 |
| Syndabekännelse |
20 Mars, 2000
"Hur kan någon som menar sig
älska Jesus medvetet leva i synd? Som Kristi efterföljare, bekänner
vi oss som befriade från syndens makt. Vi vittnar om att korset har
fullständigt friköpt oss från syndens bojor. Men ändå hänger
mängder av troende idag kvar vid lusta, ovanor, agg, bitterhet.
Var finns dessa kristna, frågar du? De
finns runt om dig. Du hittar dem i kyrkorna varje söndag. De lyfter
sina händer i lovprisning till Gud för att Han har frigjort dem. De
vittnar för andra om Kristi kraft att bryta alla bojor. Men de
släpper inte sin skötesynd.
Tråkigt nog, många sådana kristna
tror att ingenting kan bryta syndens grepp om dem. De försöker med
alla metoder bli fria från sina bojor, men inga böner,
själavårdssamtal eller övertygande predikningar verkar hjälpa.
Deras synd fortsätter bara att ringla sig runt deras hjärta som en
orm, tills den har full kontroll över deras liv. Och det slutar med
att de bär en plågsam börda av skuld och fördömelse.
Paulus frågar, Vad innebär nu detta?
Skall vi stanna kvar i synden för att nåden skall bli större?
Naturligtvis inte. Vi som har dött bort från synden, hur skall vi
kunna leva vidare i den?(Rom 6:1-2) Paulus undrar, Vi har tagit emot
sådana fantastiska välsignelser i Kristus. Vi har blivit döpta in
i Honom, begravda och uppståndna med Honom, infogade i Hans död.
Så, hur kan vi fortsätta leva i synd?
Faktum är, ju längre vi ger utlopp
för vår skötesynd, ju starkare kommer dess grepp om oss att bli.
Det är en cancer som sprider sig genom hela vår varelse, och
förorenar våra tankar och vårt handlande. Dess nedbrytande kraft
tillfogar förstörelse på varje område i vårt liv från vår
vandring med Kristus, till våra relationer, till allt vi rör vid.
Vidare, synden dör aldrig av sig
själv. Om den inte rycks upp och förstörs, tar den över varje
tron i ditt liv. Först påverkar den ditt samvete, och får dig att
förlora allt omdöme. Skillnaden mellan rätt och fel blir oklart
och flytande. Sedan, tar syndens röst över ditt öra. Sakta, börjar
den rättfärdiga din lust för dig och ger dig till och med bibliska
argument som understöder den. Till slut, så har du blivit
prediko-säkrad det betyder, du ger inte längre något gensvar till
den helige Andes övertygelse.
Du kanske känner kristna som är i
detta fruktansvärda tillstånd. De börjar försvara sig varje gång
de blir konfronterade över sin skötesynd. De säger, det jag gör
är inte fel. Jag har bett över det, och den helige Ande har sagt åt
mig att jag inte syndar. Men du vet mycket väl att den människans
beteende motsäger Guds ord.
I enlighet med gudsförbundets villkor,
gör den helige Ande det möjligt för oss att leva i seger över
djävulen. Han ger oss alla resurser vi behöver för att kullkasta
hans herravälde i våra liv. Han ger oss till och med en vilja att
lyda Herrens bud.
Men Guds nya förbunds löfte om att
bryta varje boja och göra varje fånge fri är ämnat bara för den
som är trött på sin synd. Varför skulle den helige Ande förlösa
sin kraft i någon som inte ser sin synd som ett problem? Om du tror
att den helige Ande skall befria dig från syndens grepp utan din
medverkan, så har du fel. Gud förbjude att någon kristen skulle
luta sig tillbaka och leva ut sin lust medan han väntar att den
helige Ande skall ta synden ur honom. Sådan undervisning tröstar
inte bara kristna i deras synd det ger en vilseledande bild av Guds
nya förbund.
Varför fortsätter troende att
hänga fast vid ett syndfullt beteende?
För att svara på den frågan, behöver
jag bara titta i mitt eget hjärta. Mer och mer, som den dagen närmar
sig, föreställer jag mig stående framför Guds domarste, när Hans
kärleksfulla ögon faller på mig. I det ögonblicket, måste jag
redovisa varje tanke och gärning. Och, som en Herrens tjänare, så
måste jag också redovisa alla de budskap jag predikat för andra
men inte levt efter själv. Som Paulus skrev, för jag vill inte
predika för andra och själv komma till korta. (1 Kor 9:27)
Tanken på den scenen ger en helig
fruktan i mitt hjärta. Jag ropar varje dag, Herre, om det finns
någon synd i mig, - ta hand om det. Jag vill inte höra
trumpetstöten och sedan finna mig själv stående inför dig med
lusta snärjd runt mitt hjärta.
Vad skall du säga till Jesus när du
står framför Honom? Vilken ursäkt skall du ge Honom för att ha
hållit fast vid ett frö av bitterhet, av agg, av lusta, av syndiga
vanor? Skall du säga, Herre, jag visste inte att du skulle ta den
här synden så allvarligt. Jag trodde du skulle ha tålamod med mig,
att Din nåd skulle överflöda i det här. Jag har alltid trott på
Ditt nya förbunds löften. Jag har bara väntat på att din Ande
skulle ta bort synden från mig.
Älskade, vår Herre kommer snart., och
det här är inte rätt tid att leka med synden. Jag vet många
uppriktiga kristna som vid någon punkt i sina liv blev vårdslösa
och betvingades av lusta. Så, tro inte att det inte kan hända dig.
Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud (Rom 3:23).
Du behöver fråga dig själv: Varför fortsätter jag i min synd?
Varför är jag fortfarande fast i denna ondskefulla boja? Varför är
jag inte fri?
Jag tror att den helige Ande har
uppenbarat flera saker för mig när det gäller det här ämnet:
Vi fortsätter i synd därför att
vi inte har gudsfruktan.
Många kristna idag har aldrig fått
gudsfruktan inplanterade i sina hjärtan av den helige Ande.
Ordspråksbokens författare säger: Trofast kärlek sonar skuld,
genom gudsfruktan undviks det onda (Ords. 16:6). Tyck inte att du
själv är vis, frukta Herren och fly det onda.(3:7) Gudsfruktan är
en källa till liv, en hjälp att undgå dödens snaror. (14:27)
Den gudsfruktan som refereras till här
indikerar mycket mer än bara vördnadsfull beundran och respekt.
Psalmisten säger att vi inte kan ta emot den fulla uppenbarelsen av
Guds förbund förrän Hans fruktan är djupt rotad i oss: De som
fruktar Herren blir Hans förtrogna, Hans förbund skall ge dem
insikt. (Ps. 25:14) Den här versen kopplar samman en förståelse av
förbundet med gudsfruktan. Kort sagt, all uppenbarelse är knuten
till Hans heliga fruktan.
Jag är övertygad att utan
gudsfruktan, kan vi inte uppleva förblivande befrielse från synden.
Men ändå, har Herrens fruktan blivit ett tabubelagt ämne i många
kyrkor. När hörde du senast en predikan om gudsfruktan.
En orsak till detta är att samhällets
lössläppthet har invaderat Guds hus. De senaste åren, har termen
nåd kommit att bli något som slätar över synden. Som psalmisten
skriver, hos honom finns ingen fruktan för Gud (Ps. 36:2)
Ytterligare, förvanskade predikanter undviker vissa bibelställen om
gudsfruktan. De predikar vanligtvis bara från ställen som: Ty Gud
har inte gett oss modlöshetens ande utan kraftens, kärlekens och
självbesinningens (2 Tim 1:7). Rädsla finns inte i kärleken, utan
den fullkomliga kärleken fördriver rädslan, (1 Joh 4:18) Ni har
inte fått en ande som gör er till slavar så att ni måste leva i
fruktan igen (Rom 8:15)
Detta är underbara bibelställen men
de refererar till fruktan för människor eller för Satan, inte till
gudsfruktan. Samma ord som används för fruktan i dessa verser
används också i denna i hebreerbrevet: och därför kan vi tryggt
säga: Herren är min hjälpare, jag skall aldrig frukta. Vad kan en
människa göra mig? (Hebr 13:6)
Det nya förbundet innehåller vad
jag kallar en prejudicerande nåd
Jag tror att Gud måste f fullborda ett
visst arbete i oss innan vi kan förvänta oss något förbunds-löfte.
Vad är detta prejudicerande arbete, på vilket allt annat beror?
Jeremia säger oss: jag skall fylla deras hjärtan med fruktan och
vördnad för mig, så att de aldrig vänder sig ifrån mig (Jeremia
32:40). Guds prejudicerande arbete i förbundet är att lägga en
fruktan i våra hjärtan.
Jeremia talar om bestämmelserna för
Guds nya förbund, inte det gamla. Och Gud säger oss här hur detta
första arbete i förbundet skall utföras: Jag skall fylla deras
hjärtan med fruktan. Han låter oss veta att vi inte kan arbeta upp
en helig fruktan av oss själva. Vi kan inte skaffa oss det genom att
folk lägger händerna på oss eller genom att manipulera vårt kött.
Det enda sätt som detta heliga arbete kan utföras i oss på, är
att den helige Ande utför det i oss.
Gud säger, i själva verket, åt oss,
Jag kommer att göra underbara saker i dig. Jag skall sända min egen
Ande till dig, som skall förbli i dig och ge dig ett nytt hjärta.
Han kommer att göra det möjligt för dig att döda alla köttets
gärningar. Och Han kommer att leda dig in i en total frihet från
syndens makt. Till slut kommer Han att få dig att vilja göra min
vilja.
Men det finns ett verk som min Ande
måste utföra i dig före något annat. Han vill ge dig en helig
fruktan för synden. Sedan kommer du inte att avvika från mina bud.
Om du inte har min fruktan i dig, kommer din synd alltid att leda dig
bort från mig.
Helt enkelt, den helige Ande förändrar
sättet vi ser på vår synd. Han vet att så länge som vi
fortsätter att ta lätt på våra begär, kommer vi aldrig att bli
fria. Så han visar oss hur djupt synden bedrövar honom och hur den
frambringar Guds vrede. Hur gör den helige Ande detta? Han använder
Guds övertygande ord De genomträngande pilarna av helig sanning.
Om du är innerligt trött på din
synd, och du hungrar efter att vandra i rättfärdighet, så var
beredd: Gud kommer att skjuta evangelie-pilar av övertygelse in i
ditt hjärta. Dessa pilar kommer att utforska varje gömt område i
ditt hjärta, avslöja varje begär. Och när de väl träffar sitt
mål, så kommer du att känna sanningens flammor bränna djupt in i
ditt medvetande.
Många köttsliga
kristna försöker skaka av sig den skuldmedvetenhet som Guds
övertygande pilar frambringar. De citerar ständigt versen: Nu blir
det alltså ingen fällande dom för dem som tillhör Kristus Jesus
(Romarbrevet 8:1). Men de försummar att läsa den sista delen av
versen: … som lever *efter vår ande och inte efter vår köttsliga
natur . Om du fortsätter leva i synd, så lever du efter din
köttsliga natur och du kan inte göra anspråk på Guds löfte om
ingen fällande dom.
Den skuldmedvetenhet vi känner under
den helige Andes övertygelse är i själva verket ett verk av Guds
nåd. Det är tänkt att avslöja syndens bedräglighet i oss.
Därför, borde vi be Guds helige Ande att ständigt ladda oss med
skuldmedvetenhet, fruktan och fördömelse av synden till dess den
oerhörda syndfullheten är fullständigt avslöjad.
Gudsfruktan innehåller en
fullständig förståelse av faran och konsekvenserna av synd.
Många kristna r inte medvetna om den
fruktansvärda fara de befinner sig i när de lever i synd. Bara den
helige Andes flammande pilar av sanning kan väcka deras själar till
den gudomliga fruktan de behöver för att skaka synden av sig. Låt
mig dela några av de flammande pilar av verklighet som Herren har
använt för att genomborra min själ:
1. Gud anser gömd lusta och synd i
en kristens liv vara mer ondskefullt, farligt och förhatligt i hans
ögon än den mest usla, onda, öppna synd som kan begås av en icke
kristen.
De flesta troende tror att deras gömda
synd inte är så allvarlig därför att de inte gör något av den.
Men Gud ser till hjärtat och den synd han ser i oss överträffar
den ofrälsta syndarens. Låt mig förklara.
Försök tänka dig den mest avskyvärda
gärning som någonsin utförts av en ond, ofrälst man eller kvinna.
Jag tänker på en artikel i en av New York:s tidningar förra året.
En man gifte sig med en kvinna som alltid hade längtat efter att få
ett barn. Hon blev gravid ganska snart, och när kvinnan hade fått
barnet tillbringade hon de första veckorna med att lära känna
barnet. Men plötsligt, utan någon förvarning, tog mannen barnet
från sin fru och dödade det. Varför? Det var en sorts hämnd. Han
lär ha varit arg på kvinnan för att hon inte hade kommit till hans
fars begravning, innan de var gifta. Han resonerade: Hon tröstade
mig inte när jag behövde det. Så jag skall se till att hon får
lida. Det här måste vara en av de mest grymma, ondskefulla,
fruktansvärda gärningar som någonsin förövats.
Mänskligheten i dag har sett mer mord,
folkmord och andra syndens gärningar än någon tidigare generation.
Men ändå är det här Guds perspektiv: Ingenting går upp mot
lustan i våra hjärtan. Våra onda vanor, vårt hat och våra
skötesynder r mera avskyvärda i hans ögon än någonting som
mänskligheten någonsin har begått.
Vi ser ett exempel på Guds perspektiv
i uppenbarelseboken: Han säger till församlingen i Laodicea, Jag
känner dina gärningar, du är varken kall eller varm
(Uppenbarelseboken 3:15). Han säger, Du är inte vad du utger dig
för att vara, du säger till dig själv, Jag behöver ingenting. Men
jag säger dig att du är ljum. Alla andra ser dig som uppriktig och
framgångsrik. Men jag ser ditt hjärta och jag vet att den entusiasm
du en gång hade för mig är borta.
Ordspråksboken säger oss, Mer än
allt annat vakta ditt hjärta, ty hjärtat styr ditt liv
(Ordspråksboken 4:23). Den här versen är en vass pil från den
helige Ande. Den genomtränger vårt hjärta, och säger oss, Du kan
inte gömma dig från Gud. Allting som du har gömt i din själ
kommer att dras fram i det öppna. Det spelar ingen roll om du
handlar efter det eller inte. Gud kommer inte att ursäkta vår
hemliga lusta.
2. Ju längre du fortsätter leva i
synd, ju mera löper du risk att förhärda ditt hjärta.
Se till, bröder, att ingen av er är
ond och trolös i sitt hjärta och avfaller från den levande Guden.
Uppmuntra varandra varje dag, så länge man kan säga i dag, så att
ingen av er låter sig förledas av synden och förhärdar sig
(Hebrerbrevet 3:12-13).
Kanske har du en gång fruktat inför
Guds ord. Du smälte när du hörde en glödande predikan som du
visste var för dig. Du hade ett öra för att höra Andens röst.
Men nu, så har du flörtat med en skötesynd lekt med den, ältat
den i din tanke. Och nu, när synden har bedragit dig, kan du, utan
att bli berörd, lyssna till vilken predikan som helst, hur smord av
Anden den än är.
Om du hade gudsfruktan, så skulle den
snabbt uppenbara för dig att ditt hjärta sakta håller på att
förhärdas. Du skulle inse att för varje dag som du ger efter för
synden, så bränner du bort en bit av ditt samvete. Men istället,
dag för dag, så blir din synd mindre och mindre synlig för dig.
Snart kommer du att vara helt blind, med en falsk frid. Och, till
slut, så har din synd flödat över de gränser du har satt upp, och
fortsätter att flöda vilt in i varje ondskefull gärning.
Jag har själv sett det avskyvärda hos
en gudsman som tillät sitt hjärta att förhärdas. Han var en
kollega till mig som var pastor i en stor församling. Gud välsignade
den här mannen mäktigt, smorde hans predikningar med den helige
Andes eld och kraft. Men tjänaren gömde en hemlig sexuell lusta.
Efter ett tag så började han ge efter för den och till slut
ertappades han med äktenskapsbrott.
Gud var nådig mot min vän.
Gudfruktiga äldste och församlingsledare tuktade pastorn, och
slutligen blev han återupprättad i sin tjänst. Närhelst lusta dök
upp i hans hjärta, var den helige Ande trofast och tog itu med
honom. Men den här mannen tog aldrig sin synd på allvar. Han böjde
aldrig sitt hjärta för att höra Andens röst.
Jag var där den kvällen när han blev
konfronterad igen. Fem kvinnor kom fram och erkände att de hade haft
ett förhållande med honom. Några av dem sade att de hade haft sex
med honom strax innan han hade gått upp i talarstolen för att
predika.
En vän till mig frågade senare den
här pastorn, Hur kunde ditt samvete tillåta dig att göra det? Hur
kunde du ha ett utomäktenskapligt förhållande med en kvinna och
sedan utge dig för att predika från Guds heliga ord? Pastorn
svarade med ett skratt, Man måste vara en bra skådespelare.
Det är ett hårt hjärta. Ingenting
berörde den mannen. Han hade blivit så förhärdad, så han kunde
inlåta sig i äktenskapsbrott, öppna sin bibel och predika
evangelium utan ett spår av skuld.
3. Om du fortsätter synda, kommer
du att få känna Guds ris.
Psalmisten skriver följande om ett av
Guds främsta förbunds-löften: Om hans söner överger min lag och
inte följer mina bud, om de kränker mina stadgar och inte gör vad
jag befallt, då skall jag straffa deras synd med ris, deras brott
med hårda slag. Men jag skall inte ta tillbaka min nåd och inte
svika min trofasthet, jag skall inte kränka mitt förbund och inte
ändra det jag har sagt. (Psalm 89:31-35)
Vi gläder oss när vi läser dessa
underbara ord om det nya förbundet. Gud lovar att aldrig ta sin
kärlek från oss, hur svårt vi än kan falla. Men många troende
hoppar över den skarpa varning som finns i versen: Om vi överger
Guds lag och vägrar att hålla Hans bud, kommer Han att straffa våra
överträdelser med sitt gudomliga ris.
Det finns helt enkelt inget sätt att
mjuka upp dessa ord. Gud säger oss helt enkelt, Om du fortsätter
leva i synd, skall jag ta i på skarpen med dig. Jag benådar och
förlåter dig. Men jag tänker hämnas din synd. Och du kommer att
känna mina ränder på din rygg.
Bibeln säger oss att den som Gud
älskar, tuktar han. Vi ser denna sanning levande illustrerad i
Davids liv. Reflektera över hur Gud arbetade i honom, en trogen
tjänare som levde med Guds ynnest. Vid ett tillfälle i sitt liv,
syndade David hemskt rättfärdigade det och höll det gömt i
månader. Till slut sa Gud, nog och han sände en profet för att
uppenbara Davids synd. Natan använde en jämförelse för att slita
itu varje ursäkt som David hade, tills slutligen kungen medgav, Jag
har syndat jag är skyldig.
Men att bara medge sin synd räcker
inte. Gud inte bara uppenbarade Davids synd han lade också sitt
gudomliga ris på sin tjänares rygg. Naturligtvis, vet vi att Gud
alltid använder sitt ris i kärlek. Men Davids liv visar oss tydligt
att känna på Guds tillrättavisande ris inte är någonting enkelt.
Ronderna som följer är hjärtslitande och smärtsamma. Och ofta
faller riset inte bara på oss, men på dem vi älskar och som står
oss nära också.
Reflektera över resultatet av Davids
synd på dem som fanns runtomkring honom: Det oäkta barnet han fick
med Batseba dog. Tusentals av israelitiska soldater dödades i krig.
Han drog en skandal över sitt land, och gjorde Israel till ett
föremål för åtlöje bland sina fiender. Och som om det inte var
elände nog, David fick genomlida oändlig personlig smärta p grund
av sin synd: han förlorade Israels tron till sin upproriske son,
Absalom. Han jagades av Absaloms arme som ett vilt djur. Han var
tvungen att fly ut i öknen från den son som han älskade så
mycket. Och han grät hejdlöst när Absalom blev dödad.
David visste att allt detta kunde ha
undvikits. Varje smärtsam händelse var en plågsam påminnelse om
konsekvenserna av hans synd. Han uttryckte sin oändliga smärta i
psalmerna, han skrev att hans själ var ständigt plågad, att han
var förvillad, att hans bädd var fylld av tårar. Han skrek ut i
smärta, Gud, varför har du övergivit mig? Och han grät i fruktan,
Helige Ande, gå inte ifrån mig.
Guds övertygande ris förde David till
gränsen för hans mentala hälsa. Och, som du snart skall se, det
förde honom också till gravens rand.
4. Om du fortsätter leva i synd,
kommer du att uppleva en ständig brist på frid och styrka.
David skrev, I nöden sviker mig
kraften och benen murknar i min kropp (Psalm 31:11). Som ett hål i
oljetråget på en bil, kommer synden sakta att tömma dig på alla
dina resurser. Din frid, glädje och styrka kommer bokstavligen att
rinna av tills de är helt och hållet borta.
David bekände, Ingenting är friskt i
mig för mina synders skull (38:4). Han sade, All min styrka är
borta på grund av min synd. Min kropp har blivit svag på grund av
vad jag har gjort. Mina överträdelser tillåter mig inte vila.
David upplevde Guds genomborrande
pilar. Han skrev, Dina pilar har trängt in i mig och din hand vilar
tung på mig (38:3). Men denne älskade tjänare fick lära sig
gudsfruktan. Och en del av hans smärtsamma upplevelse var att han
hade förlorat Guds frid. Nu ropade han ut, Han bröt i förtid min
kraft (102:24).
Jag vet om kristna som lever förvirrade
liv för att de fortsätter ge efter för synden. Deras ihåliga
själar är alltid nedstämda, svaga, ständigt kämpande utan att
komma någonstans. Jag vet också om Herrens tjänare som inte kan
sitta still på grund av deras synd. De är ständigt upptagna,
arbetande, och kommer aldrig in i Guds vila.
Det spelar ingen roll vem du är om du
gömmer på hemlig synd, kommer du att uppleva ständiga orosmoment i
ditt liv, ditt hem, din familj, ditt arbete. Allting du rör vid blir
ur funktion. Du kommer att bli mer och mer rastlös, förvirrad,
kastad fram och tillbaka av oro och fruktan. Och all din frid och
styrka kommer att rinna av dig.
5. Om du fortsätter leva i synd,
kommer du att förlora din funktion i Guds rike.
Jag har sett män som varit mäktigt
använda av Anden, som har blivit sidosatta av Gud. Herren har helt
enkelt sagt till dem, Jag är ledsen, min son. Jag älskar dig, jag
förlåter dig, och min nåd kommer att bryta igenom för dig. Men
jag kan inte använda dig.
För mig, är detta ett av de mest
fruktansvärda ting man kan tänka sig. Men det hände kung Saul.
Bibeln säger oss, Samuel sade: Du har handlat som en dåre och
överträtt den befallning som Herren, din Gud har gett dig. Herren
skulle annars ha befäst ditt kungavälde över Israel för all
framtid, men nu kommer det att gå förlorat. (1 Samuelsboken
13:13-14).
Vilka fruktansvärda ord. Gud säger åt
kungen, Saul, du kunde ha haft min välsignelse ständigt i ditt liv.
Jag var på gränsen till att befästa ditt kungarike i Israel för
alltid. Jag hade stora planer för dig, planer på att använda dig
mäktigt. Men du ville inte ta itu med din synd. Istället, blev du
mera bitter och hårdhjärtad. Så, nu är jag färdig med dig.
Omedelbart lämnade Guds Ande kungen. Från den stunden framåt, var
allt som Saul gjorde, gjort i köttet.
De senaste åren, har vi sett Guds Ande
blåsa våldsamt på köttsliga pastorers, evangelister och
TV-predikanters tjänst,. Gud tog bort sin välsignelse från dem
över en natt, och gjorde så deras arbeten vissnade inför världens
gon. Och just nu, står Gud på randen till att säga åt andra i
församlingen att de inte längre är användbara i Hans rike. Jag
tänker på professorer på kristna skolor som ägnar sig åt att ta
ifrån sina studenter den tro de har. Dessa lärares ande har
vissnat, blivit ihålig, tom och fruktlös. Nu är deras enda mål
att undkomma helvetet.
Det är där det slutar när du
fortsätter leva i synd.: Du blir fullständigt tom och fruktlös,
och är ej användbar i Guds rike.
Det finns goda nyheter för oss.
Tar Gud itu med din synd just nu? Har
han skjutit pilar av övertygelse in i ditt hjärta, och gjort så
att du känner skuld över din synd? Frukta inte det är Guds gåva.
Han planterar sin gudomliga kraft i dig, och lär dig, Bara genom min
heliga fruktan kommer du att lämna din synd.
När du blivit övertygad om den
oerhörda syndfullheten i din synd, kommer du att vara redo för den
helige Andes tröst. Apostlagärningarna säger oss, Kyrkan fick nu
vara i fred i hela Juden, Galilen och Samarien. Den byggdes upp och
levde i gudsfruktan, och den växte genom den heliga Andens tröst
och stöd (Apostlagärningarna 9:31). När dessa första århundradets
kristna vandrade i gudsfruktan, fick de ta emot den helige Andes
tröst.
Så, vad betyder det att vandra i
gudsfruktan? Det betyder att påminna sig om hans varningar. Och det
betyder att tillåta den helige Ande att bygga upp en övertygelse i
våra hjärtan, att föra ut all vår synd i det öppna, och kasta
dem långt bort från oss. När vi gör detta, lägger Han grunden
för att uppfylla varje Guds förbundslöfte för dig.
Sedan, när gudsfruktan har riktigt
slagit rot i dig, så bävar du för faran och konsekvenserna av
synden. Och du vandrar varje dag i en helig fruktan. Till slut,
kommer du att se att hela tiden har Gud nådigt arbetat i dig, och
gjort vad Han lovade befriat dig från syndens herravälde och
slaveri."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar