 |
| Sverige - en gång ett kristet land |
En mycket bra och tänkvärd artikel av Bert Stålhammar
"I min generation minns jag och många med mig hur det var att växa upp under knappa omständigheter. Nu kan man köpa dyra jeans som levereras moderiktigt med trasiga knän redan från fabriken. Men då när fortfarande arbetarrörelsens stolthet var att hålla barnen hela och rena så såg man snabbt till att laga och lappa det som var trasigt.
Dygderna att vara flitig och arbetsam, att sköta sig och hålla sig nykter och att ha rent och snyggt hemma satt djupt liksom vikten av att vara sparsam. Arbetarrörelsen uppmanade dessutom sina medlemmar att läsa mycket och på så vis få del av den bildning som tidigare bara de besuttna grupperna kunnat få. I år firar för övrigt ABF sitt hundraårsjubileum.
Det var dessa engagerade människor från folkrörelserna, som byggde folkhemmet. Trots långa arbetsdagar där också lördagarna ingick kunde man samlas och bygga sina kapell och bönhus, folkparker, Folkets hus och idrottsplatser. Man delade gemensamma värderingar och litade på varandra. Det sociala kapitalet med en varm gemenskap var starkt. Utan stöd av Diskrimineringsombudsmannen (DO), Jämo, Sida, Konsumentvägledare och genuspedagoger så tog man ansvar för sin nästa.
I Örebro startade pastorn John Ongman i slutet av 1800-talet en bibelskola där unga män och kvinnor utbildades för att senare gå ut som evangelister i hela Sverige. På den tiden var det i de traditionella kyrkorna otänkbart att kvinnor skulle predika. Hånfullt kallades de kvinnliga förkunnarna för ”Ongmans flickor”. Först 70 år senare fick kvinnor bli präster i Svenska kyrkan.
Trots att Sverige i övergången från bondesamhälle till industrisamhälle hade svårt att försörja sin egen befolkning så offrade ändå församlingarna pengar så att man från de olika samfunden kunde skicka ut missionärer över i stort sett hela världen.
Visst skulle man förkunna evangelium, men missionärerna hade också praktiska yrken som sjuksköterskor, läkare, lärare och byggare. Och på hemmaplan bildades syföreningar, missionssällskap och ordnades auktioner med insamlingar till missionen.
Söndagsskolans missionssparbössa med den svarte pojken på knä som bockade för varje 25-öring som svettiga barnahänder stoppade i blev en symbol för solidariteten. Sedan sjöng man röd och gul och vit och svart, Jesus älskar alla barnen.
Först hundra år efter det att de första missionärerna hade åkt ut i världen inrättades i Sverige 1962 Nämnden för Internationellt Bistånd, som sedan blev Sida. Vid denna tid hade det svenska välfärdssamhället blivit en framgångssaga som beundrades över hela världen. Fattiglandet långt däruppe i norr var ett av världens tre rikaste länder.
De senaste åren har Sverige däremot rasat kraftigt i ligan och står nu utanför ”pallen” bland OECD:s rikaste länder. I dag lever vi i ett land där många olika värdegrunder möts. I dag föraktas och tystas ofta den kristna värdegrund som bidrog till välstånd och demokrati.
De dygder som en gång skapade välstånd har nu ersatts av anmälningar till DO om kränkningar och moral och personligt ansvar betraktas nu som lika ålderdomliga som nationalstaten Sverige ifrågasätts och inom landet har vi enklaver där den svenska lagen inte gäller.
Det är svårt att förstå varför inte våra kristna ledare känner stolthet över vår historia och med engagemang och kraft lyfter fram den betydelse kristendomen haft för utvecklingen av vårt demokratiska välfärdssamhälle."
Bert Stålhammar, professor emeritus, samhällsdebattör
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar