I Lukas 22 överlämnade Jesus en allvarlig varning till sin kanske mest hängivna efterföljare. Kristus kallade aposteln Petrus åt sidan och sa honom följande i otvetydiga ordalag: ”Simon, Simon! Se, Satan har begärt att få eder i sitt våld, för att kunna sålla eder såsom vete; men jag har bett för dig, att din tro icke må bliva om intet" (Luk 22:31-32).
Väldigt få kristna borde bli förvånade över att Satan ville
pröva Petrus. Trots allt framställer Skriften Petrus som en ledare bland
lärjungarna. För de flesta Bibelläsare är det inte konstigt att djävulen sökte
tillåtelse av Gud att angripa denne djärve lärjunge. Skriften gör klart att
Satans huvudsakliga syfte är att förstöra tron hos dem som tjänar Jesus. Och
bland Jesus inre cirkel av tolv utmärker sig Petrus som en man som är ivrig att
handla utifrån sin tro på Kristus.
Men det är något i detta avsnitt som många kristna finner
häpnadsväckande. Det är detta: Herren gav Satan tillträde till Petrus för att
pröva honom! Ja, vår himmelske Fader tillät sin dyrbara tjänare att bli utsatt
för djävulens list.
Tänk på det: Jesus hade redan sagt att Petrus trosförklaring
var grunden på vilken han skulle bygga sin församling. Ändå satte nu Kristus
sina egna ord på spel genom att utsätta Petrus för Satans brinnande pilar. Och
trots Petrus oförskräckta tro vet vi att han var en väldigt bristfällig man.
Tänk om Petrus hade misslyckats i testet? Hur kunde Kristus
bygga sin församling på orden från en sådan som var så sårbar mot Satans
attack? Dessutom, hur kunde en kärleksfull Gud utsätta sin älskade för en
sådant våldsamt angrepp? Detta är vad många kristna finner problematiskt.
För en del troende stämmer
detta faktum om vår himmelske Fader helt enkelt inte.
För många i församlingen är detta rent av en svår tanke att
acceptera om en kärleksfull Gud. Ändå visar Skriften oss gång på gång att det
som hände med Petrus likaså har hänt många av Guds trofasta älskade.
Till exempel är detta exakt vad som hände med Job. Tänk på
vad den rättfärdige mannen gick igenom: han förlorade alla sina ägodelar, sitt
hem, till och med sina dyrbara barn. Det är inte konstigt att när Job mötte
dessa ångestfyllda förluster blev hans gudfruktiga vänner förbryllade. De kunde
bara inte acceptera idén att Gud kunde tillåta Satan att pröva en av sina
trofasta tjänare så svårt. Enligt deras åsikt hade Job helt säkert gjort något
för att framkalla alla dessa fruktansvärda förluster.
Ändå kunde ingenting vara längre från sanningen. I första
kapitlet i Jobs bok träder Satan in i himlen för att få tillåtelse av Gud att
pröva Job. Och Gud ger tillåtelse till det! Han ger djävulen tillåtelse att
låta en rättrådig gå igenom extremt plågsamma prövningar som skulle ta honom
till yttersta gränsen av sin tro.
Älskade, i vartenda fall gör Bibeln det väldigt tydligt: Det
enda sätt som djävulen någonsin tillåts pröva tron på någon av Guds tjänare –
däribland rättfärdige Job och nitälskande Petrus – är genom den uttryckliga
tillåtelsen av den himmelske Fadern. Vi vet att Gud aldrig förändras, att hans
Ord är detsamma igår, idag och i evighet (se Hebr 13:8). Därför kan vi vara
säkra på att precis så som det hände med de där älskade tjänarna kommer det
likaså att ske med var och en som tillkännager att han/hon följer Jesus.
Och omvänt, betänk denna sanning: Satan kan inte skaka eller
pröva tron hos något av Guds barn utan Herrens tillåtelse. Vad säger det oss?
Helt enkelt detta: Gud har ett syfte och en plan bakom varje prövning som Satan
låter komma över våra liv.
Sannerligen, när Jesus framförde sin varning till Petrus
uppmuntrade han då lärjungen med dessa otroliga ord: ”Men jag har bett för dig,
att din tro icke må bliva om intet” (Luk 22:32). Helt klart visste Kristus att
Petrus skulle komma ut ur sin prövning med sin tro intakt. Detta talar för att
Jesus hade en specifik plan för Petrus liv genom de svåra prövningar han skulle
möta.
Det samma gäller för oss idag. Jesus löfte att bedja för
sina lärjungar gavs inte bara till Petrus utan till alla som skulle följa
Kristus i de följande generationerna. Vår Herre har en plan för att använda
alla våra prövningar.
Tänk på de många sätt
Skriften genljuder av Kristus varning i detta avsnitt.
Uppenbarelseboken talar om för oss att Satan har kommit ner
till jorden i dessa sista dagar, ursinnig över att han bara har en kort tid
kvar. Och just nu utkämpar han en allomfattande attack mot de heliga. ”Men ve
dig, du jord, och dig, du hav! Ty djävulen har kommit ned till eder i stor
vrede, eftersom han vet att den tid han har kvar är kort" (Upp 12:12).
Vi får också veta att vår fiende Satan går omkring som ett
rytande lejon och söker att uppsluka: ”Varen nyktra och vaken. Eder
vedersakare, djävulen, går omkring såsom ett rytande lejon och söker vem han må
uppsluka” (1 Pet 5:8). Kort sagt, djävulens syfte är att förtära och sluka tron
hos Guds utvalda.
På samma sätt får vi veta att Satan kommer som en tjuv emot
alla som tror: ”Tjuven kommer allenast för att stjäla och slakta och förgöra”
(Joh 10:10). En sådan tjuv stjäl inte bara från sina offer utan försöker
utplåna deras tro fullständigt.
Slutligen får vi veta att Satan frambringar en flod mot Guds
folk och försöker att svepa bort vår tro med fruktansvärd fasa och förkrossande
attacker: ”Då sprutade ormen ur sitt gap vatten efter kvinnan [församlingen]
såsom en ström, för att strömmen skulle bortföra henne” (Upp 12:15).
Allt detta manar till besinning. Det är tydligt att Petrus
behövde Kristus bön för att hans tro skulle komma igenom intakt. Men Petrus
verkade slå dövörat till allt det.
I sin djärvhet var Petrus
övertygad om att hans tro skulle uthärda vilken attack som helst från Satan.
De flesta kristna minns Petrus skryt om sin tro: ”Herre, jag
är redo att med dig både gå i fängelse och gå i döden" (Luk 22:33). Vad
Petrus säger här så förhastat kan ge intryck av andligt mod. Men det
representerar i sanning en typ av köttslig djärvhet som föranledde en varning
från Paulus till församlingen: ”Därför, den som menar sig stå, han må se till,
att han icke faller” (1 Kor 10:12).
Enligt Paulus ska vi alltid ha en ödmjuk attityd när det
gäller våra andliga strider. Judas tänker på detta när han skriver: ”Icke så
Mikael, överängeln; när denne tvistade med djävulen angående Moses' kropp,
dristade han sig icke att över honom uttala någon smädande dom, utan sade
allenast: ’Herren näpse dig’" (Jud 9). Guds Ord tydliggör behovet av sådan
ödmjukhet.
Men trots detta missar ändå många kristna det. Jag har ofta
hört troende säga, ”Jag är redo att bli martyr. Det har ingen betydelse vad jag
kan komma att möta. Jag är beredd att dö för Herren.” Petrus skröt precis på
det sättet. Men när hans stund kom var han inte redo för det. När Petrus mötte
den faktiska utsikten att dö för Jesus gjorde han någonting han aldrig hade
kunnat föreställa sig göra. Han förnekade Herren.
Mitt i sin kris, när Petrus hade kunnat betyga sin tro på
Jesus, förbannade han. I en mörk stund av fruktan och panik ropade lärjungen ut
till alla runt omkring honom, ”Jag kände aldrig mannen!” Vilken förödande stund
det måste ha varit för Petrus. Den modigaste av alla troende reducerades till
yttersta feghet och fruktade för sitt liv.
Jag är övertygad om att de flesta kristna tror att de aldrig
kommer att begå den synd som Petrus gjorde här. De säger till sig själv att de
är höjda över en sådan ohygglig synd. När deras stund kommer föreställer de sig
att de följer Jesus i döden. Jag har något att säga till alla sådana troende:
Det finns inte en endaste efterföljare till Kristus idag som är höjd över Jobs
eller Petrus misslyckande. När tuffa bedrövelser och prövningar kommer till oss
från den onde så som de gjorde till dessa män blir vi alla utsatta för en stor
kris i tron.
Jag har inte för avsikt att
skrämma någon med detta uttalande om vår kapacitet till att misslyckas.
Jag gör detta uttalande helt enkelt på grund av att det är
ett väldigt allvarligt ämne. Bibeln visar detta tydligt. Och jag ser många
troende på randen till ett sådant misslyckande överallt runtomkring mig.
Just nu känner jag personligen till dyrbara tjänare vilkas
tro har skakats. Jag talar om män och kvinnor med stor tro, några av dem är
helande- och mirakelpredikanter. Dessa är heliga som jag aldrig hade kunnat
föreställa mig skulle tvivla på Guds trofasthet eller vackla på något sätt. Jag
var övertygad, ”Om det finns någon som kan klara sig igenom vilken storm det
vara må så är det denne Guds tjänare som kan det.”
Men nu tvivlar några troende till och med på att Gud svarar
på bön. En gång i tiden var deras tro på honom så stark att den tände tro i
andra. Men nu, precis som för Job och Petrus, har svårigheter som de aldrig
hade kunnat drömma om kommit över dem. Och de finner sig överväldigade av
allvaret i sina prövningar, vilket får dem att vackla.
Medan Petrus genomled denna sorts attack bad Jesus för
honom. För mig är denna en av de mest uppmuntrande verserna i hela Skriften:
”Men jag har bett för dig, att din tro icke må bliva om intet” (Luk 22:32).
Tänk på vad Jesus sa till Petrus här. Han försäkrade honom om att vad han än
skulle möta – vad han än skulle gå igenom, inberäknat hans förnekelse av
Kristus – skulle hans tro inte komma till korta.
I verkligheten var inte Petrus övergiven av Gud – inte för
en sekund. Han var inte ens övergiven efter att han förnekat Jesus och sprungit
iväg från scenen. Denne en gång orädde lärjunge, nu nedbruten och plågad av
sitt misslyckande, var aldrig ensam en endaste stund. Och, älskade, det är inte
vi heller.
Det har ingen betydelse
vilken din prövning må vara – vilken smärta du får utstå, vilket test du möter,
vilket misslyckande du våndas över nu.
Just nu, i detta ögonblick – mitt i dina stormar, dina
smärtor, dina sorger – ber Jesus för dig. Han för ditt falls talan. Och han har
aldrig släppt taget om dig.
Tänk på den uppmaning Jesus gav till Petrus, tillsammans med
sin varning: “Och när du en gång har omvänt dig, så styrk dina bröder” (22:32).
Detta följer direkt på Jesus varning till Petrus att han skulle bli sållad.
Faktum är att allt är i samma vers!
Älskade, här finns försäkran och uppmuntran till oss alla.
Skapelsens Herre håller oss i sina egna händer. Han säger till oss, som han
gjorde till Petrus, ”Stig upp, gå nu. Fokusera inte på ditt misslyckande. Föd
mina får istället. Varna mina dyrbara för fiendens knep som är verksamma mot
dem. Och säg dem att jag håller dem i mina händer, genom varje prövning.”
Kort sagt, Petrus hade viktigt arbete att utföra. Och han
hade blivit utrustad med förstahandserfarenhet för att predika budskapet som han
hade blivit kallad till att överlämna. Du förstår, Jesus har sagt till sin
församling att vi inte har råd med att vara okunniga om Satans knep. Petrus
kunde tala till Guds dyrbara om inte endast prövningarna de skulle möta utan
även om vår trofasta Gud som skulle föra dem igenom de värsta av stunder.
Vi måste vara fullt medvetna om fiendens planer och metoder.
Och det mäktigaste vapnet i Satans arsenal är en lögn – en ondskefull lögn mot
oss, från mästarlögnarens läppar! Vilken är hans största lögn? Att Gud inte är
trofast mot sitt folk.
Precis så som han gjort genom historien kräver Satan Guds
tillåtelse att sålla oss idag. Han vill attackera våra hem, våra äktenskap,
våra barn, vår hälsa, våra jobb och karriärer, hela vår tro på Herren. Detta är
floden som Uppenbarelseboken talar om: en flod av kvalfyllda prövningar över de
trofasta.
Du kanske undrar: “Exakt hur illa kan det bli för en
troende? Vad tillåter Gud när han ger tillstånd till att vi blir sållade?” Jag
hänvisar dig till Hebreerbrevet 11, där vi läser om de otaliga prövningarna som
hjältar och martyrer fick utstå. Skriften säger om dem, ”Och fastän alla dessa
genom tron hava fått sitt vittnesbörd” (Hebr 11:39).
Samma typ av intensivt
lidande och påfrestningar som de martyrerna genomled sker med troende i hela
världen idag.
Jag tänker på mängder av kristna irakier som är under
allvarligt hot på grund av sin tro mitt i en krigszon. Många av dessa älskade
heliga har varit tvungna att fly för livet, fly sina hem, jobb och kyrkor. För
att överleva måste de fly till Syrien, Jordanien och andra omgivande länder som
är fientliga till kristendomen. Dessa irakiska troende har inga jobb eller hem,
ingen fristad att fly till. De måste dagligen be för att få mat. Och många har
dödats. Men ändå fortsätter de att tjäna evangeliet i främmande länder dit de
blivit landsförvisade på grund av krig.
Jag har fått ta emot rapporter från några av dessa irakiska
troende. De skriver, ”Broder David, svåra tider är inte på väg. För oss har
svåra tider varit här i åratal.” Eftersom de fått känna på påfrestningar under
generationer har de lärt sig att hålla fast vid tron. Precis som Petrus är de
utrustade till att med kraft predika Kristus varning till sin församling.
Jag tror verkligen att majoriteten av gudfruktiga människor
i världen idag är under attack från helvetet, och får utstå djävulska, till det
yttre hopplösa situationer. Hur är det med dig? Om du just nu inte möter ett
test på din tro, manar jag dig: Var väldigt tacksam. Men var ändå ödmjuk och
drista dig aldrig till att skryta över din egen styrka eller tro.
Satan väntar tills den prövade är trött och uttömd på all
styrka och uthållighet. Han väntar tills alla böner verkar förbli obesvarade –
ända tills allt verkar hopplöst och vi vet varken ut eller in. Det är vad som
hände med Petrus, när han såg sin Mästare bli förödmjukad framför Sanhedrin.
Det är vad som hände med Job, som tvingades begrunda förlusten av allt som var
honom kärt.
När frågor börjar resa sig i sinnet på den prövade själen –
”Gud, var är du? Varför besvaras inte mina böner?” – då är stunden när Satan
väljer att inympa sin hemska lögn: ”Gud har övergivit dig. Han har svikit dig.
Han hör dig inte.
Men Gud har inte övergivit dig – och han kommer aldrig att
göra det. Sannerligen, just nu säger han till dig: ”Jag har försäkrat dig om
att jag aldrig kommer att lämna dig. Så, stig upp, föd mina får. Akta dig för
Satans knep mot dig. Och se, jag är med dig, intill tidens ände.” Amen!
Av David Wilkerson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar