Jesus sade: "Jag är Vägen och Sanningen och Livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig." Joh. 14:6

söndag 16 september 2012

Skall vi fortsätta leva i synd? av David Wilkerson


Syndabekännelse
Av David Wilkerson
20 Mars, 2000

"Hur kan någon som menar sig älska Jesus medvetet leva i synd? Som Kristi efterföljare, bekänner vi oss som befriade från syndens makt. Vi vittnar om att korset har fullständigt friköpt oss från syndens bojor. Men ändå hänger mängder av troende idag kvar vid lusta, ovanor, agg, bitterhet.
Var finns dessa kristna, frågar du? De finns runt om dig. Du hittar dem i kyrkorna varje söndag. De lyfter sina händer i lovprisning till Gud för att Han har frigjort dem. De vittnar för andra om Kristi kraft att bryta alla bojor. Men de släpper inte sin skötesynd.
Tråkigt nog, många sådana kristna tror att ingenting kan bryta syndens grepp om dem. De försöker med alla metoder bli fria från sina bojor, men inga böner, själavårdssamtal eller övertygande predikningar verkar hjälpa. Deras synd fortsätter bara att ringla sig runt deras hjärta som en orm, tills den har full kontroll över deras liv. Och det slutar med att de bär en plågsam börda av skuld och fördömelse.

Paulus frågar, Vad innebär nu detta? Skall vi stanna kvar i synden för att nåden skall bli större? Naturligtvis inte. Vi som har dött bort från synden, hur skall vi kunna leva vidare i den?(Rom 6:1-2) Paulus undrar, Vi har tagit emot sådana fantastiska välsignelser i Kristus. Vi har blivit döpta in i Honom, begravda och uppståndna med Honom, infogade i Hans död. Så, hur kan vi fortsätta leva i synd?
Faktum är, ju längre vi ger utlopp för vår skötesynd, ju starkare kommer dess grepp om oss att bli. Det är en cancer som sprider sig genom hela vår varelse, och förorenar våra tankar och vårt handlande. Dess nedbrytande kraft tillfogar förstörelse på varje område i vårt liv från vår vandring med Kristus, till våra relationer, till allt vi rör vid.
Vidare, synden dör aldrig av sig själv. Om den inte rycks upp och förstörs, tar den över varje tron i ditt liv. Först påverkar den ditt samvete, och får dig att förlora allt omdöme. Skillnaden mellan rätt och fel blir oklart och flytande. Sedan, tar syndens röst över ditt öra. Sakta, börjar den rättfärdiga din lust för dig och ger dig till och med bibliska argument som understöder den. Till slut, så har du blivit prediko-säkrad det betyder, du ger inte längre något gensvar till den helige Andes övertygelse.
Du kanske känner kristna som är i detta fruktansvärda tillstånd. De börjar försvara sig varje gång de blir konfronterade över sin skötesynd. De säger, det jag gör är inte fel. Jag har bett över det, och den helige Ande har sagt åt mig att jag inte syndar. Men du vet mycket väl att den människans beteende motsäger Guds ord.
I enlighet med gudsförbundets villkor, gör den helige Ande det möjligt för oss att leva i seger över djävulen. Han ger oss alla resurser vi behöver för att kullkasta hans herravälde i våra liv. Han ger oss till och med en vilja att lyda Herrens bud.
Men Guds nya förbunds löfte om att bryta varje boja och göra varje fånge fri är ämnat bara för den som är trött på sin synd. Varför skulle den helige Ande förlösa sin kraft i någon som inte ser sin synd som ett problem? Om du tror att den helige Ande skall befria dig från syndens grepp utan din medverkan, så har du fel. Gud förbjude att någon kristen skulle luta sig tillbaka och leva ut sin lust medan han väntar att den helige Ande skall ta synden ur honom. Sådan undervisning tröstar inte bara kristna i deras synd det ger en vilseledande bild av Guds nya förbund.

Varför fortsätter troende att hänga fast vid ett syndfullt beteende?

För att svara på den frågan, behöver jag bara titta i mitt eget hjärta. Mer och mer, som den dagen närmar sig, föreställer jag mig stående framför Guds domarste, när Hans kärleksfulla ögon faller på mig. I det ögonblicket, måste jag redovisa varje tanke och gärning. Och, som en Herrens tjänare, så måste jag också redovisa alla de budskap jag predikat för andra men inte levt efter själv. Som Paulus skrev, för jag vill inte predika för andra och själv komma till korta. (1 Kor 9:27)
Tanken på den scenen ger en helig fruktan i mitt hjärta. Jag ropar varje dag, Herre, om det finns någon synd i mig, - ta hand om det. Jag vill inte höra trumpetstöten och sedan finna mig själv stående inför dig med lusta snärjd runt mitt hjärta.
Vad skall du säga till Jesus när du står framför Honom? Vilken ursäkt skall du ge Honom för att ha hållit fast vid ett frö av bitterhet, av agg, av lusta, av syndiga vanor? Skall du säga, Herre, jag visste inte att du skulle ta den här synden så allvarligt. Jag trodde du skulle ha tålamod med mig, att Din nåd skulle överflöda i det här. Jag har alltid trott på Ditt nya förbunds löften. Jag har bara väntat på att din Ande skulle ta bort synden från mig.
Älskade, vår Herre kommer snart., och det här är inte rätt tid att leka med synden. Jag vet många uppriktiga kristna som vid någon punkt i sina liv blev vårdslösa och betvingades av lusta. Så, tro inte att det inte kan hända dig. Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud (Rom 3:23). Du behöver fråga dig själv: Varför fortsätter jag i min synd? Varför är jag fortfarande fast i denna ondskefulla boja? Varför är jag inte fri?
Jag tror att den helige Ande har uppenbarat flera saker för mig när det gäller det här ämnet:

Vi fortsätter i synd därför att vi inte har gudsfruktan.

Många kristna idag har aldrig fått gudsfruktan inplanterade i sina hjärtan av den helige Ande. Ordspråksbokens författare säger: Trofast kärlek sonar skuld, genom gudsfruktan undviks det onda (Ords. 16:6). Tyck inte att du själv är vis, frukta Herren och fly det onda.(3:7) Gudsfruktan är en källa till liv, en hjälp att undgå dödens snaror. (14:27)
Den gudsfruktan som refereras till här indikerar mycket mer än bara vördnadsfull beundran och respekt. Psalmisten säger att vi inte kan ta emot den fulla uppenbarelsen av Guds förbund förrän Hans fruktan är djupt rotad i oss: De som fruktar Herren blir Hans förtrogna, Hans förbund skall ge dem insikt. (Ps. 25:14) Den här versen kopplar samman en förståelse av förbundet med gudsfruktan. Kort sagt, all uppenbarelse är knuten till Hans heliga fruktan.
Jag är övertygad att utan gudsfruktan, kan vi inte uppleva förblivande befrielse från synden. Men ändå, har Herrens fruktan blivit ett tabubelagt ämne i många kyrkor. När hörde du senast en predikan om gudsfruktan.
En orsak till detta är att samhällets lössläppthet har invaderat Guds hus. De senaste åren, har termen nåd kommit att bli något som slätar över synden. Som psalmisten skriver, hos honom finns ingen fruktan för Gud (Ps. 36:2) Ytterligare, förvanskade predikanter undviker vissa bibelställen om gudsfruktan. De predikar vanligtvis bara från ställen som: Ty Gud har inte gett oss modlöshetens ande utan kraftens, kärlekens och självbesinningens (2 Tim 1:7). Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken fördriver rädslan, (1 Joh 4:18) Ni har inte fått en ande som gör er till slavar så att ni måste leva i fruktan igen (Rom 8:15)
Detta är underbara bibelställen men de refererar till fruktan för människor eller för Satan, inte till gudsfruktan. Samma ord som används för fruktan i dessa verser används också i denna i hebreerbrevet: och därför kan vi tryggt säga: Herren är min hjälpare, jag skall aldrig frukta. Vad kan en människa göra mig? (Hebr 13:6)

Det nya förbundet innehåller vad jag kallar en prejudicerande nåd

Jag tror att Gud måste f fullborda ett visst arbete i oss innan vi kan förvänta oss något förbunds-löfte. Vad är detta prejudicerande arbete, på vilket allt annat beror? Jeremia säger oss: jag skall fylla deras hjärtan med fruktan och vördnad för mig, så att de aldrig vänder sig ifrån mig (Jeremia 32:40). Guds prejudicerande arbete i förbundet är att lägga en fruktan i våra hjärtan.
Jeremia talar om bestämmelserna för Guds nya förbund, inte det gamla. Och Gud säger oss här hur detta första arbete i förbundet skall utföras: Jag skall fylla deras hjärtan med fruktan. Han låter oss veta att vi inte kan arbeta upp en helig fruktan av oss själva. Vi kan inte skaffa oss det genom att folk lägger händerna på oss eller genom att manipulera vårt kött. Det enda sätt som detta heliga arbete kan utföras i oss på, är att den helige Ande utför det i oss.
Gud säger, i själva verket, åt oss, Jag kommer att göra underbara saker i dig. Jag skall sända min egen Ande till dig, som skall förbli i dig och ge dig ett nytt hjärta. Han kommer att göra det möjligt för dig att döda alla köttets gärningar. Och Han kommer att leda dig in i en total frihet från syndens makt. Till slut kommer Han att få dig att vilja göra min vilja.
Men det finns ett verk som min Ande måste utföra i dig före något annat. Han vill ge dig en helig fruktan för synden. Sedan kommer du inte att avvika från mina bud. Om du inte har min fruktan i dig, kommer din synd alltid att leda dig bort från mig.
Helt enkelt, den helige Ande förändrar sättet vi ser på vår synd. Han vet att så länge som vi fortsätter att ta lätt på våra begär, kommer vi aldrig att bli fria. Så han visar oss hur djupt synden bedrövar honom och hur den frambringar Guds vrede. Hur gör den helige Ande detta? Han använder Guds övertygande ord De genomträngande pilarna av helig sanning.
Om du är innerligt trött på din synd, och du hungrar efter att vandra i rättfärdighet, så var beredd: Gud kommer att skjuta evangelie-pilar av övertygelse in i ditt hjärta. Dessa pilar kommer att utforska varje gömt område i ditt hjärta, avslöja varje begär. Och när de väl träffar sitt mål, så kommer du att känna sanningens flammor bränna djupt in i ditt medvetande.
Många köttsliga kristna försöker skaka av sig den skuldmedvetenhet som Guds övertygande pilar frambringar. De citerar ständigt versen: Nu blir det alltså ingen fällande dom för dem som tillhör Kristus Jesus (Romarbrevet 8:1). Men de försummar att läsa den sista delen av versen: … som lever *efter vår ande och inte efter vår köttsliga natur . Om du fortsätter leva i synd, så lever du efter din köttsliga natur och du kan inte göra anspråk på Guds löfte om ingen fällande dom.
Den skuldmedvetenhet vi känner under den helige Andes övertygelse är i själva verket ett verk av Guds nåd. Det är tänkt att avslöja syndens bedräglighet i oss. Därför, borde vi be Guds helige Ande att ständigt ladda oss med skuldmedvetenhet, fruktan och fördömelse av synden till dess den oerhörda syndfullheten är fullständigt avslöjad.

Gudsfruktan innehåller en fullständig förståelse av faran och konsekvenserna av synd.

Många kristna r inte medvetna om den fruktansvärda fara de befinner sig i när de lever i synd. Bara den helige Andes flammande pilar av sanning kan väcka deras själar till den gudomliga fruktan de behöver för att skaka synden av sig. Låt mig dela några av de flammande pilar av verklighet som Herren har använt för att genomborra min själ:

1. Gud anser gömd lusta och synd i en kristens liv vara mer ondskefullt, farligt och förhatligt i hans ögon än den mest usla, onda, öppna synd som kan begås av en icke kristen.
De flesta troende tror att deras gömda synd inte är så allvarlig därför att de inte gör något av den. Men Gud ser till hjärtat och den synd han ser i oss överträffar den ofrälsta syndarens. Låt mig förklara.
Försök tänka dig den mest avskyvärda gärning som någonsin utförts av en ond, ofrälst man eller kvinna. Jag tänker på en artikel i en av New York:s tidningar förra året. En man gifte sig med en kvinna som alltid hade längtat efter att få ett barn. Hon blev gravid ganska snart, och när kvinnan hade fått barnet tillbringade hon de första veckorna med att lära känna barnet. Men plötsligt, utan någon förvarning, tog mannen barnet från sin fru och dödade det. Varför? Det var en sorts hämnd. Han lär ha varit arg på kvinnan för att hon inte hade kommit till hans fars begravning, innan de var gifta. Han resonerade: Hon tröstade mig inte när jag behövde det. Så jag skall se till att hon får lida. Det här måste vara en av de mest grymma, ondskefulla, fruktansvärda gärningar som någonsin förövats.
Mänskligheten i dag har sett mer mord, folkmord och andra syndens gärningar än någon tidigare generation. Men ändå är det här Guds perspektiv: Ingenting går upp mot lustan i våra hjärtan. Våra onda vanor, vårt hat och våra skötesynder r mera avskyvärda i hans ögon än någonting som mänskligheten någonsin har begått.
Vi ser ett exempel på Guds perspektiv i uppenbarelseboken: Han säger till församlingen i Laodicea, Jag känner dina gärningar, du är varken kall eller varm (Uppenbarelseboken 3:15). Han säger, Du är inte vad du utger dig för att vara, du säger till dig själv, Jag behöver ingenting. Men jag säger dig att du är ljum. Alla andra ser dig som uppriktig och framgångsrik. Men jag ser ditt hjärta och jag vet att den entusiasm du en gång hade för mig är borta.
Ordspråksboken säger oss, Mer än allt annat vakta ditt hjärta, ty hjärtat styr ditt liv (Ordspråksboken 4:23). Den här versen är en vass pil från den helige Ande. Den genomtränger vårt hjärta, och säger oss, Du kan inte gömma dig från Gud. Allting som du har gömt i din själ kommer att dras fram i det öppna. Det spelar ingen roll om du handlar efter det eller inte. Gud kommer inte att ursäkta vår hemliga lusta.

2. Ju längre du fortsätter leva i synd, ju mera löper du risk att förhärda ditt hjärta.

Se till, bröder, att ingen av er är ond och trolös i sitt hjärta och avfaller från den levande Guden. Uppmuntra varandra varje dag, så länge man kan säga i dag, så att ingen av er låter sig förledas av synden och förhärdar sig (Hebrerbrevet 3:12-13).
Kanske har du en gång fruktat inför Guds ord. Du smälte när du hörde en glödande predikan som du visste var för dig. Du hade ett öra för att höra Andens röst. Men nu, så har du flörtat med en skötesynd lekt med den, ältat den i din tanke. Och nu, när synden har bedragit dig, kan du, utan att bli berörd, lyssna till vilken predikan som helst, hur smord av Anden den än är.
Om du hade gudsfruktan, så skulle den snabbt uppenbara för dig att ditt hjärta sakta håller på att förhärdas. Du skulle inse att för varje dag som du ger efter för synden, så bränner du bort en bit av ditt samvete. Men istället, dag för dag, så blir din synd mindre och mindre synlig för dig. Snart kommer du att vara helt blind, med en falsk frid. Och, till slut, så har din synd flödat över de gränser du har satt upp, och fortsätter att flöda vilt in i varje ondskefull gärning.
Jag har själv sett det avskyvärda hos en gudsman som tillät sitt hjärta att förhärdas. Han var en kollega till mig som var pastor i en stor församling. Gud välsignade den här mannen mäktigt, smorde hans predikningar med den helige Andes eld och kraft. Men tjänaren gömde en hemlig sexuell lusta. Efter ett tag så började han ge efter för den och till slut ertappades han med äktenskapsbrott.
Gud var nådig mot min vän. Gudfruktiga äldste och församlingsledare tuktade pastorn, och slutligen blev han återupprättad i sin tjänst. Närhelst lusta dök upp i hans hjärta, var den helige Ande trofast och tog itu med honom. Men den här mannen tog aldrig sin synd på allvar. Han böjde aldrig sitt hjärta för att höra Andens röst.
Jag var där den kvällen när han blev konfronterad igen. Fem kvinnor kom fram och erkände att de hade haft ett förhållande med honom. Några av dem sade att de hade haft sex med honom strax innan han hade gått upp i talarstolen för att predika.
En vän till mig frågade senare den här pastorn, Hur kunde ditt samvete tillåta dig att göra det? Hur kunde du ha ett utomäktenskapligt förhållande med en kvinna och sedan utge dig för att predika från Guds heliga ord? Pastorn svarade med ett skratt, Man måste vara en bra skådespelare.
Det är ett hårt hjärta. Ingenting berörde den mannen. Han hade blivit så förhärdad, så han kunde inlåta sig i äktenskapsbrott, öppna sin bibel och predika evangelium utan ett spår av skuld. 

3. Om du fortsätter synda, kommer du att få känna Guds ris.

Psalmisten skriver följande om ett av Guds främsta förbunds-löften: Om hans söner överger min lag och inte följer mina bud, om de kränker mina stadgar och inte gör vad jag befallt, då skall jag straffa deras synd med ris, deras brott med hårda slag. Men jag skall inte ta tillbaka min nåd och inte svika min trofasthet, jag skall inte kränka mitt förbund och inte ändra det jag har sagt. (Psalm 89:31-35)
Vi gläder oss när vi läser dessa underbara ord om det nya förbundet. Gud lovar att aldrig ta sin kärlek från oss, hur svårt vi än kan falla. Men många troende hoppar över den skarpa varning som finns i versen: Om vi överger Guds lag och vägrar att hålla Hans bud, kommer Han att straffa våra överträdelser med sitt gudomliga ris.
Det finns helt enkelt inget sätt att mjuka upp dessa ord. Gud säger oss helt enkelt, Om du fortsätter leva i synd, skall jag ta i på skarpen med dig. Jag benådar och förlåter dig. Men jag tänker hämnas din synd. Och du kommer att känna mina ränder på din rygg.
Bibeln säger oss att den som Gud älskar, tuktar han. Vi ser denna sanning levande illustrerad i Davids liv. Reflektera över hur Gud arbetade i honom, en trogen tjänare som levde med Guds ynnest. Vid ett tillfälle i sitt liv, syndade David hemskt rättfärdigade det och höll det gömt i månader. Till slut sa Gud, nog och han sände en profet för att uppenbara Davids synd. Natan använde en jämförelse för att slita itu varje ursäkt som David hade, tills slutligen kungen medgav, Jag har syndat jag är skyldig.
Men att bara medge sin synd räcker inte. Gud inte bara uppenbarade Davids synd han lade också sitt gudomliga ris på sin tjänares rygg. Naturligtvis, vet vi att Gud alltid använder sitt ris i kärlek. Men Davids liv visar oss tydligt att känna på Guds tillrättavisande ris inte är någonting enkelt. Ronderna som följer är hjärtslitande och smärtsamma. Och ofta faller riset inte bara på oss, men på dem vi älskar och som står oss nära också.
Reflektera över resultatet av Davids synd på dem som fanns runtomkring honom: Det oäkta barnet han fick med Batseba dog. Tusentals av israelitiska soldater dödades i krig. Han drog en skandal över sitt land, och gjorde Israel till ett föremål för åtlöje bland sina fiender. Och som om det inte var elände nog, David fick genomlida oändlig personlig smärta p grund av sin synd: han förlorade Israels tron till sin upproriske son, Absalom. Han jagades av Absaloms arme som ett vilt djur. Han var tvungen att fly ut i öknen från den son som han älskade så mycket. Och han grät hejdlöst när Absalom blev dödad.
David visste att allt detta kunde ha undvikits. Varje smärtsam händelse var en plågsam påminnelse om konsekvenserna av hans synd. Han uttryckte sin oändliga smärta i psalmerna, han skrev att hans själ var ständigt plågad, att han var förvillad, att hans bädd var fylld av tårar. Han skrek ut i smärta, Gud, varför har du övergivit mig? Och han grät i fruktan, Helige Ande, gå inte ifrån mig.
Guds övertygande ris förde David till gränsen för hans mentala hälsa. Och, som du snart skall se, det förde honom också till gravens rand.

4. Om du fortsätter leva i synd, kommer du att uppleva en ständig brist på frid och styrka.

David skrev, I nöden sviker mig kraften och benen murknar i min kropp (Psalm 31:11). Som ett hål i oljetråget på en bil, kommer synden sakta att tömma dig på alla dina resurser. Din frid, glädje och styrka kommer bokstavligen att rinna av tills de är helt och hållet borta.
David bekände, Ingenting är friskt i mig för mina synders skull (38:4). Han sade, All min styrka är borta på grund av min synd. Min kropp har blivit svag på grund av vad jag har gjort. Mina överträdelser tillåter mig inte vila.
David upplevde Guds genomborrande pilar. Han skrev, Dina pilar har trängt in i mig och din hand vilar tung på mig (38:3). Men denne älskade tjänare fick lära sig gudsfruktan. Och en del av hans smärtsamma upplevelse var att han hade förlorat Guds frid. Nu ropade han ut, Han bröt i förtid min kraft (102:24).
Jag vet om kristna som lever förvirrade liv för att de fortsätter ge efter för synden. Deras ihåliga själar är alltid nedstämda, svaga, ständigt kämpande utan att komma någonstans. Jag vet också om Herrens tjänare som inte kan sitta still på grund av deras synd. De är ständigt upptagna, arbetande, och kommer aldrig in i Guds vila.
Det spelar ingen roll vem du är om du gömmer på hemlig synd, kommer du att uppleva ständiga orosmoment i ditt liv, ditt hem, din familj, ditt arbete. Allting du rör vid blir ur funktion. Du kommer att bli mer och mer rastlös, förvirrad, kastad fram och tillbaka av oro och fruktan. Och all din frid och styrka kommer att rinna av dig.

5. Om du fortsätter leva i synd, kommer du att förlora din funktion i Guds rike.

Jag har sett män som varit mäktigt använda av Anden, som har blivit sidosatta av Gud. Herren har helt enkelt sagt till dem, Jag är ledsen, min son. Jag älskar dig, jag förlåter dig, och min nåd kommer att bryta igenom för dig. Men jag kan inte använda dig.
För mig, är detta ett av de mest fruktansvärda ting man kan tänka sig. Men det hände kung Saul. Bibeln säger oss, Samuel sade: Du har handlat som en dåre och överträtt den befallning som Herren, din Gud har gett dig. Herren skulle annars ha befäst ditt kungavälde över Israel för all framtid, men nu kommer det att gå förlorat. (1 Samuelsboken 13:13-14).
Vilka fruktansvärda ord. Gud säger åt kungen, Saul, du kunde ha haft min välsignelse ständigt i ditt liv. Jag var på gränsen till att befästa ditt kungarike i Israel för alltid. Jag hade stora planer för dig, planer på att använda dig mäktigt. Men du ville inte ta itu med din synd. Istället, blev du mera bitter och hårdhjärtad. Så, nu är jag färdig med dig. Omedelbart lämnade Guds Ande kungen. Från den stunden framåt, var allt som Saul gjorde, gjort i köttet.
De senaste åren, har vi sett Guds Ande blåsa våldsamt på köttsliga pastorers, evangelister och TV-predikanters tjänst,. Gud tog bort sin välsignelse från dem över en natt, och gjorde så deras arbeten vissnade inför världens gon. Och just nu, står Gud på randen till att säga åt andra i församlingen att de inte längre är användbara i Hans rike. Jag tänker på professorer på kristna skolor som ägnar sig åt att ta ifrån sina studenter den tro de har. Dessa lärares ande har vissnat, blivit ihålig, tom och fruktlös. Nu är deras enda mål att undkomma helvetet.
Det är där det slutar när du fortsätter leva i synd.: Du blir fullständigt tom och fruktlös, och är ej användbar i Guds rike.

Det finns goda nyheter för oss.

Tar Gud itu med din synd just nu? Har han skjutit pilar av övertygelse in i ditt hjärta, och gjort så att du känner skuld över din synd? Frukta inte det är Guds gåva. Han planterar sin gudomliga kraft i dig, och lär dig, Bara genom min heliga fruktan kommer du att lämna din synd.
När du blivit övertygad om den oerhörda syndfullheten i din synd, kommer du att vara redo för den helige Andes tröst. Apostlagärningarna säger oss, Kyrkan fick nu vara i fred i hela Juden, Galilen och Samarien. Den byggdes upp och levde i gudsfruktan, och den växte genom den heliga Andens tröst och stöd (Apostlagärningarna 9:31). När dessa första århundradets kristna vandrade i gudsfruktan, fick de ta emot den helige Andes tröst.
Så, vad betyder det att vandra i gudsfruktan? Det betyder att påminna sig om hans varningar. Och det betyder att tillåta den helige Ande att bygga upp en övertygelse i våra hjärtan, att föra ut all vår synd i det öppna, och kasta dem långt bort från oss. När vi gör detta, lägger Han grunden för att uppfylla varje Guds förbundslöfte för dig.
Sedan, när gudsfruktan har riktigt slagit rot i dig, så bävar du för faran och konsekvenserna av synden. Och du vandrar varje dag i en helig fruktan. Till slut, kommer du att se att hela tiden har Gud nådigt arbetat i dig, och gjort vad Han lovade befriat dig från syndens herravälde och slaveri."

Inga kommentarer: