Av David Wilkerson | Januari 17, 2000
"Andra Kungaboken
kapitel 2 innehåller en av de märkligaste berättelserna i hela
Gamla Testamentet. I detta kapitel skildras de övernaturliga
händelser som den åldrade profeten Elia och hans tjänare Elisa
fick vara med om. När vi går in i berättelsen, har Gud talat om
för Elia att hans tjänst på jorden har nått sitt slut. Nu skall
han ta sig över floden Jordan och gå till en bestämd plats, där
en himmelsk vagn ska hämta upp honom och förflytta honom till
härligheten.
Medan den gamle
profeten begrundade sin sista dag på jorden, bestämde han sig för
att besöka städerna Betel och Jeriko. Han erbjöd sin tjänare
Elisa att gå med honom, och paret gav sig iväg på det jag
betraktar som en "undervisningstur". Efter att ha besökt
båda städerna, kom de fram till floden Jordans strand. Elia tog av
sig sin mantel - ett brett, löst sittande plagg, eller en kåpa -
och han slog på vattnet med den. På övernaturligt sätt delade sig
vattnet, och de två männen gick över på torra marken. (Se 2.
Kung. 2:8)
När de kom över
till andra sidan vände sig Elia till sin tjänare och sa: "Bed
mig om vad du vill att jag skall göra för dig, innan jag tas ifrån
dig." (2. Kung. 2:9). Utan tvekan svarade den yngre mannen: "Må
en dubbel arvslott av din ande komma över mig." (samma vers).
Vid första
anblicken verkade Elia vara överraskad av Elisas svar. Han sade: "Du
har bett om något svårt ...." (vers 10). Så svarade han:
".... Men om du ser mig, när jag blir tagen ifrån dig, då
kommer det att ske dig så. Annars sker det inte." (samma vers).
Vad han sa var: "Om du ser mig när Herren tar mig bort, så
kommer din önskan att bli uppfylld. Men om du missar händelsen, så
får du gå hem besviken."
Medan de gick
vidare, framträdde plötsligt en vagn från himlen och skilde på
männen. Med hast togs Elia upp i vagnen - och Elisa blev vittne till
hela händelsen. Han ropade ut: '"Min fader, min fader! Du som
för Israel är både vagnar och ryttare!" Sedan såg han honom
inte mer. Elisa tog tag i sina kläder och rev dem mitt itu.' (2.
Kung 2:12).
Elia var borta - men
hans mantel hade fallit till jorden. Då Elisa såg den, slet han av
sig sina egna kläder, rev dem i bitar och tog Elias mantel på sig.
Så återvände han till Jordan och gjorde på samma sätt som hans
herre hade gjort: Han tog av sig manteln och slog på vattnet med
den. Ögonblickligen delade sig vattnet, och Elisa gick över på
torra marken. Härmed började den unge profetens egen märkliga
tjänst.
Händelserna i detta
kapitel är helt otroliga. Men vad har detta avsnitt att berätta för
oss i dag? Jag tror att Gud har gett oss en läxa som inte kan
missförstås, med ett klart, enkelt syfte: Gud önskar att göra
större gärningar med varje påföljande generation. Och varje
generation måste söka Herren för att få sin egen erfarenhet av
den Helige Ande och sin egen utrustning med kraft från Honom.
Underbart är att
läsa om hur Gud öppnade Röda Havet för Mose och hur Han delade
floden Jordan för Josua. Men det är en helt annan sak för oss att
be Gud om att göra under för oss. Ändå är detta vad vår Herre
önskar för oss. Han önskar att utföra flera mirakler och förse
sitt folk med mer av sin Ande än vi någonsin har sett i det
förflutna. Han längtar efter att öka och förstärka vår tro - så
att vi, likt Elisa, ber om en dubbel del av Hans Ande, Hans härlighet
till ära.
I denna
gammaltestamentliga scen är Elia en förebild på Kristus som stiger
upp till Fadern. Och Jesus lovar oss: "Den som tror på mig
skall utföra de gärningar som jag gör, och större än dessa skall
han göra, ty jag går till Fadern." (Joh 14:12). Det han i
grunden säger är: "Du kommer att behöva mer av min smörjelse,
kraft och auktoritet än någon tidigare generation har haft. Och min
Ande kommer att utrusta dig med allt vad du behöver för att vinna
seger."
1.
När jag läste om denna berättelse kom första frågan till mig:
"Varför tog Elia Elisa med sig på denna stormiga rundtur?"
Varför önskade den
äldre profeten att hans tjänare skulle följa med honom till Betel
och Jeriko? Det var ganska säkert ingen sentimental resa för Elia,
en sista tur på minnenas arena. Nej - denna visa, gamle man önskade
att lära Elisa - i likhet med oss idag - vårt behov efter mer av
Guds kraft och smörjelse.
De två männen kom
först till Betel, som betyder "Guds hus." Betel hade
verkligen ett stort andligt arv. Jakob själv hade burit fram sitt
offer här. Men genom åren hade något hänt med staden. Jerobeam
hade ställt upp en guldkalv där, och snart hade folket övergått
till avgudadyrkan. Som ett resultat hade en hel generation gått
förlorad till tvivel, spott och hån, som berövade deras barn varje
spår av Betels andliga rötter.
Saker och ting var
så illa att dessa människor sannolikt hånade Elia och Elisa när
de båda anlände till staden. Hur vet vi detta? Ungefär en dag
senare, när Elisa återvände till Betel, sprang unga män ut från
staden för att göra narr av honom.
När de nu
promenerade utmed gatorna, lade Elia troligen märke till sin
tjänares skräck och förargelse över det fullständigt avfallna
samhället. Elia hade själv konfronterats med hånare och bespottare
i sin egen tid, på berget Karmel. Men han visste att det behövdes
ännu större övernaturlig styrka för att konfrontera denna nya
generation. Dessa unga människor var långt mer förhärdade och
gudlösa än de avgudadyrkande prästerna han hade stridit emot.
Jag tror att det var
vid denna punkt Elia bestämde sig för att pröva sin tjänare. Han
föreslog mest sannolikt: "Elisa, varför slår du dig inte ned
här, och blir pastor för dessa människor? Du är helt säkert
kallad, och du har fått god träning. Du kunde hjälpa till med att
återupprätta Betels stora arv."
Jag är säker på
att Elisa lyssnade, därför att han visste att hans herre hade en
mäktig urskiljningsförmåga. Men jag tror att den unge mannen
snabbt kom ihåg historien om en annan profet. Gud hade sänt en viss
namnlös talesman till Betel för att profetera mot Jerobeams
avgudadyrkan. Denna profet hade ropat ut: "Jerobeam, din
guldkalv kommer till att falla ned" - och omedelbart föll
avguden ned från altaret och spillde ut aska. När Jerobeam såg
detta, räckte han ut handen för att slå profeten - men plötsligt
blev hans hand förlamad.
Gud bekräftade den
namnlösa profetens tjänst med andra övernaturliga tecken. Men
ändå, samma heliga profet blev senare förförd och lät
kompromissa på grund av brist på andlig kraft.
När Elisa
undersökte den andliga situationen i Betel, visste han att han inte
var redo till att stå upp emot de onda andemakter som fanns där.
Han insåg det Elia hela tiden hade vetat - ett behov av att låta
den Helige Ande göra ett större, mer mäktigt verk i honom innan
han kunde konfrontera det onda i en så orättfärdig stad. Så han
talade om för sin herre: "Så sant HERREN lever och så sant du
själv lever, jag lämnar dig inte...." (2. Kung. 2:6). Därefter
säger skriften: "...och de gick båda vidare." (samma
vers).
Jag tror Betel står
för det onda samhälle som vår egen nation har blivit på bara en
generation. Vi lever också bland hånare och bespottare - sensuella
människor som övergått till begär, avgudadyrkan, homosexualitet.
Och denna nuvarande generation är värre än den Elia och Elisa kom
i kontakt med. Dessa heliga profeter såg barn håna, bespotta och
förbanna - men Amerikas barn mördar varandra. Tio år gamla pojkar
våldtar fem år gamla flickor. Små barn mördar utan några som
helst skuldkänslor - sticker ner föräldrar, klasskamrater och
oskyldiga främlingar.
Jag önskar inte
hålla en bred, genomgripande dom över all ungdom. Jag vet att det
finns många gudfruktiga tonåringar i detta samhälle som brinner
för Jesus. Jag tackar Gud för varje ung person som tar ställning
för Jesus i dessa onda tider.
Men den onda
situationen idag kräver att Guds folk erhåller en dubbel del av
Hans kraft och auktoritet, för att kunna nå denna förlorade
generation. Det kommer att krävas en mängd av smörjelse likt något
vi aldrig har sett i hela historien. Det kräver att en helig rest
reser sig upp på samma sätt som Elisa och ropar: "Oh Herre -
vi behöver mer."
2.
Vi vet att denna rundtur inte enbart var för Elisas skull, utan
också för att undervisa alla kommande generationer.
Elia och Elisa
fortsatte till Jeriko, som betyder "ett behagligt ställe."
Ändå var denna stad numera ofruktbar, torr och fullständigt
livlös. Inte fanns några träd, betesmarker eller frukt. Allt hade
vissnat eftersom en ström av gift hade förorenat Jerikos
vattenkällor.
Denna stad står för
död, torr kristendom - en kyrka som Jesus i Uppenbarelseboken
beskriver på följande sätt: " .... Du har namnet om dig att
du lever, men du är död." (Upp. 3:1).
Elia hade grundat en
profetskola i Jeriko, och uppenbarligen besökte han och Elisa denna
skola. Några av de unga, nyutbildade profeterna gick fram till Elisa
och frågade: "Vet du att HERREN skall ta din herre ifrån dig i
dag, upp över ditt huvud?" (2. Kung. 2:5). Elisa avbröt dem
snabbt och sa till dem: "Men var tysta!"
Nu höll dessa
starka unga gudsmän på att lära sig skriften. De hade till och med
fått profetiska syner, eftersom de visste att Elia denna dag skulle
tas upp. Detta var den generation av pastorer som skulle sändas ut
över Juda och Israel för att betjäna samhället - bygga skolor, ge
mat till de fattiga och förkunna ordet.
Men tydligt var att
något saknades hos dem: kraften, smörjelsen och den Helige Andes
auktoritet. Påföljande dag, skulle dessa samma tjänare tigga Elisa
om att få lov till att gå och leta efter Elias kropp, ifall den
Helige Ande hade kastat ned honom på något berg eller i någon dal.
De var helt ovetande om den Helige Andes sätt att gå tillväga. De
kunde vittna, förkunna, tala om mirakler - men de hade inte erfarit
Guds kraft för egen del.
Elia hörde troligen
deras samtal med Elisa. Och han måste ha undrat ifall Elisa förstod
åt vilket håll dessa köttsliga tjänare var på väg. Så ännu en
gång prövade den gamle profeten sin unge skyddsling. Det verkar som
om han antydde: "Elisa, du betraktar nästa generations
pastorer. Men uppenbart kan du se bristen av Andens verk i dem.
Varför slår du dig inte ned här och undervisar dessa män om
Andens vägar? Helt säkert är du mannen som kan väcka upp denna
döda, torra intellektuella kyrka."
Men Elisa visste vad
som skulle hända om han blev pastor för dessa män. De hade
förblivit förälskade över Elias kraftfulla tjänst - och hade
ständigt överöst honom med frågor om den: "Hur många timmar
om dagen brukade din mästare be? Hur många timmar om dagen läste
han i lagböckerna? Vilka metoder använde han sig av? Vilka läror
förkunnade han?"
Elisa hade i så
fall fått ägna all sin tid till att berätta utförligt om tidigare
väckelser och mirakler. Och dessa unga pastorsaspiranter skulle ägna
all sin energi åt att försöka bli som Elia, hoppas på att
återskapa hans mirakler - men utan kraften och auktoriteten i den
Helige Ande.
Dagens kyrka har
fallit i samma snara. Vi studerar tidigare rörelser och väckelser,
letar efter nycklar, försöker hitta metoder att få elden att falla
från himlen. Så länge jag kommer ihåg har kyrkan ropat efter en
gammaldags, Helige Ande väckelse. Men allt detta stammar från en
önskan om att se Gud återskapa något Han gjorde i det förflutna.
Elisa svarade nu sin
lärare: "Jag lämnar dig inte." (se vers 2,4,6). Han
visste att han inte kunde påverka någon i denna döda, torra kyrka
förrän han fått en egen beröring av Gud. Han kunde inte förlita
sig på Elias stora gärningar. Och han tänkte inte slå sig till ro
med något mindre än mer av den Ande som hans lärare hade.
Han talade om för
Elia: "Jag respekterar mina förfäders tro, de andliga jättarna
i det förflutna. Men jag vet att Herren önskar att göra något
nytt. Och jag måste få en större beröring av Honom än vad som
någonsin bevittnats tidigare."
Jag vill nu gå
tillbaka till händelsen vid Jordanfloden. Varför insisterade Elia
att passera den på ett övernaturligt sätt? Jordan var ingen djup,
bred flod, och skriften ger oss inga bevis på att den var
översvämmad. Dessutom fanns femtio unga, starka profeter på andra
sidan som kunde ha byggt en flotte för dem på några få timmar.
Jag tror Elia
önskade att lära sin efterföljare att forntidens mirakulösa
passager - från Mose till Josua, fram till idag - alla var
historiska. Han ville utmana Elisa, och liksom säga: "När du
börjar din egen tjänst, och du förkunnar att Gud är en
miraklernas Gud, så måste du vittna om vad Han har gjort för dig
personligen. Jag kommer snart att vara borta Elisa. Och i morgon, när
du återvänder till denna flod, så vill jag att du går tillbaka
samma väg som du kom. Tro Gud för det mirakulösa i ditt eget liv."
Flertalet av oss
vågar inte tro att Gud gör mirakler för vår egen del idag. Vi
ägnar vår tid åt att gräva oss ned i de otroliga undren i
skriften - medan Gud hela tiden vill tala om oss: "Jag har något
som är ännu bättre för dig. Jag önskar att göra mirakler i ditt
liv - att förvandla ditt hem, reparera ditt äktenskap, frälsa dina
ofrälsta kära. Du kommer att stå inför ditt eget Röda hav, din
egen Jordanflod - och jag önskar att dela dessa vatten för dig."
3.
När de var över Jordan, sa Elia till Elisa: "Säg vad du
önskar jag skall göra för dig."
Den gamle profeten
gav inte erbjudandet att han, likt en ande, skulle kunna fara ut ur
en lampa och uppfylla tre önskningar. Han erbjöd Elisa detta som en
gudfruktig trons lärare. Det var ett sista prov, och han ville se
hur hans unga efterföljare skulle svara.
Jag tror att de
flesta kristna i dag skulle ha svarat: "Samhället är
fördärvat, och omständigheterna blir mer och mer kaotiska. Jag är
trött av striden, sliten av djävulens trakasserier. Nu är det
farligt bara att leva. Elia, ta mig med. Jag vill komma hem. Säkert
är vagnen stor nog att den rymmer oss båda."
Vårt rop som Guds
folk borde verkligen vara: "Kom, Herre Jesus." Men Jesus
säger också till oss: "Gör affärer tills jag kommer
tillbaka." När han for upp till himlen, befallde han sina
lärjungar: "Varför står ni och ser mot himlen? Vänta tills
jag kommer igen."
Elisa visste att
hans plats inte var hemma hos Herren vid det tillfället. Han visste
att Gud grät över de upproriska barnen i Betel och den ofruktbara
församlingen i Jeriko. Och han visste vad som behövdes: Han var
tvungen att stanna kvar och ta på sig ansvaret att stå emot ett ont
samhälle och ett dött religiöst system.
Jag är säker på
att han sa till Elia: "Du har visat mig tillståndet i detta
samhälle och denna församling. Och du vet att jag kommer att behöva
mer kraft, smörjelse och auktoritet än vad någon har haft före
mig. Så jag ber om en dubbel arvslott av den Ande Gud gav dig."
"Må en dubbel arvslott av din ande komma över mig!" (2.
Kung. 2:9).
När Elia hörde
detta, svarade han: "Du har bett om något svårt...."
(vers 10). Men för vem skulle denna uppgift bli svår för? Skulle
den vara svår för Gud? Skulle den vara svår för Elia, en man som
hade uppväckt döda och kallat ned eld ifrån himlen?
Nej - det skulle bli
svårt för Elisa. Detta var något han måste erhålla för egen
del. Elia hade inte förmågan att utrusta sin tjänare med en del av
den Ande som bodde i honom själv. Bara Gud kan ge sin Ande till en
människa.
Men Elia svarade: "
.... Men om du ser mig, när jag blir tagen ifrån dig, då kommer
det att ske dig så. Annars sker det inte." (vers 10). Det är
viktigt att notera att orden "när" och "blir" i
denna vers inte finns med i den hebreiska grundtexten. De har tagits
med senare i den översatta texten. Därför tror jag Elia säger
till Elisa: "Om du ser mig, tagen ifrån dig."
Elia sa: "Den
Helige Ande kan inte göra ett speciellt verk i dig så länge du
fortsatt stöder dig på minnet av mig. Du måste anse mig som borta.
Du behöver mig inte, Elisa. Vänd dig till Herren, vars Ande också
verkade i mig. Han kommer att svara på ditt rop."
Samma ögonblick han
såg sin mästare hastigt bli bortförd i den himmelska vagnen, tog
Elisa på sig ansvaret att fortsätta Guds verk hos sin egen
generation. Och då han stod vid Jordan och slog på vattnet, var
orden han ropade ut: "Var är HERREN, Elias Gud?" Den unge
profeten sa: "Herre, alla mina andliga förfäder är döda och
borta. Och denna förfärliga tid kräver mer än du har givit
hittills. Verka igen Herre - denna gång genom mig. Jag måste bli
utrustad med mer av din Ande."
4.
Elisa gick tillbaka till samma två städer, följde samma fotspår
som han och Elia hade gått i.
Nu, efter att ha
fått ett vidrörande från Gud, gick Elisa framåt i sin egen tro.
Och hans första uppehåll var Jeriko. Skolan med de femtio
profeterna märkte omedelbart hur Gud berört honom och sa: "Samma
ande som var över Elia är nu över Elisa." Det var uppenbart
för alla att denne okände tjänare var på väg in i en djupare
kraft och auktoritet i Anden.
De unga profeterna
talade om för Elisa: "Staden har ett bra läge, som min herre
ser, men vattnet är dåligt och jorden bär ingen frukt." (2.
Kung. 2:19). Vad de sa var: "Det är gift i vattnet, och det
dödar allt." Men uppenbarligen var dessa femtio gudsmän
kraftlösa och kunde inte hindra giftet från att bringa död till
Jeriko.
Enligt Jesaja
betyder detta "behagliga ställe" tjänst inför Gud:
"HERREN Sebaots vingård är Israels hus och Juda folk hans
älsklingsplantering...." (Jes 5:7). Dessutom står vatten här
för Guds ord.
Ser du bilden? Det
förgiftade vattnet i Jeriko är en bild på de förorenade ord som
förkunnas från stadens predikstolar. Dessa gudsmän hade aldrig
tagit itu med sina egna synder, så deras predikningar var fulla av
gift från fördärvade hjärtan. Och deras livlösa, köttsligt
riktade predikningar orsakade andlig död bland folket.
Visa mig en
förkunnare i predikstolen som inte längre tror att Guds ord är
ofelbart - som har avvisat jungfrufödelsen, som hänger fast vid en
hemlig synd, som inte längre gråter över de synder han ser i Guds
hus - och jag skall visa dig en kyrka som är döende på grund av
giftet som väller ut ur hans hjärta.
Vad var botemedlet
mot giftet i Jeriko? Det var att rena vattentillförseln. Och det är
precis vad Elisa gjorde. Han tog en ren skål, fyllde den med salt
och tömde ut den där stadens vatten strömmade fram. Snart var allt
vattnet renat, och liv sköt upp överallt.
Saltet Elisa använde
representerar givetvis evangeliet om renhet och helighet. Och den
rena skålen han använde representerar tjänare som har blivit
renade med Kristi blod och helgade med Andens renande eld, förberedda
till att förkunna ett rent evangelium. Mina kära, bara dessa ting
kan stå emot det onda tidvattnet i Guds hus: rena, heliga kärl som
vandrar i helighet och förkunnar ett rent ord med frisk smörjelse.
Nu gick Elisa
tillbaka till Betel - det korrumperade samhället med en förlorad
generation av ungdomar. Och så snart han var framme blev han hånad:
"Därefter
begav han sig upp till Betel. Medan han var på väg dit upp kom en
skara småpojkar ut ur staden. De började håna honom och ropade
till honom: 'Upp med dig, du flintskalle! Upp med dig, du
flintskalle!' När han vände sig om och fick se dem, förbannade han
dem i HERRENS namn. Då kom två björnhonor ut ur skogen och rev
ihjäl fyrtiotvå av pojkarna." (2. Kung. 2:23-24).
Vilken fruktansvärd
händelse. Du tänker kanske: "Så grymt att Gud skulle tillåta
att små pojkar blev angripna av björnar!" Men "småpojkar"
är en dålig översättning. I hebreiska grundtexten pekar denna
vers på betydelsen "unga män" (Spurrell, Hebrew).
Orsakade Elisa deras
död i ett egoistiskt utbrott av ilska över att ha blivit retad?
Nej. Denna gudfruktiga man var underordnad Helige Andes kraft och
auktoritet. Faktum är att dessa unga män hade begått en synd som
inte får nämnas. Låt mig förklara.
Utan tvekan hade
dessa pojkar hört om Elias upptagande till himlen. Men nu, genom att
håna Elisa med ropet: "Upp med dig, du flintskalle!" så
gjorde de narr av Andens verk. De hade hört sanningen om Andens
heliga verk, men de tog inte emot detta. Deras handlande mot Elisa
var ett hån mot den Helige Andes betjänande - en oförlåtlig synd.
I många år var Gud
tålmodig med den fallna kyrkan i Betel. Mängder strömmade dit för
att tillbe vid ett bekvämlighetens altare. Och Herren sände många
profeter, däribland Elia själv, för att tala ut varningar. Men en
tid kom då Gud inte längre kunde tolerera stadens avgudadyrkan och
ondska. Så han förkunnade dom, och sände in i denna onda situation
en man med dubbel del av den Helige Ande. Elisa handlade med
auktoritet i Betel, och uttalade dom över deras synd.
Allt för många
unga pastorer i dag förlitar sig på samma köttsliga metoder som
den fallna kyrkan i Betel gjorde. De för in i Guds hus precis samma
musik som i början sporrade till uppror och sinnlighet i denna
nation. De gör opinionsundersökningar i ett syndafördärvat
samhälle för att få reda på hur de kan locka icketroende in i en
kyrkobyggnad. Och istället för att erbjuda lovsång och tillbedjan,
sätter de upp sketcher, fester och rockkonserter. De försöker
underhålla de unga istället för att konfrontera deras synder och
tomhet med det enkla, rena evangelium.
På samma sätt står
kyrkan idag inför samma bespottelsens Ande som Elisa gjorde.
Militanta homosexuella hånar Guds ord. Prestigefyllda museer i New
York City ställer med stolthet ut hädisk konst: Kristi kors
neddoppat i en behållare med urin; ett porträtt av jungfru Maria
insmort med elefantdynga. En så uppenbar, övermodig ondska var förr
i tiden otänkbar.
Medan synden har
tagit över i dessa sista dagar, har jag varit i kontakt med många
gudfruktiga människor. Jag kallar dessa människor
"Elisa-sällskapet." De fortsätter att vara med Herren -
ber, sörjer över ondskan i samhället och i kyrkan, och
eftertraktar en större smörjelse av den Helige Ande. Och alla hör
de samma budskap från Herren: Domen står för dörren. När de
betraktar de förfärliga katastroferna som håller på att ske -
översvämningar, orkaner, dödlig pest spridd av mygg - så vet de
att Gud talar.
För egen del är
jag inte tillfreds med att sitta ned och studera tidigare väckelser.
Jag önskar se Helige Ande göra de större gärningarna som Jesus
lovade. Jag vill fortsätta med att förkunna barmhärtighet och nåd
till alla som har ett öra att höra med - men jag vill inte vara en
ynkling som böjer mig för bespottare. Tiden har kommit för att
varna alla Kristus-hatare: Deras tid är över. Gud kommer försätta
dem i konkurs med förfärliga straffdomar. Och när det sker, kommer
även den mest förhärdade säga: "Detta är Guds verk."
Elisa-sällskapet
kommer inte vara tillfreds med status quo, eller med att återskapa
en eller annan tidigare väckelse. Just nu är de instängda med
Herren, ständigt bedjande efter mer av den Helige Andes kraft. Och
de förbereder sina hjärtan på att se Herren göra nya ting i dessa
sista dagar."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar