 |
| Pergamon |
(Se även: Upp.1:16; 2:16).
Förklaring: Staden Pergamon var byggd på en kulle, cirka 300 meter över det omkringliggande landskapet, och utgjorde en naturlig befästning. Det var en fin stad, centrum för grekisk kultur och lärdom, och med ett stort bibliotek på över 200.000 böcker. Men det var också ett centrum för olika religioner och jämförbart med Efesos när det gällde avgudadyrkan.
Stadens egen gud var en orm som ansågs ha förmågan att bota sjuka. Man kom till Pergamon från hela den då kända världen för att bli botad av ormguden.
Precis som romarnas svärd var ett bevis på makt och myndighet, representerar Jesu
skarpa och dubbeleggade svärd (1:16) Guds slutgiltiga myndighet och dom. Det kan också vara en symbol för Guds framtida åtskiljande av troende och otroende. De som inte tror går miste om belöningen: att få leva i evighet i Guds nya värld.
13 Jag vet var ni bor. Ni bor i den stad där Satan har sitt maktcentrum, men trots det håller ni fast vid mig. Ni vägrade att förneka er tro, till och med då Antipas utan att tveka bekände sig till mig och blev dödad i er stad, där Satan bor.
(Se även: Upp.14:12).
Förklaring: Som centrum för fyra olika former av avgudadyrkan kallades Pergamon "staden där Satan har sitt maktcentrum". Församlingen i Pergamon var omringad av satansdyrkare men vägrade att förneka Kristus till och med när dessa dödade en av församlingens medlemmar.
Kanske hade nikolaiterna sagt att det var i sin ordning att även kristna deltog i denna avgudadyrkan med ursäkten att "ingen tror ändå på det" och "det hör till sådant som goda medborgare ställer upp på".
Men precis som församlingen i Pergamon måste vi också "förbli trogna" mot Kristus i liknande situationer där vi lockas att se mellan fingrarna med synd. Det är aldrig lätt att stå emot Satans lockande frestelser, men kom ihåg att det gäller livet (2:11).
14 Men en sak måste jag kritisera er för: Ni accepterar att några av era medlemmar är anhängare av Bileams lära, han som visade Balak att man kunde få Israels folk på fall genom att locka dem att äta sådant som offrats till avgudar och leda dem in i sexuell lössläppthet.
(Se även: 4 Mos.31:16; 1 Kor.6:13-20; 22 Petr.2:15; Upp.2:20).
Förklaring: Visst finns det plats för olika åsikter bland kristna, men aldrig när det gäller villoläror eller omoral. Där du bor kanske man inte firar stora fester för avgudar, men säkert är du omgiven både av pornografi, sexuell synd, bedrägeri, skvaller och lögn.
Tolerera aldrig synd för att någon påstår att det skulle vara ett tecken på vidsynthet.
Det var inte lätt att vara kristen i Pergamon. De troende frestades att kompromissa med sin övertygelse eller att helt lämna tron. Vi vet inget annat om Antipas än att han höll fast vid tron. Han vägrade kompromissa, var trofast och valde att dö för sin tro.
Men tydligen fanns det några i församlingen som accepterade att man undervisade eller levde på ett sätt som Jesus skulle ha motsatt sig.
Komromiss kan beskrivas som en blandning av sådant som egentligen är oförenligt, till exempel gott och ont. Det goda blir då inte längre rent. Låt inte kompromissande få urvattna din tro.
15 Denna lära är densamma som nikolaiternas lära, och ni har medlemmar som följer den och ägnar sig åt dessa synder.
(Se även: Upp.2:6).
16 Vänd om! Annars ska jag komma till er helt plötsligt och strida mot anhängarna av dessa läror, med det svärd som kommer ut från min mun.
(Se även: 2 Thess.2:8; Upp.1:16; 2:5; 22:7).
Förklaring: Detta svärd är Guds dom över upproriska nationer (19:15,21) och mot alla former av synd. Se även noten till 2:12.
Balak var en kung som oroade sig för att många israeliter färdades genom hans område och anställde därför Bileam för att uttala en förbannelse över dem. Först vägrade Bileam, men när han erbjöds pengar ändrade han sig (4 Mos.22-24). Senare påverkade han israeliterna till avgudadyrkan (4 Mos.31:16: se även 2 Petr.2:15; Jud.1:11).
Här tillrättavisar Jesus församlingen, därför att man tillåter sig att ha sådana i sin mitt, som i likhet med Bileam leder människor bort från Gud.
17 Lyssna noga och försök att förstå vad Guds Ande säger till församlingarna! Den som segrar över ondskan ska få äta av det bröd som finns gömt i himlen. Och jag ska ge honom en vit sten, och på den stenen ska det stå ett nytt namn, som bara den känner till som får det.’
(Se även: Joh.6:49-58; Upp.2:7; 14:3; 19:12).
Förklaring: "Bröd från himlen" är den andliga näring som står till förfogande för den troende. När Israels folk var på väg från Egypten mot löfteslandet fick de mat och näring för kroppen genom manna från himlen (2 Mos.16:14-18). Som "Livets bröd" (Joh.6:51) är Jesus den näring som kan tillfredsställa vår djupaste andliga hunger.
Det är osäkert vad de vita stenarna står för och vilka namn som ska stå på dem, men eftersom de tydligen har ett samband med brödet från himlen, är det kanske symbolen för den eviga näring och eviga liv, som de troende får.
I den romerska kulturen fick den som blev bjuden till fest en sten som inbjudningskort. Bilden här påminner oss om Lammets bröllopsfest (19:7). Stenen är viktig, eftersom den bär det nya namn som var och en som tror på Kristus får. Den är beviset på att man har blivit accepterad av Gud och tillförsäkrad evigt liv. En persons namn representerar hans karaktär. Gud kommer att ge oss nya namn och nya hjärtan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar