat det bästa vinet till sist!”

För det andra får en bönens ande grepp om Guds folk.

Just nu återuppstår bönemöten i kyrkor genom hela New York city. Vem hade trott att detta skulle kunna hände i ”Syndens stad”? Förra månaden samlades över 50 000 troende i Times Square för att bedja. Och kristna konferenser över hela världen blir improviserade bönemöten.

När Anden rör sig – när syndare kommer till Kristus, när Anden bär vittnesbörd om att det nu är tid för bön, när Gud ger ett löfte och börjar röra sig – då kan du inte bara sitta ner och säga, ”Gud lovade det. Jag ska bara ”ta ut det i tro.” Jag ska sitta ner och se honom fullfölja allt han säger.” Nej! När Anden rör sig är det tid att pressa på med iver och tro.

När Daniel läste Jeremias profetia räknade han ut att Israels sjuttio år av slaveri hade kommit till slutet. Han insåg att Israel höll på att bli befriade från Babylon. Guds folk höll på att bli fria!

Så vad gjorde Daniel? Väntade han på att Gud skulle röra sig, “ta ut det i tro”? Nej! Daniel förklarade, ”Då vände jag mitt ansikte till Herren Gud med ivrig bön och åkallan, och fastade därvid i säck och aska” (Dan 9:3). Naturligtvis bad han med överflödande tro.

Detta är vad den Helige Ande gör före varje stort drag av Herren: Han kallar oss till ivrig bön. Och varje stort drag av Anden som följer upprätthålls av bön.

I Judas brev läser vi om en yttersta dagens-generation som hängav sig åt otukt och sensualitet. Det var en tid när Guds folk knorrade och klagade. Judas profeterade om allt detta, ”Se, Herren kommer med sina mångtusen heliga, för att hålla dom över alla” (Jud 14-15).

Men hur skulle Guds folk förbereda sig inför detta? Enligt Judas: ”Men ni, mina älskade, uppbygg er på er allraheligaste tro, bed i den helige Ande” (20). I den mörkaste stunden ska Guds folk alltid vaka och bedja.

För det tredje har denna generation gjort slut på vinet och behöver ett mirakel.

Vin i Bibeln representerar fröjd och glädje. ”Vin, som gläder människans hjärta” (Ps 104:15). I nya testamentet är ”nytt vin” en typ av den Helige Ande.

Men när jag tittar på församlingen idag ser jag vinkrukor som är tomma. Varför? Som så gott som varje biblisk profet har sagt, ”Synd tar bort fröjd och glädje.”

Nu har jag ett ord till varje mamma, pappa och mor- och farförälder som har bett så länge för sina förlorade unga: Håll ut. Jesus vakar och väntar. Hans stund för ditt barns skull kommer snart.

Faktum är att din pojke eller flicka kanske fortfarande dricker av den här världens gamla vin. De kan inte avstå från sina gamla vänner. De bär fortfarande på skador från kyrkan, hyser agg och har fortfarande tvivel. Men kärlen som rymmer det där gamla vinet håller på att sina. Deras vänner kommer att svika dem och de kommer att bli överväldigade av tomhet.

När den stunden kommer – när alla deras ansträngningar har misslyckats – kommer du att få se Guds stund av styrka. Bara ett mirakel av hans nåd kan föra med sig sann befrielse. Så fortsätt bedja. Gud kommer att hålla sitt ord till dig!

Vad ska vi göra i ljuset av allt detta?

Maria, Jesus mamma, ger oss svaret. I Kana sa hon till lärjungarna, ”Gör bara vad han säger till er.” Älskade, Herren kommer att tala om för er vad ni ska göra. Han är det nya vinet, källan till all fröjd och glädje. Och han kommer att tala till er vad han vill att ni ska göra. Läs Hans Ord – och gör sedan bara det!

Jesus sa till oss att verka medan det fortfarande är dag. Varför? Eftersom ”natten kommer, då ingen kan verka” (Joh 9:4).

I Uppenbarelseboken 7 beskriver Johannes en folkhop som står framför Guds tron, en sådan enorm skara så ingen kan räkna den. Denna skara representerar alla språk och nationer, de är klädda i vita klädnader och lovprisar Herren. När Johannes frågar, ”vilka är dessa människor? Varifrån har de kommit?” får han veta, ”Dessa är de som kommer ur den stora bedrövelsen.”

Käre helige, jag tror att vi är den generationen som det berättas om i Uppenbarelseboken 7. Vi lever i de mörkaste stunderna och överallt omkring oss är stor nöd. Men ljuset strålar fortfarande klart. Sannerligen, ju mörkare natten är, hur mycket större är inte hans ljus!

När du kämpar på i bön för dina kära, och för en värld täckt av mörker, vill jag att du påminner dig om din egen historia. Kom ihåg att under din tid av nöd var det någon som vann själar. Någon bad in de förlorade i ljuset. Någon reste sig upp över mörkret och proklamerade Kristus. Någon trodde att Jesus skulle bryta fram nytt vin. Och det skedde. Du kom in i ljuset! Helt visst ska många andra komma ut ur mörkret och in i ljuset.”